Syftet med vår studie är att få ökad kunskap om hur pedagoger som arbetar med elever i behov av stöd tänker kring inkludering och exkludering. Studien börjar med en teoretisk bakgrund på vad tidigare forskning kommit fram till vad det gäller inkludering och exkludering av elever i behov av stöd. I detta ingår även skolans värdegrund med utgångspunkt en skola för alla. Därpå har fyra kvalitativa intervjuer genomförts med pedagoger verksamma inom grundskolan. Detta för att få svar på hur pedagoger uppfattar att elever i behov av stöd upplever stödundervisning som bedrivs inkluderande eller exkluderande samt om eleverna har inflytande över sin undervisning. Resultatet utgår från hur pedagogerna, utifrån läroplansteorin transformerar, tolkar och realiserar och genomför undervisning på ett inkluderande eller exkluderande sätt, utifrån varje enskild elevs bästa. Vi ser även att pedagogerna underlättar och tillrättalägger för elever i behov av stöd.  Detta genom att se till varje enskild elev som kan få stödundervisningen antingen inkluderande eller exkluderande. Elevens bästa sätts alltid i främsta rummet av pedagogerna. Flera pedagoger anser att samtal i olika former är ett verktyg för att skapa förståelse för vidare utveckling. Pedagogerna anser att eleverna har inflytande över sin utbildning genom att pedagogerna lyssnar och är lyhörd på elevernas idéer och genomför dessa i största möjliga mån utifrån läroplanen mål.

I tidigare forskning finns inte någon allmän definition på begreppet begåvning, eller vilka som betraktas som begåvade barn. Lärarnas förhållningssätt har stor betydelse i mötet med de begåvade barnen, och för att de skall utvecklas är det viktigt att de får rätt stimulans. Specialpedagogiken idag vänder sig i första hand till barn i svårigheter och inte till begåvade barn.Vårt syfte med den här undersökningen är att utifrån lärares erfarenhet undersöka hur de definierar begreppet begåvning. Vidare har vi för avsikt att undersöka vilka uppfattningar som råder kring förhållningssätt, stimulans och specialpedagogik gentemot begåvade barn i skolan. Med lärare menar vi här pedagoger som är verksamma i förskoleklass- årskurs 3. Vi har gjort en kvalitativ undersökning och genomfört intervjuer med åtta yrkesverksamma lärare. I vår undersökning har det framkommit att lärarna definierar begreppet begåvning på olika sätt. De menade att barn kan vara begåvade både teoretiskt, praktiskt, konstnärligt, musikaliskt och motoriskt. Lärarna förhåller sig lite osäkert till de begåvade barnen. De upplevde arbetet med de begåvade barnen som stimulerande och utmanande men att det också kan vara krävande. De menade att det ibland kan vara svårt att hitta meningsfulla uppgifter som stimulerar barnen vidare i sin utveckling. Specialpedagogik förknippades i första hand med barn i svårigheter, men önskemål om specialpedagogik för de begåvade barnen fanns också.

Syftet med studien är att kartlägga några lärares arbete kring barn med språksvårigheter i förskola och grundskolans tidigare år. Informanterna har alla erfarenheter av barn med språksvårigheter och de arbetar i tre olika kommuner, inom verksamhetsfälten förskola, grundskolans tidigare år, samt som tal- eller specialpedagog. Resultatet visar att samtliga lärare planerar arbetet med barns språkutveckling utifrån en inledande kartläggning av barnet. I vår studie tenderar grundskollärare att, i större utsträckning än sina kollegor i förskolan, använda färdigställda arbetsmetoder i sitt vardagliga arbete. Fler lärare i skolan än i förskolan bedriver enskild undervisning. Resultatet visar att samtliga lärare framhåller vikten av att ta vara på de tillfällen som ges till samtal. Samtliga lärare använder sig av någon form av hjälpmedel i arbetet kring barn med språksvårigheter, exempelvis bilder, tecken eller dator. Motivation är i arbetet centralt och lärarna arbetar på olika sätt med olika barn. Det vanligaste är att insatser i form av tal- och specialpedagog sätts in efter det att barnet fyllt 4 år. I grundskolan är dessa professioner mer involverade i språkarbetet. Vi kan också se att flera kommuner öronmärker pengar för att språket ska få en mer central plats i verksamheten. Resultatet visar att fler informanter i förskolan än i grundskolan upplever att arbetslaget samverkar i arbetet kring barn med språksvårigheter. Föräldrarna har en viktig roll i arbetet. Detta samarbete sker till stor del på lärarnas villkor. Alla intervjuade lärare samarbetar med tal- eller specialpedagog i arbetet kring barn med språksvårigheter. Av dem får pedagogerna råd och stöd, tillgång till arbetsmaterial, samt handledning. Flera informanterinformanter uppger att specialpedagogen ser till hela barnets situation, medan talpedagogen fokuserar på barnets språkliga utveckling.

