Zugl.: Konstanz, Universiẗat, Diss., 2008.

Bamberg, Univ., Diss., 2003.

Bamberg, Univ., Diss., 2005.

Bakgrund: Diabetes typ 2 ökar globalt, riskfaktorer för utvecklingen är bland annat ärftlighet och levnadssätt. Främsta behandlingen är egenvård i form av regelbunden motion och hälsosam kosthållning.   Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva erfarenheter av egenvård hos vuxna personer med Diabetes typ 2.   Metod: En beskrivande litteraturstudie som inkluderade 15 artiklar, vilka svarade på litteraturstudiens syfte. Genom databaserna MEDLINE via PubMed och CINAHL söktes artiklar fram systematiskt, varav en var manuell sökning.   Resultat: Resultatet visade att personer kände oro vid diagnostisering av Diabetes typ 2. Oron minskade när personerna accepterade sjukdomen och tog ansvar genom egenvård. Personer förklarade att de behövde upprätthålla egenvårdsåtgärder för att det skulle ske en livsstilsförändring, dock beskrevs det som svårt. Även om personer påbörjat sin väg mot livsstilsförändring kunde de stöta på svårigheter att hantera sociala sammanhang, vilket var ett hinder i deras vardag. Närstående till personer kunde också upplevas som ett hinder, men främst ansågs de närstående vara ett stort stöd. Personer beskrev också sjuksköterskan som ett viktigt stöd, framförallt med motivation. Andra personer beskrev istället att sjuksköterskan endast utförde praktiska procedurer.   Slutsats: Utifrån litteraturstudiens resultat kan sjuksköterskan få en uppfattning av personernas erfarenheter. Detta kan underlätta för sjuksköterskan att främja hälsa genom att ge anpassad information och vård. Om personer får en sådan hjälp kan de ta eget ansvar för sin behandling och därav påbörja sin egenvård. Genom att personerna upprätthåller sin egenvård kan de i längden förbättra sin livskvalitet.

Bakgrund: Diabetes typ 2 debuterar vanligen i vuxen ålder och många personer är omedvetna om att de haft sjukdomen under en längre tid när diagnostiseringen inträffar. Personen kan vid diagnostiseringstillfället uppleva en kris. Det är en krävande process att lära sig leva med en kronisk sjukdom och personen måste anamma en ny förståelse för kroppen. Detta medför att informationen om sjukdomen blir en nödvändig del för patienten. Sjuksköterskan måste här stötta patienten för att återta kontroll över situationen. För att sjuksköterskan ska kunna stödja patienter behövs kunskap om hur patienter upplever informationen. Syfte: Belysa hur patienter upplever informationen om diabetes typ 2.Metod: Litteraturstudie som bygger på tio vetenskapliga originalartiklar. Resultat: Två kategorier och fyra underkategorier framkom; Upplevelser av information vid diagnostiseringstillfället beskriver otydlig information skapar missnöje hos patienterna och att få personcentrerad vård har betydelse. Upplevelser av information genom sjukdomsförloppet beskriver grupputbildningar saknar den personcentrerade informationen och patienten söker sig till andra informationskällor för att uppnå förståelse. Diskussion: Genom subjektivitet och objektivitet, medvetenhet, empowerment och känslan av sammanhang diskuteras resultatet. Efter en patientens unika behov bör informationen anpassas så denne kan uppleva att informationen är hanterbar. Detta för en optimal och personcentrerad informationsöverföring mellan sjuksköterska och patient. Om fler fortlöpande utbildningar och diskussioner om informationshantering med tid för etisk reflektion ges till personal tror vi det kan påverka personalens förståelse och agerande för patientens hantering av information vid diabetes typ 2.

Typ 2 diabetes är en sjukdom som ökar med stora kostnader för samhället som följd. Sjukdomen kräver en förmåga till daglig egenvård för att hålla blodglukosnivåerna optimala och därmed minska riskerna för komplikationer. Sjuksköterskan har en betydande uppgift att guida patienter i hur de kan öka förmågan till egenvård. Syftet med studien var att beskriva faktorer som stödjer egenvården med utgångspunkt från patientens upplevelser. Metoden var en litteraturöversikt. I resultatet identifierades fem separata faktorer som patienter med typ 2 diabetes upplever stödjer förmågan till egenvård. De fem faktorerna var att skaffa kunskap, empowerment, motivation, patient-sjuksköterske relationen, och patientens sociala relationer utanför vården. Det identifierades också en sammanlänkande faktor som var delaktighet i egenvården. Delaktighet identifierades som en övergripande faktor som var betydande för en optimal förmåga till egenvård. Slutsatsen blev att resultatet kan användas av sjuksköterskor i arbetet med patienter med typ 2 diabetes för att fokusera på de faktorer som patienter upplever som stödjande faktorer till förmågan till egenvård.

