I korthet kan trauma förklaras med trubbigt eller penetrerande våld, det kan även handla om brännskada, misshandel eller fall från hög höjd. Med en växande befolkning som blir allt äldre kan det vara en utmaning för larmoperatörerna att alltid kunna ha en ledig ambulans vid prio-1 larm som innebär att det föreligger ett livshot. En avgörande faktor i många fall är tiden. Vid tidskänsliga tillstånd ökar risken för dödsfall med längre responstid. Vilken betydelse har tiden från larm till ambulansens ankomst vid mer eller mindre svåra trauman? Olika faktorer påverkar responstiden i olika grad- det kan handla om att åtgärder satts in i regionen för att förkorta tiden, men kan lika gärna vara miljörelaterat som vägarbeten. Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan ambulansens responstid och mortaliteten inom 30 dagar vid allvarligt trauma i Sverige samt huruvida det föreligger regionala variationer i ambulansens responstid vid trauma. En retrospektiv registerstudie valdes därför och data från två Svenska register har analyserats. Data är insamlad från år 2019 och 10 regioner är inkluderade. Inget signifikant samband mellan responstid mot död kunde påvisas vid prio-1 larm. Däremot sågs en signifikant skillnad mellan regionerna vid prio-1 larm där den längsta medelresponstiden var 27,5 minuter och den kortaste var 12,8 minuter.

Bakgrund: överlämningar från ambulans till akutmottagning sker varje dag. Bristande kommunikation riskerar att försena diagnostik och behandling, vilket kan leda till ökat vårdlidande för patienter. Situation, bakgrund, aktuell bedömning och rekommendation (SBAR) utvecklades för att minska riskerna för brister i kommunikation i kritiska moment. Tidigare studier har undersökt följsamheten till SBAR vid överlämningar på akutmottagning men inte specifikt vid tidskritiska tillstånd. Syftet med denna studie är att studera följsamheten till SBAR vid överrapportering av patienter med ett tidskritiskt tillstånd samt undersöka skillnad mellan kirurg- och medicinlarm. Resultat: Ingen av de observerade rapporterna hade 100% följsamhet. Under situation rapporterades sällan patientens kön, patientens namn inkluderades i 88% av rapporterna. Händelser samt symtom och skador inkluderades i alla rapporter. Under bakgrund inkluderade 81% av rapporterna både tidigare sjukdomar av betydelse och förlopp senaste 24 timmarna. I 33% av rapporterna var information om ABCDE komplett och 64% inkluderade kompletta vitalparametrar. Under rekommendation hade ingen rapport information rörande alla tre underrubriker. Endast fyra rapporter innehöll någon rekommendation. Given behandling, infarter, patientens hemmiljö samt tolkbehov rapporterades ostrukturerat under rekommendation.   Slutsats: Vid rapport av patienter med tidskritiska tillstånd fann vi att få rapporter följde grundstrukturen i SBAR. Situation och bakgrund hade genomgående en hög följsamhet medan aktuellt visade lägre följsamhet. Vidare noterades vissa skillnader mellan kirurglarm och medicinlarm. Rekommendation hade lägst följsamhet och innehöll ofta ostrukturerad information. Man kan överväga om inte andra rapportsystem som mer speglar given behandling kan förbättra rapporten av utförd vård prehospitalt. Fler och större studier rörande rapportsystem och följsamhet bör utföras.