Bakgrund: Förekomsten av diabetes typ 2 ökar kraftigt i Sverige liksom i världen. Diabetesbehandlingens övergripande syfte är att hjälpa patienten att bibehålla en god livskvalitet alternativt att förbättra nedsatt livskvalitet. Den största delen i diabetesbehandlingen utgörs av egenvård. Behandlingens syfte är att patienten ska kunna ta större kontroll över sjukdomen och på så vis förbättra hälsan. Syfte: Att undersöka vilken typ av kost och kostutbildning som kan ha hälsofrämjande effekt och gynna egenvården hos patienter med diabetes typ 2. Metod: Litteraturstudie baserad på 18 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats vilka analyserats och sammanställts. Resultat: Medelhavskost, fettsnål kost, låg kolhydratskost, fettsnål vegankost samt kostfiber har hälsofrämjande effekt vid diabetes typ 2. Låg fettkost och låg kolhydratkost kan ha gynnsam effekt på patienters egenvård vid diabetes typ 2. Intensiv kostutbildning, enskild alternativt inom ramen för en livsstilsutbildning, påverkar egenvården positivt hos patienter med diabetes typ 2. Slutsats: Egenvård är centralt vid behandlingen av diabetes typ 2. Hälsofrämjande kost och kostutbildning kan gynna patienters egenvård och hälsa. För att ytterligare kunna förbättra diabetesbehandlingen samt förebygga komplikationer och följdsjukdomar hos patienterna krävs ytterligare forskning och utveckling knutet till kost, kostutbildning och livsstilsutbildning.

Bakgrund Diabetes typ 2 har ökat till följd av livsstilsrelaterade hälsoproblem som övervikt. Tidig och omfattande information till patienter med diabetes typ 2 om betydelsen av motion är viktigt. Syftet: Att belysa informationens betydelse för en god följsamhet när det gäller motion vid diabetes typ 2. Metod: Kvalitativ design med innehållsanalys. Vignettemetoden användes vid intervjuerna. Resultat: Informationen som givits vid insjuknandet av diabetes typ 2 har generellt varit kortfattad och bristfällig samt given på ett felaktigt sätt. Det har även saknats information om betydelsen av motionen och konsekvenser av senkomplikationer. Diskussion: För att diabetikerna med typ 2 ska kunna uppnå en god följsamhet så krävs bra återkommande information. Varje distriktssköterska bör ha kompetens att ge god information och få ett bra samspel med patienten. Genom god följsamhet kan patienten förstå motionens betydelse, få ett bättre HbA1c och därigenom undvika senkomplikationer. Slutsats: Mer kunskap om individuell information krävs hos informationsgivande personal vid insjuknandet för att patienter med diabetes typ 2 ska kunna få kontroll över sjukdomen.

Diabetes är en av nutidens största folksjukdomar vilket innebär en utmaning för samhället och sjukvården. I vägledning av patienter med diabetes bör distriktssköterskan motivera den enskilde till eget ansvar, hantering av sjukdomen och prioritera de psykosociala aspekterna. Aktivt deltagande i egenvård för patienter med diabetes typ 2 har uppmärksammats som en betydelsefull faktor för att åstadkomma effektiv vård och behandling. Hur distriktssköterskor upplever utmaningen att främja egenvård för patienter med diabetes typ 2 är en intressant forskningsfråga. Syftet med denna studie var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att främja egenvård hos patienter med diabetes typ 2. En induktiv kvalitativ ansats har använts och fyra intervjuer med distriktssköterskor på vårdcentraler i Hallands län har genomförts. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom kategorierna: skapa förutsättningar, rollen som egenvårdsrådgivare och hinder kring egenvårdsrådgivning. Distriktssköterskor upplevde att motivera patienter och stödja dem i egenvårdsansvaret gjorde patienter positiva till förändring. Genom att bygga upp ett samarbete med patienter och få dem att förändra något i sin livssituation ökade egenvårdsansvaret. Distriktssköterskor upplevde tidsbrist, patienternas bristande egenvårdsansvar och svårigheter att ge individuella råd som hinder i egenvårdsrådgivningen. Framtida forskning med fullskaliga studier kan förstärka relevansen i denna studie samt tydliggöra distriktssköterskors arbete hos denna patientgrupp.

