Bakgrund: En ökad trend i extremsporter har bidragit till konceptet skyrace. Utförslöpning har påvisat större belastning på höft-, fot- och knäled, vilket ökar risken för skador. Tidigare studier har granskat lutningar på maximum -12° men i skyrace förekommer lutningar på -30° till -40°. En viktig del av löparens utrustning är skorna då det är kontaktytan gentemot underlaget. Syfte: Syftet med studien var att undersöka dels fotens tryckkraft gentemot underlaget och dels rörelseomfång i fot, knä, höft och ländrygg vid utförslöpning i olika lutningsvinklar med två olika löpskor. Metod: Testet utfördes på en sex meter lång ramp där deltagare sprang utför i olika lutningsvinklar från 0° till maximalt -43°. Deltagarna använde sig av två par löparskor. Fotens tryckkraft mättes med innerskosulor. Rörelseomfång i fot-, knä-, och höftled samt ländrygg mättes med IMU. Data för tryckkraft analyserades från två pilotstudier. Rörelseomfång testades enbart i pilotstudie 2. Resultat: Resultatet från trycksulorna visade minskad belastning som följer brantare löpning i 0° till -43°. Skon, Inov8, visade mer tryckkraft i samtliga lutningar jämfört med Salomonskon. Rörelseomfång i fotled minskade vid brantare lutning medan rörelseomfång i ländrygg ökade. Höftled hade störst rörelseomfång vid lutning -12° till -26°. Knäleden visade liten skillnad mellan lutningarna. Inov8 gav mer rörelseomfång i majoriteten av alla leder och lutningar. Konklusion: Resultaten tyder på minskad tryckkraft vid brantare lutning. Rörelseomfånget ökade i lumbalen medan den minskade i fotleden. Inov8 visade generellt ökad tryckkraft och rörelseomfång jämfört med Salomonskon. Skillnader mellan skor kan bero på olika sula, häldropp och passform, mer studier behövs.

Mål: En rapport har utförts för att undersöka om vad den aktuella slagkraften samt tryckkraft är från OCS två overhead conveyor-system, OCS 150 och OCS 500. Slagkraften uppmättes för att kartlägga en av de krafter som genereras från systemets olika kombinationer av fjädrar, vikt och hastighet. Tryckkraften undersöktes med samma uppsättningar av fjädrar, vikt och hastighet som slagkraftsmätningarna för att se om kravet på 150 N i tryckkraft från den nya standarden SS-EN 619:2022 uppfylls eller ifall systemet behövs ses över för att möta dom skärpta kraven. Metod: Med hjälp av en kraftmätare tillsammans med en upphängning vid en specifik punkt i systemen mäts krafterna från kollision mellan produktbärare och stillastående objekt samt tryckkraften som krävs för att hålla emot en drivande produktbärare. Detta dokumenterades för att sedan skapa en visualisering av resultaten. Resultat & diskussion: Mätningarna på de två systemen visade att OCS 150 klarade kravet på 150 N för alla uppsättningar förutom en. OCS 500 uppfyllde kravet för hälften av uppsättningarna. Resultaten ansågs ha en stor variation men ändå godtyckligt där man kunde se både fjädrarnas samt hastigheternas påverkan till slag- och tryckkraft. Faktorer till variationen har kunnat vara ojämn friktion från band/axel, hjul, fjädrarnas påverkan samt låg mätfrekvens på kraftmätaren. Fyra vetenskapliga artiklar hittades som argument emot den nya standarden på 150 N i tryckkraft och i alla fyra ansågs det vara mer begränsande, där sannolikheten för personskada var väldigt låg i AIS-skalan vid icke-klämd kollision för OCS standardhastigheter. / Objective: A report has been carried out to investigate what the actual impact force and compressive force are from two OCS overhead conveyor systems, OCS 150 and OCS 500. The impact force was measured to map one of the forces generated from the system's different combinations of springs, weights and speeds. The compressive force was investigated with the same sets of springs, weights and speeds as the impact force measurements to see if the requirement of 150 N in compressive force from the new standard SS-EN 619:2022 is met or if the systems needs to be revised to meet the stricter requirements. Method: Using a force meter together with a suspension at a specific point in the systems, the forces from collisions between product carriers and stationary objects are measured, as well as the force required to hold against a moving product carrier. This was documented to then create a visualization of the results. Results & Discussion: The measurements on the two systems showed that the OCS 150 met the requirement of 150 N for all sets except one. The OCS 500 met the requirement for half of the sets. The results were considered to have a large variation but still arbitrary where you could see the influence of both the springs and the speeds on impact and pressure. Factors for the variation could have been uneven friction from the belt/axle, wheels, the influence of the springs and low measurement frequency on the force meter. Four scientific papers were found arguing against the new standard of 150 N in thrust and in all four it was considered more restrictive, with the likelihood of injury being very low on the AIS scale in non-clamped collisions for OCS standard speeds.

