Mia och Klara- karaktären Tabita Karlsson är den ideala White trash-stereotypen. Hon är en deltidisarbetslös ensamstående mamma med tre barn med tre olika män. Hon är sexuellt promiskuös, röker och dricker alkohol i tid och otid, pratar dialekt och bor på landet. Ovårdad och odisciplinerad, sedeslös, vulgär och agerar helt utan tanke på vad som anses passande av den rådande medelklassnormen. Med Tabita Karlsson som material presenteras de diskurser vilka utgör White trash-stereotypen med hjälp av diskursanalys enligt Laclau och Mouffe. För att bredda sammanhangen gjordes en kontextualisering av diskursanalysen i uppsatsen där debatter, fenomen och aktörer vilka använder White trash- begreppet och fyller det med mening, analyserats.                       Norbert Elias och John L Scotsons analys av en ojämn maktfördelning mellan etablerade och outsiders användes för att presentera relationen mellan den grupp etablerade som använder ordet White trash och den grupp outsiders vilka föreställs vara White trash. Genom en klassanalys argumenteras det i uppsatsen för att de etablerade har en gemensam kultur vilken strakt präglas av medelklassnormer.                       Med Mary Douglas teori om rituell orenhet analyseras White trash som en social funktion där etiketten smuts appliceras på de fenomen vilka inte passar in i den förväntade ordningen. Den föreställda underklassen med White trash-stereotypen som representant ses i det ljuset som brott mot medelklassnormen och den goda samhällsandan. Dessa normbrottsliga handlingar stigmatiserar brottslingen som vitt skräp, White trash.                       En bakgrund till uppsatsen var att öka förståelsen och innebörden av White trash-stereotypen i Sverige eftersom det inledande visade sig finnas väldigt få vetenskapliga publikationer på ämnet.

Socialt kapital är ojämnt fördelat i samhället och manifesterar sig som rumslig klassegregation. Det sociala kapitalet är av vikt för aktivt medborgarskap, som exempelvis avfallssortering. Betydelsen av social klass, socialt kapital och etnisk fragmentering för boendes avfallssorteringsgrad kan problematiseras. Syftet är att utifrån kopplingen mellan social klass och socialt kapital undersöka benägenhet hos de boende i Årby att avfallssortera, det vill säga bedriva aktivt medborgarskap. Första delen av metoden är ett teoretiskt resonemang kring relevanta teorier. Andra empiriska delen består av 30 enkätintervjuundersökningar med Årbybor i lokalområdet. Korstabulering har använts som statistisk analysmetod. Resultatet visar att Årbybor avfallssorterar i hög grad (70,0%) och avfallsorteringsgraden ökar med högt socialt kapital, hög social klass, bostadsrätt som boendeform framför hyresrätt samt trygga sociala miljöer. Slutsatsen innebär att gemenskap, samarbete och trygghet i den sociala miljön kan aktivera det sociala kapitalet och medborgarskapet i bostadsområden som karaktäriseras av etnisk fragmentering och underklass.

<p>Under drygt två veckor hösten 2005 pågick det som den svenska pressen kallade för ”våldet i Paris” eller ”Frankrikekravallerna”, alltså de uppror som bröt ut i många av de franska städernas förorter. Då upproren uppfattades som mer våldsamma och mer omfattande än andra uppror, fick de stor uppmärksamhet i media. Utifrån några teoretiska utgångspunkter och med hjälp av olika diskursanalytiska verktyg granskar jag i denna uppsats hur händelserna i Frankrike, platsen som händelserna utspelade sig på och människorna bakom dessa, skildrades i Dagens Nyheter.</p><p>I min analys ställer jag mig kritisk till Dagens Nyheters sätt att beskriva händelserna och porträtterandet av upprorsmakarna. Jag har bland annat funnit att tidningen många gånger ger en relativt onyanserad och förenklad bild av upproren och aktörerna bakom dessa händelser. Dagens Nyheters skildring av händelserna visar hur media är med och döljer det faktum att upproren i Frankrike har sin främsta orsak i den ojämlika maktfördelningen som råder i samhället. I analysen har jag även funnit en tendens hos Dagen Nyheter att inte vilja länka dessa uppror till andra liknande händelser, vilket både förstärker upprorsmakarnas underläge och fördummar dem. Vad detta kan bero på diskuterar jag i uppsatsens avslutande del.</p>

