First responders, especially law enforcement, frequently encounter individuals experiencing substance use concerns. Previous research has documented that a greater understanding of substance use disorders promotes a decrease in stigmatizing perspectives. We present a novel approach to training law enforcement officers to improve their interactions with community members exhibiting substance use disorders, while also promoting their professional well-being. The present study sought to evaluate the feasibility and acceptability of the Stigma Reduction and Resiliency Training for First Responders (SRRT-FR) in a sample of law enforcement officers, as well as its efficacy in decreasing stigmatizing perspectives towards substance use disorders and increasing professional resiliency. One hundred and ten law enforcement officers participated in SRRT-FR and completed pre-, post- (n = 77), and four-month follow-up (n = 42) surveys that assessed their perceptions towards individuals with substance use disorders, as well as their well-being within their profession. Preliminary results suggest that SRRT-FR is feasible and acceptable amongst officers and may decrease some stigmatizing perspectives and increase resiliency. The findings warrant replication with larger sample sizes and randomized controlled trials involving law enforcement officers, as well as other first responders.

Bakgrund: Patienter med opioid- eller narkotikaberoende är en utsatt grupp inom vården. Patienterna upplever ofta att de blir misstrodda och inte får den hjälp dem behöver. Det har visat sig att sjuksköterskor upplever en brist på kunskap, har en negativ attityd gentemot denna patientgrupp samt låter tidigare erfarenheter påverka omvårdnaden. Sjuksköterskor behöver inneha en medvetenhet om sina egna attityder och erfarenheter för att undvika att detta hindrar den personcentrerade omvårdnaden. Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskors erfarenheter och attityder gentemot personer med ett opioid- eller narkotikaberoende påverkar omvårdnaden av denna patientgrupp inom somatisk vård. Metod: Kvalitativ litteraturstudie där Cinahl, Psycinfo samt Pubmed användes som databaser för litteratursökningar. Granskning av artiklarna utgick ifrån SBU:s mall för kvalitetsgranskning. Analysen av artiklarna genomfördes såsom beskrivet av Popenoe. Resultat: I resultatet beskrivs de olika aspekter som påverkar omvårdnaden av opioid- eller narkotikaberoende patienter. Resultatet är uppdelat i två huvudkategorier: Fel fokus i omvårdnaden, Sjuksköterskor vill ge personcentrerad omvårdnad samt fem underkategorier: Sjuksköterskornas känslor påverkar omvårdnaden, Patienter blir misstrodda, Osäkerhet och bristande kunskap, Patienterna förtjänar god omvårdnad, Erfarenhet bidrar till god omvårdnad. Slutsats: Sjuksköterskor upplever patienterna med opioid- eller narkotikaberoende som krävande och komplexa. Patienterna väcker känslor som irritation, misstänksamhet och ilska men även sympati samt medkänsla. Detta bottnar i en okunskap samt brist på erfarenhet hos sjuksköterskorna. Trots detta upplever sjuksköterskorna ett ansvar mot patienterna och vill tillhandahålla god omvårdnad. / Background: Patients with opioid- or drug addiction is a vulnerable group in healthcare. The patients often experience distrust and that they don’t get the help they need. It is known that nurses experience a lack of knowledge, has a negative attitude towards these patients and allows past experiences to affect the nursing care. Nurses needs to possess an awareness regarding their attitudes and experiences to avoid this effecting the person-centered care. Aim: To investigate how nurses’ experiences and attitudes towards people with an opioid- or drug addiction affect the nursing of this patient group within somatic care. Method: Qualitative literature review where Cinahl, Psycinfo and Pubmed were used as databases for the search of literature. Review of the articles was based on SBU’s quality review template. Analysis of the articles were done accordingly to Popenoe. Result: The results describe different aspects that affect the nursing care of opioid- or drug addictive patients. The result is divided into two categories: Wrong focus in nursing, The nurses want to provide person-centered care and five sub-categories: The nurses emotions affect the nursing care, Patients are distrusted, Uncertainty and lack of knowledge, Patients deserve good care, Experience contribute to good care. Conclusion: Nurses experience patients with opioid- or drug addiction as demanding and complex. The patients evoke feelings such as irritation, suspicion and anger but also sympathy and compassion. This is due to the nurse’s lack of knowledge and experience. Despite this, the nurses feel a responsibility towards the patients and want to provide good care.