Särskolan är en skolform för elever med utvecklingsstörning. På senare tid har det skett en ökning av antalet elever som skrivs in i särskolan. I samband med diskussioner om "En skola för alla" har också särskolans roll diskuterats. Diskussionen handlar bland annat om hur särskolan skall utformas och vilka kriterier som skall gälla för att en elev skall bli inskriven. Inom detta område valde vi att undersöka särskolan, med fokus på elevernas perspektiv. Genom vår studie ville vi titta på elevers upplevelser kring gemenskap och undervisning i gymnasiesärskolan kontra grundskolan. Syfte: Syftet med vår studie är att ur elevperspektiv synliggöra elever i gymnasiesärskolans upplevelser av sin skoltid i grundskola och särskola. Metod: Då vi ville ta reda på informanternas upplevelser kring gemenskap och undervisning i gymnasiesärskola kontra grundskola valde vi en kvalitativ metod byggd på intervjuer. Detta gav oss möjlighet att ta del av det valda problemområdet utifrån informanternas egna perspektiv. Resultat: Studien visade att de fanns elever som upplevde att det inte fick tillräckligt med utmaningar i gymnasiesärskolan. Flertalet av respondenterna upplevde undervisningen i grundskolan som svår. De intervjuade eleverna uttryckte att de sociala relationerna var bra och att de trivdes i gymnasiesärskolan. Upplevelserna kring gemenskapen i grundskolan varierade något. Vissa menar att de haft goda kompisrelationer medan andra vittnar om ytliga relationer eller inga alls. Många av våra respondenter anser att särskoletillhörigheten kan kännas utpekande.

Sammanfattning Lärares kompetens att genomföra kartläggningar som ger vägledning för fortsatta pedagogiska insatser är en avgörande faktor för att kunna förebygga, avhjälpa och lindra matematiksvårigheter (Lundberg & Sterner, 2009). Syftet med studien är att få en bild av hur klasslärare för årskurserna 1-3 i Värmland går tillväga när de kartlägger och följer upp elever i matematiksvårigheter. Jag vill även veta om de har gemensamma rutiner inom kommunen och på skolan. Metoden som jag använt för att samla in data är kvantitativ i form av en enkät som 71 klasslärare anställda på skolor i 15 av 16 Värmländska kommuner har besvarat. Studiens resultat visar att 90 % av klasslärarna använder läromedelsdiagnoser för att följa upp elevernas matematikutveckling. Hälften av klasslärarna uppger att resultaten leder till individuella pedagogiska insatser för eleverna medan nästan lika många svara att resultaten inte påverkar undervisningen. Nästan alla klasslärare använder sig av observationer i samband med undervisningen och nästan alla svarar att observationerna leder till individuella pedagogiska insatser för eleverna. En tredjedel av klasslärarna saknar gemensamma rutiner på skolan för hur de ska arbeta med kartläggning och uppföljning av elevernas matematikutveckling under de första skolåren. Utan rutiner och riktlinjer ställs extra stora krav på varje enskild klasslärares kompetens och kunskap inom matematikämnet. Det är upp till varje lärare att hitta sina rutiner, metoder och material för att identifiera elever i behov av särskilt stöd.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2005.

