Made available in DSpace on 2014-06-11T19:28:34Z (GMT). No. of bitstreams: 0 Previous issue date: 2007-11Bitstream added on 2014-06-13T18:57:56Z : No. of bitstreams: 1 bertoletti_m_me_guara.pdf: 1431070 bytes, checksum: 5b8e46801dd377e4d6599b68338d5083 (MD5) / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior (CAPES) / A vibração torácica é uma técnica de fisioterapia respiratória utilizada para higienização brônquica, que facilita a remoção da secreção, evitando sua retenção e danos na função pulmonar, como na troca gasosa. Existe um grande número de pacientes com problemas respiratórios que se beneficiam desta técnica. O propósito deste trabalho é justamente analisar e mensurar a freqüência de oscilação da técnica de vibração torácica, realizada por diversos fisioterapeutas, que atuam em fisioterapia respiratória ou em outra área da fisioterapia, para que, por meio desses estudos possam verificar qual a freqüência da técnica de vibração torácica predominante, e se a freqüência obtida está próxima da freqüência da literatura técnica, uma vez que existem poucos trabalhos científicos em questão. A freqüência de vibração é medida em hertz (Hz). / The chest vibration is a technique of respiratory physiotherapy used in order to promote a bronquial cleaning, to facilitate the sputum removal of the secretion, preventing its retention and damages in the pulmonary function as in the gaseous exchange. A great number of patients with respiratory problems exists that are benefit of this technique. The intention of this work is exactly to analyze and to measure the frequency of oscillation of the technique of chest vibration, carried through by diverse physiotherapists, who act with in respiratory physiotherapy and that they act in another area of the physiotherapy, so that through these studies can verify which the frequency of the technique of predominant chest vibration between them, and if the gotten frequency is next to the frequency of literature, technique exists few scientific works in question. The vibration frequency is measured in hertz (Hz).

Made available in DSpace on 2014-06-11T19:22:50Z (GMT). No. of bitstreams: 0 Previous issue date: 2010-12-21Bitstream added on 2014-06-13T20:09:55Z : No. of bitstreams: 1 gomes_ic_me_prud.pdf: 371687 bytes, checksum: 6b7c734dfd14fd87cc4c03965d0eceec (MD5) / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior (CAPES) / Fundação para o Desenvolvimento da UNESP (FUNDUNESP) / verificar a relação entre hipertensão arterial e fatores de riscos cardiovascular isolados e aglomerados em idosos com 80 anos ou mais de Presidente Prudente – SP. Metodologia: Foram investigados 113 indivíduos com idade entre 80 e 95 anos, com média de 83,4+2,9 anos, de ambos os sexos. Para os fatores de risco cardiovascular foram utilizados a Circunferência de Cintura (CC), o Índice de Massa Corporal (IMC), a porcentagem de gordura total, mensurada por meio do DEXA, a HA foi aferida por meio do aparelho automático(Omron Healthcare) e perfil lipídico por meio da análise bioquímica do plasma. Foi aplicado um questionário de morbidade referida para verificar presença/ausência de HA. Foi empregado a análise de Regressão Logística por meio do Odds ratio para verificar a força de associação. As análises estatísticas foram realizadas por meio do software estatístico SPSS versão 13.0... / The objective of this study was to identify which cardiovascular risk factors are the most frequent in a Brazilian sample of subjects aged 80 years or older.Methods:The sample was composed of 113 individuals aged 80 to 95 years(83.4+2.9 years) of both sexes. Waist circumference(WC), body mass index(BMI), percentage of total body fat(%BF), hypertension(AH) and lipid profile were used for characterization of cardiovascular risk factors(CRF). The chi-square test was used to assess proportions of CRF observed in the sample and Student’s t test was applied to compare the results between sexes. Statistical analysis was performed using SPSS, version 17.0. The significance level was set at 5%.Results:We observed high prevalence of CRF, mainly AH(67.3%) and %BF(79.6%). Male subjects presented higher statistical values for weight, height and WC(p<0.001), and female higher TC and %BF(p<0.001). It is found that 7.1% of male and 4.2% of female showed no CRF, and 71.3% of male and 85.9% of female had three or more CRF ... (Complete abstract click electronic access below)