Im Rahmen der EFSD Studie erfolgt die Aufzeichnung von Blutzuckerdaten und Interpretation. Dabei erfolgte die Unterteilung in vier Therapiegruppen: Patienten mit reiner Insulintherapie, mit OAD-Therapie, mit einer Kombination aus Insulin und OAD-Therapie sowie mit einer diätetischen Therapie. Unterschieden wurde innerhalb der Therapiegruppen zwischen Dialysezeiten und dialysefreier Zeit. Die definierten Hypoglykämieintervalle (Hypoglykämie 51 bis 70 mg/dl, schwere Hypoglykämie ≤ 50 mg/dl) wurden in den verschiedenen Gruppen und Zeiten ausgewertet. Insgesamt kam es während der Gesamtaufzeichnungszeit zu einem prozentual geringen zeitlichen Auftreten von Hypoglykämien sowohl während der Dialysezeit als auch während der dialysefreien Zeit. Die Therapiegruppen unterschieden sich deutlich in ihrer Gruppengröße. Durch die entsprechenden Vorerkrankungen besteht bereits ein deutlich erhöhtes Hypoglykämierisiko und damit erhöhtes Mortalitätsrisiko bei der untersuchten Patientenkohorte. Im Vergleich aller vier unterschiedenen Therapiegruppen ergab sich keine statistische Signifikanz bezüglich eines erhöhten Hypoglykämierisikos bei einer Therapiegruppe. Weder zeigte sich eine Signifikanz während der Dialyse noch in der dialysefreien Zeit. Auch in der Auswertung der HbA1c-Werte besteht eine breite Verteilung, sodass keine zuverlässige Aussage über eine Hypoglykämieneigung abgeleitet werden kann. / In the EFSD Studie blood glucose was was recorded and evaluated. Therefore, four groups were defined: stand-alone insulin therapy, therapy with oral-antidiabetic drugs, combined insulin and OAD therapy and dietetic therapy. Within these four groups, the time during dialysis and off-dialysis was observed. The times of defined intervals of hypoglycaemia (light hypoglycaemia 51 – 70 mg/dl and severe hypoglycaemia <50 mg/dl) were recorded and evaluated. Within the whole measuring time, hypoglycaemia occurred only in a very low percentage during dialysis and off-dialysis time. The groups clearly differed in size. Because of pre-existing conditions, the risk for hypoglycaemia and the mortality risk was increased. The comparison within these four groups showed no statistically significant difference regarding hypoglycaemic episodes. This includes dialysis and off-dialysis time. The evaluation of Hba1c showed a wide range, so a risk for hypoglycaemia was not evaluable.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en kronisk sjukdom som leder till komplikationer i olika delar av kroppen. Egenvård genom kostförändringar minskar risken för komplikationer. Följsamheten av kostråd brister dock ibland. En viktig uppgift för sjuksköterskan är att främja egenvården hos patienter med typ 2-diabetes. Syfte: Syftet med denna studie var att identifiera faktorer som har samband med patienters följsamhet av kostråd vid typ 2-diabetes. Metod: Litteraturstudie utformade enligt Polit och Becks sökstrategi. Artiklarna identifierades från PubMed med kvalitativ och kvantitativ ansats. Kvalitets- och resultatanalys genomfördes. De granskade artiklarnas resultat granskades och delades in i relevanta teman. Resultat: 11 artiklar motsvarade uppsatsens syfte. I resultatanalysen identifierades fem teman: (1) familj och närstående, (2) sociala och kulturella aktiviteter, (3) kunskap och information, (4) attityder och beteende, och (5) sociodemografiska aspekter. Information och kunskap om typ 2-diabetes och kost hos patienter och deras familj, ekonomisk situation, stress, stöd från familj, hälsokunskap och motivation för att skapa förändring är några exempel på faktorer som identifierades ha samband till följsamhet av kostråd. Slutsats: Genom att känna till och ta hänsyn till faktorer relaterade till egenvård kan sjukvårdspersonalen erbjuda omvårdnad baserad på vetenskaplig information och vårdetiska principer. / Background: Type 2-diabetes is a chronic disease with a range of associated complications. Self-care, in the form of dietary regulation, has shown to help make the disease more manageable. However, compliance with dietary recommendations is often lacking. An important responsibility of the nurse is to support and encourage self-care in diabetic patients. Aim: This study aims to identify factors associated with patients' adherence to dietary advice in type 2-diabetes. Method: This literature study uses the method described by Polit and Beck. Articles of both quantitative and qualitative methodology were extracted from PubMed. Content was reviewed and compiled under relevant thematics. Results: Eleven articles met the study inclusion criteria. Five categories were identified: (1) family and nearest of kin, (2) social and cultural activities, (3) knowledge and information, (4) attitudes and behavior and (5) sociodemographics. Patient and family knowledge about type 2-diabetes and diet, financial situation, stress, family support, knowledge and being motivated to change are examples of the factors identified found to be related to compliance with dietary advice. Conclusions: Awareness of factors related to self-care motivation and compliance, can help health care professionals practice nursing, based on scientific evidence and health ethics.

