Ett offentligt uppköpserbjudande innebär att ett aktiebolag, budgivaren, lämnar ett erbjudande ställt på generella villkor till aktieägarna i ett annat aktiebolag, målbolaget, i syfte att förvärva aktierna i det sistnämnda bolaget. Offentliga uppköpserbjudanden är vanligt förekommande på den svenska värdepappersmarknaden och eftersom transaktioner av detta slag är väldigt komplexa är det av stor vikt att förtroendet för marknaden upprätthålls under sådana förfaranden.  En viktig faktor för att upprätthålla förtroendet för aktiemarknaden på ett effektivt sätt är att självreglering föreligger. För Sveriges del utgörs självregleringen av-seende offentliga uppköpserbjudaden av de s.k. Takeover-reglerna (TO-reglerna). Den senaste revideringen av TO-reglerna skedde den 1 februari år 2015 och med-förde ett förbud mot s.k. budrelaterade arrangemang, även kallat break-up fees. Break-up fees är ett avtal som ingås mellan budgivare och målbolag i syfte att målbolaget ska vara skyldigt att utge en ersättning till budgivaren ifall förvärvet inte fullföljs. Break-up fees skapades under 1980-talet i USA och används flitigt än i dag på den amerikanska aktiemarknaden i syfte att främst åstadkomma en ”försäkringsfunktion” för budgivaren vid takeovers. För budgivaren är offentliga uppköpserbjudanden nämligen ofta förenade med stora kostnader till följd av omfattande förberedelser. Genom denna ”försäkring” uppnås en kostnadstäckningsfunktion och minskar således den ekonomiska risken som är förenad med takeovers. Den senaste revideringen har sin grund i de ändringar som tidigare hade skett i den brittiska motsvarigheten till TO-reglerna. I Storbritannien ansågs det vara nödvändigt att införa ett förbud mot break-up fees eftersom denna typ av avtal ansågs begränsa målbolaget vid takeover-förfaranden. Break-up fees ansågs således resultera i en otillbörlig fördel för budgivaren. Liknande resonemang anfördes under arbetet med de svenska reglerna vilket resulterade i ett svenskt förbud mot break-up fees. Förbudet är emellertid inte absolut utan Aktiemarknadsnämnden (AMN) har möjlighet att lämna dispens från förbudet.  Även om break-up fees är vanligt förekommande i USA har avtal av detta slag endast förekommit i mycket ringa omfattning i Sverige. Till följd av detta väcker förbudet mot break-up fees en stor osäkerhet beträffande de konsekvenser som förbudet kommer resultera i och huruvida förbudet borde ha införts i svensk rätt. Den amerikanska forskningen visar att break-up fees resulterar bl.a. i att målbolag försätts i en god förhandlingsposition, uppnår riskminimering till följd av ovannämnda kostnadstäckning, skapar förtroende för aktiemarknaden i allmänhet och transaktionen i synnerhet. Forskningen visar även att fler takeovers fullföljs ifall en break-up fee har ingåtts mellan parterna.  I detta arbete förs resonemang beträffande anledningen till att de svenska TO-reglerna har följt utvecklingen av de motsvarande brittiska reglerna och således införandet av förbud mot break-up fees. Det diskuteras även huruvida målbolagsstyrelsen är förhindrad att p.g.a. det aktuella förbudet fullgöra sina skyldigheter enligt gällande rätt. Vidare diskuteras hur aktieägarskyddet vid offentliga uppköpserbjudanden är uppbyggt i svensk rätt mot bakgrund av brittisk och amerikansk rätt samt huruvida förbudet mot break-up fees kan anses resultera i att målbolagsstyrelsens roll försvagas och aktieägarskyddet försvagas. Därtill kommer att en de lege ferenda-diskussion förs vari fenomenet break-up fees jämförs med gällande rätt rörande försvarsåtgärder. I syfte att belysa de konsekvenser som förbudet kan medföra problematiseras även förbudet mot break-up fees mot bakgrund av bestämmelsen avseende insiderbrott och break-up fees praktiska funktioner i olika rättssystem. Undertecknad kommer i detta arbete fram till att förbudet mot break-up fees torde bl.a. resultera i att budgivare och målbolag kommer hädanefter att söka sig till att uppnå andra deal protection-avtal. Vidare torde förbudet varken resultera i att målbolagets roll stärks eller i ett ökat skydd för målbolagets aktieägare. Därtill anses förbudet resultera i en maktobalans mellan AMN och målbolagsstyrelsen, vilket är negativ ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Mot bakgrund av detta och ett antal andra skäl kommer undertecknad fram till slutsatsen att ett förbud mot break-up fees borde ej ha införts i svensk rätt.

