Bakgrund: Antalet barn som far illa ökar samtidigt befaras det finnas ett mörkertal av barn som far illa men som aldrig upptäcks eller uppmärksammas. Detta tros bero på att inte tillräckligt många upprättar orosanmälningar till Socialtjänsten. Att upprätta en orosanmälan kräver stöd och en yrkesgrupp som särskilt berörs av detta är de sköterskor som arbetar inom BHV. Syfte: Att belysa BHV-sköterskors uppfattningar av stöd i arbetet med barn som far illa. Metod: Sju BHV-sköterskor intervjuades. Datamaterial analyserades med fenomenografisk ansats. Resultat: Tre beskrivningskategorier och nio underkategorier utformades. Resultatet visar att stöd är ett begrepp med flera innebörder. Det belyser också betydelsen av stöd samt vilka konsekvenser uteblivet stöd kan få. Organisatoriska faktorer påverkar BHV-sköterskans stöd och kan utgöra ett hinder i BHV-sköterskans arbete och uppfattning av stöd. Konklusion: Stöd kan vara avgörande för BHV-sköterskans arbete och omvårdnadsansvar. Uteblivet stöd skulle kunna få förödande konsekvenser. Utvecklad samverkan genom ett multiprofessionellt team ger stöd åt BHV-sköterskan och förbättrar samtidigt vårdkedjan för de barn som far illa. Organisatoriska faktorer påverkar BHV- sköterskan vilket bör tas i beaktning vid utformning och utveckling av vården. / Background: The number of maltreated children are increasing and a great number of cases are estimated to never be detected or noted. This is believed to be caused by not enough reports to the Social Services which requires courage and support. A professional group that is affected by this are child health care nurses. Aim: To enlighten child health care nurses’ perceptions of support in working with maltreated children. Method: Seven child health care nurses were interviewed. The data were analysed through a phenomenographic approach.Results: Three description-categories and nine subcategories were formed. The results enlighten that support is a concept of several meanings, the meaning of support and what consequences lack of support can lead to. The results also show that organizational factors impact the support of the child health care nurse. Conclusion: Support can be a deciding factor in the child health care nurse’s work and responsibilities. Lack of support could have devastating consequences. A developed multi-professional team offers support to the child health care nurse and simultaneously improves the chain of care for the maltreated children. Organizational factors affect the child health care nurse, which should be taken into consideration in designing and developing health care.

ABSTRACT   Introduction: During the past 40 years the ambulance service in Sweden has evolved from mainly being a source of transport to today’s high-tech caring facilities that enable qualified care to start already in the patient’s home. This first level of care is now provided by registered nurses and registered nurses with specialist training in pre hospital care. At the same time as the care provided is becoming more advanced, results from studies demonstrate that the amount of dispatches to patients that lack the need for ambulance care and transport is increasing. Nurses in pre-hospital care possess the knowledge, training and authority to perform an initial assessment of patients and also treat patients according to local and national guidelines. After the treatment it would sometimes be possible for the patients to remain at home without having to use ambulance transport to an emergency department or in other cases find other means of transport to hospital. Today this is, in Sweden, an accepted standard for by district nurses who are mandated to refer, even after only telephone consulting, the patients to self-care. Ambulance nurses lack this according to present guidelines. If a patient is to remain on-scene or home, a strict protocol of documentation has to be filled-in as well as the ambulance crew being in contact with a doctor. In this study, the authors visualize what patient categories stay on-scene or home, what types of examinations was performed and if the patient safety is ensured.   Objective: The aim of this study was to visualize patient safety when the patient is not transported to hospital by ambulance.   Method: A quantitative, descriptive and retrospective design and analysis of 137 ambulance medical records where the patient was left at home after the initial assessment.   Results: The results demonstrate that the patients who wish to remain on-scene have various different conditions. The majority stayed home at their own request and without any further treatment being performed by the pre hospital care provider. In 28 per cent the patients received some kind of treatment, and in some of the cases patients refused ambulance transport even when the ambulance nurse strongly recommended this. This study also demonstrated that, in many cases, the patients´ history as well as the patients´ status were incomplete documented. The ambulance nurse performed, in median, four different examinations on the patients. In more than half of the cases the nurses had documented that the patient had some kind of attendance. Counseling was given both to patients and sometimes to the patients’ family member.  A lack of sufficient documentation in the patients’ medical record was found and also that consultation of a doctor only has been completed in 15 per cent. Of a total of 137 patients there were three patients who called for an ambulance within the following 24 hours. One of these became aggressive during the first time of visit, and therefore the nurse wasn´t able to examine her thoroughly.  The two other patients do not differ regarding the extent of the examination compared to those who didn´t call for ambulance again.   Conclusion:  Although this paper demonstrates that patients´ safety has not been compromised in the examined records, the authors recommend further studies on patient safety when patient remain on-scene. There is also a need for more specific and valid indicators. Documentation and adherence to guidelines were, however, in this study found to be insufficient.  Key words: patient safety, ambulance, patient, specialist nurse in pre hospital care science, nurse, transport, journal.

