No description available.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p><em>Syfte och frågeställningar</em><em> </em></p><p>Syftet med denna studie var att kartlägga skador hos tävlingsaktiva tennisspelare.</p><p>·        Vilka är de vanligaste tennisskadorna?</p><p>·        Får kvinnor och män olika typer av skador?</p><p>·        Hur varierar skadelokalisation och skaderisk mellan olika spelunderlag?</p><p>·        Hur stor andel av skadorna är kroniska kontra akuta?</p><p><em>Metod</em></p><p>En kvantitativ undersökning genomfördes där enkäter skickades till 160 licensierade tävlingsaktiva tennisspelande män och kvinnor i division 1-3, i åldrarna 18-54 år. Enkätfrågorna berörde tennisspelarnas eventuella skador som uppkommit från tennisen. Enkätsvaren behandlades statistiskt med hjälp av SPSS och signifikansnivån sattes till p≤0,05.</p><p><em>Resultat</em></p><p>SPSS- bearbetningen av enkätsvaren från tennisspelarna visade att knäskador, armbågsskador samt axelskador var främst förekommande. De vanligaste skadorna bland männen var knä-, armbågs- och axelskador och hos kvinnorna hand-, armbågs- och fotskador. Det fanns ingen statistiskt säkerhetsställd skillnad mellan könen i incidensen av skador på någon av kroppsområdena. De flesta av skadorna inträffade på hardcourt. Merparten av knäskadorna uppstod akut. Bland armbågsskadorna så väl som axelskador var en signifikant större andel kroniska.</p><p><em>Slutsats</em></p><p>Den kvantitativa enkätstudien ger ungefär samma resultat som tidigare forskning: knä-, armbågs- och axelskador är vanligt förekommande skador. Enkätresultaten stämmer väl överens med de skador som enligt tidigare forskning uppstår hos motionärer. Att de flesta skador sker på hardcourt, kan bero att hardcourt är det vanligaste spelunderlaget bland spelarna i denna undersökning. Männen hade procentuellt något fler skador än kvinnorna men visar inte på några statistiska säkerhetsställda skillnader mellan könen. Den procentuella skillnaden mellan könen kan bero på att männen är genomsnittligt något äldre än kvinnorna i undersökningen samt att fler män svarade på enkäten.</p><p> </p>

No description available.

No description available.

No description available.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att kartlägga skador hos tävlingsaktiva tennisspelare. ·        Vilka är de vanligaste tennisskadorna? ·        Får kvinnor och män olika typer av skador? ·        Hur varierar skadelokalisation och skaderisk mellan olika spelunderlag? ·        Hur stor andel av skadorna är kroniska kontra akuta? Metod En kvantitativ undersökning genomfördes där enkäter skickades till 160 licensierade tävlingsaktiva tennisspelande män och kvinnor i division 1-3, i åldrarna 18-54 år. Enkätfrågorna berörde tennisspelarnas eventuella skador som uppkommit från tennisen. Enkätsvaren behandlades statistiskt med hjälp av SPSS och signifikansnivån sattes till p≤0,05. Resultat SPSS- bearbetningen av enkätsvaren från tennisspelarna visade att knäskador, armbågsskador samt axelskador var främst förekommande. De vanligaste skadorna bland männen var knä-, armbågs- och axelskador och hos kvinnorna hand-, armbågs- och fotskador. Det fanns ingen statistiskt säkerhetsställd skillnad mellan könen i incidensen av skador på någon av kroppsområdena. De flesta av skadorna inträffade på hardcourt. Merparten av knäskadorna uppstod akut. Bland armbågsskadorna så väl som axelskador var en signifikant större andel kroniska. Slutsats Den kvantitativa enkätstudien ger ungefär samma resultat som tidigare forskning: knä-, armbågs- och axelskador är vanligt förekommande skador. Enkätresultaten stämmer väl överens med de skador som enligt tidigare forskning uppstår hos motionärer. Att de flesta skador sker på hardcourt, kan bero att hardcourt är det vanligaste spelunderlaget bland spelarna i denna undersökning. Männen hade procentuellt något fler skador än kvinnorna men visar inte på några statistiska säkerhetsställda skillnader mellan könen. Den procentuella skillnaden mellan könen kan bero på att männen är genomsnittligt något äldre än kvinnorna i undersökningen samt att fler män svarade på enkäten.

No description available.