Offentliga uppköpserbjudanden på den svenska aktiemarknaden sker främst med kontantvederlag, ofta förenat med aktievederlag. Som alternativ till sådant vederlag kan budgivaren erbjuda målbolagets aktieägare ”stub equity” med vilket avses det fall budgivaren erbjuder målbolagets aktieägare en begränsad mängd aktier i ett särskilt onoterat holding- eller budbolag, vilket i sin tur efter det offentliga uppköpserbjudandet innehar samtliga aktier i målbolaget. Syftet med denna uppsats är att utreda hur ett sådant erbjudande måste utformas för att vara förenligt med Takeover-reglerna, då i synnerhet den aktiemarknadsrättsliga likabehandlingsprincipen. Det föreligger inga direkt aktiemarknadsrättsliga hinder för stub equity vid offentliga uppköpserbjudanden, förfarandets förenlighet med regleringen är helt beroende av hur erbjudandet utformas och vilka syften erbjudandet avser uppnå. Möjligheterna att särbehandla målbolagets aktieägare är till följd av likabehandlingsprincipen i regel mycket små. Ett erbjudande med stub equity torde kunna utformas så att mindre aktieägare erbjuds ett kontantvederlag alternativt ett aktievederlag i holding- eller budbolaget medan de större aktieägarna enbart erhåller ett aktievederlag i holding- eller budbolaget, då mot bakgrund av de praktiska skäl som finns till stöd för en sådan utformning. Budgivaren har därutöver vid ett erbjudande med stub equity möjligheten att erbjuda målbolagets aktieägare A-aktier i budbolaget i utbyte mot A-aktier i målbolaget, B-aktier i budbolaget i utbyte mot B-aktier i målbolaget samt en premie för aktier med olika ekonomiska rättigheter. Ett stub equity-erbjudande ställer därutöver krav på erbjudandehandlingens utformning, innefattande att ett värderingsutlåtande avseende värderingen av aktievederlaget bör inhämtas och bifogas samt att målbolagets aktieägare bör informeras om upplägget i erbjudandehandlingen på ett tydligt och lättbegripligt sätt. Vidare torde villkor om viss anslutandegrad för stub equity-delen av vederlaget, villkor om att aktievederlaget med stub equity begränsas samt villkor om att vissa aktieägare ska acceptera erbjudandet vara förenligt med likabehandlingsprincipen. Gällande reglering torde slutligen innebära ett erforderligt skydd för okvalificerade investerare vid erbjudanden om stub equity, detta då möjligheterna att särbehandla aktieägare till följd av likabehandlingsprincipen är mycket begränsade och skyldigheterna att informera okvalificerade investerare om innebörden av ett erbjudande med stub equity betydande. / Public takeover bids on the Swedish stock market are mainly made with cash considerations, frequently combined with share considerations. As an alternative to such public offerings, the bidder may offer the company's shareholders “stub equity”, in which case the bidder offers the target company's shareholders a limited number of shares in a special unlisted holding or bidding company, which in turn after the public takeover bid holds all shares in the target company. This thesis seeks to discuss how such an offer needs to be designed in order to be compatible with the Swedish takeover regulation, in particular the principle of equal treatment of shareholders. There are no direct restrictions to stub equity in public takeover bids in the Swedish takeover regulation, the procedure's compatibility with the regulation is entirely dependent on how the offer is designed and what purposes the offer is intended to achieve. The opportunity to treat the target company's shareholders differently are generally very limited due to the principle of equal treatment. An offer with stub equity ought to be able to be designed so that smaller shareholders are offered a