Den industriella revolutionen kom med behovet av att bygga byggnader och broar, till en början förstod man inte vikten av armering och förstärkning av konstruktion. Men med tiden behövde man komma på någon strategi att göra konstruktionen starkare och mer hållbar, och det var då man började använda sig av förstärkning. I dagens moderna samhälle är det vanligare att bygga med betong, betong är det viktigaste byggmaterialet i världen. Det har flera egenskaper som garanterar en lång livslängd för konstruktionen; dess hållbarhet och styvhet är av störst intresse för att designa betongkonstruktioner. Andra egenskaper såsom täthet och bearbetbarhet är också viktiga. För att utnyttja betongegenskaperna korrekt måste nästan alla strukturer förstärkas på ett eller annat sätt. Därför har man under en lång period gjort stora forskningar på hur man kan göra betong starkt i draghållfasthet och inte bara i tryck. Moderna komplicerade konstruktionsformer kräver nya förstärkningsmetoder, komplexiteten i den nya strukturen både när det gäller höjd och bredd har nödvändiggjort behovet av nya metoder för betongarmering. En metod är användningen av järn-baserade minneslegeringar (Fe-SMA), genom forskning har det visat sig vara en effektiv metod för armering av stål. SMAs har unika egenskaper och det mest speciella är att det återgår till sin ursprungliga form även när det har deformerats. Som ett resultat av detta möjliggör det förstärkning av betong av vilken form och storlek som helst, de goda limegenskaperna hos betong och järn gör installationen komplett. Detta examensarbete resulterade att SMA har väldigt unika egenskaper som kommer att göra stora skillnader i byggbranschen. Detta gäller främst hos broar och är en väldigt aktuell metod som har förmågan att anpassa sig till den omgivande miljön. Utöver det kan den även justera sig själv för att säkerställa optimal och säker drift under normala och svåra belastnings villkor och det minimala kravet för underhåll.

Sveriges geologi består mestadels av lös lera vid markytan följt av hård morän och hård berggrund på botten. Lös lera är inte gynnsamt vid grundläggning av konstruktioner pga. sättningar, dessa förhindras genom att påla ned till den hårda grunden. Pålning är en vanligt förekommande grundläggningsmetod i Sverige där pålsystem med varierande påltyper, längder och material används. Spetsburna pålar står för en stor andel av de olika påltyperna som används med anledning av landets hårda berggrund. Denna studie centreras kring tre olika varianter av spetsburna pålar: ihåliga stålpålar, betongpålar och betongfyllda stålpålar. Vid systemberäkningar betraktas spetsburna pålar ofta som fast inspända i hårt underlag såsom berg och hård morän där all last överförs nedåt genom pålspetsen. Därmed tas ingen hänsyn till bärförmågebidraget som uppstår till följd av friktion från kringliggande jord längs mantelytan. Detta innebär att pålarna beräknas ha en lägre styvhet än i verkligheten och förväntas därför komprimeras mer vid belastning i axiell led. På grund av detta förs ungefärliga värden in i systemberäkningar. Pålar kan inte undersökas eller repareras när konstruktionen väl har uppförts varför det är viktigt att redan vid projekteringsstadiet utföra mer korrekta systemberäkningar. Denna studie utfördes på uppdrag av vår industrihandledare med målet att utifrån parametrar såsom pållängd, last och axiella deformationer, simulera, beräkna och utvärdera skillnaden i styvhet för enskilda pålar, både med och utan inverkan från fjädringen i jorden. Fallstudierna består av två fall där endast homogena ler- och friktionsjordlager förekommer. Genom litteraturstudier och användningen av finita elementmetoden (FEM) i MATLAB kunde simuleringarna genomföras. Resultaten påvisar att jorden bidrar till en märkbar ökning av pålarnas styvhet i proportion till jordens djup. Vidare visar en analys av de olika fallen att friktionsjord har en större påverkan än kohesionsjord vid större djup. Vår slutsats är att jorden bör medräknas vid systemberäkningar innefattande långa spetsburna pålar, där en lyckad implementering av detta skulle kunna leda till en mer hållbar utveckling inom byggbranschen, sett ur ett miljö- och kostnadsperspektiv. Med denna rapport som grund rekommenderas att större vikt läggs vid jordens mantelbärförmåga samt möjligheterna för dess nyttjande i framtida projekt. / The Swedish landscape mostly consists of loose clay by the surface followed by hard moraine and hard bedrock at the bottom. Loose clay is an unfavorable soil formation for structural foundations due to its higher risk for settlements, which can be prevented by piling down to a hard soil layer. Piling is a common founding method in Sweden, whereat pile systems with varying pile types, lengths and materials are used. End bearing piles account for a large proportion of the different pile types used, considering the country's stable bedrock. This study focuses on three different variants of end bearing piles: hollow steel piles, concrete piles and concrete filled piles. During system calculations, end bearing piles are currently regarded as fixed to hard surfaces such as bedrocks and hard moraine where the entire load is transferred downwards through the pile tip. Thereby, no consideration is given to the contribution in bearing capacity that arises as a result of the friction from soil adhering along the shaft surface. This implies that the piles are estimated to have a lower stiffness than in reality and are therefore expected to be more compressed when axially loaded. This leads to the usage of approximated values in system calculations. Piles cannot be examined or repaired once the structure has been constructed, and it is thus important to perform more accurate system calculations during the design stage. This study was commissioned by our industrial supervisor with the aim of simulating, calculating and evaluating the difference in stiffness for individual piles, both with and without the influence of the surrounding soil friction, based on parameters such as pile length, load and axial deformations. The case studies consist of two cases where only homogeneous clay and friction soil layers occur. Through literature studies and the use of the finite element method (FEM) in MATLAB, the simulations could be carried out. The results show that the soil contributes to a noticeable increase of the piles’ stiffnesses in proportion to the soil depth. Furthermore, an analysis of the various cases shows that friction soil has a greater influence than cohesion soil at greater depth. Our conclusion is that the soil should be included in system calculations för end bearing piles, where a successful implementation of this could lead to a more sustainable development within the domain of construction, seen from an environmental and cost perspective. With this report as a basis, it is recommended that greater emphasis be placed on the soil’s bearing capacity and the possibilities for its utilization in future projects.