Introduktion/bakgrund: Dagens ungdomar är stillasittande stora delar av dygnet, framför allt i skolan. Rygg- och nacksmärta uppkommer på grund av dysfunktioner i rörelseapparaten, men påverkas även negativt av psykiska faktorer. Studier har visat att kvinnor har ont i större utsträckning än män. Alla elever som läser på gymnasienivå ska erhålla viss del undervisning gällande ergonomi samt hur man kan arbeta för att främja en god hälsa och arbetsmiljö. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga förekomsten av rygg- och nacksmärta hos gymnasieelever samt jämföra om det fanns någon skillnad mellan kvinnor och män. Dessutom syftade undersökningen till att ta reda på om elever tillämpar kunskap om ergonomi i sin vardag. Metod: För att besvara syftet valdes en kvantitativ kunskapsansats. Undersökningen är en enkätstudie med tvärsnittsdesign. Åtta skolor i olika kommuner kontaktades med efterfrågan av gymnasieklasser årskurs tre med god läs-och skrivförståelse i svenska. En deskriptiv analys gjordes på den insamlade datan avseende kön, ålder, upplevelse, lokalisation och skattning av smärtan. Resultat: Av 49 tillfrågade elever svarade 73% att de upplevde smärta i rygg, nacke eller i både rygg och nacke. Av kvinnorna svarade 79% att de upplevde smärta och 65% av männen. Av de elever som hade medverkat i undervisning av ergonomi angav 69% att de använde sig av kunskapen från lektionerna. Konklusion: Utbredning av rygg- och nacksmärta bland de tre inkluderade gymnasieklasserna är hög. Kvinnorna har smärta i större utbredning än männen. Många, men långt ifrån alla, av eleverna använder sig av kunskapen från lektionerna om ergonomi.

Magister Scientiae (Physiotherapy) - MSc(Physio) / An increase of cardiac surgeries globally has been associated with an increasing number of people with cardiovascular disease in both developed and developing countries. Following cardiac surgery, pulmonary complications are an important cause of morbidity leading to significant prolonged hospitalisation, mortality and overall hospital costs. Physiotherapists have been part of cardiac multidisciplinary team playing a role in prevention and managing respiratory complications post-operatively. Numbers of studies have investigated on the efficacy of physiotherapy interventions in managing patients following cardiac surgery. However, there is no consensus in the literature with regards to intensity, duration of the session and content of therapy in this specialised area of cardio-pulmonary. These variations of physiotherapy intervention have made difficult to find agreement on the necessity of physiotherapy care in the post-operative management of patients following cardiac surgery. To date, however, there have been limited or no studies done on the role of physiotherapy in the Cardiac Unit setting. Thus, the aim of the study was to investigate the role of physiotherapy in the post-operative management of patients following cardiac surgery at Muhimbili National Hospital (MNH), Tanzania. An explanatory sequential mixed method study design was used. A descriptive retrospective study design was chosen for the quantitative phase using a convenient sample of all 105 patients’ records operated from January 2010 to 31st December 2013. With regards to the qualitative phase, 2 Cardiac Surgeons and 10 Physiotherapists working at MNH were conveniently sampled to explore their perceptions on the post-operative role of physiotherapy in the management of patients following cardiac surgery at MNH. Ethical clearance was obtained from the University of the Western Cape and Muhimbili National Hospital to conduct the study. Anonymity and confidentiality was ensured for all participants and their participation was voluntary. They were allowed to withdraw from the study anytime without any negative consequences. Following ethical issues; quantitative data (i.e. profile and process of care of patients) was collected by means of a data extraction sheet while the two separate semi-structured interview guides were used for qualitative data. A total of 105 patients’ records were obtained. Quantitative data was analysed using SPSS 22.0 version. A descriptive statistics was used. The mean age of the study sample was 30.6 (SD=10.5). More than half (54.3%) were females and males 45.7% of the sample. The results show that Rheumatic Heart Disease (RHD) accounted for the majority (74.3%) of cardiac diseases. Double valve repair accounted for 71.4%. A decline in the number of surgeries performed were noted from 2010 (48.6%) to 2013 (10.5%). The mean number of days spent in Intensive Care Unit (ICU) were 6.4 (SD=5.3) and in the ward 12.2 (SD=7.8). A total of 21.4% of the sample developed post-operative complications and 10.5% of the total sample died. A substantial number of patients (77.7%) were referred for physiotherapy treatment post-operatively, with most of these referrals (70.0%) on the first day post-operatively. The majority (37.8%) of the patients received 3 physiotherapy sessions in the ICU with most of these patients (79.3%) being seen once a day in the ICU and (65.8%) in the ward. Physiotherapists prescribed (53.7%) a combination of breathing exercises, active limb mobilisation, incentive spirometry and progressive ambulation in the ICU. A combination of breathing exercises, active limb mobilisations, endurance training and posture correction was frequently (89.5%) prescribed in the ward. Content analysis was used to analyse qualitative data. Cardiac Surgeons were aware of the role of Physiotherapists on the post-operative management of patients following cardiac surgery. They also identified shortcomings on the side of Physiotherapists’ in terms of poor co-operation, inadequate skills and a lack of motivation to work in the Cardiac Unit. On the other hand, Physiotherapists revealed that there was communication breakdown between them and Cardiac Surgeons. They added that they were not motivated to work in the Cardiac Unit due to their inadequate skills in the area of investigation, training and lack of working facilities. Although they had consensus on different techniques, they had variations on the application procedure, intensity and frequency. Cardiac Surgeons and Physiotherapists agreed that hospital management should motivate Physiotherapists by opening a Physiotherapy Unit within the Cardiac Complex and train Physiotherapists in the area of cardio-pulmonary. From these findings it can be concluded that, poor communication and lack of trained Physiotherapists in the field of cardio-pulmonary is a setback which need to be addressed. Also, lack of standard treatment procedure among Physiotherapists brings variations in this world of evidence based practice.

