Detta arbete utfördes på vridledsmodulen för handhållna kameror från T-serien hos företaget FLIR. Vridledsmodulen används för att hålla uppe objektivet och reglerar vinkeln på detta i jämförelse med resten av kameran. FLIR hade tidigare ett flertal lösningar för olika kameramodeller och dessa hade individuella problem när det kom till kvalitet, toleranser och hållbarhet. De tidigare lösningarna skilde sig i vilka komponenter som används och vilket vridmoment som krävs från användaren vid bruk. Företaget sökte en ny lösning för vridledsmodulen; en lösning som var skalbar. Detta innebar att den nya modulen skulle kunna användas i flera kameramodeller med olika användarmoment och olika objektiv med varierande vikt. Användarmomentet skulle kvantifieras genom att utvärdera befintliga lösningar; de funna värdena skulle sedan användas för att finna en ny lösning. Dimensionerna på modulen skulle väljas med hänsyn till dimensionerna på de tidigare lösningarna och gränssnittet mot kamerahuset. I början av projektet utfördes en förstudie genom att titta på tidigare lösningar gjorda av FLIR för att formulera krav på produkten. De verktyg som användes för detta var MATLAB för beräkningar, SolidWorks för CAD och utrustning från verkstaden för att manuellt mäta momentet. För att börja formulera koncept gjordes en brainstorm där de första koncepten förklarades genom skisser, och senare med CAD gjorda i SolidWork. Dessa koncept beräknades på genom att använda MATLAB för att hitta rätt dimensioner och komponenter. Koncepten diskuterades genom att låta berörda parter ge feedback under planerade möten. En Pugh’s matris användes för att utvärdera koncepten emot varandra, för att välja slutkoncept. De slutgiltiga koncepten var av två olika modeller. Det ena kontrollerades genom dimensioner och stålkulor, styrda av kompressionsfjädrar, som klickade i spår i en ytterring. Det andra styrdes endast genom friktionen mellan två ytor som var i kontakt med varandra under lasten från kompressionsfjädrar, där det då inte fanns distinkta klicklägen. Avsikten var att dessa två koncept skulle ha samma moment och att de skulle vara skalbara på samma sätt; genom olika förspänning av fjädrarna i applikationen. / This work was done on the rotary joint module of handheld cameras in the T-series made by the company FLIR. The rotary joint module holds the lens and controls the angle in relation to the rest of the camera. FLIR’s current solutions for the rotary joint had various module solutions for different camera models and the solutions have individual problems in quality, tolerances and durability. The current solutions differ in which components that are used, in dimensions and what torque is required by the user. The company was looking for a new solution for the rotary joint module; a solution with scalability. This means that the new module were to fit in several camera models with different torques and with lenses of different weight. The torque needed by the user would be quantified by evaluating solutions used today, where these values would be applied when finding a new solution. The dimensions of the module would be in consideration to the dimensions of the earlier solutions and to the interface between the joint and the camera. In the beginning of the project a pre study was made by looking at the current solutions made by FLIR to form requirements. The tools used for this were MATLAB for calculations, SolidWorks for CAD drawings and workshop tools for manual measurements of the torque. To start forming concepts solving the problem a brainstorm was performed where the ideas were visualized using sketches, and later CAD drawings using SolidWorks. These concepts were calculated using MATLAB to find the right dimensions and components. The concepts were discussed using meetings with interested parties, to get feedback on the work and sort out the better concepts. A Pugh’s matrix was used to evaluate the concepts against each other. The final concepts were of two different models; one controlled by dimensions and steel balls, connected to compression springs, clicking into grooves, and the other controlled merely by the friction between two surfaces provided under load from compression springs, where there were no actual click positions. The intention was that these two would have the same torque and they were scalable in the same way; by pre-tensioning the springs in the application to give different loads.