Background Type 2 diabetes demands self-management over time, to maintain health and reduce the risk for diabetes complications. However, despite efforts, many persons with type 2 diabetes are not reaching the treatment targets. In diabetes, person-centred care and group education are recommended. Diabetes specialist nurses (DSNs) working in primary healthcare have an important role in supporting patients with type 2 diabetes in their self-management to adapt to the demands of the disease in everyday life. Therefore, it is important to explore the DSNs’ professional role and their experiences of practising person-centred care. The overall aim of the thesis was to explore the professional role of DSNs in primary healthcare, and to describe their experiences of person-centred diabetes care. Methods The thesis includes three studies with qualitative, and one with a quantitative, approach. Data collection consisted of focus group interviews, individual interviews, observations, and questionnaires. Qualitative content analysis and statistics were used in the analysis. In studies I and II, 29 and 31 DSNs participated, respectively. In study III, 10 DSNs and 44 persons with type 2 diabetes participated. Lastly, in study IV, 10 DSNs participated. Results The results in the thesis showed that DSNs have a complex and multifaceted professional role that entails striving to be an expert, a fosterer, a leader, an executive, and a role model, which they found challenging. The DSNs perceived high job demands, such as decision-making and learning. The thesis also showed that the interaction between DSNs and persons with type 2 diabetes shifted from empowerment to authority struggles during group support sessions based on person-centred care. The experience of person-centred care was described as enriching, but DSNs also expressed ambivalence, related to an altered professional role. Conclusion There is a desire by DSNs to be close to persons with type 2 diabetes, although they have several challenges to fulfil, which makes it difficult to uphold a relation with proximity; thus, distance is also present. Even though person-centred care is recommended in healthcare, and despite DSNs’ efforts to practise PCC, the result of this thesis shows that it also implies an altered professional role for DSNs that has to be addressed. / Diabetes intervention in Västerbotten, DIVA 2

Bakgrund: Det är fastställt i tidigare studier att sjuksköterskans arbetsglädje direkt påverkar omvårdnadsnivån och att det är flera faktorer som påverkar dennes arbetsglädje. Forskning saknas beträffande vad som ger specialistutbildade anestesisjuksköterskor arbetsglädje. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad som skapar och hur anestesisjuksköterskor ser på arbetsglädje. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design där datainsamlingen genomfördes via åtta semistrukturerade intervjuer, dataanalysen genomfördes genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Åtta områden relevanta för anestesisjuksköterskans arbetsglädje presenteras; psykosocial arbetsmiljö, fysisk arbetsmiljö, god omvårdnad, kompetensutveckling, ledning, självständighet, arbetstider och personalomsättning. Ett nionde område, lön, utreddes men visade sig inte vara direkt kopplat till arbetsglädje Slutsats: Arbetsglädje visade sig vara en viktig faktor för att anestesisjuksköterskan ska trivas med sitt arbete. Det är därför viktigt att arbeta med dessa områden som ger arbetsglädje från flera håll för att underlätta anestesisjuksköterskans arbetsglädje. / Background: It has been established in earlier studies that the nurse's job satisfaction directly affects the level of nursing and that there are several factors that affect nurse’s job satisfaction. There is no research on what gives specialist educated nurse anaesthetist job satisfaction. Aim: The purpose of the study was to describe what creates and how nurse anaesthetist look at job satisfaction. Method: The study was conducted using qualitative design. The data was collected thru eight semi-structured interviews, data analysis is conducted through qualitative content analysis. Results: Eight areas relevant for nurse anesthetists was presented; psychosocial work environment, physical work environment, nursing care, skill development, management, independence, working hours and employee turnover. A ninth area, salary, was also investigated but was not found to be directly related to work satisfaction. Conclusion: Job satisfaction is an important factor for the anesthetist nurses to enjoy their work. It is therefore important to work with these areas that provide job satisfaction from several directions to facilitate the job satisfaction of the anesthetist nurse.