The purpose of this study was to examine the effect audience types have on young tennis athlete’s performance and behaviours and to investigate how previous experiences, social relationships, and audience awareness correlate to audience effect and coping strategies. Participants (n=4) (m=11.5 years) were given 4 weeks task-motivational climate training followed by 2 match days consisting of 5 matches of varying audiences; no audience, family, others, coaches and cameras. Quantitative data was evaluated by experts. Qualitative data was obtained by post-match semi-structured interviews. Each participant displayed different reactions to audience effects. Quantitative results were not generalizable but were used in interviews to stimulate participants. General themes of audience types were found; cameras resulted in physical appearance awareness, coaches resulted in mistake avoidance, and no audience resulted in lower concentration levels. Playing tennis helped develop coping strategies for performance in public, where further training by stimulation of various audience types was highlighted. These results support previous theoretical frameworks but highlight a need of further emphasis on audiences. A Multi-dimensional Model of Audience Effect in Athletic Performance was proposed. Training in front of varying audience types should be implemented in tennis training, and further research into different sports is needed.

Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen är att studera träningsmängd och social närmiljön hos landets 60 bästa tennisjuniorer i åldrarna tretton till femton år av båda könen, och undersöka hur väl träningsmängden överensstämmer med Svenska tennisförbundets riktlinjer. Frågeställningarna som ska besvara syftet är: 1)Hur mycket tennis tränar landets bästa juniorer i förhållandet till förbundets riktlinjer? 2)Vad tränar landets bästa juniorer i förhållande till förbundets riktlinjer? 3)Hur mycket tävlar landets bästa juniorer i förhållande till förbundets riktlinjer? 4)Hur ser den sociala miljön ut i avseende till familjeförhållande, sociala agenter samt föreningsmiljö? Metod För att på bästa sätt besvara studiens syfte och frågeställningar valdes en enkätförande metod. Populationen för studien har varit landets 60 bästa tennisjuniorer i åldrarna 13-15 av båda könen. Det externa bortfallet i studien har varit 42 procent. Bearbetningen av empirin har sammanställts i datorprogrammet Microsoft Office Excel 2010 och redovisats i procentandel alternativt medeltal. Resultat Resultatet av denna studie visar att respondenterna tränar sju träningspass i veckan. Den procentuella fördelningen mellan tennis och alternativ träning har visats sig vara 78-22. En klar skillnad mot förbundets rekommendation på 65-35. Denna studie har även konstaterat att antalet tävlingar mellan respondenterna skiljer sig åt, dock har majoriteten deltagit i två tävlingar den senaste månaden. Avslutningsvis visar resultatet att samverkan mellan hem och föreningsmiljö visat sig vara goda, då respondenterna angivit att de känt stöd från sina föräldrar och tränare, plus att kontakten mellan dem fungerar bra. Slutsats I denna studie har skillnader mellan förbundets rekommendationer och svenska elitjuniorers verklighet, i avseende på träningsfördelningen mellan tennis och den alternativa träningen påvisats. Dock har inga exakta träningstimmar kunnat redovisas i denna studie vilket gör att delar av resultatet har diskuterats fram. Slutsatsen är att tennisungdomarna tränar för mycket tennis och för lite fys, vilket i slutändan kan resultera i skador. Prognosen för att uppnå förbundets tävlings rekommendation har visat sig vara goda för respondenterna. Den sociala miljön har konstaterats vara god för respondenterna i denna studie, då stödet från tränare och föräldrar visats sig vara goda.

A two-mass model with a spring and a damper in the vertical direction, accounting for vertical translational motion and a torsional spring and a damper connecting the rotational motion of two masses is used to simulate the dynamics of a tennis ball as it comes into contact with a flat surface. The model is supposed to behave as a rigid body in the horizontal direction. The model is used to predict contact of the ball with the ground and applies from start of contact to end of contact. The springs and dampers for both the vertical and the rotational direction are linear. Differential equations of motion for the two-mass system are formulated in a plane. Two scenarios of contact are considered: Slip and no-slip. In the slip case, Coulomb??s law relates the tangential contact force acting on the outer mass with the normal contact force, whereas in the no-slip case, a kinematic constraint relates the horizontal coordinate of the center of mass of the system with the rotational coordinate of the outer mass. Incorporating these constraints in the differential equations of motion and applying initial conditions, the equations are solved for kinematics and kinetics of these two different scenarios by application of the methods for the solutions of second-order linear differential equations. Experimental data for incidence and rebound kinematics of the tennis ball with incidence zero spin, topspin and backspin is available. The incidence angles in the data range from 17 degrees up to 70 degrees. Simulations using the developed equations are performed and for some specific ratios of inner and outer mass and mass moments of inertia, along with the spring-damper coefficients, theoretical predictions for the kinematics of rebound agree well with the experimental data. In many cases of incidence, the simulations predict transition from sliding to rolling during the contact, which is in accordance with the results obtained from available experimental measurements conducted on tennis balls. Thus the two-mass model provides a satisfactory approximation of the tennis ball dynamics during contact.