Med ett växande energibehov i världen, sinande energikällor i form av fossila bränslen och en miljö som vi under en längre tid har förorenat behövs det nya energiformer som är mer långsiktiga och framförallt miljövänliga. En sådan energiform är biogas. Biogasprocessen är dock inte helt optimerad. Flera av de substrat som används idag tar lång tid att röta och bryts bara ner till viss del i processen eller innehåller onödigt mycket vatten, vilket ger höga transportkostnader. Med syfte att göra biogasprocessen mer ekonomisk lönsam utvärderas i denna rapport på uppdrag från E.ON några olika förbehandlingstekniker: Ångexplosion, extrusion, avvattning och kalkbehandling. Förhoppningen är att dessa ska kunna öka lönsamheten för storskalig biogasproduktion och kanske möjliggöra biogasproduktion från tidigare obrukbara substrat som fjädrar och halm.  För att jämföra och utvärdera förbehandlingsteknikerna utfördes batchrötningsförsök i 330 ml flaskor med obehandlade och förbehandlade substrat. De flesta förbehandle substraten gav snabbare nedbrytning och några gav även högre metanutbyte än de obehandlade. Fjädrar och halm, som från början hade ett lågt utbyte, påverkades mest av förbehandlingen. Ångexploderade fjädrar gav efter 44 dagars rötning 141% högre metanutbyte och extruderad halm gav 22% högre metanutbyte än obehandlad.  För ekonomiska beräkningarna användes en referensanläggning med en förutbestämd substratmix: 12500 ton majs och 11500 ton hästgödsel. Att tillgå för referensanläggningen finns dessutom fjädrar. Cambis THP-anläggning för ångexplosion visade sig vara alldeles för dyr för referensanläggningen. En THP-anläggning kräver en större biogasanläggning där en större mängd svårnedbrytbara substrat rötas för att bli lönsam. En extruder skulle kunna vara lönsam för för refernsanläggningen om hästgödseln som de har tillgång till innehåller halm som strömaterial. En investering i en extruder bara för att förbehandla majsensilage visade sig inte lönsam.  Avvattning av gödsel gav signifikant lägre utbyte av biogas per torrvikt men signifikant högre utbyte per våtvikt. Avvattningsutrustningen från Splitvision, som testades, var för dyr för att bli lönsam. Först när gården låg 4 mil från biogasanläggningen blev det billigare att avvattna gödsel och transportera den jämfört med att transportera den obehandlad. Andra avvattningsutrustningar i studien var billigare i drift så det finns möjligheter att tekniken kan bli lönsam med någon av dessa. / The world needs new energy sources that are durable for long time and which not affect the environment negatively. Biogas fulfills those demands. The biogas process is however not completely optimized. Several of the substrates used today for biogas production are slowly degraded and only partly digested in the process. Other substrates consist of unnecessarily much water which makes transportation costly. To optimize the process and make the biogas process more profitable, several pretreatment techniques are evaluated by direction of E.ON in this report: steam explosion, extrusion, lime treatment and dewatering. The hope is that one of those could increase the profitability and hopefully also enable substrates that not are working today like feathers and straw. To compare and evaluate the different pretreatment batch digester, experiments were carried out during 31-44 days for untreated and pretreated substrates. Most pretreated substrates were faster degraded than untreated and some also gave a higher methane yield. Chicken waste feathers and wheat straw, which had low methane yields untreated, were affected most by pretreatment. Steam exploded feathers gave after 44 days of digestion 141% higher methane yield and extruded straw gave 22% higher methane yield than untreated samples of the same substrate. A reference plant with a substrate mixture of 12500 tonnes of maize silage and 11500 tons of horsemanure annually was used to make economical calculations. Additionally, chicken waste feathers waste could be included. Obtainable for the reference plant were also chicken waste feathers. Steam explosion appeared to be too expensive for a plant in the size of the reference plant. Its large capacity could probably make it profitable for a much larger biogas plant running on a lot of hard digestible substrates. An extruder could be a profitable investment for the reference plant if the plant gets horse manure with straw as bedding material. To just use the extruder to pretreat maize silage could not make the investment profitable. Dewatering of manure gave significantly lower methane yield per dry weight but significantly higher methane yield per wet weight. The increase in methane yield per wet weight makes the substrate better for transportation. The dewatering equipment from Splitvision tried in this study had too high operational costs and was too expensive to make dewatering particularly profitable. Only when the farm was situated farther away than 40km from the biogas plant it was cheaper to dewater the manure before transport than to transport the manure without any pretreatment. Other dewatering equipments evaluated in this study had much lower operational costs and among those an equipment that makes dewatering profitable might therefore be found. The world needs new energy sources that are durable for long time and which not affect the environment negatively. Biogas fulfills those demands. The biogas process is however not completely optimized. Several of the substrates used today for biogas production are slowly degraded and only partly digested in the process. Other substrates consist of unnecessarily much water which makes transportation costly. To optimize the process and make the biogas process more profitable, several pretreatment techniques are evaluated by direction of E.ON in this report: steam explosion, extrusion, lime treatment and dewatering. The hope is that one of those could increase the profitability and hopefully also enable substrates that not are working today like feathers and straw. To compare and evaluate the different pretreatment batch digester, experiments were carried out during 31-44 days for untreated and pretreated substrates. Most pretreated substrates were faster degraded than untreated and some also gave a higher methane yield. Chicken waste feathers and wheat straw, which had low methane yields untreated, were affected most by pretreatment. Steam exploded feathers gave after 44 days of digestion 141% higher methane yield and extruded straw gave 22% higher methane yield