There is a rapid development within the unmanned aerial systems (UAS) technologies and the logistics industry leads the research, motivated by potential future profits when used for last-mile deliveries. The military have used unmanned aerial vehicles (UAV) for many decades, but the military usage of UAVs for deliveries is almost unheard of.  The main purpose of the study is to theoretically evaluate if existing payload carrying UAVs could increase the Swedish defence-logistics organizations capabilities. This study is delimited to tactical deliveries and UAVs with a maximal takeoff weight of less than 250 kg.  This study begins by investigating the Swedish Armed Forces logistical needs and the capabilities of the existing UAVs. It then performs a research overview in the subject to be updated on the latest insights which are complemented by discussions with expertise in the subject. The theory utilized are Systems Science, Systems Engineering and Military Capability which lay ground to the Military Utility concept which is developed to evaluate the value of military systems to support decision-makers when acquiring new complex systems. To evaluate the military logistics performance, Mosh Kress book Operational logistics was used.  The research is split into three phases, phase one utilizes the insights from the background research to select UAVs to evaluate and to develop three potential scenarios. In phase two the Military Utility evaluation models are developed for each scenario. Phase three evaluates the concept systems performance for the scenarios. The conclusion is that there is circumstantial Military Utility with UAS within the Swedish logistics organization. The potential exists when used for their strengths such as low response time in hard-to-reach areas, and where there is a desire to remove the operators from danger during the transport. Further there is a potential to save operative costs in terms of man-hours, but UAVs are quite vulnerable to electronic disturbances and the cold and windy Swedish climate. The civil airspace regulation is also a major hinder for UAS effective use as well as their limited payload capacity. / Den teknologiska utvecklingen inom obemannade flygande system (UAS) går snabbt framåt. Det är logistikindustrin som leder forskningen motiverade av framtida vinster när tekniken används för sista kilometern-transporter. Militären har använt obemannade flygande fordon (UAV) i flera decennier, men inte för materielleveranser i någon betydande utsträckning. Det huvudsakliga syftet med den här studien är att teoretiskt utvärdera om befintliga transport UAV:er kan öka den svenska försvarslogistiska förmågan. Studien är avgränsad till taktiska leveranser med UAV:er som har en maximal startvikt på 250 kg. Studien börjar med att undersöka de svenska försvarslogistiska behoven samt förmågorna av existerande UAV:er. Den genomför sedan en forskningsöversikt i ämnet för att uppdateras om de senaste insikterna som även kompletteras av diskussioner med experter i ämnet. Teorin som används är Systemteori, Systemteknik och Militär förmåga som lägger grunden för det Militär Nytta-konceptet. Konceptet är utvecklat för att utvärdera värdet av militära system och förse beslutstagare med stöd vid anskaffande av nya komplexa system. För att utvärdera den militära logistikprestandan används Mosh Kress bok Operational Logistics. Genomförandet delas upp i tre faser. I fas ett används insikterna från initiala undersökningen för att välja ut UAV:er att utvärdera samt utvecklas tre potentiella scenarier. I fas två utvecklas Militära Nytta utvärderingsmodellerna för vartdera scenario. I fas tre utvärderas systemkonceptens prestanda i scenarierna. Slutsatsen är att Militär Nytta med UAS finns till varierande grad beroende på omständigheterna. Potentialen för tekniken finns främst när den används för sina styrkor till exempel vid behov av snabba leveranser till svåråtkomliga platser, samt när det finns ett behov att få bort förare från farliga platser. Vidare så finns det potential att spara operativa kostnader genom reducering av man-timmar, men UAV:er är ganska sårbara till elektroniska störningar och det svenska klimatet. Även luftrumsregelverken är ett hinder för effektiv användning samt dess begränsade lastkapacitet.

