Bakgrund: Språklig Snabbedömning (SB) är ett språkligt bedömningsmaterial framtaget för att på kort tid (< 1 h) kunna bedöma ett flertal språkliga förmågor. Användningen är utbredd i Västerbottens läns landsting men den praktiska användningen av bedömningsmaterialet har inte undersökts systematiskt. Frågeställning: Är resultaten av Språklig snabbedömning jämförbara med resultaten från bedömningar gjorda med normerade språkliga bedömningsmaterial? Metod: Data samlades in från arkiverade testmaterial för att kunna göra jämförelser mellan SB och kompletterande test. Totalt ingick 62 barn i undersökningen. Analysen genomfördes kvantitativt och kvalitativt genom att undersöka rankingen i olika material samt detaljgranska skillnader och likheter i upptäckta språkliga fel. Resultat: Den kvalitativa utvärderingen av SB visar att materialet ger resultat som ligger i linje med normerade test. Resultat för grammatisk språkförståelse och uttrycksförmåga ger liknande ranking av barnens förmågor som de normerade testen. När det gäller fonologisk uttrycksförmåga pekar resultaten på att SB upptäcker samma eller liknande fel men att fynden är färre än i de normerade testen. Slutsatser: Analysen visar att de delar i SB för vilka komparativ analys varit möjlig, inte skiljer sig systematiskt från de normerande testen. Detta tyder på åtminstone adekvat validitet med hänsyn tagen till testets längd. Däremot är känsligheten sämre än i de normerade och mer omfattande testen. Detta drabbar SB:s reliabilitet och resultaten påverkas kraftigare av slumpmässiga processer. En tillkommande faktor är att notationen i SB genomgående är mindre omfattande än i de normerade testen vilket medfört stora databortfall som man sannolikt skulle kunna undvika med noggrannare instruktioner för genomförande och notation. / Background: Språklig Snabbedömning (SB) is a material for assessing language abilities in children within the limits of a single visit (<1 h). Its use is widespread within the Västerbotten county but existing practice not been systematically reviewed. Research question: Are the results from Språklig Snabbedömning comparable to results from assessments made with standardized language tests. Method: Data have been collected from archived test results on SB and standardized tests, comprising a total of 62 children. Results: A comparison between SB and standardized tests on receptive and expressive language skills produced similar rankings. A qualitative assessment of SB suggests that the results are in line with the standardized tests. For the phonological skills, the results suggest that SB detects similar language errors but to a lesser extent than the standardized tests. Conclusions: The analysis shows that no clear systematic errors seem to be present in SB compared to the standardized tests. This suggests that SB has reasonable criterion validity. However, it is clear that sensitivity suffers compared to the standardized tests, which are more comprehensive. This negatively affects the reliability of SB and the results may be more sensitive to random errors. And addition, a confounding factor is that the notation in SB is generally less comprehensive than in the standardized tests, which has caused substantial loss of information due to internal non-responses. This situation could conceivably be ameliorated by providing more comprehensive instructions for test procedure and notation in the use of SB.

Syftet med denna studie var att fördjupa och utveckla kunskapen om hur förskollärare kan uppmuntra och stimulera flerspråkiga barns språkutveckling både beträffande det svenskaspråket och modersmålet. Forskningsfrågor var: Hur arbetar förskollärare för att uppmuntra och stimulera språkutvecklingen hos flerspråkiga barn, både beträffande det svenska språket samt modersmålet? Vilket förhållningssätt/arbetssätt har förskollärare, när det gäller arbetet med barn som har ett annat modersmål än svenska? Hur används de olika metoderna och stödmaterial som finns, beträffande arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan? Den metodiska ansatsen var kvalitativ och som datainsamlingsmetod användes kvalitativa intervjuer. Intervjuerna med fem förskollärare vid fyra olika förskolor i norra Sverige genomfördes. Det sammanställda resultatet visade att flerspråkiga barn saknar modersmålsstöd och modersmålsundervisning i förskolan. Istället får barnen mer stöd att utveckla det svenska språket. Vidare visar studien att förskollärares förhållningssätt och bemötande har stor betydelse för att kunna skapa en bra språkutveckling för de flerspråkiga barnen i förskolan.

No description available.