Introduktion: Ländryggssmärta (eng: Low back pain, LBP) utan specifik orsak är vanligt förekommande över hela världen. Personer med LBP uppvisar ofta ett obalanserat muskelengagemang med nedsatt aktivering av lokal musklatur i bålregionen. Levatorplattan (LP) är en lokal muskulatur med många funktioner, däribland upprätthållande av bålstabilitet. LP tillhör samma lokala och funktionella muskelgrupp som diafragman, transversus abdominis och multifidus som arbetar i muskelsynergier för att upprätthålla bålstabilitet. Segmentell stabilitetsträning och bålmuskelaktivering är behandlingsmetoder som används vid LBP. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilket vetenskapligt stöd träning av levatorplattan har avseende effekt på smärta och funktion vid LBP. Metod: Litteratursökningen gjordes i Pubmed, CINHAL, AMED, Physiotheraphy Evidense Database (PEDro), MEDLINE, Scopus och Web of Sience. Sammanställning av resultat gjordes efter smärta och funktion. Resultat: Sju studier visade signifikanta resultat där träning av LP minskade smärta, fem studier visade signifikant förbättring av funktion vid LBP. Konklusion: Denna litteraturöversikt indikerar att träning av levatorplattan kan minska smärta, samt öka självskattad funktion hos patienter med LBP. Som behandlingsmetod skulle interventionen kunna anses användbar kliniskt, ur ett fysioterapeutiskt perspektiv. Fler studier inom området behövs.

Bakgrund: Människan spenderar en stor del av sin vakna tid på sin arbetsplats. Arbetsmiljölagen har som syfte att uppnå en god arbetsmiljö samt att förebygga ohälsa och olycksfall på arbetet. Barn har samma rättigheter till en god arbetsmiljö som vuxna då skollagen omfattas av arbetsmiljölagen. Var tionde skolbarn är vänsterhänt och skrivteknik kan vara  utmanande för vänsterhänta personer. Vuxna vänsterhänta personer verkar uppleva en ökad belastning, smärta och oro när de försökte anpassa sig till den fysiska miljön. Syftet: Syftet var att undersöka hur vänsterhänta personer upplever anpassningen av den fysiska miljön. Material: Studiegruppen bestod utav 48 vänsterhänta eller ambidexta personer som gick i grundskolans årskurs 1-3 under åren 1996-2009. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ metod och elektronisk enkät användes för att besvara syftet. Resultat: Närmare hälften av deltagarna ansåg att studiesituationen var den situation där vänsterhäntheten märktes av som mest. Majoriteten av deltagarna ansåg inte att deras vänsterhänthet utgjorde någon begränsning för dem. De flesta deltagarna hade inga strategier för att minska belastningen på nacke, skuldror och axlar varken under grundskolan eller idag. Konklusion: Arbetsmaterialet i grundskolan verkade vara anpassad till vänsterhänthet i större utsträckning än undervisning av skolaktiviteter. Därför kan pedagogisk tillämpning och undervisning av aktiviteter vara en ergonomisk åtgärd som med fördel skulle kunna utvecklas i framtidens skolor.