Syftet med studien var att undersöka hur screeningtester i gymnasieskolan hanteras av skolorna, hur resultaten används samt på vilka sätt de påverkar verksamheten på individ-, grupp och organisationsnivå. Studien har en kvalitativ ansats där intervjuer och fokusgrupper användes för att samla in data. För att analysera det insamlade materialet valdes tematisk analys. Resultatet visar att många av informanterna har en skeptisk hållning till screeningtesten, men trots det vill ha kvar dem. Det lyfts fram en uttalad önskan att det ska finnas nya och moderna, gärna digitala, test. Att testa elevernas förmågor uppfattas som en problematisk aspekt av screeningen. Potentiellt negativa konsekvenser av detta ansågs vara risken att lärares attityder skulle påverkas negativt av låga screeningresultat. Det finns en uppfattning att testerna är en fråga för svensklärarna, men inte rör andra lärare. Rektorerna upplevs inte vara insatta i screeningtesterna och det fanns en frustration över att resultaten inte påverkade resursfördelningen på ett synligt sätt. Läs- och skrivsvårigheter rör alla skolämnen och måste uppmärksammas som svårigheter att nå kunskapsmålen i alla ämnen som ställer krav på läs- och skrivförmågan. Därför behöver alla lärare ha kunskap om språkutvecklande arbetssätt. Screeningtester kan vara en bra informationskälla om elevernas förutsättningar och behov av stöd. Det förutsätter dock att alla som utifrån testresultaten ska bedöma detta också är insatta i vad testen mäter och hur de bör hanteras. Med tanke på vad vi vet om de negativa effekterna av läs- och skrivsvårigheter och vilken stor del av människors liv som påverkas av förmågan att förstå olika typer av texter, borde det vara alla skolors främsta fokus att se till att eleverna får förutsättningar att utveckla en god läs- och skrivförmåga.

Denna studie avser att undersöka om motorisk träning används i special undervisningen för barn med diagnosen ADHD och i så fall hur. I studien användes en kvantitativ enkätundersökning samt två kompletterande kvalitativa intervjuer. Studien undersöker om idrottslärare, speciallärare samt specialpedagoger överhuvudtaget har motorisk träning i sin undervisning. Följande undersöktes: Längden på motorikpassen, fördelningen flickor - pojkar. Studien undersökte hur ofta och i vilken åldergrupp den motoriska undervisningen bedrevs. Slutligen undersöktes i vilken form lärarna hade sin motoriska träning. Våra kvalitativa intervjuer gav oss möjlighet att arbeta vidare med de resultat som framkom i enkätundersökningen. Det var intressant att fråga vidare om varför öga – hand träning var så dominerande. Det framkom att öga – hand träning är vanligare än de pulshöjande aktiviteterna för att den lite lugnare aktiviteten anses enklare att göra riktigt. Det framgick även att det nästan uteslutande är idrottsläraren som har pulshöjande motorisk träning.

Mitt syfte var att ta reda på hur gymnasieelever med specialundervisning upplever sinskolsituation, vilka för och nackdelar den för med sig, om de blir behandlade annorlundaav omgivningen på grund av deras skolform och om så är fallet hur de hanterar det. Jaganvände mig av kvalitativa intervjuer för att få min empiri. Intervjuerna visade attfördelarna med specialundervisning är extrahjälpen, någon som lyssnar och bryr sig,individualiteten och en lugn miljö att studera i. Nackdelarna med specialundervisningsom gick att utläsa från intervjuerna är en känsla av att inte vara som de andra eleverna,att bli behandlad i den “vanliga” klassen utifrån att man inte kan och bör därför inteförsöka, avundsjuka kring att de med specialundervisning får bra hjälp. Speciallärarnasbesök hos deras elever när de är i den “vanliga” klassen verkar upplevas som positiv avklassen då de alla får extrahjälp. Hur eleverna hanterar nackdelarna är att inte vilja gå tillden “vanliga” klassen och att undvika den andra skolbyggnaden, en önskan attspecialundervisning vore tillgängligt för mer elever. Det går inte att bortse från atteleverna är bortförda från “vanliga” klassen till specialundervisning när de är i behov avdet. Men eleverna verkar inte ha större invändningar till att komma bort från den“vanliga” klassen då fördelarna verkar vara fler än nackdelarna. Men frågan är hur svårtdet kan vara att ta in specialundervisningens förhållningssätt i den “vanliga” klassen såatt det blir en inkluderande undervisning, så att saknaden av det sociala som är viktigtför identiteten och utbildningshandikapp som leder till stigma kan undvikas.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2007.