Bakgrund: Vård i livets slutskede är den senare fasen i det palliativa vårdskedet och bygger på en holistisk människosyn. Palliativa vårdens värdegrund beskrivs med fyra ord, närhet, helhet, kunskap och empati. Vård i livets slutskede syftar till att ge patient och närstående så god livskvalité som möjligt och lindra deras lidande. Syfte: Syftet var att belysa hur närstående till patienter i livets slutskede upplever vården på sjukhus. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ och kvantitativ ansats baserad på tio vetenskapliga artiklar vilkas resultat har analyserats utifrån Fribergs modell. Resultat: Litteraturöversiktens resultat sammanfattades i tre huvudteman: kommunikationens betydelse för vårdkvaliteten, miljöns inverkan på vårdrelationen och närståendestöd som insats i sorgeprocessen. Sammanfattning: Närstående i studierna upplevde brister i vården beträffande kommunikation och information, stöd och vårdmiljö. Bristerna medförde onödigt lidande och försämrad livskvalitet. Närstående hade en önskan om tydlig och lättförståelig kommunikation från vårdpersonal, emotionell bekräftelse och förståelse i sin sorgeprocess samt en önskan om delaktighet i vårdprocessen. / Background: End of life care, which is the last phase in palliative care, is based on a holistic view of the human being and is described on the basis of palliative care's values in four words; closeness, wholeness, knowledge and empathy. End of life care aims to provide the patient and relatives with as good a quality of life as possible and alleviate their suffering. Aim: To evaluate relatives' experience of end of life care in a hospital.Method:A general literature review with a qualitative and quantitative approach based on ten scientific articles has been performed. The results of the scientific articles have been analyzed using Friberg's model. Results: The results of the literature review were shown in three main themes: the importance of communication for the quality of care, the impact of the environment on the care relationship and related party support as an input in the grief process. Summary: Relatives in the studies experienced shortcomings in care regarding communication and information, support and care environment. The shortcomings led to unnecessary suffering and deteriorating quality of life. Relatives had a desire for clear and easy to understand communication from care staff, emotional confirmation and understanding in their grieving process and a desire for participation in the care process.

Bakgrund: Palliativ vård definieras som den vård som ges i slutskedet av patientens liv. Målet med den palliativa vården är att lindra lidande och främja välbefinnande. Sjuksköterskor inom palliativ vård har ett stort ansvar gentemot närstående men specifikt mot patienten för att eftersträva ett värdigt liv för personen i livets slut. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede inom slutenvården.  Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes. Sju kvalitativa, två kvantitativa samt en mixad metod inkluderades.  Resultat: Resultatet delades in i tre huvudteman, brist på kunskap eller kompetens, känslomässiga reaktioner och vikten av stöd och samarbete. Sammanfattning: Sjuksköterskor som arbetar inom den palliativa vården är i behov av kontinuerlig utbildning, få möjligheten att lära sig kommunikationsstrategier samt ha en god samverkan i förhållande till olika professioner. Sjuksköterskor behöver ge patienten en säker och personcentrerad vård in i livet slutskede. / Background: Palliative care is defined as the care provided in the final stages of the patient's life. The goal of palliative care is to alleviate suffering and promote health. Nurses in palliative care have a responsibility towards patients and relatives, especially towards the patient so they can live a life with dignity into the last time of life. Aim: The aim is to describe nurses experience for patients at the end of life withinin patients care. Method: A literature review was conducted and seven qualitative, two quantitative articles and one mixed method were included. Results: The results were divided into three themes, lack of knowledge or competence, emotional reactions, and the importance of support and cooperations. Summary: Nurses who work with palliative care need continuous training, have the opportunity to learn communications strategies and to have a good collaboration in relation to different professions. Nurses need to provide the patient with safe and individual care into final stages of life.

No description available.

