Hemlösheten i Sverige ökar och problemet är som störst i storstadsregionerna. I Malmö är den vanligaste arbetsmodellen för att motverka hemlöshet den så kallade trappstegsmodellen, som syftar till att steg för steg träna hemlösa att klara av ett eget boende. Detta genomförs rent praktiskt genom att hemlösa placeras i och flyttas mellan olika tillfälliga boendelösningar som villkoras genom exempelvis krav på nykterhet eller deltagande i behandling. Ett nytt initiativ i arbetet mot hemlöshet har dock införts i staden, en modell som kallas Bostad först. I denna modell erbjuds hemlösa med en psykosocial problematik en permanent boendelösning utan krav på nykterhet eller behandling. I denna studie presenteras yrkesverksamma socialarbetares syn på de olika modellerna samt vilka för- och nackdelar dessa innebär för deras arbetssituationer. Resultaten visar att socialarbetarnas arbetssituationer skiljer sig väsentligt på flera punkter. En summerande slutsats är dock att socialarbetarna är eniga i fråga om att de inte anser att en metod behöver utesluta en annan. / Homelessness in Sweden is increasing and the problem is mostly confined to the big city regions. In Malmoe the most common work model for counteracting homelessness is the so called staircase model, which step by step trains homeless people to be housing ready. Homeless people is placed in and moved about amongst different short sighted housing solutions with the conditions of for example sobriety or participation in treatment. A new initiative in the work against homelessness is however being introduced in the city, a model that goes by the name Housing first. According to this model, homeless people with psychosocial problems is offered a permanent housing solution without any conditions of sobriety or participation in treatment. I this study, the social workers views on the different models are presented, as well as the up and downsides these have on the workers work situations. The results show that the social workers work situations are substantially different. A summarizing conclusion is however that the social workers are unanimous in the belief that one method does not have to rule out another.

Our main aim with this study is to shed a light over the social workers opinions about what they believe will be the consequences of introducing Housing First in the city of Stockholm. We wanted to examine the social workers perceptions about how Housing First could change their client’s autonomy and justice. Therefor we accomplished five qualitative interviews with social workers. We analyzed our empirical material with the theoretical terms; justice, autonomy and intern role-conflict. The results and analysis showed that the social workers considered that their client’s autonomy and justice increases by the Housing First model. We also found that Housing First seems to reduce the social workers intern role-conflict. We found that the reason might be that they do not have to choose between different expectations in the same extent as when they work with the continuum of care model. The result also showed that the social workers believed that the more independent the clients are towards the social services and the social workers demands, the more dependent the clients become towards the social workers, by the means of motivation work.

Den här studien sker mot bakgrund av uppgifter i nyhetsmedier där det berättats om de svårigheter som hemlösa möter om det är föräldrar till barn som inte delar deras situation i hemlöshet. Den sker också mot bakgrund av att Barnkonventionen inom kort inkorporeras i svensk lagstiftning. Studiens syfte är att undersöka hur det sociala problemet “att vara hemlös förälder i missbruk” konstrueras i vetenskapliga texter om två modeller för arbete med motverkan av hemlöshet i Sverige. Studiens syfte är också att skapa en djupare förståelse av om, och i så fall hur, nämnda modellers lösningar möjliggör för föräldern att tillgodose den rätt barnet enligt Barnkonventionen har till sina föräldrar, till bostad och till skydd, genom förälderns deltagande i respektive modell. Studiens metod är kvalitativ innehållsanalys och perspektivanalys utgör både teori och analysmetod utifrån socialkonstruktivistisk grund. De två problemperspektiv vi funnit har vi valt att kalla för ”behandling först – boende sedan” respektive ”boende först – behandling sedan”. De skiljer sig avsevärt från varandra beträffande hur det sociala problemets karaktär, orsak, konsekvenser, lösning och utveckling konstrueras. Det visar sig också finnas skillnader mellan hur problemperspektiven möjliggör tillgodoseendet av barnets rättigheter enligt Barnkonventionen. En viktig slutsats är avsaknaden av tydliga barnperspektiv i de bägge problemperspektiven. Studien finner även att ”behandling först – boende sedan” är ett problemperspektiv som bygger på en voluntaristisk orsaksförklaring medan ”boende först – behandling sedan” istället bygger på en deterministisk.