cash consideration or a share consideration in the holding or bidding company, whilst the larger shareholders only receive a share consideration in the holding or bidding company. This in accordance with the exception for practical reasons the Swedish takeover regulation permits in these cases. In addition to this, in an offer with stub equity, the bidder has the opportunity to offer the target company's shareholders A-shares in in the holding- or bid company in exchange for A-shares in the target company, B-shares in the holding- or bid company in exchange for B-shares in the target company as well as a premium for shares with different financial rights. Furthermore, an offer with stub equity places high demands on the design and content of the offer document, including obtaining a valuation statement regarding the valuation of the share consideration and informing the target company's shareholders about the structure of the offer document in a clear and easy to understand manner. Conditions regarding certain degree of accession to the stub equity part of the offer, conditions that the share consideration with stub equity is limited and conditions that certain shareholders must accept the offer ought to also be compatible with the Swedish takeover regulation. Lastly, the existing regulation ought to entail the necessary protection for unqualified investors when offering stub equity, as the opportunity to treat shareholders differently due to the principle of equal treatment is very limited and the obligations to inform unqualified investors about the meaning of an offer with stub equity are significant.

Ett offentligt uppköpserbjudande skiljer sig från andra typer av företagsförvärv på så sätt att det riktar sig till en större ägandekrets. Eftersom köparen av praktiska skäl inte kan förhandla enskilt med aktieägarna riktar sig köparen istället, i ett offentligt erbjudande, till alla aktieägare i bolaget. Aktieägarna har sedan att förkasta eller acceptera erbjudandet. Förfarandet kring ett offentligt uppköpserbjudande kräver en aktiv målbolagsstyrelse för att tillvarata aktieägarnas intresse. Takeover-reglernas koppling till LUA har i och med revideringen tydliggjorts och de två regelverken utgör tillsammans stommen i regleringen av offentliga uppköpserbjudanden. Målbolagsstyrelsens roll vid ett offentligt uppköpserbjudande kommer främst till uttryck i punkterna II.17, II.19 och II.20 i takeover-reglerna. Takeover-reglerna har reviderats ett antal gånger sedan de första reglerna, då benämnda rekommendationer, utkom 1971 och målbolagsstyrelsens roll har vid varje revidering utvecklats till att bli mer omfattande. De nya takeover-reglerna träder i kraft den 1 juli 2012. Förutom frågan om hur de nya reglerna kommer att påverka målbolagsstyrelsens roll framträder frågan om vilka intressen som målbolagsstyrelsen ska tillvarata och hur dessa förhåller sig till varandra. Intressebegreppen, aktieägarnas intresse och bolagets intresse, kommer till uttryck såväl aktiemarknadsrättsligt som aktiebolagsrättsligt. Märkbart vid analys av ändringarna är att de till viss del har skett genom kodifiering av AMN:s uttalanden och doktrin på området. Reglerna har även anpassats, om än inte fullt ut, till brittiska Takeover Code. Ett tydligt exempel är ändringen avseende avtal om deal protection-arrangemang. För att utröna de konkreta konsekvenserna av regeländringarna krävs, i vissa fall, uttalanden från AMN eller komplettering och uppdatering av doktrin på området. Målbolagsstyrelsens roll har, i och med de nya takeover-reglerna, blivit än mer omfattande samtidigt som dess position, gentemot budgivaren, har stärkts genom tydligare reglering för hur styrelsen ska agera.