Sammanfattning   Titel: Patienters erfarenheter av diabeteskontroller på hälsocentraler. Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som kan orsaka flera olika komplikationer. För att undvika diabeteskomplikationer erbjuds patienter med diabetes typ 2 regelbundna kontroller. Sjuksköterskan har en viktig roll i behandlingen av dessa patienter, genom dialog och kompetens kan sjuksköterskan stärka patienten i sin diabetes. Med denna studie vill författarna ta tillvara på patienternas erfarenheter för att utveckla de återkommande diabeteskontrollerna på hälsocentralerna. Syfte: Att belysa de erfarenheter som patienter med diabetes typ 2 har av återkommande kontroller på vård-/ hälsocentral. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Nio patienter med diabetes som gick på regelbundna diabeteskontroller på vård-/ hälsocentral, intervjuades med semistrukturerade frågor utifrån en intervjuguide. En kvalitativ manifest innehållsanalys användes för att analysera intervjuerna. Resultat: Vid analysen framkom tre huvudkategorier och sju underkategorier. De tre huvudkategorierna var: Vårdrelation, patienterna upplevde att de fick bra bemötande när de var på kontroll för sin diabetes. Vårdpersonalen ingav trygghet och förtroende. Patienterna kände sig delaktiga i sin diabetesbehandling och de kände att de fick det stöd som de önskade från vården. Kontinuitet, att möta samma kompetenta vårdpersonal på sina regelbundna diabeteskontroller var uppskattat av alla patienterna. Egenvård, informationen om egenvård upplevdes som tillräcklig. Slutsats: Med utgångspunkt från resultaten är det viktigt att patienter med diabetes får träffa samma vårdpersonal för att känna trygghet i vårdrelationen. För att frambringa en god vårdrelation förutsätter det att sjuksköterskorna kan möta patienterna i en jämbördig och ömsesidig vårdrelation. Studiens resultatet visar att det är viktigt att bekräfta och se patientens erfarenheter av att leva med diabetes.

Diabetes typ 2 omnämns till viss del som en livsstilssjukdom då orsaker till insjuknande ofta beror på övervikt, höga blodfetter och högt blodtryck. Sjukdomen drabbar vanligtvis personer från 40 år, dock har åldern vid insjuknandet sjunkit på senare år. Diabetes typ 2 påverkar livsvärlden och kan leda till försämrad livskvalitet och en rad fysiologiska komplikationer. För att sjuksköterskan ska kunna hjälpa patienten att leva med och hantera sin sjukdom, samt minska risken för komplikationer, är det viktigt att sjuksköterskan ser varje patient som unik. För att möjliggöra detta är det viktigt att som sjuksköterska få kunskap om hur den unika patienten upplever situationen. Syftet med denna litteraturstudie är därmed att beskriva vuxna, från 19 års ålder, patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Nio kvalitativa artiklar har analyserats enligt Axelssons (2012, ss. 203-220) modell. Detta resulterade i tre huvudteman: Stigmatisering med undertemana: Distansering – en följd av skuld och skam och ”Den goda patienten” – rädsla för att bli kritiserad. Behov av kunskap om diabetes typ 2 med undertemana Kunskap skapar delaktighet och Hur hantera diabetes typ 2 i det dagliga livet? Kontakt med vården med undertemana Maktbalans – en förutsättning för gott vårdande och Lärande möten – möjligheter och hinder. I resultatet framkommer det att de flesta patienterna upplever negativa attityder, både från närstående och sjuksköterska vilket kan leda till isolering samt skuld- och skamkänslor. Patienterna upplever att teoretisk och praktisk kunskap och information om sjukdomen är en viktig del i hur patienterna ser på och hanterar sin sjukdom. I diskussionen behandlas vikten av kunskap, vårdkontakt samt sjuksköterskans bemötande.

Diabetes Mellitus typ 2 förutspås vara fördubblad fram till år 2030 (WHO 2015). För att minska riskfaktorer och framtida diabetes relaterade komplikationer är det viktigt att egenvårdsbehandlingen är optimal för att förbättra individens livskvalité samt främja dennes hälsa. Syfte: Att belysa och identifiera vad som hindrar patienter med diabetes mellitus typ 2 att följa de råd om egenvård som sjuksköterskan ger. Metod: Studien är en litteraturstudie som följt Polit och Beck (2010) flödesschema, nio steg. Databaser som användes var CINAHL samt PubMed där åtta artiklar valdes ut. Två artiklar tillkom från manuell sökning i Google Scholar. Till analysen markerades text som svarade på studiens syfte och som sedan klassificerades i teman. Resultat: Åtta kategorier identifierades, okunskap, känslor, brist på självdisciplin, brist på socialt stöd, brist på tilltro, andra sjukdomar, tidsbrist samt begränsad ekonomi. Slutsats: Flera hinder till hanteringen av egenvården var förknippad med negativa känslor, bristande kunskap och fallerad tilltro till sjukvården. Upplevelser av att inte bli respekterad, bli bedömd och inte bli hörd av sjukvårdspersonal framkom. Begränsad ekonomi samt tidsbrist påverkade negativt då arbete och familj upptog större delen av individernas liv.

