Denna D- Uppsats i konstvetenskap (KV4010) på avancerad nivå behandlar det senmedeltida altarskåpet S.Eriks tavla i Uppsala domkyrka, som gick förlorat i Uppsala brand 1702. Altarskåpets bildframställningar är bevarade i kopparstick i Johan Peringskiölds Monumenta Ullerakerensia 1719. Kopparplåtarna har undersökts i original. Dessa kopparstick undersöks källkritiskt och jämförelser görs med tidigare teckningar av honom själv, Erik Dahlberg och Johannes Schefferus samt skriftliga källor. Kopparstickens stil jämförs utifrån D.K. Ehrenstrahls och Bernt Notkes konst. En diskussion förs kring datering och attribuering till Bernt Notkes verkstad utifrån bl.a. Bernt Notkes verk i Århus och Stockholms Storkyrka och konstvetenskaplig forskning. En grundläggande jämförande bildanalys presenteras med underlag i illustrationer av samtida och senmedeltida konst. En ikonografisk genomgång görs av altarskåpets bilder ur Erikslegenden med S.Eriks skrin utifrån forskningen om Erikslegendens källtexter och övrig senmedeltida Eriksikonografi. Därutöver görs en jämförelse med S.Eriks tapet i domkyrkan som också förlorades 1702. Resultatet visar att Johan Peringskiölds avbildningar har god arkivalisk tillförlitlighet förutom ryttarporträttet av Karl Knutsson Bonde som har en karolinsk tendens. Slutligen presenteras ett nytt rekonstruktionsföslag av hela S.Eriks tavla baserat på Axel Romdahls tidigare rekonstruktion av det senmedeltida altarskåpet. / <p>Denna uppsats konstvetenskap (30 hp) är på D-nivå (KV4010) i en fördjupningskurs i konstvetenskap vid Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Fördjupningskursen är på dåvarande 80 p. Uppsatsen lades fram vid Lennart Karlssons seminarium Ht 1984. De två opponenterna kom från Uppsala universitet.</p>

Denna uppsats undersöker strukturer i Visir Uplandias "Uppsala domkyrkostad" för att synliggöra vilka förutsättningar för skapandet av en föreställningsvärld som den virtuella applikationen förser användaren med. Med föreställningsvärldar menas den värld av förståelse som en person besitter vid en given tidpunkt. Visir Uplandia har studerats i fyra steg utifrån Malcolm Colliers metod för bildanalys. I den första fasen studeras innehållet som en helhet med syfte att skapa en förståelse för materialets uppbyggnad. Under den andra fasen kategoriseras innehållet utifrån dess narrativa funktion, för att i den tredje och fjärde fasen skapa en tydlig helhetsstruktur utifrån applikationens funktion som Augmented History och virtuellt medium. Materialet i "Uppsala domkyrkostad" kategoriseras utifrån olika funktioner av bild- och bildtexter, för att sedan kopplas till den övergripande narrationen som antingen textluckor eller startpunkter i relation till användaren.  Yu-Lien Chang med flera har själva skapat en platsbunden AR-applikation som de sedan utvärderade utifrån användarens interaktion. De kom fram till att användare av AR-applikationer tenderar att fokusera mer på den virtuella världen och den virtuella upplevelsen än den fysiska plats som applikationen är bunden till. I relation till denna undersökning kan vi säga att Visir Uplandia, till skillnad från Changs AR-applikation, uppmuntrar användaren till att involvera den fysiska världen i skapandet av en föreställningsvärld som annars i huvudsak utgår från en virtuell miljö. Analysen av Visir Uplandia visade att applikationen redan i startmenyn hjälper användaren att skapa och kliva in i en föreställningsvärld genom att i korta drag förklara applikationens innehåll och funktion. Den virtuella miljön "Uppsala domkyrkostad" är vidare indelad i tre interaktiva fält: Orienteringsläget, Uppdrag och Loggbok. Dessa fält guidar användaren genom den virtuella miljön med informativa och styrande inslag som kopplar samman den fysiska och den virtuella världen. Det sker på ett sätt som dels stärker den narrativa strukturen och dels minskar risken för att textluckor ska uppstå. I slutändan är det upp till den enskilde användaren att nyttja de främjande inslag som Visir Uplandia erbjuder för att skapa innehållsrika föreställningsvärldar.

