SAMMANFATTNING De närstående har en betydelsefull uppgift i vården av svårt sjuka personer, men det är vanligt att de närstående inte har tillräckligt med kunskaper och är inte förberedda på den nya situationen. Vård i livets slutskede är ofta beroende av stora insatser från närstående och det är därför viktigt att vården utformas tillsammans med de närstående och att deras önskemål beaktas så långt det är möjligt. Den palliativa vården har ett grundläggande helhetsansvar för både patient och närstående och det ställs stora krav på sjuksköterskor som jobbar inom palliativ vård. Sjuksköterskan ska kunna göra helhetsbedömningar angående behov hos både patient och närstående. Sjuksköterskan har en central uppgift i att stödja patient och närstående för att åstadkomma en så god livskvalité som möjligt. Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att ge stöd till närstående som vårdar en person i palliativt skede som är ansluten till avancerad sjukvård i hemmet (ASIH). Kvalitativ ansats med beskrivande design har använts. Data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor som arbetade inom avancerad palliativ vård i hemmet. Intervjuerna och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I sjuksköterskans professionella roll ingick att ge stöd och trygghet för hela familjen och det kunde vara genom regelbundna besök i hemmet. Sjuksköterskan i ASIH ansåg att de hade en medlande och förmedlande roll och hjälpte till att öppna upp samtalsklimatet i familjen samt gav närstående redskap för att hantera deras nya livssituation. I sjuksköterskornas kommunikation med närstående framkom att det var viktigt att de närstående fick information som var tydlig och ärlig samt individuellt anpassad. Det var viktigt att sjuksköterskan var lyhörd och uppmärksam i samtalet med närstående. Att ge information ansågs som en förberedelse och gav trygghet och ökad kunskap för närstående. Sjuksköterskornas erfarenhet var att de närstående önskade information om sjukdom, symtom, sjukdomsförlopp och döendeprocessen. Sjuksköterskorna i ASIH hade erfarenhet av att de närstående hade olika behov av stöd och att stödet skulle vara individuellt anpassat. Stödet kunde vara i form att stötta de närstående till ett aktivt liv utanför hemmet och vårdandet, men även att familjen önskade vara i fred i hemmet och hade då färre hembesök. Sjuksköterskorna som arbetade inom ASIH hade olika kompetens och bakgrund vilket gav en välfungerande och trygg arbetsgrupp som kompletterandes och gagnade patient och närstående. Det saknades riktlinjer för sjuksköterskan i arbetet med närståendestödet, men sjuksköterskorna menade att det fanns en risk för minskad flexibilitet och att stödet till närstående inte blev individuellt anpassat. Studien visade att sjuksköterskor inom ASIH har en betydelsefull roll i stödet till närstående i hemmet med bland annat att ge information och samtal. Sjuksköterskornas erfarenhet var att deras närvaro och tillgänglighet upplevdes som en stor trygghet för de närstående. Sjuksköterskorna ansåg att flexibilitet i närståendestödet var väldigt viktigt. Struktur och riktlinjer i arbetet med stöd till närstående saknades och efterfrågades av sjuksköterskorna.