Syftet med undersökningen var att få en uppfattning om hur pedagogen arbetar på förskolan med barn som har en språkstörning. Undersökningen bestod av nio intervjuade pedagoger som delade sina erfarenheter och kunskaper kring att arbeta med barn som har en språkstörning, vilka metoder de använder samt vilken extern hjälp de får. I litteraturgenomgången redovisas den litteratur som utgör underlaget till undersökningen. Läroplanernas synsätt kommer lyftas, begreppet språkstörning tydliggörs samt vilka olika delar det består av. Avsnittet synliggör även teorier kring hur barn lär sig språket och hur det utvecklas.Ur resultatet framkommer det att pedagogerna har olika erfarenheter och förförståelse om begreppet språkstörning. De använder sig utav olika hjälpmedel i vardagen, det vi såg som användes mest på förskolorna var tecken som stöd samt Pictogram, för att de barn medspråkstörning ska få den hjälp och uppmärksamhet som de är i behov av. Det är de två vanligaste hjälpmedlen som de tyckte fungerade bäst till de flesta barn och kan stärka dem i deras språkutveckling. Pedagogerna beskriver även hur de anpassar verksamheten för att barnen ska få de bästa förutsättningarna till sin språkutveckling. Sammanfattningsvis anser alla de intervjuade pedagogerna att samtal i vardagen är bland deviktigaste uppgifterna de har för att ge barnet de rätta verktygen för att kunna utveckla sitt språk. De anser även att de är i behov av mer utbildning om diagnosen språkstörning för att tidigt kunna se de små tecken som barnet visar.

Syftet med min studie var att kartlägga och lyfta upp olika arbetssätt kring begreppsinlärning hos barn mellan åldrarna 1-3. Åldrarna ett till tre har jag valt då flera författare nämnt att ordförrådsspurten sker i dessa åldrar. När dessa arbetssätt är kartlagda så har jag jämfört dessa med varandra och visat på skillnader och likheter. Jag har även refererat till litteratur som belyser hur man kan förhålla sig till begreppsinlärning då det finns olika stadium i barnets ordförrådsutveckling som man måste ha i åtanke. Dessa olika stadium är viktiga att förhålla sig till då denna kunskap kan avgöra hur arbetet kan se ut. Ordförrådsspurten är då ordförrådet expanderas med en acceleration, en spurt. Jag har fokuserat på hur barnen erbjuds möjligheter att erövra ett begrepp samt få möjlighet och utrymme att använda dessa i relevanta situationer. I arbetet med begreppsinlärning används även olika artefakter som verktyg och redskap då denna begreppsinlärning sker. Exempel på artefakter i denna studie kan vara brädor, hammare, bilder med mera.           Studien har gjorts på två avdelningar på en förskola. Det visade sig att pedagogernas arbetssätt ser väldigt olika ut men att de även har vissa likheter.  Intervjuerna jag gjort har visat hur pedagogerna reflekterar kring sitt eget arbetssätt och hur detta arbete planeras efter utvalda begrepp. I denna reflektion ingår även hur pedagogerna väljer aktivitet och artefakter och hur de reflekterar kring dess relevans för barnets ordförrådsutveckling. / The aim of my thesis was to identify and raise different work procedures around concept learning when working with children from the ages one to three. I have chosen these specific ages because it is during this time the vocabulary spurt occurs. Once these working procedures have been identified I proceeded in comparing them with each other and highlight the differences and similarities. To be able to analyze the working procedures I have referred to different literatures that describes how you can relate to concept learning and it is crucial to keep in mind that there are several stages of the vocabulary development. These several stages are important to relate to since this knowledge (referring to the different stages) can determine how the working procedures may look like. The vocabulary spurt is when the vocabulary expands with a quickening speed, thus explaining the word, spurt. I have focused on how the teachers provides possibilities for the children so they can conquer a concept plus getting an opportunity to use these concepts in relevant situations. When working with concept learning you use different artefacts as tools when this concept learning occurs. A few of these artefacts can be boards, hammers, pictures and so on. This investigation occurred on the same pre-school but on two different departments, thus proving that the working procedures are very different but they still have some similarities. When interviewing the pre-school teachers I learned how they reflect upon their own working procedures and how they plan these procedures by consciously choosing different concepts. During the interviews with the pre-school teachers I got to know about how they choose activities and artefacts thus how they reflect upon its relevance for the child's vocabulary development.

Denna studie lyfter fram fyra pedagogers tankar kring högläsningens betydelse för utveckling av det svenska språket hos barn med annat modersmål. För studien intervjuades fyra förskollärare som arbetar på olika förskolor belägna i en mångkulturell förort i mellersta Sverige. Resultatet visar att högläsning förekommer i förskolorna som medverkar i denna studie och att samtliga pedagoger har en medvetenhet kring hur viktigt det är med ett befrämjande arbete för att utveckla flerspråkiga barns utveckling av det svenska språket genom högläsning som arbetssätt. Med detta arbete önskas det kunna ge en bild av hur förskollärare ser på arbetet med högläsning för att gynna flerspråkiga barns utveckling av det svenska språket.