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på en förändring inom intensivvården och att fler patienter vårdas lättsederade i mekanisk ventilation. Sederingsnivån ska vara tillräcklig för att patienter ska tolerera endotrakealtuben och fortsatt behandling trots obehaget det ger. Detta leder till att patienter blir mer delaktiga i sin egen vård men ställer även högre krav på intensivvårdssjuksköterskor som ska vårda dessa patienter. Syfte: Att belysa patienters upplevelse av att vara lättsederad och vårdas vaken med mekanisk ventilation. Metod: För att besvara examensarbetets syfte användes en allmän litteraturöversikt. Tjugo vetenskapliga artiklar som bestod av både kvalitativ, kvantitativ och mixed method design användes. Analysen skedde genom att identifiera likheter och skillnader i syfte, metod och resultat. Resultat: I resultatet framkom det både fördelar och nackdelar med att vårdas lättsederad i mekanisk ventilation. Tre teman framkom i analysarbetet: upplevelser av sitt tillstånd, upplevelsen av att bli sedd och hörd samt upplevelsen av samspel och delaktighet. Slutsats: Patientupplevelsen visade på både psykiskt och fysisk påfrestning. Patienter uttrycker hinder gällande kommunikation, existentiella faktorer och relationer med anhöriga och sjuksköterskor. Trots detta uttrycks önskemål om att få vårdas lättsederade i mekanisk ventilation under ett vårdtillfälle på intensivvårdsavdelningen.

Bakgrund: Diabetes är ett växande problem i Sverige liksom i övriga världen. Sjukdomen och dess komplikationer orsakar mycket lidande och stora kostnader för samhället. Inom diabetesvården arbetar personalen för att patienter med diabetes ska leva ett gott liv med så lite lidande och komplikationer som möjligt. För att säkra kvalitén och utveckla vården behöver vårdpersonalen systematiskt och kontinuerligt identifiera förbättringsområden och genomföra små som stora förbättringsarbeten. Syfte: Denna studie syftar till att beskriva diabetessjuksköterskans arbete med förbättringar inom primärvården samt att beskriva faktorer som främjar respektive hindrar arbetet med förbättringar. Metod: Metoden som användes var en enkätbaserad kvantitativ tvärsnittsstudie. Totalt 84 diabetessjuksköterskor inom primärvården i Västra Götalandsregionen besvarade enkäten. Data analyserades statistiskt och redovisades deskriptivt. Öppna frågor analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att 92% tyckte att det är mycket viktigt att bedriva förbättringsarbete och 56% angav att de hade ganska stora möjligheter att utföra förbättringsarbete. Av diabetessjuksköterskorna som besvarade enkäten så hade 63% ganska ofta idéer om förbättringsarbete och 73 % hade kunnat bedriva förbättringsarbete. Det som tydligast angavs som viktigt för att bedriva förbättringsarbete var stöd från ledningen, ett fungerande samarbete med övrig personal och tid för reflektion kring förbättringsområde. Slutsats: Diabetessjuksköterskan tycker det är viktigt med förbättringsarbete och har ofta idéer om förbättringsområden. Om försättningar ges vad gäller stöd från ledning, samarbete med övrig personal och tid för att kunna bedriva förbättringsarbete så ökar möjligheterna för att utvecklingen och kvaliteten av diabetesomvårdnaden drivs framåt. / Diabetes is a growing problem in Sweden as well as in the rest of the world. The disease and its complications cause a great deal of suffering and great costs to society. In diabetes care, health care personnel work to ensure that patients with diabetes live a good life with as little suffering and complications as possible. To ensure quality and develop care, healthcare personnel need to systematically and continuously identify areas of improvement and carry out small and large improvement work. Objective: The aim of the study was to explore the diabetes specialist nurse's work with improvements in primary care and to describe factors that promote and hinder the improvement work. Method: The method used was a survey-based quantitative cross-sectional study. A total of 84 diabetes specialist nurses in the Västra Götaland region answered the questionnaire. Data were analyzed statistically and presented descriptively. Open-ended questions were analyzed by qualitative content analysis. Results: The results of the study showed that 92% of the participants thought it was very important to do improvement work, 80% felt that they had very large or quite large opportunities to do improvement work and 86% indicated that they very often or quite often had ideas about improvement work. 73% of the participants had the opportunity to participate in improvement work. What was most clearly stated as important for being able to carry out improvement work was that they had support from management and time to be able to carry out improvement work. Conclusion: The diabetes specialist nurse's thinks it is important and often has ideas for improvement work. If the diabetes specialist nurse is given the conditions for conducting improvement work such as support from management, a working collaboration with other staff and time for reflection on improvement areas, it can lead to increased quality in diabetes care and better care for patients with diabetes.