Bakgrund: Träning under en graviditet är viktigt både ur ett fysiologiskt samt psykologiskt perspektiv. Bristande fysisk aktivitet är en stor riskfaktor för hälsan. Livshändelser såsom graviditet och förlossning kan utgöra en större risk för bristande fysisk aktivitet hos kvinnor. Gravida kvinnor rekommenderas att vara fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag. Informationen kring fysisk aktivitet och träning är ofta bristfällig inom mödrahälsovården varför det efterlyses ett närmare samarbete mellan till exempel barnmorskor och fysioterapeuter. Genom att förbättra kvantiteten och kvaliteten på informationen angående fysisk aktivitet hos gravida finns det en möjlighet att korrigera felaktiga uppfattningar och på så sätt främja en god hälsa. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors egen uppfattning om fysisk aktivitet och träning under och efter en graviditet samt upplevelse av mottagen information från sjukvården angående ämnet. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med fem kvinnor, vilka rekryterades via ett strategiskt urval. Därefter genomfördes en innehållsanalys av intervjuerna. Resultat: Analysen av intervjutexterna resulterade i en huvudkategori “Den gravida kroppen - individens eller sjukvårdens ansvar?”. Huvudkategorin innehöll följande kategorier “Kunskapsinhämtning - individens ansvar” samt “Aktivitetsnivå - individens val” med tillhörande underkategorier. Konklusion: Studien visade positiva upplevelser och uppfattningar av fysisk aktivitet och träning i samband med graviditeten. De intervjuade kvinnorna upplevde bristande information från sjukvården gällande detta ämne. De råd som kvinnorna hade fått från sjukvården upplevdes som osäkra och väldigt generella, därför fanns en önskan om att individanpassa råden.

Bakgrund: Autismspektrumsyndrom (ASD) är en medfödd nedsättning som påverkar barnets sociala och kommunikation förmåga, dock har forskning visat att den motoriska utvecklingen är försenad hos barn med ASD i jämförelse med barn utan diagnosen. Symtombehandlingen är ofta farmakologisk trots att fysisk träning kan minska frekvensen av stereotypiskt beteende och förbättra motorisk förmåga. Syfte: Syftet med studien var att genom en systematisk litteraturstudie kartlägga och beskriva olika typer av fysisk träning, samt dess eventuella effekter avseende individ-, omgivnings- och beteendefaktorer för barn med ASD. Vidare var syftet att bedöma kvaliteten på studierna. Metod: En systematisk litteraturstudie där datainsamlingen skedde genom fem databaser och de åtta inkluderade artiklarna analyserade sedan av författarna. Resultat: Studierna undersökte flera olika interventioner och utfall, och använde därför 29 olika mätinstrument för att bedöma eventuella effekter av interventionen. Studierna analyserade totalt 242 barn i åldrarna 3-16. De signifikanta värdena redovisas ha effekt på stereotypiskt beteende, fysisk förmåga, kognitiv förmåga och kommunikation. Studierna visade ha en medelhög till hög kvalitet enligt SBU:s granskningsmall. Slutsats: Fysisk träning kan ge en positiv kort- och långvarig effekt på vanligt förekommande symtom vid ASD.

No description available.

The corpus of literature about disabled therapists within physiotherapy omits one important factor: the experiences of disabled physiotherapy students. Therefore, this research aimed to fill this gap by exploring the integration of disabled students into the physiotherapy profession. This participatory research sought to investigate the phenomenon from multiple perspectives to incorporate the voice of disabled students, an analysis of the policies which regulate the profession, and the opinions of representatives from the Chartered Society of Physiotherapy and the Health and Care Professions Council. In stage one of the project ten disabled physiotherapy students were recruited. These students completed narrative interviews and Kawa drawings to document their experiences. Stage two explored the available information for prospective disabled students by conducting an internet survey. Finally in stage three, the policies of the Health and Care Professions Council and Chartered Society of Physiotherapy were examined for ableist language and then two representatives from each organisation were interviewed about the integration of disabled students. The data collected were analysed by critical narrative analysis with the student participants contributing to the generation of categories and themes. Further analysis was conducted using Bourdieu’s Theory of Practice and the SEAwall model of discrimination. My research has identified two paradoxes that affect the integration of disabled students. Firstly, the paradox of the perfect physiotherapist, applied via a narrow physiotherapy corporeal standard, which particularly limits access for people with physical impairments. Secondly, the paradox of supporting students whilst maintaining qualification standards. Again this limits access for disabled students, particularly when fitness to practise standards are applied during the admission process. These competing imperatives create a dilemma for disabled students around disclosing their disability status. This dilemma will only be solved by reducing discrimination at all levels of the system. However, in order to achieve this change, disabled physiotherapists and students will need to adopt a more affirmative orientation to disability to act as facilitators of change within the profession.