Introduktion: diabetes mellitus typ 2 är en progressiv hormonell sjukdom. Livsstilsförändringar i form av kostreglering och regelbunden fysisk aktivitet är väsentliga i behandlingen. Syftet med litteraturstudien var att beskriva motionens effekter på hälsorelaterad livskvalitet hos individer med diabetes mellitus typ 2. Metoden var en litteraturstudie som följde Polit och Becks  nio steg. Sökningen gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna kritiskt granskades och de som svarade på studiens syfte och uppfyllde kvalitetsgranskningens krav inkluderades i litteraturstudien. Under databearbetningen identifierades tre kategorier. Resultatet baseras på sju vetenskapliga artiklar och presenteras i kategorierna förbättrad fysisk hälsa, förbättrad psykisk hälsa och förbättrat generellt välbefinnande. Motion hade positiva effekter i alla tre kategorierna men förbättringen berodde på motionens intensitet och varaktighet, samt vilka instrument användes för att mäta livskvalitet. Slutsats: regelbunden motion hade effekt på diabetes mellitus typ 2. Den förbättrade inte bara den fysiska funktionen och aktiviteten utan minskade även symtom på depression och ångest samt bidrog till ett generellt välbefinnande.

Bakgrund  Enligt World Health Organization lever nära 350 millioner människor med diabetes världen över. Det finns två huvudgrupper av diabetes, typ-1 diabetes och typ-2 diabetes, varav typ-2 diabetes är den vanligaste formen. Det är viktigt att lyfta fram följsamheten av kost och motionsråd hos patienter med typ-2 diabetes eftersom detta har stor påverkan på prognos och progress av sjukdomen.  Syfte Syftet med denna studie är att beskriva vilka faktorer som har visat sig ha betydelse för följsamheten till kost och motionsråd hos personer med typ-2 diabetes.  Metod Arbete har genomförts som en allmän litteraturstudie. Till studien valde författarna att fokusera på att söka artiklar som behandlar hur patienter följer de råd om livsstilsförändring som ges idag, vid kost och motionsråd. Genom databassökning inkluderades 15 artiklar.  Resultat I analys av artiklarna framkom fyra huvudteman. I dessa teman framkommer både de faktorer som underlättar samt försvårar följsamheten för personer med typ-2 diabetes när det gäller kost och motionsråd. De aspekter som har diskuterats i detta arbete är socialt stöd, genus, upplevelse av information och kunskap samt ekonomiska resurser och tillgänglighet.  Slutsats Patienter med Typ-2 diabetes upplevde brister i kommunikationen mellan dem själva och vårdpersonalen. När patientens familj och närstående inkluderas och får samma information som patienten ökar chansen till bättre följsamhet till kost och motionsråd. För lite undervisning, motsägelsefull information och för lite kontakt med andra typ-2 diabetes patienter hade stor betydelse till följsamheten.

Bakgrund: Enligt världshälsoorganisationen WHO har 347 miljoner människor diabetes runt om i världen. WHO menar att diabetes kommer vara den sjunde ledande orsaken till död år 2030. Diabetes typ 2 kan vara genetiskt betingad och den påverkas av livsstilsfaktorer såsom kost, motion, ålder och tobaksvanor. Vilket innebär att det är viktigt att diabetiker har kunskap och rätt tillvägagångssätt för att kunna hantera och utföra egenvårdsaktiviteter. Sjuksköterskans roll är att stödja och främja egenvården. Syfte: Syftet var att belysa vårdsökande personers upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En litteraturöversikt som sammanställdes av 12 kvalitativa artiklar. Resultat: Upplevelser av rädsla, kunskapsbrist, och svårigheter med att göra val som gynnar egenvård framkom. Sociala relationer visar sig också spela stor roll då utanförskap är en upplevelse som hindrade egenvården. Socialt stöd är viktigt för egenvården, brist på stöd medförde svårigheter i hanterandet av egenvården Slutsats: Litteraturöversikten tyder på att närstående bör involveras och utbildas mer för kunna stödja den diabetesdrabbade i utförandet av egenvård. Framtida forskning bör vara inriktad på hur sjukvårdspersonal förmedlar kunskap till personer med diabetes mellitus typ 2. / Background: According to the World Health Organization (WHO) has 347 million people diabetes around the world. (WHO) says that diabetes will be the seventh leading cause of death by 2030. Type 2 diabetes may be genetically determined and influenced by lifestyle factors such as diet, exercise, age and smoking habits. Which means that it is important that diabetics have the proper approach to manage and perform self-care activities. The nurse's role is to support and promote self-care. Purpose: The purpose of this study is to highlight people who seeks healthcare and their experiences of self-care in diabetes mellitus type 2.  Method: A literature review based on 12 qualitative articles where analyzed. Results: Experiences of fear, lack of knowledge, and difficulties in making choices that favor self-care emerged. Social relationships also appears to play a major role when alienation is an experience that prevented self-care. Social support is important for self-care, lack of support led to difficulties in managing their self-care. Conclusion: Next of kin should be involved and more educated to be able to support the person who sufferers from diabetes to promote self-care. Future research should focus on how health care professionals bring knowledge to people with diabetes mellitus type 2.

Zugl.: Konstanz, Univ., Diss., 2008