Bakgrund: Mötet med vårdens företrädare är en väsentlig del i hur patienten kommer att uppleva vården och sin självskattade hälsa. Så ledes har utformningen av mötet en central roll i vårdens standard. Det första mötet är viktigt då det lägger grunden för en tillförlitlig och hållbar relation. När mötet mellan specialistsjuksköterskan och den äldre patienten brister, finns det risk att förtroendet för vården avtar och det blir sämre förutsättningar för att kunna skapa en god relation. Syfte: Studiens syfte är att belysa specialistsjuksköterskans möte med den äldre patienten i hemmet.   Metod: Studien genomfördes genom en kvalitativ intervjustudie. I studien medverkade tio specialistsjuksköterskor som arbetade inom primärvård och hemsjukvård. Analysen gjordes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: Tillitsfull relation i personens hem, Ömsesidigare dialog, Mötet i hemmet ger helhetssyn och Utmaning i hemmet som mötesplats. Specialistsjuksköterskorna beskrev att det var av stor vikt att ha en tillitsfull relation genom att skapa ett förtroende till den äldre patienten i hemmet. En viktig del som kom fram var hur betydelsefull den ömsesidiga dialogen var i mötet i hemmet med den äldre patienten. Genom mötet i hemmet kunde specialistsjuksköterskorna göra en avstämning för att planera den äldres framtida vård. En av utmaningarna för specialistsjukskötskorna vid mötet i hemmet var arbetsmiljön. Slutsats: Specialistsjuksköterskornas önskan var att kunna ha ett nätverk kring patienten för att få helhetssynen och därigenom kunna skapa ett bra möte. Detta för att kunna underlätta för både den äldre patienten och för specialistsjuksköterskan. / Background: The meeting with the care representative is an essential part of how the patient will experience the care and their self-rated health. Thus, the design of the meeting has a central role in the standard of care. The first meeting is important as it lays the foundation for a reliable and lasting relationship. When the meeting between the specialist nurse and the elderly patientis lacking, there is a risk that confidence in the care will diminish and there will be worse conditions for being able to create a good relationship.  Aim: The aim of the study is to highlight the specialist nurse's meeting with the elderly patientat home. Method: The study was conducted through a qualitative interview study. The study involved ten specialist nurses who worked in primary care and home care. The analysis was done with the help of qualitative content analysis. Results: The result revealed four categories: Trusting relationship in the person's home, Mutual dialogue, Meeting in the home provides a holistic view and Challenge in the home as a meeting place. The specialist nurses described that it was of great importance to have a trusting relationship by creating trust in the elderly patient at home. An important part that emerged was how important the mutual dialogue was in the meeting at home with the elderly patient. Through the meeting at home, the specialist nurses were able to make a reconciliation to plan the elderly's future care. One of the challenges for the specialist nurses at the meeting at home was the work environment. Conclusion: The specialist nurses' wish was to be able to have a network around the patient in order to get a holistic view and thereby be able to create a good meeting. This is to make it easier for both the elderly patient and the specialist nurse.

No description available.