Sammanfattning Bakgrund: Typ 2 diabetes är en av den vanligaste folksjukdomarna och är utbredd världen över hos personer i alla åldersgrupper. Ökningen av typ 2 diabetes kan kopplas till fysisk inaktivitet, övervikt samt osund kosthållning. Vid typ 2 diabetes förekommer det svårighet för kroppen att reglera samt hålla blodsockernivåerna låga. Med hjälp av livsstilsförändringar kan patienterna dock förbättra sitt tillstånd. Med hjälp av kunskap om patienters upplevelse av livsstilsförändringar skapas en djupare förståelse och möjliga behandlingsstrategier för tillståndet.  Syfte: Beskriva patienters erfarenheter av livsstilsförändringar vid typ 2 diabetes. Metod: Den beskrivande litteraturstudie genomfördes utifrån tio vetenskapliga studier. Varav sex stycken med kvalitativ ansats, tre med kvantitativ ansats samt en mixad studie. Resultat: Denna litteraturstudie baseras på resultatet av tio vetenskapliga artiklar, utifrån dessa skapades tre teman. Resultatet från studien påvisar att patienter upplevde livsstilsförändringar som utmanade och hade behov av olika faktorer som stöd, kunskap, information samt motivation. Dessa faktorer kan bidra till att underlätta för patienter vid livsstilsförändringar. Slutsats: Sjuksköterskans bemötande samt förmåga att vara lyhörda inför patientens behov är av stor vikt. För att kunna utveckla vården och bidra till en mer effektiv egenvård så krävs strategier gällande förmedlingen av kunskap. Kontinuerligt stöd från närstående samt hälso- och sjukvården är väsentligt för att patienten ska lyckas med sina livsstilsförändringar och förhoppningsvis se en förbättring i sin diabetessjukdom.

Typ 2-diabetes är en allvarlig sjukdom som kan leda till en rad komplikationer och i förlängningen förtida död. Viktigaste åtgärd för att undvika komplikationer är god blodglukoskontroll som kan uppnås med god egenvård, vid behov kombinerat med farmakologisk behandling. Egenvården ställer dock höga krav på individen i form av beslutsamhet, kunskap och praktiska färdigheter. Sjuksköterskan har en central roll i att stödja och utbilda patienten i egenvård genom ett personcentrerat förhållningssätt. Hälsolitteracitet bedömer patientens förmåga att ta emot, förstå och använda sig av information som är riktad till att förbättra och bevara sin egna hälsa. Syftet var att beskriva hur hälsolitteracitet påverkar egenvården hos personer med typ 2-diabetes. Syftet besvarades genom att utföra en litteraturöversikt. Hälsolitteracitet kan eventuellt påverka egenvården vid typ 2-diabetes både direkt och indirekt, resultatet är dock tvetydigt då inga entydiga direkta samband funnits. Tydligast påverkan på egenvården har kunnat ses då hälsolitteracitet verkat indirekt via självförmåga. Konsensus saknas för hur hälsolitteracitet definieras och bedöms. Ytterligare forskning behövs kring begreppet hälsolitteracitet och dess eventuella effekt på egenvården vid typ 2-diabetes.