Bakgrund: Sjuksköterskor vårdar patienter i livets slutskede och arbetet medför att möta människor i sorg, vilket kan vara känslomässigt krävande. Medkännande vård är kärnan i sjuksköterskors arbete och med viljan att hjälpa kan dem skapa de bästa förutsättningarna för patienterna utifrån deras behov och preferenser. Genom att tillämpa medkännande vård kan sjuksköterskor arbeta utifrån den palliativa vårdens grunder och etiska plattform. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vård i livets slutskede inom onkologisk vård. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med tematisk analys. Resultat: Erfarenhet och strategier var viktigt för att hantera utmaningar och känslomässig stress. Sjuksköterskor spelade en viktig roll för patienter och anhöriga i livets slutskede och skapade förutsättningarna för ett tryggt och värdigt avslut. Slutsats: Erfarenheter beskrivs vara viktigt för att hantera känslomässig stress sjuksköterskor möter vid vård i livets slutskede. Sjuksköterskor utsätts för känslomässig stress i arbetet och riskerar sin känslomässiga hälsa. Sjukvården behöver utarbetade strategier för att förebygga känslomässig ohälsa bland sjuksköterskor. Mer forskning behövs för att säkerställa sjuksköterskors hälsa, annars riskerar sjuksköterskor att lämna yrket med risk för en framtida kompetensbrist. Mer forskning behövs även för att öka kunskapen om kulturella skillnader för att kunna erbjuda en omvårdnad utifrån patienters och anhörigas preferenser. / Background: Nurses care for patients in the final stages of life, which involves encountering people in grief, making it emotionally demanding. Compassionate care is the core of nurses' work, enabling them to create the best conditions for patients based on their needs and preferences. By applying compassionate care, nurses can work according to the principles and ethical framework of palliative care. Purpose: The purpose was to describe nurses' experiences of end-of-life care within oncological care.Method: Qualitative literature review with thematic analysis. Conclusions: Experiences are described as important for managing the emotional stress nurses encounter when caring for patients at the end of life. Nurses face emotional stress in their work and risk compromising their emotional well-being. Healthcare needs to develop strategies to prevent emotional ill-health among nurses. More research is needed to ensure nurses' health; otherwise, nurses may leave the profession, risking a future shortage of competence. Further research is also needed to increase understanding of cultural differences to provide care based on patients' and families' preferences. Keywords: End-of-life care, experience, nurse, oncology, palliative care, terminal care.

This dissertation investigates the effectiveness of and disparities in timely goals of care (TGOC) discussions in nursing homes (NHs), as well as hospitalizations due to infections. Chapter One provided an overview of the dissertation, including its aims and conceptual frameworks. Chapter Two is a systematic review of the current evidence concerning the timing of goals of care discussions in NHs and their impact on end-of-life outcomes. Chapter Three examines the differences in TGOC discussions in NHs for Black. Chapter Four analyzes the association between TGOC discussions and hospitalizations due to infections. Finally, Chapter Five synthesizes all findings. Key findings demonstrate that while effective TGOC discussions are associated with reduced hospitalizations due to infections in NH residents, significant racial and ethnic disparities exist, particularly among NHs with higher proportions of Black residents and those located in socioeconomically disadvantaged areas. These findings highlight the need for improved TGOC practices and targeted interventions to address systemic barriers and ensure equitable end-of-life care.

The impression existed that nurses were not always compassionate and caring when they had to nurse terminally ill patients and the question arose whether they were adequately trained for this task. This study focused on the most frequent diseases that cause the death of patients in a province of Angola, and set out to determine what preparation nurses in a specific hospital received to equip them to care for terminally ill patients. A quantitative approach was adopted, using an exploratory and descriptive design, and a self-developed questionnaire was applied as data-collection instrument for a sample of 100 medium- and basic level nurses in a specific hospital in a province of Angola. From the results of the study it was evident that the nurse respondents were well informed as to what it entailed to be terminally ill, which factors affected the patient's comfort, safety and self image needs but only half of the respondents indicated that they received training pertaining to palliative care. Recommendations were made in view of better preparing nurses to care for the terminally ill patient. / Health Studies / M.A. (Health Studies)