Bakgrund: Cirka 35 miljoner människor i världen mellan 15-64 år uppskattas idag vara påverkade av ett substansmissbruk. Sjukligheten och dödligheten ökar vid ett substansmissbruk och det finns många skadliga hälsoeffekter som påverkar både den sociala och fysiska hälsa. Som vårdpersonal är det viktigt att sätta vårdsökandes behov i centrum och se personen bakom sjukdomen. För att kunna ge en personcentrerad vård till personer med substansmissbruk är det viktigt att belysa hur de upplever bemötandet inom hälso- och sjukvården, eftersom bemötandet kan påverka patientsäkerheten. Syfte: Studiens syfte var att beskriva personer med substansmissbruks erfarenheter av bemötande inom hälso- och sjukvården. Metod: En kvalitativ litteraturstudie utfördes, som baserades på 12 artiklar. Databassökningen utfördes i PubMed, Cinahl och PsycInfo. Analysen genomfördes utifrån Rebecca Popenoes analysmodell. Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier och sex subkategorier. De tre kategorierna som framkom var: Mötas av förändrade beteenden, Sakna professionellt bemötande och Bli professionellt bemött. Konklusion: Både positiva och negativa erfarenheter av bemötandet inom hälso- och sjukvården framkom. För att tillhandahålla en god och jämlik vård kan resultatet användas för att förbättra vårdpersonalens bemötande. / Background: Around 35 million people worldwide, between the ages of 15-65 are estimated today to be affected by a substance use disorder. Morbidity and mortality increases with substance use disorder and there are many harmful health effects that affect both social and physical health. As healthcare professionals, it is important to put the patient's needs at the center and see the person behind the illness. In order to be able to provide a person-centered care to people with substance use disorder, it is important to shed light on how they experience healthcare, because it can affect the patient's safety. Aim: The aim of the study was to describe people with substance use disorder experiences of healthcare. Methods: A qualitative literature study was performed, which was based on 12 articles. Database search was performed in PubMed, Cinahl and PsycInfo. The analysis was conducted on Rebecca Popenoe´s analysis model. Results: The results are presented in three categories and six subcategories. The three categories that were revealed were: Being met with changed behaviors, Lack of professionalism and Being treated professionally. Conclusion: Both positive and negative experiences appeared in healthcare. The result can be used to improve the attitude of health personnel to provide good and equal care.