than untreated samples of the same substrate. A reference plant with a substrate mixture of 12500 tonnes of maize silage and 11500 tons of horsemanure annually was used to make economical calculations. Additionally, chicken waste feathers waste could be included. Obtainable for the reference plant were also chicken waste feathers. Steam explosion appeared to be too expensive for a plant in the size of the reference plant. Its large capacity could probably make it profitable for a much larger biogas plant running on a lot of hard digestible substrates. An extruder could be a profitable investment for the reference plant if the plant gets horse manure with straw as bedding material. To just use the extruder to pretreat maize silage could not make the investment profitable. Dewatering of manure gave significantly lower methane yield per dry weight but significantly higher methane yield per wet weight. The increase in methane yield per wet weight makes the substrate better for transportation. The dewatering equipment from Splitvision tried in this study had too high operational costs and was too expensive to make dewatering particularly profitable. Only when the farm was situated farther away than 40km from the biogas plant it was cheaper to dewater the manure before transport than to transport the manure without any pretreatment. Other dewatering equipments evaluated in this study had much lower operational costs and among those an equipment that makes dewatering profitable might therefore be found.

Sveriges geologi består mestadels av lös lera vid markytan följt av hård morän och hård berggrund på botten. Lös lera är inte gynnsamt vid grundläggning av konstruktioner pga. sättningar, dessa förhindras genom att påla ned till den hårda grunden. Pålning är en vanligt förekommande grundläggningsmetod i Sverige där pålsystem med varierande påltyper, längder och material används. Spetsburna pålar står för en stor andel av de olika påltyperna som används med anledning av landets hårda berggrund. Denna studie centreras kring tre olika varianter av spetsburna pålar: ihåliga stålpålar, betongpålar och betongfyllda stålpålar. Vid systemberäkningar betraktas spetsburna pålar ofta som fast inspända i hårt underlag såsom berg och hård morän där all last överförs nedåt genom pålspetsen. Därmed tas ingen hänsyn till bärförmågebidraget som uppstår till följd av friktion från kringliggande jord längs mantelytan. Detta innebär att pålarna beräknas ha en lägre styvhet än i verkligheten och förväntas därför komprimeras mer vid belastning i axiell led. På grund av detta förs ungefärliga värden in i systemberäkningar. Pålar kan inte undersökas eller repareras när konstruktionen väl har uppförts varför det är viktigt att redan vid projekteringsstadiet utföra mer korrekta systemberäkningar. Denna studie utfördes på uppdrag av vår industrihandledare med målet att utifrån parametrar såsom pållängd, last och axiella deformationer, simulera, beräkna och utvärdera skillnaden i styvhet för enskilda pålar, både med och utan inverkan från fjädringen i jorden. Fallstudierna består av två fall där endast homogena ler- och friktionsjordlager förekommer. Genom litteraturstudier och användningen av finita elementmetoden (FEM) i MATLAB kunde simuleringarna genomföras. Resultaten påvisar att jorden bidrar till en märkbar ökning av pålarnas styvhet i proportion till jordens djup. Vidare visar en analys av de olika fallen att friktionsjord har en större påverkan än kohesionsjord vid större djup. Vår slutsats är att jorden bör medräknas vid systemberäkningar innefattande långa spetsburna pålar, där en lyckad implementering av detta skulle kunna leda till en mer hållbar utveckling inom byggbranschen, sett ur ett miljö- och kostnadsperspektiv. Med denna rapport som grund rekommenderas att större vikt läggs vid jordens mantelbärförmåga samt möjligheterna för dess nyttjande i framtida projekt. / The Swedish landscape mostly consists of loose clay by the surface followed by hard moraine and hard bedrock at the bottom. Loose clay is an unfavorable soil formation for structural foundations due to its higher risk for settlements, which can be prevented by piling down to a hard soil layer. Piling is a common founding method in Sweden, whereat pile systems with varying pile types, lengths and materials are used. End bearing piles account for a large proportion of the different pile types used, considering the country's stable bedrock. This study focuses on three different variants of end bearing piles: hollow steel piles, concrete piles and concrete filled piles. During system calculations, end bearing piles are currently regarded as fixed to hard surfaces such as bedrocks and hard moraine where the entire load is transferred downwards through the pile tip. Thereby, no consideration is given to the contribution in bearing capacity that arises as a result of the friction from soil adhering along the shaft surface. This implies that the piles are estimated to have a lower stiffness than in reality and are therefore expected to be more compressed when axially loaded. This leads to the usage of approximated values in system calculations. Piles cannot be examined or repaired once the structure has been constructed, and it is thus important to perform more accurate system calculations during the design stage. This study was commissioned by our industrial supervisor with the aim of simulating, calculating and evaluating the difference in stiffness for individual piles, both with and without the influence of the surrounding soil friction, based on parameters such as pile length, load and axial deformations. The case studies consist of two cases where only homogeneous clay and friction soil layers occur. Through literature studies and the use of the finite element method (FEM) in MATLAB, the simulations could be carried out. The results show that the soil contributes to a noticeable increase of the piles’ stiffnesses in proportion to the soil depth. Furthermore, an analysis of the various cases shows that friction soil has a greater influence than cohesion soil at greater depth. Our conclusion is that the soil should be included in system calculations för end bearing piles, where a successful implementation of this could lead to a more sustainable development within the domain of construction, seen from an environmental and cost perspective. With this report as a basis, it is recommended that greater emphasis be placed on the soil’s bearing capacity and the possibilities for its utilization in future projects.

