Akutsjuksköterskornas förmåga att hantera barn med tidskritiska tillstånd är viktig för att minimera riskerna för allvarliga konsekvenser. Denna studie syftar till att undersöka den tillgängliga litteraturen avseende faktorer som påverkar akutsjuksköterskans kompetens att vårda barn med tidskritiska tillstånd på akutmottagningen. Studien genomfördes genom en kombination av systematisk och integrativ litteraturgranskning av både kvalitativa och kvantitativa artiklar.  Resultaten presenteras i tre huvudteman. Det första temat, "Lärandets betydelse", belyste vikten av både regelbunden och specifik utbildning för att öka akutsjuksköterskors förmåga att effektivt hantera tidskritiska tillstånd hos barn. Det andra temat, “Integrera familjen i vårdandet,” underströk betydelsen av att integrera familjen i vårdprocessen för att stärka behandlingsförloppet. Det tredje och sista temat, "Vårdandets påfrestningar” visade hur emotionell och psykologisk belastning påverkade akutsjuksköterskorna, särskilt när de vårdade barn i tidskritiska tillstånd och framhävde behovet av stödsystem och strategier för att hantera denna belastning. Studien bidrar till en ökad förståelse för hur akutsjuksköterskornas kompetens och välbefinnande kan förstärkas genom riktad utbildning, praktisk träning och psykosocialt stöd. Utifrån studiens resultat identifieras flera centrala förbättringsområden för att förhöja kvaliteten på akutsjukvården för barn med tidskritiska tillstånd. Vikten av att skapa mer barnanpassade miljöer på akutmottagningarna, liksom behovet av att erbjuda ökat stöd till akutsjuksköterskorna framhävs. Dessutom understryks nödvändigheten av utökad utbildning för akutsjuksköterskorna för att stärka deras kompetens och förmåga att möta dessa utmaningar.

Patienter med tidskritiska tillstånd som ankommer till akutmottagningen är i behov av ett akut omhändertagande, annars är risken att patienten hamnar i ett livshotande tillstånd. Akutsjuksköterskan har därmed en viktig roll vid vårdandet av patienter med tidskritiska tillstånd i att utföra god och säker vård och omvårdnad. Huruvida ett tidskritiskt tillstånd kan upptäckas och motverkas om rätt förutsättningar finns för akutsjuksköterskan på akutmottagning är därmed ett viktigt område som behöver utforskas. Det behövs en djupare förståelse kring hur förutsättningarna på akutmottagningen påverkar akutsjuksköterskans arbete vid vårdandet av denna patientgrupp. Syftet var därmed att utforska tillgänglig vetenskaplig litteratur gällande akutsjuksköterskans förutsättningar att vårda patienter med tidskritiska tillstånd på akutmottagningen. Vald metod var en systematisk och integrativ litteraturstudie med sökningar i databaserna PsycINFO, CINAHL och PubMed. Analysmetoden möjliggör en översikt av både kvantitativa och kvalitativa studier. Resultatet baserades på 13 artiklar och delades upp i två kategorier; inre förutsättningar för vårdandet och yttre förutsättningar för vårdandet. De inre förutsättningarna för vårdandet handlade om akutsjuksköterskans förmåga att kunna identifiera och bedöma patienter med tidskritiska tillstånd. Stöd, utbildning, strukturerade arbetssätt och erfarenhet var underlättande förutsättningar och som ökade självförtroendet hos akutsjuksköterskan vid identifiering, prioritering och vårdandet av patienter. Däremot var yttre förutsättningar som personalbrist, hög arbetsbelastning samt ineffektivt teamarbete hämmande för vårdandet av patienter med tidskritiska tillstånd. Akutsjuksköterskan behöver utifrån ett helhetsperspektiv ha både inre och yttre förutsättningar för att kunna vårda patienter med tidskritiska tillstånd och förhindra ytterligare försämring eller undvikbar död och därmed främja patientens hälsa.

I korthet kan trauma förklaras med trubbigt eller penetrerande våld, det kan även handla om brännskada, misshandel eller fall från hög höjd. Med en växande befolkning som blir allt äldre kan det vara en utmaning för larmoperatörerna att alltid kunna ha en ledig ambulans vid prio-1 larm som innebär att det föreligger ett livshot. En avgörande faktor i många fall är tiden. Vid tidskänsliga tillstånd ökar risken för dödsfall med längre responstid. Vilken betydelse har tiden från larm till ambulansens ankomst vid mer eller mindre svåra trauman? Olika faktorer påverkar responstiden i olika grad- det kan handla om att åtgärder satts in i regionen för att förkorta tiden, men kan lika gärna vara miljörelaterat som vägarbeten. Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan ambulansens responstid och mortaliteten inom 30 dagar vid allvarligt trauma i Sverige samt huruvida det föreligger regionala variationer i ambulansens responstid vid trauma. En retrospektiv registerstudie valdes därför och data från två Svenska register har analyserats. Data är insamlad från år 2019 och 10 regioner är inkluderade. Inget signifikant samband mellan responstid mot död kunde påvisas vid prio-1 larm. Däremot sågs en signifikant skillnad mellan regionerna vid prio-1 larm där den längsta medelresponstiden var 27,5 minuter och den kortaste var 12,8 minuter.