Bakgrund Substansbrukssyndrom [SBS] är ett globalt och nationellt folkhälsoproblem, detta till trots är studier med fokus på att förmedla de erfarenheter personer som lever med SBS har av bemötande från vårdpersonal få till antalet. Då nästan sju procent av den vuxna befolkningen i Sverige har ett SBS är sannolikheten stor att en sjuksköterska, oberoende verksamhetsområde, någon gång kommer att ha omvårdnadsansvar för en person med SBS. Genom att belysa deras erfarenheter önskar författarna bidra till en bättre förståelse för det positiva förhållningssätt som redan finns och hur det kan säkras, men även att belysa förbättringsmöjligheter i bemötande och omvårdnad. Syfte Syftet var att beskriva hur personer med substansbrukssyndrom upplever bemötandet av vårdpersonal inom hälso- och sjukvården. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes och resultatet bygger på 17 vetenskapliga artiklar. Dessa inhämtades genom sökning i databaserna PubMed, CINAHL, PsycInfo samt genom manuell sökning. Alla inkluderade artiklar granskades utifrån det av Sophiahemmets Högskolas bestämda bedömningsunderlag gällande kvalitetsgranskning. En integrerad analys användes för att bearbeta resultatet och detta resulterade i huvudkategorier och subkategorier. Resultat Resultaten presenterades i två huvudkategorier som sedan delades upp i fyra underkategorier: nedprioriterad och misstänkliggjord, misstro och skepsis, skuldbeläggande och förakt samt partnerskap och medmänsklighet. Vårdpersonalens attityder gentemot patienterna med SBS verkade utgöra ett hinder för ett professionellt och empatiskt bemötande, något alla patienter upplevt åtminstone en gång. Resultaten var dock inte entydigt negativa då många patienter även upplevt bemötande från vårdpersonal som uppfattades som positivt och professionellt. Slutsats Studiens resultat visade att det finns kunskapsluckor gällande de levda erfarenheter personer med SBS har. Vidare visade resultatet att ytterligare forskning och utbildning krävs för att klarlägga varför hinder föreligger för omvårdnad i relationen mellan patient och sjuksköterska samt vad som kan göras för att förhindra stigmatisering och ytterligare lidande för personer med SBS. / Background Substance use disorder [SUD] is a global and national public health issue. However, there are few testimonies that focus on the experience of people living with SUD in their encounters with health-care personnel. As nearly seven percent of Sweden’s adult population has a SUD, there is a high probability that a nurse, regardless of field of practice, at some point, will have nursing responsibility for a person with a SUD. By highlighting the experience of the persons living with SUD the authors’ hope to contribute to a better understanding of positive attitudes and behaviour from health-care personnel that needs reinforcement but also what can be done to improve approach and nursing care. Aim The aim of this study was to describe how people with substance use disorder experience the attitudes of the staff in the health care system. Method A non-systematic literature review was conducted, based on 17 scientific articles of both qualitative and quantitative study design. The database searches were performed in PubMed, CINAHL and PsycInfo using appropriate keywords. The chosen articles were subjected to a quality assessment using an assessment basis provided by Sophiahemmet University. The content was then analysed and subsequently grouped into main categories and subcategories. Results The findings were divided into two main categories and subsequently into four subcategories: demoted and suspected, distrust and scepticism, blame and contempt, partnership and compassion. The attitudes of health care personnel were perceived as a barrier to professional and compassionate care, which all of the patients had experienced at least once. However, the results were not unequivocally negative as many patients had also experienced encounters with health-care personnel that were perceived as positive and professional. Conclusions The literature review revealed that there are still knowledge gaps in the lived experience perspective of people with SUD. Furthermore, the literature review showed that extended research and education is needed to elucidate why there are barriers for a caring nurse- patient relationship and what can be done to prevent stigmatization and further suffering for people with SUD.

No description available.

Bakgrund: Substansberoende är ett globalt problem som inte bara påverkar människan på individnivå utan hela samhället. Den psykosociala omvårdnaden med samtal om livsstilsförändringar blir alltmer viktig. Fysisk aktivitet har visat sig ha positiv effekt för personer med substansbrukssyndrom. Det är betydelsefullt att specialistsjuksköterskan får ökad kunskap och fler redskap för att stödja dessa patienter. Via personcentrad vård och en god vårdrelation som tar tillvara patientens upplevelse kan mer specifikt utformade omvårdnadsåtgärder med fysisk aktivitet utformas. Syfte: Att undersöka patienters upplevelse av fysisk aktivitet vid substansbrukssyndrom. Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats Resultat: Att delta i fysisk aktivitet genererade starka känslor och ledde till beteendeförändringar. Patienterna upplevde att den sociala aspekten av fysisk aktivitet var stödjande. Genom fysisk aktivitet fick patienterna möjlighet att erhålla nya färdigheter. Det simultana och holistiska upplägget av fysisk aktivitet uppskattades. Relationen till FA-ledaren och egenskaperna hos denne upplevdes ha en inverkan på motivationen hos patienterna. Slutsats: Via fysisk aktivitet kan patienter med substansbrukssyndrom uppleva ökad förståelse för den egna kroppens kapacitet, ny upplevd kontroll samt erhålla nya färdigheter som att hantera utmaningar och negativa känslor bättre. Specialistsjuksköterskan har möjlighet att via god personcentrerade vård med motiverande samtalet öka sannolikheten för att fysiska aktivitet som omvårdnadsåtgärd implementeras och har effekt. / Background: Substance use disorder is a global concern that does not only affect the individual negatively but also the society at large. The psychosocial nursing care with dialogue about lifestyle changes is becoming more important. Physical activity has had many confirmed positive effects for patients suffering from substance use disorder. It is important that the specialist nurse is given more knowledge and tools to care for and motivate these patients. Through patient-centered care and a good care relation that takes advantage of the patients' experience more specific care actions with physical activity can be designed to cater for this group's special needs. Aim: To examine patient experience of physical activity while coping with substance use disorder. Method: Literature review Results: Involvement in physical activity generated strong emotions and led to behavior changes. The patients experienced that the social aspect of physical activity was supportive. Through physical activity the patients could obtain new skills. The relation to and the characteristics of the PA-leader had an impact on the patient's motivation. Conclusion: Through physical activity patients with substance use disorder can gain increased understanding of their body’s capacity, new sense of control and new skills such as being able to manage challenges and negative feelings better. The specialist nurse has an opportunity through patient centered care with motivational interviewing to increase the possibility that physical activity is being implemented and has effect.