Thesis (M. Th.)--University of Stellenbosch, 2007. / ENGLISH ABSTRACT: The thesis introduces a spiritual understanding of terminal care as life care within a pastoral approach to death and dying. The presupposition is that life and death are unavoidably connected, and that a meaningful approach to death and dying in terms of a Christian theological hermeneutics needs to start with the question “What is life?” The concept of a theological hermeneutics serves as an overall paradigm, which is implied within the interplay of life and death. The aim of a hermeneutical approach is to find meaning in living and dying in the fundamental God-human relationship. The eschatological perspective plays a significant role, as it emphasises the already and not yet of eschatology that become evident in every life event. An analysis of the theoretical paradigms and philosophical presuppositions behind a widespread “psychology of death and dying” shows that the phenomenological, client-centred models suffer from an overreliance on inner human potentials in coping with dying. Although these models provide valuable insights into the needs of the dying, they fail to equip individuals with a meaningful paradigm that lasts despite the reality of death. As a result, I propose a “theology of death and dying” that opts for a much more holistic approach to terminal care. Based on the impact of a Christian spiritual concept of life and a pastoral anthropology on a pastoral approach to terminal care, I argue that we do not have to cope with dying by ourselves but can trust in the faithfulness of God who will keep us strong to the end (1 Cor 1:8). As fear of death can effectively only be coped with by caring for life, pastoral care to the dying needs to emphasise the fundamental God-human relationship that guarantees life in spite of death. A unique stance of hope follows from a Christian spiritual understanding of life that overcomes the paradigmatic gap left by psychological approaches to death and dying, and makes us aware that the new life in the Spirit is a quality that we already possess. Eventually, the life care approach is applied to a pastoral prevention strategy in the context of the HIV pandemic. I argue the thesis that prevailing HIV prevention programmes suffer from a lack of an overall frame of reference from which to reflect on the necessity for behavioural change. To fill this gap, a spiritual life care approach to the HIV pandemic emphasises the development of a Christian ethos based on an internalised assurance of the purpose and destiny of human life, which can function as an overall paradigm behind a prevention strategy. This pastoral prevention strategy is based on the assumption that positive change, the anticipation of a better future and true hope derive from an understanding of who we are as human beings before and in relationship with God. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Hierdie tesis stel ʼn spirituele begrip van terminale sorg as lewensorg binne ʼn pastorale benadering tot dood en sterfte bekend. Die voorveronderstelling is dat lewe en dood onlosmaakbaar verbind is, en dat ʼn betekenisvolle benadering tot dood en sterfte in terme van ʼn Christelike teologiese hermeneutiek met die vraag “Wat is lewe?” ’n aanvang moet neem. Die konsep van teologiese hermeneutiek dien as 'n oorkoepelende paradigma, wat geïmpliseer word binne die wisselwerking van lewe en dood met die doelwit om betekenis te vind in lewe en dood in die fundamentele Godmens- verhouding. ’n Eskatologiese perspektief speel ’n beduidende rol, aangesien dit die alreeds en die nog nie van eskatologie beklemtoon, wat in elke lewensgebeurtenis duidelik word. ’n Ontleding van die teoretiese paradigmas en filosofiese voorveronderstellings rakende die wydverspreide “sielkunde van dood en sterfte” toon aan dat die fenomenologiese, kliëntgesentreerde modelle gebrek lei as gevolg van hul heftige aanspraak op die innerlike menslike potensiaal om sterfte te hanteer. Alhoewel hierdie modelle kosbare insigte ten opsigte van die behoeftes van die sterwendes bied, faal hulle daarin om individue toe te rus met ’n betekenisvolle paradigma wat volhoubaar is, afgesien van die werklikheid van die dood. Ek staan dus ’n “teologie van dood en sterfte” voor wat ’n veel meer holistiese benadering tot terminale sorg meebring. Gegrond op die impak van ’n Christelike, spirituele konsep van lewe en ’n pastorale antropologie op ’n pastorale benadering tot terminale sorg, argumenteer ek dat ons nie nodig het om die dood op ons eie te hanteer nie omdat ons op die getrouheid van God, wat ons sterk sal hou tot die einde (1 Kor 1:8), kan vertrou. Aangesien die vrees vir die dood slegs deur die omgee vir lewe hanteer kan word, is dit noodsaaklik dat pastorale sorg aan die sterwende die God-mens-verhouding, wat lewe te midde van dood waarborg, beklemtoon. ’n Unieke gesigspunt van hoop volg vanuit ’n Christelike, spirituele begrip van lewe, wat die paradigmatiese gaping wat gelaat word deur psigologiese benaderings tot dood en sterfte vul. Dit maak ons bewus dat die nuwe lewe in die Gees ’n kwaliteit is wat ons alreeds besit. Die lewensorg-benadering word uiteindelik in ’n pastorale voorkomingstrategie in die konteks van die MIV-pandemie toegepas. Ek argumenteer in die tesis dat heersende MIV-voorkomingsprogramme gestrem word deur ’n tekort aan ’n algehele verwysingsraamwerk, vanwaar oor die noodsaaklikheid van gedragsverandering nagedink kan word. Om hierdie gaping te vul, stel ek ’n spirituele lewensorg-benadering voor, wat die ontwikkeling van ’n Christelike etos beklemtoon, gegrond op ’n inwendige sekerheid van die doel en bestemming van menslike lewe, wat as ’n algehele paradigma vir ’n pastorale voorkomingstrategie kan funksioneer. Hierdie voorkomingstrategie is gegrond op die veronderstelling dat positiewe verandering, die verwagting van ’n beter toekoms, en ware hoop voortspruit uit ’n begrip van wie ons as mense voor en in verhouding met God is.