Föreliggande studie syftar till att undersöka hur förskollärare resonerar om utformning och de yngre barnens språkutveckling i förskoleverksamheten samt hur den fysiska inomhusmiljön kan användas för främjandet av språkutveckling. Tidigare forskning visar att den fysiska inomhusmiljön har betydelse för barns språkutveckling. Det är viktigt att skapa fysiska miljöer som erbjuder språkstimulering.   Vi har intervjuat sex förskollärare. Syftet med studien var inte att jämföra olika förskolor men resultatet visade på skillnad mellan Reggio Emilia-inspirerade förskollärare och förskollärare som inte arbetar utefter någon specifik profil. Vi kunde se i resultatet att Reggio Emilia-inspirerade förskollärare använder den fysiska inomhusmiljön medvetet i hela sitt arbetssätt utifrån teman. Dessa teman uppkommer genom barns intresse. De arbetar inte specifikt med barns språkutveckling utan det ingår i temat precis som andra ämnen ingår. Övriga intervjuade förskollärare som inte är Reggio Emilia-inspirerade menar att bilder är ett bra kommunikationsmedel och de använder bilder i den fysiska inomhusmiljön för att skapa tillfällen till språkstimulans, såsom benämning och samtal.

Forskning visar att högläsning är viktig för barns språkutveckling, att barn genom högläsning får tillgång till fler ord, samt att högläsning kan bidra till att skapa ett intresse för det skrivna språket hos barn. Undersökningens syfte ärr att ta reda på hur ett antal förskollärare ser på betydelsen av högläsning för barn i förskolan, hur högläsningen ser ut i verksamheten, och hur högläsning påverkar barnens utveckling av språket.I intervjuerna användes den ostrukturerade intervjumetoden, där följdfrågor kan ställas till de intervjuade. Jag har valt att träffa förskollärarna och intervjua dem, och göra ljudinspelningar samt anteckningar med penna och block under intervjuerna. Fem förskollärare intervjuades på fyra olika förskolor. Informanterna är mellan 24 och 50 år och har arbetat olika länge inom förskolans verksamhet.Resultatet visade att förskollärarna ansåg att högläsning i den pedagogiska verksamheten kan användas som ett redskap för att främja barns språkutveckling, och alla de intervjuade förskollärarna visade tydligt att de ansåg det vara viktigt med högläsning för barn och deras språkutveckling. Högläsning kan ge barnen ett rikare ordförråd genom att ge barnen tillgång till orden, och det kan öka barns intresse för läsning och för skrivning. Detta framkom i de utförda intervjuerna, där förskollärarna betonat att det görs möjligt genom att samtala med barnen och genom att föra diskussioner tillsammans med barnen, om både text och bilder i boken som läses under högläsningsstunden. Genom granskning av litteratur visade det sig att en språkutveckling hos barn sker redan i tidig ålder, och att högläsning kan bidra till den utvecklingen, och att förskolan har en viktig roll där, att introducera barnen till läsning och skrivning genom högläsning. Resultatet överensstämde med denna forskning

Syftet med denna studie är att undersöka hur några förskollärare använder barnlitteratur och högläsning för att gynna alla barns språkutveckling. Frågeställningarna som bearbetas är; vilket syfte har förskollärarna med högläsningen och vilka metoder och strategier använder förskollärarna sig av inför, under och efter högläsning. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa semi-strukturerade intervjuer, i vilka fyra förskollärare deltog. Resultatet av studien visar att förskollärarna är väl medvetna om vikten av högläsning för alla barns språkutveckling. Studien visar att syftet med högläsningen varierar från att vara en lugn stund till en pedagogisk språkutvecklande aktivitet. Resultatet visar att det finns en mängd viktiga faktorer att ta i beaktning före, under och efter högläsning. Dessa faktorer handlar exempelvis om att väcka och bibehålla barnens intresse för boken genom att läsa med inlevelse samt samspela, samtala och resonera med barnen kring berättelsens innehåll.

Svenska skolor står ständigt inför tuffa utmaningar att främja alla elevers lärande. Pedagoger har kravet att skapa strategier för att främja elevers språk- och kunskapsutveckling. Detta gäller alla pedagoger och inte enbart språklärare. Eftersom språket har en central betydelse i elevernas utveckling så innebär det att språk- och kunskapsutvecklande undervisningar bör prioriteras för att eleverna ska kunna utveckla ett mer ämnesspecificerat språk. Varje ämne kännetecknar ett specificerat språk som eleverna måste besegra för att kunna uppnå målen. Skolverket (2019) beskriver att pedagoger ska arbeta lika mycket med ämneskunskaper som språkutveckling för att elever ska kunna utveckla ett mer akademiskt språkbruk. Detta ställer höga krav på pedagogerna, inte minst i de samhällsorienterande ämnen som har höga språkliga krav. Syftet med vår studie är att undersöka hur lärare i SO-ämnena upplever ett språkutvecklande arbetssätt i förhållande till elevers förutsättningar. Vi har utfört sex kvalitativa intervjuer på skolor i olika kommuner. Syftet med att utföra intervjuerna på olika skolor var för att undersöka likheter och skillnader mellan lärarna. Vår studie visar att samtliga lärare strävar efter ett språkutvecklande arbetssätt i SO-undervisningen. Lärarna använder sig av liknande strategier för att utveckla elevers språk- och ämneskunskaper. Men vårt resultat visade även på skillnader mellan de olika skolorna och svårigheter i form av resursbrist och stora elevgrupper.