Uppsatsen syfte är att undersöka för sju pingstpastorers förhållningssätt till nådegåvorna och tungotal, vilka likheter och skillnader går att utläsa och hur dessa förhåller sig till Lewi Pethrus förkunnelse. För att besvara uppsatsens frågeställningar används en komparativ intervjustudie där sju olika pingstpastorer från olika församlingar från olika delar av Sverige intervjuas. Utgångspunkten i jämförelsen ligger sedan i Pethrus trosgrund. Uppsatsen syftar även till att undersöka om det skett en förändring i förhållningssätt utifrån denna teoretiska grund. Resultatet visar att både nådegåvor och tungotal har en central roll inom den pentekostala teologin. Det undervisas om och uppmuntras till att aktivt söka de andliga gåvorna inom församlingarna. Resultatet visar också på en tudelad uppfattning kring nådegåvorna som identitetsbärande för pingströrelsen men resultatet visar på att pingströrelsen fortfarande vilar på en gemensam trosgrund och likheterna är fler än det som skiljer dem åt.

<p>Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns vissa skillnader vid bön i de olika kyrkorna, men även att det kan finnas minst lika mycket skillnader inom samma kyrka från församling till församling. Främst från storstad till små samhällen.</p><p>Den största skillnaden i bönen i de olika kyrkorna är den fria bönen eller förbönen och dess användningsområden. Även andra varianter av bön såsom lovsång eller tungotal skiljer sig från kyrka till kyrka. Inom vissa kyrkor används de mer eller mindre inte alls, och i andra kyrkor har de mycket litet användningsområde eller är byggstenen inom gudstjänsten eller gemenskapen.</p><p>Jag har även kommit fram till att mycket som gäller bön är väldigt individuellt även fast det gäller en församling och en gemenskap. Det är mycket individuellt t ex hur den andliga upplevelsen genom bön upplevs, men att känslan kanske ändå är den samma och kan beskrivas med harmoniserande ord som lugn, trygghet och kärlek.</p><p>De tror alla på samma Gud, och vägen till kommunikation kan skilja sig, men målet om bekräftelse och känsla är densamma.</p><p>Bönens roll i den troendes liv uppfattar jag som en stor del av tron och livet. Bönen är deras kommunikation med Gud och den finns där i alla sorters situationer i den troendes liv. Att be är att känna tillit till Gud, och bönen rymmer alla sorts känslor. Det är fritt att känna, tycka och vilja.</p>

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns vissa skillnader vid bön i de olika kyrkorna, men även att det kan finnas minst lika mycket skillnader inom samma kyrka från församling till församling. Främst från storstad till små samhällen. Den största skillnaden i bönen i de olika kyrkorna är den fria bönen eller förbönen och dess användningsområden. Även andra varianter av bön såsom lovsång eller tungotal skiljer sig från kyrka till kyrka. Inom vissa kyrkor används de mer eller mindre inte alls, och i andra kyrkor har de mycket litet användningsområde eller är byggstenen inom gudstjänsten eller gemenskapen. Jag har även kommit fram till att mycket som gäller bön är väldigt individuellt även fast det gäller en församling och en gemenskap. Det är mycket individuellt t ex hur den andliga upplevelsen genom bön upplevs, men att känslan kanske ändå är den samma och kan beskrivas med harmoniserande ord som lugn, trygghet och kärlek. De tror alla på samma Gud, och vägen till kommunikation kan skilja sig, men målet om bekräftelse och känsla är densamma. Bönens roll i den troendes liv uppfattar jag som en stor del av tron och livet. Bönen är deras kommunikation med Gud och den finns där i alla sorters situationer i den troendes liv. Att be är att känna tillit till Gud, och bönen rymmer alla sorts känslor. Det är fritt att känna, tycka och vilja.

In this paper I aimed to explore the bodily experiences and expressions that Christian charismatics interpret as religious.  The so-called presence of God and the so-called gifts of the spirit were in focus in the gathering of information. My purpose was to find out how the social community of the Christian charismatics affects the subjective bodily experiences that are interpreted as religious by the individual. The main questions were: 1: How do Christian charismatics describe religious experiences and their effect on the body? 2: What bodily expressions of religious experience can be observed in Christian charismatic contexts? 3: Is there a common way of expressing the experience of God's presence (individually or in a group) and how, in this case, can any resemblance be explained? The methods used to answer these questions were qualitative interviews and participant observations, which then were analyzed by the anthropologist Thomas J. Csordas theory of embodiment. By applying his theory on a Swedish-based material I hope to bring a new perspective into the research on this subject and inspire to further research and curiosity about Christian charismatics in Sweden. In this essay phenomena such as falling in the spirit, speaking in tongues, and healing were analyzed. Some of the phenomena, which are interpreted as presences of God by the believer, could be explained according to the theory of embodiment, but some could not. The similarities of bodily religious experiences among different groups of Christian charismatics can be explained with the concept of habitus. That is because even though the groups may have long distances between them, the still share behaviors and belief systems , for example the Bible, as common ideas in the global habitus of Christian charismatics.