Syftet med vår undersökning var att ta reda på vilka kompetenser förskollärare besitter om barns socioemotionella utveckling samt hur förskollärare arbetar för att främja denna utveckling. För att kunna svara på syftet har tre frågeställningar formats: Vilken syn har förskollärare på barns socioemotionella utveckling? Vad besitter förskollärare för kompetenser om barns socioemotionella utveckling? samt Vilka metoder använder förskollärare för att stötta barn i deras socioemotionella utveckling? I studien deltog fem förskollärare från tre olika förskolor i en kommun i Västra Götalands län. En kvalitativ metod med ostrukturerade intervjuer användes där intervjufrågor formades för att besvara syfte och frågeställningar. Resultatet visar att förskollärarna i denna studie har en gemensam uppfattning på att den socioemotionella utvecklingen ligger till grund för barns fortsatta utveckling. Kompetenserna förskollärarna beskriver att de besitter om barns socioemotionella utveckling är hur de kan bemöta barn, vilka strategier som kan gynna denna utveckling samt hur de kan gå tillväga för att samtala om känslor. I resultatet framkommer det att förskollärarna använder sig av olika metoder för att hjälpa barn i denna utveckling. De belyser att de ska vara närvarande förskollärare, använda sig av lågaffektivt bemötande, sätta ord på känslor samt observera barn för att se deras behov och mönster.

Syftet med denna studie är att belysa hur nyutbildade förskollärare upplever sig rustade för mötet med barns socioemotionella utveckling mot de krav som de har mött i förskolans verksamhet. Förskolan har under de senaste 50-åren förändrats vilket ställer ökade krav på förskollärarens kapacitet. Det ställer även krav på samarbetet inom arbetslaget där samverkan och förhållningssätt blir avgörande för den pedagogiska kvaliteten i förskolan. I studien används en kvalitativ forskningsmetod bestående av intervjuer med nyutbildade förskollärare. Genom att välja denna metod kunde vi synliggöra deltagarnas upplevelser och åsikter. Resultaten tyder på att de nyutbildade förskollärarna inte fullt ut känner sig förberedda för att möta och stödja barns socioemotionella utveckling i förskolan. Följden av bristande samverkan mellan utbildning och verksamhet kan resultera i att barnen i förskolan inte erbjuds de förutsättningar som krävs för att kunna lyckas. Resultaten synliggör en önskan och ett behov av en mer praktiknära utbildning för att stärka den pedagogiska kvaliteten och motverka pedagogiska begränsningar i förskolans verksamhet. / The purpose of this study is to highlight how newly trained preschool teachers feel they are equipped to deal with children's socio-emotional development against the demands they have encountered in preschool. The preschool has changed over the past 50 years, which increases the demands on the preschool teacher's capacity. It also places demands on the collaboration within the work team, where consensus and approach become decisive for the pedagogical quality in the preschool. The study uses a qualitative research method consisting of interviews with newly graduated preschool teachers. By choosing this method, we were able to make the participants' experiences and opinions visible. The results indicate that the newly qualified preschool teachers do not feel fully prepared to meet and support children's socio-emotional development in preschool. The consequence of a lack of cooperation between the education and the preschool practice can result in the children in preschool not being offered the conditions required to be able to succeed. The results visualize a desire and a need for a more practical education to strengthen pedagogical quality and counteract pedagogical limitations in the preschool's activities.