Bipolêre versteuring is ‘n kroniese, herhalende en ernstige siekte met ‘n voorkoms van 1 % wêreldwyd. Pasiënte kan psigoties word, selfmoordideasie hê en ook soms aggressief raak. Dikwels moet hulle gehospitaliseer word - ook teen hulle wil, want hulle mag soms geen insig toon nie. Pasiënte mag presenteer met ‘n ko-morbiede toestand, byvoorbeeld substansmisbruik of ‘n persoonlikheidsversteuring. Dit gebeur dikwels dat hulle nie hulle toegewysde rolle, byvoorbeeld dié van gade, broodwinner, ouer of volwasse kind, kan vervul nie. Versorgers van pasiënte gediagnoseer met bipolêre versteuring, word eweneens beïnvloed deur die siekte en die gepaardgaande stigma daarvan. Dit kan vir hulle baie moeilik wees wanneer hulle die verantwoordelikhede en rolle van die pasiënt moet oorneem. Beskou vanuit die oogpunt van ‘n ekologiese sisteemperspektief is die aard van hierdie impak op die maatskaplike funksionering van die versorgers relevant vir maatskaplike werk in die geestesgesondheidsveld. Die verkenning van hierdie impak en die ontwikkeling van ‘n intervensie om die impak aan te spreek het dus die rasionaal van hierdie studie gevorm. Die geïntegreerde biopsigososiale model, binne ‘n ekologiese sisteem perspektief, word aangewend by die psigiatriese instelling waar die navorser werk. Hierdie benadering het dus ook gedien as die vertrekpunt vir die betrokke studie. Die gemengde-metode navorsingsbenadering is tydens hierdie studie benut ten einde ‘n uitgebreide analise van die navorsingsprobleem te verskaf. Die voorgenome studie het binne die kategorie van toegepaste navorsing geval, want die doel daarvan was om ‘n program te ontwikkel om hulp te verleen aan versorgers van individue gediagnoseer met bipolêre versteuring. Die navorser het haar navorsing gerig aan die hand van Rothman en Thomas (1994) se intervensie ontwerp en ontwikkelingsmodel (D&D) deur gebruik te maak van kwalitatiewe en kwantitatiewe metodes. Na afloop van die analise van die kwalitatiewe data, is ‘n unieke psigo-maatskaplike opvoedkundige program, die SEE-SAW program, ontwikkel en toe geïmplementeer. Die konsep van balans versus wanbalans binne die sisteem is essensieel; die navorser se program het ten doel gehad om beter balans binne die sisteem van die pasiënt en versorger te bewerkstellig. Die gevolgtrekkings het duidelik getoon dat die versorger van die bipolêre pasiënt blootgestel is aan ‘n wye spectrum van behoeftes en uitdagings, maar dat intervensies soos die SEE-SAW program van groot waarde mag wees. / Bipolar disorder (BD) is a chronic, recurrent, serious illness that occurs in 1 % of people globally. Patients might become psychotic, suicidal and sometimes violent. They often need to be hospitalised, even against their will because they may have no insight. Patients may have a comorbid condition such as substance abuse or a personality disorder. They are frequently unable to fulfil their assigned roles of spouse, breadwinner, parent or adult child. Caregivers of patients diagnosed with BD are also affected by the illness and the associated stigma. It becomes very difficult for them when they have to take over the responsibilities and roles of the patient. The nature of this impact on the social functioning of the caregivers, understood from an ecological systems perspective, is relevant for social work in the mental health care field. Discovering more about this impact and developing an intervention to curb it therefore formed the rationale for this study. The integrated biopsychosocial model, within an ecological systems perspective, is being used at the psychiatric institution where the researcher works. This approach therefore also served as the point of departure from which this research was conducted. A mixed methods research approach was utilised to provide a comprehensive analysis of the research problem. The proposed study fell into the category of applied research, due to its aim of designing a programme to assist caregivers of people diagnosed with BD. The researcher directed the study according to Rothman and Thomas’s (1994) intervention design and development model (D&D), using qualitative and quantitative methods. After the analysis of the qualitative data a unique psychosocial educational programme, the SEE-SAW programme, was developed and then implemented. The concept of equilibrium versus disequilibrium in the system is central; the researcher’s programme therefore strove towards better equilibrium within the system of patient and caregiver. From the conclusions it is apparent that the caregiver of the BD patient is exposed to a wide spectrum of needs and challenges, but that interventions such as the SEE-SAW programme may be very helpful. / Thesis (PhD)--University of Pretoria, 2014. / Social Work and Criminology / PhD (Social Work) / Unrestricted