Bakgrund: överlämningar från ambulans till akutmottagning sker varje dag. Bristande kommunikation riskerar att försena diagnostik och behandling, vilket kan leda till ökat vårdlidande för patienter. Situation, bakgrund, aktuell bedömning och rekommendation (SBAR) utvecklades för att minska riskerna för brister i kommunikation i kritiska moment. Tidigare studier har undersökt följsamheten till SBAR vid överlämningar på akutmottagning men inte specifikt vid tidskritiska tillstånd. Syftet med denna studie är att studera följsamheten till SBAR vid överrapportering av patienter med ett tidskritiskt tillstånd samt undersöka skillnad mellan kirurg- och medicinlarm. Resultat: Ingen av de observerade rapporterna hade 100% följsamhet. Under situation rapporterades sällan patientens kön, patientens namn inkluderades i 88% av rapporterna. Händelser samt symtom och skador inkluderades i alla rapporter. Under bakgrund inkluderade 81% av rapporterna både tidigare sjukdomar av betydelse och förlopp senaste 24 timmarna. I 33% av rapporterna var information om ABCDE komplett och 64% inkluderade kompletta vitalparametrar. Under rekommendation hade ingen rapport information rörande alla tre underrubriker. Endast fyra rapporter innehöll någon rekommendation. Given behandling, infarter, patientens hemmiljö samt tolkbehov rapporterades ostrukturerat under rekommendation.   Slutsats: Vid rapport av patienter med tidskritiska tillstånd fann vi att få rapporter följde grundstrukturen i SBAR. Situation och bakgrund hade genomgående en hög följsamhet medan aktuellt visade lägre följsamhet. Vidare noterades vissa skillnader mellan kirurglarm och medicinlarm. Rekommendation hade lägst följsamhet och innehöll ofta ostrukturerad information. Man kan överväga om inte andra rapportsystem som mer speglar given behandling kan förbättra rapporten av utförd vård prehospitalt. Fler och större studier rörande rapportsystem och följsamhet bör utföras.

På akutmottagningen möter akutsjuksköterskor dagligen utmaningen att bedöma och vårda patienter med tidskritiska tillstånd, en central kompetens för deras yrkesroll. Forskning pekar på flera förutsättningar som hämmar deras förmåga att göra vårdande bedömningar, där hela människans behov tillgodoses. Syftet med denna studie var att undersöka tillgänglig vetenskaplig litteratur om förutsättningar som påverkar akutsjuksköterskans vårdande bedömning av patienter med tidskritiska tillstånd på akutmottagning. Genom en systematisk och integrativ analys av fjorton vetenskapliga artiklar med varierande forskningsmetoder, inklusive kvantitativa, kvalitativa och mixad metod med ursprung från olika delar av världen, identifierades flera förutsättningar som påverkar akutsjuksköterskans förmåga att göra vårdande bedömningar. Dessa förutsättningar presenterades i två huvudkategorier: “Förutsättningar för en balanserad bedömning” och "Förutsättningar för en korrekt bedömning", med ytterligare fyra underkategorier, vars innehåll består av bland annat förutsättningar som stress, emotionella påfrestningar, vilja, engagemang, erfarenhet och vårdmiljö. Studiens resultat understryker behovet av att förhålla sig till dessa förutsättningar för att förbättra akutsjuksköterskors bedömningsförmåga. Trots vetskapen om akutmottagningens behov av förändring saknas effektiva insatser till förbättring som kan underlätta akutsjuksköterskans arbete. För att säkerställa patienternas välbefinnande och att upprätthålla hög vårdkvalitet är det avgörande att akutsjuksköterskor gör både balanserade och korrekta bedömningar. / At the emergency department, emergency nurses face the daily challenge of assessing and caring patients with time-critical conditions, a central competency for their professional role. Research indicates several conditions that inhibits their ability to make caring assessments, addressing the holistic needs of individuals. The aim of this study was to review existing scientific literature on conditions influencing emergency nurses' caring assessment of patient with time-critical conditions in emergency departments. Through a systematic and integrative analysis of fourteen scientific articles employing various research methods, including quantitative, qualitative, and mixed methods from different parts of the world, several conditions affecting emergency nurses' ability to make caring assessments were identified. These conditions were categorized into two main categories: "Prerequisites for a balanced assessment" and "Prerequisites for an accurate assessment", with an additional four subcategories, including conditions such as stress, emotional strain, will, commitment, experience, and the healthcare environment. The study's findings emphasize the need to address these conditions to improve emergency nurses' assessment capabilities. Despite awareness of the need for change in emergency departments, effective improvement interventions to facilitate emergency nurses' work are lacking. To ensure patient well-being and maintain high-quality care, it is crucial for emergency nurses to make both balanced and accurate assessments.