During the two academic years 2014 and 2015 a great number of newly arrived pupils entered Swedish schools as a result of fleeing war and conflict in different parts of east Africa and the Middle East. Many of these pupils had no former or an interrupted schooling at the time of their arrival in Sweden. The aim of this study is to investigate and gain knowledge about a group of teachers’ understanding and teaching of newly arrived pupils with no former or an interrupted schooling at the language introduction (språkintroduktionen) in upper secondary school.    This study has been influenced by an ethnographic approach, and draws data mainly from semi-structured interviews, but also from participant observations and informal interviewing.    The study shows that the group of teachers investigated are prone to focusing on the shortcomings of newly arrived pupils with no former or an interrupted schooling in their comparison with the typical “Swedish” upper secondary pupil. Furthermore, the study also shows that these teachers are left to their own devices when it comes to organizing their teaching and finding suitable teaching methods and materials for this group of pupils. In addition to this, the study finds that because of the way the municipality and the school itself organize the teaching of newly arrived pupils, the pupils with no former or an interrupted schooling are left with what the teachers perceive as feelings of isolation and segregation from both their peers with non-interrupted schooling, and the Swedish upper secondary pupils in the same municipality. This results in what the teachers understand as a loss of motivation to study and a sense of being inadequate as a pupil. Lastly, the study finds that there is a real risk for these teachers of reproducing the new underclass since pupils with no former or an interrupted schooling cannot escape the confines that the teachers and the school system subject them to.

The present study explores how representations of an underclass in Sweden is being constructed and negotiated by a diversity of so-called spokesmen of an existing underclass in Sweden within the Swedish hiphop genre. In their song lyrics, they state to speak up for an underclass in Sweden. They are, a strategically selected Swedish hiphop collective, Kartellen, whose song lyrics constitutes the study’s empirical material. Through a qualitative approach, inspired by the discourse theorists Ernesto Laclau and Chantal Mouffe the analysis critically investigates and elucidates how the representation is being carried out and through their use of language. The empirical material has firstly been deconstructed and after that, analyzed within a discourse theoretical framework, consisting of postmarxist and poststructuralist influences. More specifically it aims to focus on statements regarding and constructing the prior group and representation of an underclass by exposing how it has been articulated and further represented. The study shows that there is a tendency to describe an underclass based on a leftist discourse consisting of a series of political manifestations. There are in addition, competing articulations concerning terms of alienation and nation present in the song lyrics. Moreover, descriptions of an underclass as a homogeneous group are given from their exclusive position of the social community, which neglects differentiations. This creates an ambiguous representation, reflecting on the arbitrariness of the use of language and therefore, exposes the risk of the representations’ fictive nature.

Under drygt två veckor hösten 2005 pågick det som den svenska pressen kallade för ”våldet i Paris” eller ”Frankrikekravallerna”, alltså de uppror som bröt ut i många av de franska städernas förorter. Då upproren uppfattades som mer våldsamma och mer omfattande än andra uppror, fick de stor uppmärksamhet i media. Utifrån några teoretiska utgångspunkter och med hjälp av olika diskursanalytiska verktyg granskar jag i denna uppsats hur händelserna i Frankrike, platsen som händelserna utspelade sig på och människorna bakom dessa, skildrades i Dagens Nyheter. I min analys ställer jag mig kritisk till Dagens Nyheters sätt att beskriva händelserna och porträtterandet av upprorsmakarna. Jag har bland annat funnit att tidningen många gånger ger en relativt onyanserad och förenklad bild av upproren och aktörerna bakom dessa händelser. Dagens Nyheters skildring av händelserna visar hur media är med och döljer det faktum att upproren i Frankrike har sin främsta orsak i den ojämlika maktfördelningen som råder i samhället. I analysen har jag även funnit en tendens hos Dagen Nyheter att inte vilja länka dessa uppror till andra liknande händelser, vilket både förstärker upprorsmakarnas underläge och fördummar dem. Vad detta kan bero på diskuterar jag i uppsatsens avslutande del.