I Barn- och ungdomsklinikens strävan efter barnanpassad vård har behandlingssituationer framför allt identifierats som en utmaning, där det medicinska perspektivet ibland bedöms vara överordnat det barnrättsliga. Forskning och evidens visar att när sjukhusclowner och medarbetare samverkar i behandlingar och procedurer minskar barnens oro, stress och smärta och trygghet, delaktighet och självbestämmande ökar. Syftet med förbättringsarbetet är att förbättra samverkan mellan sjukhusclowner och medarbetare och därigenom bidra till och stärka barnanpassad vård. Utifrån detta sattes ett mål om att öka samverkan från 16%-75%. Syftet med studien är att undersöka möjligheter och hinder mellan sjukhusclowner och medarbetare i barn- och ungdomssjukvården för en hållbar samverkan. Två förändringsidéer har arbetats med; skriva en rutin för samverkan och skapa en e-utbildning. Förbättringsarbetets metod utgår från mikrosystemet och beskrivs genom förbättringsrampen. Studien är kvalitativ och har använt tematisk innehållsanalys med induktivansats. Patientens röst kommer från resultatet av strukturerade intervjuer som genomfördes med 15 barn i åldrarna 0–15 år och deras föräldrar. Övrigt insamlat material kommer från enkäter till medarbetare, en fokusgrupp och fyra djupintervjuer med medarbetare och sjukhusclowner.Målet på 75% samverkan nåddes under mars. Det resultatet visar är att information, kommunikation och workshops gett önskad effekt. Studiens resultat lyfter fram två teman med vardera två kategorier. Det första temat berör gemensamma incitament som knyter samman grupper, med kategorierna värdet av ett reflekterande arbetssätt och uppbyggnad av gemensam kunskap. Det andra temat är hållbarhet i förbättringsarbete, med kategorierna förbättrad systematik och struktur och tillgänglighet och trygghet.Slutsatsen är att informanterna anser att den barnanpassade vården stärks när sjukhusclowner och medarbetare samverkar i behandlingar och procedurer. Sjukhusclownernas tillgänglighet ses som det största hindret för samverkan. För att skapa en gemensam kunskapsgrund och hållbarhet i förbättringsarbetet behöver det interprofessionella lärandet och arbetet stärkas genom bl.a. användandet och skapandet av nya och befintliga forum. / In the striving for child-friendly care, treatment situations have above all been identified as a challenge, where the medical perspective is sometimes judged to be superior to childrens rights. Research and evidence show that when hospital clowns and staff collaborate in treatments and procedures, children's anxiety, stress and pain decrease and security, participation and self-determination increase.The purpose of the improvement work is to improve collaboration between hospital clowns and employees and thereby contribute to and strengthen child-friendly care. Based on this, a goal was set to increase collaboration from 16% -75%. The purpose of studies is to investigate opportunities and prevent between hospital clowns and employees in child and adolescent health care for a sustainable collaboration. Two ideas for change have been worked on; write a routine for collaboration and create an e-learning.The method of improvement work is based on the microsystem and is described through the improvement ramp. The study is qualitative and has used thematic content analysis with an inductive approach. The patient's voice comes from the results of structured interviews conducted with 15 children aged 0–15 years and their parents. Other material collected comes from surveys of employees, a focus group and four in-depth interviews with employees and hospital clowns.The target of 75% collaboration was reached in March. The results that shows is that information, communication and workshops have the desired effect. The results of the study highlight two themes, each with two categories. The first theme concerns common incentives that connect groups, with the categories the value of a reflective approach and the building of common knowledge. The second theme is sustainable in improvement work, with the categories improved systematics, structure and accessibility and security.The conclusion is that informants believe that child-friendly care strengthens when hospital clowns and staff collaborate in treatments and procedures. The availability of hospital clowns is seen as the biggest obstacle to collaboration. In order to create a common knowledge base and sustainability in the improvement work, interprofessional learning and work need to be strengthened through e.g. the use and creation of new and existing forums.