Bakgrund Sjukvårdspersonal får dagligen handskas med etiska överväganden och beslut. Ställningstagandet om när livsuppehållande behandling ska fortsätta eller avslutas är ett komplext beslut som kräver flera överväganden. Läkaren har det fulla ansvaret vid ställningstagandet om att avsluta livsuppehållande behandling. Sjuksköterskan besitter ofta viktig kunskap och kännedom om patientens behov, vilket kan bidra till beslutsprocessen med betydelsefull information. Syfte Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av delaktighet och kommunikation gällande det etiska ställningstagandet om att avsluta eller avstå från patientens livsuppehållande behandling. Metod Beskrivande litteraturöversikt av tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat Analysen resulterade i två teman; delaktighet och kunskapsbrist. Resultatet visade att sjuksköterskor ansåg sitt deltagande i ställningstagandet om att bibehålla eller avsluta livsuppehållande behandling som bristande. Sjuksköterskan upplevde att samarbetet med läkaren i beslutsprocessen inte fungerade och kände ofta en frustration över att inte bli tillräckligt lyssnad på. Ytterligare hinder för sjuksköterskans delaktighet i beslutsprocessen framkom av sjuksköterskors kunskapsbrist gällande lagar, riktlinjer och etik samt bristande arbetserfarenhet och självförtroende.  Slutsats Sjuksköterskans delaktighet i vårdteamet kring ställningstagandet om att bibehålla eller avsluta livsuppehållande behandling är bristfälligt. Ytterligare belyser studien sjuksköterskans behov av ökad kunskap inom lagar, riktlinjer och etik. / Background Healthcare professionals deal with ethical considerations and standpoints on a daily basis. Decision-making about when life-sustaining treatment should be continued or terminated is a complex position that requires several considerations. The doctor has the full responsibility regarding the standpoint to discontinue life sustaining treatment. The nurse often possesses important knowledge and understandings of the patient´s needs, which can provide important information in the decision making. Aim The aim of the study was to illustrate nurse´s experience of participation and communication regarding the ethical decision-making to terminate or refrain from patients life-sustaining treatment. Method Descriptive litterature review of ten qualitative research articles. Results The study resulted in two themes; participation and lack of knowledge. The results show that nurses considered their participation in the stance of maintaining or sustaining treatment as inadequate. The nurses felt that the cooperation with the physician in the decision-making did not work and felt a frustration related to not being listened to. Additional barriers to nurse’s participation in the decision-making appeared by nurse’s lack of knowledge regarding laws, guidelines and nursing ethics, as well as lack of work experience and confidence. Conclusion The nurse’s participation in the caring team about the stance of maintaining or sustaining life support care is inadequate. The study also highlight the nurses need for increased knowledge of laws, guidelines and ethics. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium 2017</p>

Not available / text

Bakgrund: Palliativ vård utförs i hela vårdkedjan, från hemsjukvård till specialistvård på institution. Palliativ vård bygger på en helhetssyn som tryggas genom patientcentrerad vård där patientens delaktighet har en central roll. Syfte: Belysa vuxna patienters upplevelser av delaktighet då de vårdas i livets slutskede. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie främst baserad på metodik beskriven av Forsberg och Wengström (2013). Resultat: Temat möjligheter och hinder i upplevelsen av sin delaktighet växte fram, med fyra kategorier under sig: hantering av sin sjukdomssituation, överväldigande ny levnadssituation, bli sedd som individ och inte bli sedd som individ. Det framkom att patienter i livets slutskede fann möjligheter att vara delaktiga i sin vård genom införskaffandet av kunskap om sin sjukdom och sin framtid. Denna kunskap skapade förståelse över situationen hos patienterna, vilket gav dem redskap att lättare hantera och delta i sin vård. Upplevda hinder till delaktighet visade sig vara då patienterna upplevde sig förbisedda av vårdpersonal. Slutsats: Vuxna patienters upplevelser av delaktighet då de vårdas i livets slutskede går inte att beskriva som ett ensamt fenomen, utan behöver beskrivas utifrån en helhetssyn av patienten.  Den unika patienten bildar en dynamisk helhet, och behöver bemötas som den unika individ den är. / Background: Palliative care is performed throughout the continuum of care, from home care to specialized care in an institution. Palliative care is buildt on a holistic approach that is secured through patient-centered care where the patient's participation is central. Objective: Highlighting adult patients' experiences of participation when they are cared for in late stage palliative care. Method: The study is a systematic literature review mainly based on the methodology described by Forsberg and Wengström (2013). Results: The theme opportunities and obstacles in the experience of their participation emerged, with four categories below: the management of their disease situation, overwhelming new living situations, be seen as an individual and not to be seen as an                                    individual. It was discovered that patients in the late stage palliative phase found opportunities to participate in their care by gathering knowledge about their disease and their future. This knowledge created understanding, giving them the tools to manage and participate in their care. An obstacle to patients’ participation appeared to be when the patients experienced neglect by health professionals. Conclusion: Adult patients' experiences of participation when they are cared for in late stage palliative care cannot be described as a single phenomenon, but needs to be described by an integrated approach of the patient. The unique patient forms a dynamic whole, and needs to be treated as the unique individual he/she is.