Bakgrund    Substansbrukssyndrom är ett folkhälsoproblem. Unga som brukar substanser riskerar att hamna i livslånga beroenden som har en negativ inverkan på deras livskvalitet och som belastar samhället svårt både ekonomiskt och i form av mänskligt lidande. Personer med denna problematik behöver vård och behandling för att kunna ta sig ur sitt substansbruk. För att kunna kvarhålla dessa individer i vården behöver de bemötas på konstruktiva sätt som motiverar dem att ta emot vård och behandling. Således finns ett behov av att sammanställa aktuell forskning kring hur de upplever sig bemötta inom hälso- och sjukvården.  Syfte   Syftet var att belysa hur unga och unga vuxna med problematiskt substansbruk/syndrom upplever sig bemötta inom hälso- och sjukvård. Metod  Metoden var en icke-systematisk litteraturöversikt. Datainsamlingen gjordes i PubMed, CINAHL och via manuell sökning. Insamlingen resulterade i 15 vetenskapliga artiklar, vilka kvalitetsgranskades i enlighet med Sophiahemmet Högskolas kvalitetsgranskningsmall. En integrerad dataanalys genomfördes och resulterade i huvud- och underkategorier.  Metod Metoden var en icke-systematisk litteraturöversikt. Datainsamlingen gjordes i PubMed, CINAHL och via manuell sökning. Insamlingen resulterade i 15 vetenskapliga artiklar, vilka kvalitetsgranskades i enlighet med Sophiahemmet Högskolas kvalitetsgranskningsmall. En integrerad dataanalys genomfördes och resulterade i huvud- och underkategorier. Resultat  Två huvudkategorier identifierades. Dessa var Faktorer som påverkar bemötandeupplevelsen positivt och Faktorer som påverkar bemötandeupplevelsen negativt. Hur bemötandet från sjukvårdspersonal av unga med substansbruk upplevs påverkar hur de känner sig hjälpta av hälso- och sjukvården. Det framkom att det finns både positiva och negativa erfarenheter. Slutsats  Det är av vikt att personal bemöter unga med substansbruk på ett fördomsfritt och empatiskt sätt när de söker vård hos hälso- och sjukvården. Risken är annars att de avslutar behandling eller avstår från att söka vård i framtiden då tidigare negativa upplevelser är ett hinder för att söka hjälp. / Background Substance use disorder is a public health problem. Young people who use substances are in risk of having lifelong addictions that will have a negative impact on their quality of life and burden society heavily both economically and in terms of human suffering. People with these problems need care and treatment to be able to quit their substance use. In order to retain these individuals in the care system they need to be treated in a constructive way that motivates them to receive care and treatment. Thus, there is a need to compile current research on how they experience meetings with personnel in the health care system. Aim The aim of this study was to illustrate how youth and young adults with substance misuse/abuse experience meetings with personnel in the health care system. Method The method for this study was a non-systematic literature review. Data collection was made in PubMed, CINAHL and via manual searches, and resulted in 15 scientific articles. The articles were vetted in accordance with the quality assessment template provided by Sophiahemmet University. The content was analysed and the findings were grouped into main and subcategories. Results Two main categories were found. These were Factors that influence the experience positively and Factors that influence the experience negatively. How the experience is perceived by the young adult with substance use when seeking health care influences how they feel helped by the health care system. It was found that there were both positive and negative experiences. Conclusions It is important that health care personnel act in an empathic and non-judgemental way when they interact with young people who seek care. The risk if this is not applied is that the young people leave treatment or abstain from seeking care in the future due to former negative experiences.

