År 2002 implementerades analysmodellen i Revisorslagen (2001:883). Analysmodellen är en självregleringsmodell vars syfte är att säkerställa att den enskilde revisorn inte äventyrar en oberoende revision. Analysmodellen är uppdelad i tre olika steg (1) identifiering, (2) utveckling av motåtgärder och (3) dokumentation, vilka är utformade i syfte att verka som ett hjälpmedel för den enskilde revisorn vid analysering om en omständighet kan äventyra en oberoende revision. Det är emellertid en utmaning för den enskilde revisorn att avgöra om ett förhållande revisor och klient emellan kan äventyra en oberoende revision - genom självgranskning. Det är den enskilde revisorns ansvar att anamma analysmodellens föreskrifter och riktlinjer i arbetsprocessen mot en oberoende revision. Studiens syfte var därav att skapa en förståelse för analysmodellens praktiska användning vid fastställande av en oberoende revision inom revisorsyrket, genom att identifiera revisorernas arbetsprocess vid hantering av analysmodellens tre olika steg: (1) identifiering, (2) motåtgärder och (3) dokumentation. Studien är baserad på en kvalitativ metod med en abduktiv ansats. Den empiriska datan samlades in genom fyra stycken semistrukturerade djupintervjuer, med fyra stycken auktoriserade revisorer, belägna i Norr- och Västerbotten. Studien pekar ut en huvudsaklig slutsats om analysmodellens praktiska användning vid fastställande av en oberoende revision inom revisorsyrket. Slutsatsen är att analysmodellens tre olika steg är integrerade i revisorernas arbetsprocess vid fastställande av oberoende revision. Analysmodellens integrering i revisorernas arbetsprocess syftar till att revisorerna har anammat analysmodellens grundtanke och anpassat analysmodellens tre olika steg i syfte att skapa en praktisk användning. Att revisorerna har anpassat analysmodellens tre olika steg innebär att revisorerna har skapat egna tillvägagångssätt baserat på analysmodellens föreskrifter och riktlinjer för att fastställa en oberoende revision. Förslag till framtida forskning är att undersöka om analysmodellens praktiska användning vid identifiering och utveckling av motåtgärder skiljer sig åt mellan nyblivna revisorer och revisorer med lång yrkeserfarenhet.

Syftet med denna studie är att belysa hur nyutbildade förskollärare upplever sig rustade för mötet med barns socioemotionella utveckling mot de krav som de har mött i förskolans verksamhet. Förskolan har under de senaste 50-åren förändrats vilket ställer ökade krav på förskollärarens kapacitet. Det ställer även krav på samarbetet inom arbetslaget där samverkan och förhållningssätt blir avgörande för den pedagogiska kvaliteten i förskolan. I studien används en kvalitativ forskningsmetod bestående av intervjuer med nyutbildade förskollärare. Genom att välja denna metod kunde vi synliggöra deltagarnas upplevelser och åsikter. Resultaten tyder på att de nyutbildade förskollärarna inte fullt ut känner sig förberedda för att möta och stödja barns socioemotionella utveckling i förskolan. Följden av bristande samverkan mellan utbildning och verksamhet kan resultera i att barnen i förskolan inte erbjuds de förutsättningar som krävs för att kunna lyckas. Resultaten synliggör en önskan och ett behov av en mer praktiknära utbildning för att stärka den pedagogiska kvaliteten och motverka pedagogiska begränsningar i förskolans verksamhet. / The purpose of this study is to highlight how newly trained preschool teachers feel they are equipped to deal with children's socio-emotional development against the demands they have encountered in preschool. The preschool has changed over the past 50 years, which increases the demands on the preschool teacher's capacity. It also places demands on the collaboration within the work team, where consensus and approach become decisive for the pedagogical quality in the preschool. The study uses a qualitative research method consisting of interviews with newly graduated preschool teachers. By choosing this method, we were able to make the participants' experiences and opinions visible. The results indicate that the newly qualified preschool teachers do not feel fully prepared to meet and support children's socio-emotional development in preschool. The consequence of a lack of cooperation between the education and the preschool practice can result in the children in preschool not being offered the conditions required to be able to succeed. The results visualize a desire and a need for a more practical education to strengthen pedagogical quality and counteract pedagogical limitations in the preschool's activities.