Bakgrund: I mitten av 1900-talet började vaccin ges på rutin till barn för att förebygga sjukdom, vilket ses som den främsta medicinska insatsen som gjorts för folkhälsan. I Sverige är vaccinationstäckningen hög, men vissa föräldrar väljer att avstå från vaccinationer som det svenska barnvaccinationsprogrammet erbjuder. I tidigare forskning uppmärksammas det att mötet med föräldrar som avstår upplevs som svårt för sjuksköterskan. För att förstå varför föräldrar tackar nej samt hur sjuksköterskor kan bemöta dessa föräldrar behövs mer kunskap. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans uppfattning om varför föräldrar tackar nej till att vaccinera sina barn samt hur sjuksköterskan bemöter dessa föräldrar. Metod: Webbaserad enkät med 15 frågor skickades ut till sjuksköterskor inom barnhälsovården samt elevhälsan. Enkäten som innehöll både öppna och slutna frågor har sammanställts med beskrivande statistik samt analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Påverkan på barnet, Misstro till vaccination och Sjuksköterskans strategier, vilka är uppbyggda av totalt 10 underkategorier. Slutsats: Resultatet visar att sjuksköterskan känner sig osäker vid dessa möten. För att minska osäkerhet belyser sjuksköterskorna vikten av att fråga om orsaken till föräldrarnas beslut och ta sig tid för samtal. Vikten av att hitta en struktur för samtalet belystes där motiverande samtal lyftes fram. Genom individanpassade samtal utifrån varje förälder kan en trygg miljö skapas och vården blir personcentrerad. / Background: In the mid-20th century, vaccines began to be routinely administered to children in order to prevent illness. This is seen as the foremost medical effort made for public health. The vaccination coverage in Sweden is high, but some parents choose to refuse the Swedish childhood vaccination program. Previous research shows that meeting with parents who refuse vaccination is perceived as difficult for nurses. In order to understand why parent´s refuse and how nurses best can meet them more knowledge is needed. Aim: To describe the nurse's idea of why parents refuse to vaccinate their children and how the nurse responds to these parents. Method: Web-based questionnaire with 15 questions, both open-ended and closed, was used and sent to nurses working in the child health care sector and in primary school. The questionnaire was analyzed with qualitative content analysis and descriptive statistics. Results: In the result, three main categories emerged: Influence on the child, Mistrust of vaccination and The specialist nurse's strategies. The main categories are made up of a total 10 subcategories. Conclusion: The result showed that nurses felt insecure meeting parents who refuse vaccinations. In order to reduce insecurity, nurses highlighted the importance of asking about the cause of the parents' decision and make time for these conversations. Finding a structure for the conversation was important and one example was motivational conversations. Individualizing the conversation and the questions after each parent created a safe environment and an approach of a person-centered care.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor har en central roll i upprätthållandet av en god och patientsäker vård. I nuläget tillvaratas inte specialistsjuksköterskans kompetens, vilket har minskat yrkets attraktivitet. Det finns ingen kompetensbeskrivning framtagen för specialistsjuksköterskor med inriktning medicinsk vård, vilket bidrar till svårigheten att definiera yrkesrollen.   Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur specialistsjuksköterskor med inriktning medicinsk vård beskriver sin yrkesroll och kompetens. Metod: En digital studie med specialistsjuksköterskor inom medicinsk vård i södra delen av Sverige. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv metod genomfördes. Resultat: Analysen resulterade i två generiska kategorier: Att växa in i rollen som specialistsjuksköterska och Att höja kvaliteten i vården genom kunskap. Specialistsjuksköterskorna beskrev sig ha en fördjupad kompetens efter utbildningen, vilket ledde till en mer avancerad praktik och en större trygghet i rollen. Med en djupare förståelse för vården som helhet följde också en större frustration, exempelvis kring organisatoriska hinder för en god omvårdnad. Specialistsjuksköterskorna roll innebar bland annat att ta ansvar för att bedriva en god och säker vård, att genomföra förbättringsarbeten, sprida evidensbaserad kunskap och vara ett stöd till kollegor.  Slutsats: Resultatet indikerar att förändringar i organisationen behövs. Specialistsjuksköterskor behöver mer tid och resurser för att kunna utöva omvårdnad på avancerad nivå och för att deras unika kompetens skall komma patienten till ännu större gagn. Studien har gett en indikation om vad yrkesrollen och kompetensen som specialistsjuksköterska inom medicinsk vård innebär men ytterligare förtydligande av yrkesrollen krävs. / Background: Specialist nurses have a central role in maintaining good and patient-safe care. At present, the specialist nurse's competence is not properly utilized, which has reduced the profession's attractiveness. There is no description of competence produced for specialist nurses of medical care, which contributes to the difficulty of defining the professional role. Aim: The aim of the study was to investigate how specialist nurses of medical care describe their professional role and competence Method: A digital study with specialist nurses of medical care in the southern part of Sweden. A qualitative content analysis with an inductive method was carried out. Results: The analysis resulted in two generic categories: Growing into the role of specialist nurse and Improving the quality of care through knowledge. The specialist nurses described themselves as having in-depth competence after their education, which led to a more advanced practice and greater security in the professional role. With a deeper understanding of care as a whole came a greater frustration, among other things about organizational barriers to good care. The role of specialist nurse in medical care involved taking responsibility for conducting good and safe care, carrying out improvement work, disseminating evidence-based knowledge and being a support to colleagues. Conclusion: The results indicate that changes are needed at the organizational level. Specialist nurses need more time and resources to be able to practice nursing at an advanced level and for their unique skills to benefit the patient more. The study has given an indication of what the professional role and competence as a specialist nurse in medical care entails, but further clarification of the professional role is required.