Rapporten avser ett produktutvecklingsprojekt hos ett företag. Företaget har ett problem avseende kontaktering i deras handhållna batteridrivna produkter, problemet har varit aktuellt att lösa under längre tid. Problemet yttrar sig i form av diverse olika tekniska, elrelaterade, sporadiska fel till följd av tillverkningsteknikens begränsningar i form av toleranssättning. När fullgod kontaktering (fullständigt hoptryckta kontaktdon) inte uppnås resulterar det också i att batteriet inte sitter helt inspänt och konstruktionen upplevs som racklig vilket minskar kvalitetsintrycket av produkten i sin helhet. Företaget kan, med modern tillverkningsteknik, inte garantera att batteriet placeras in i deras produkter på ett sätt som leder till fullgod kontaktering. Eftersom nolltolerans för variation i distanser och geometrier från produktion inte är realistiskt behöver företaget en ny konceptinriktning som tillåter normala avvikelser utan att skapa elektriska problem. Projektet har haft snäva ramar, krav och avgränsningar som har krävt en metodisk produktutvecklingsprocess. Kravbilden innefattar total kompabilitet med samtliga batterier i produktsortimentet, kontaktering med nolldistans i gränssnittet mellan produkt och batteri samt potential för fullständig universalitet i företagets olika produkter. Lösningen får dessutom inte öka komponentantalet eller monteringstiden avsevärt. Lösningen som tagits fram klarar variationer i distanser upp till fem millimeter och tillåter en svarande linjär rörelse i samband med placering av batteri. Oavsett vilka distanser, från det produktions tolererade intervallet, som en given produkt besitter uppnås fullgod kontaktering och batteriet spänns fast vilket minskar spel i placering av batteriet och ökar kvalitetsintrycket. Projektets ramar ledde till en lösning som både är kompakt och kan platsa i hela det handhållna sortimentet och som är fullständigt universell. Företaget har visat stort intresse för lösningen som anses besitta potential och lösningen kan komma att implementeras i företagets produktsortiment. / This paper describes a product development project at a company. The company has a technical issue regarding connection between the battery and a given unit in their handheld electrical range of products. The problem consists of a range of sporadic, technical electrical issues because of the inherent limitations of the manufacturing processes due to tolerance of variations in the produced units and it has been relevant to solve for some time. When the connection between a product and its battery isn’t apposite it results in a rattling battery which makes for a less appealing product. Modern methods of manufacturing don’t allow zero tolerance for variation from production and so, the company needs a new direction that allows for normal variations without them causing various electrical issues. The project has been affected by strict requirements and demarcations that have made for a strict, methodical product development approach.The requirements consist of an absolute compatibility with the range of batteries used with the Company’s handheld electrical products, connection with a zero-tolerance distance in the interface between the product and the battery and the potential for universal implementation in the Company’s various products. The resulting system is also not allowed to increase the number of components, or the time spent assembling the units in a substantial way. The resulting system developed can accommodate variations of a magnitude of five millimetres and allows a responsive linear movement when a battery is placed in its socket. Regardless of the magnitude of tolerated variations from production, the solution allows for a zero-distance connection in the interface between the battery and the unit. The system also holds the battery in place which diminishes the battery rattling and improves the impression of the products quality. The framework of the project led to a solution that can fit in the entire handheld product range meaning the solution is fully universal. The company has shown interest for the system and considers it to have potential for future implementation.