Theories of addiction posit a deficit in goal-directed behavior and an increased propensity toward habitual actions in individuals with substance use disorders. Control over drug intake is assumed to shift from goal-directed to automatic or habitual motivation as the disorder progresses. Several diagnostic criteria reflect the inability to pursue goals regarding reducing or controlling drug use and performing social or occupational functions. The current review gives an overview of the mechanisms underlying the goal-directed and habitual systems in humans, and the existing paradigms that aim to evaluate them. We further summarize the current state of research on habitual and goal-directed functioning in individuals with substance use disorders. Current evidence of alterations in addiction and substance use are mixed and need further investigation. Increased habitual responding has been observed in more severely affected groups with contingency degradation and some outcome devaluation tasks. Reduced model-based behavior has been mainly observed in alcohol use disorder and related to treatment outcomes. Motor sequence learning tasks might provide a promising new approach to examine the development of habitual behavior. In the final part of the review, we discuss possible implications and further developments regarding the influence of contextual factors, such as state and trait variations, and recent advances in task design.

Att som barn växa upp med föräldrar med ett substansbrukssyndrom kan innebära en ökad risk att få psykosociala och emotionella problem, jämfört med barn som inte vuxit upp med substansbrukande föräldrar. Syftet med vår studie är att med hjälp av retrospektiva berättelser från självbiografier, författade av personer som växt upp med minst en förälder med substansbrukssyndrom, få en ökad kunskap om hur barn som vuxit upp med minst en förälder med substansbrukssyndrom har hanterat sin situation och lyckas skapa en tillfredsställande psykosocial utveckling i relation till resiliens och copingstrategier. Forskning visar att en del barn som utsätts för betydande motgångar har en resiliens och utvecklar därmed inte psykisk ohälsa eller avvikande beteende. Vår avsikt är att undersöka på vilka olika sätt denna resiliens skapas hos vissa barn trots svåra uppväxtförhållanden samt hur dessa barn hanterar sin situation utifrån olika former av copingstrategier. I vår studie framkommer att barnets miljö är en viktig och bidragande faktor till dess resiliens. En miljö i form av fritidsaktiviteter, stöttande/trygga vuxna och ett socialt liv i form av vänner, hjälper barnet att skapa mening och sammanhang i vardagen. I studien kan vi även utläsa att barnen har använt sig av olika copingstrategier, men att någon specifik copingstrategi inte har varit betydande för hur barnet har lyckats skapa en tillfredsställande psykosocial utveckling. Slutsatsen är att barn som växer upp med minst en förälder med substansbrukssyndrom är beroende av sin resiliens. Samspelet mellan barnets miljö och dess individuella egenskaper är bidragande faktorer till hur barnet, trots sina svåra uppväxtförhållanden, lyckas skapa resiliens och därmed en tillfredsställande psykosocial utveckling. / Compared to children who did not grow up in a household with substance abuse, children with parents who abused drugs could have an increased risk of psychosocial and emotional issues. The purpose of this study is to gain knowledge about the experience of children who grew up with at least one parent with substance use disorder, specifically how they utilised resilience and coping strategies in order to reach an adequate psychosocial development. The method used was to examine retrospective autobiographies written by people who grew up with at least one parent with substance use disorder. Earlier studies have found that some children who face great obstacles growing up posses a resilience that protect them from developing mental health issues or other abnormal behaviour. The aim of this study is to examine how resilience develop in some children despite challenging upbringings, as well as what type of coping strategies these children used in order to cope with their situations. We found that the child’s environment played a crucial role in developing resilience. After school activities, supporting adults, and social interactions with friends helped in creating a sense of worth and belonging. We also found that all children used different coping strategies, however, there was no single coping strategy that stood out as more effective in advancing the child’s psychosocial development.  The findings indicate that a child who grows up with at least one parent with substance use disorder is highly dependent on their resilience. Furthermore, the child’s environment and individual characteristics contribute to the child’s ability to develop resilience and an adequate psychosocial development despite great challenges in their upbringing.

No description available.