Uppsatsen fungerar som en fallstudie vars syfte är att bidra till förståelse för musikens funktion inom högtidliga ritualer i Sverige under 1700-talets första hälft. Ämnet som uppsatsen behandlar är den tillfällesmusik som framfördes under ärkebiskop Matthias Steuchius (1644–1730) begravning i Uppsala domkyrka år 1730, och hur den komponerades för att passa tillfället. Uppsalas musikliv var vid denna tid präglat av den starka kopplingen mellan kyrka, stad och akademi. Stadens musikdirektör titulerades director musices och var domkyrkoorganist och ledare över det Kungliga Akademiska kapellet. Vid detta tillfälle förfogade Hinrich Christoph Engelhardt (1694–1765) över tjänsten, och det var han som komponerade begravningsstycket som återfinns i Engelhardtsamlingen i Lunds universitet. Uppsatsen baseras på två primärkällor: stämmaterialet i Engelhardts autograf och den tryckta likpredikan som skrevs och framfördes under begravningen av kyrkoherde Jöran A. Nordberg. Studien innehåller en edition av autografen, vilken legat till grund för musikanalysen. I analysen presenteras en hypotes om hur Engelhardt gick till väga för att skriva ett stycke som både kunde uttrycka klagan och tröst, men som också var passande för en ståndspersons begravning. Genom att analysera partituret med utgångspunkt i Carl Dahlhaus genreteoretiska perspektiv samt tidigare forskning om musikaliska normer från 1600- och 1700-talen dras slutsatsen att Engelhardt till att börja med tonsatt en enklare aria för sopran och basso continuo, för att sedan framställa en orkesterbearbetning med utsmyckande ornament med syfte att tillskriva stycket högre dignitet.

Syftet med uppsatsen ”Medmänsklighet och Gudomligt Beskydd – en receptionsestetisk studie av Maria (Återkomsten) och Skyddsmantelmadonnan” är att ur ett receptionsestetiskt perspektiv närma sig skulpturerna Maria (Återkomsten) av Anders Widoff och Skyddsmantelmadonnan av Lena Lervik. Skulpturerna finns i och i anslutning till Uppsala respektive Lunds domkyrka. Genom receptionsestetikens metod där man tittar på ett konstverks interna faktorer som rör verkets inre organisation samt externa faktorer såsom platsen där konstverken är placerade, andra konstverk som relaterar till verket, en myt eller berättelse som är viktig för förståelsen av konstverken etcetera, rör sig uppsatsen fram mot en diskussion kring vem som är verkens implicite betraktare, dvs. ideala betraktare. Uppsatsen ämnar även diskutera hur jungfru Maria gestaltas i de berörda skulpturerna: vilken bild konstverken ger av Maria. Metoden för att diskutera vem som är verkens implicite betraktare och hur betraktaren aktiverar konstverken i relation till platserna är besök på de platser där konstverken finns för att i denna miljö möta verken och läsning av relevant litteratur. Slutsatsen är att skulpturerna är medvetet placerade i anslutning till kyrkorum och att platserna utgör en viktig dialog med konstverken. Skulpturerna ger väldigt olika bilder av jungfru Maria: Maria (Återkomsten) gestaltar Marias mänskliga sida och Skyddsmantelmadonnan är mer av en gudinnegestalt, en Moder Jord och urmoder som beskyddar mänskligheten. Verkens implicite betraktare är någon som vistas på platsen och möter verken med en öppenhet; verken har båda en öppenhet i framförallt ansiktsuttryck som öppnar för olika tolkningar. Den implicite betraktaren – i meningen den ideala betraktaren – är en människa med en öppenhet för en andlig dimension men är inte nödvändigtvis troende. Betraktaren behöver inte ha kunskap om vem jungfru Maria är, verkens tillkomsthistoria, verk som kan tänkas relatera till skulpturerna etcetera men det kan fördjupa upplevelsen. / The purpose of the essay "Humanity and Heavenly Protection – a Study of Mary (The Return) and the Protective Cloak Madonna Based on the Theory and Method of Reception Aesthetics" is to approach the sculptures Mary (The Return) by the artist Anders Widoff, and The Protective Cloak Madonna by the artist Lena Lervik. The sculptures are placed inside Uppsala Cathedral and outside Lund Cathedral respectively, and the study is based on the theory and method of reception aesthetics, where one looks at an artwork's internal factors that relate to the work's internal organization, as well as external factors, such as the situation of the work, relating works, or myths or stories that are important to understanding the work. Through this theory, a discussion about the implicit (ideal) beholder of the works takes place. Furthermore, the essay aspires to discuss the representation of Virgin Mary in the sculptures: what images of her the artworks present. The discussion of the implicit beholder, as well as the question of how locations affect the viewer’s activation of the works, was based on visits to the sites, as well as the study of literature on the artworks and the theory used.  The conclusion is that the sculptures are intentionally placed in the vicinity of cathedrals, and that the sites constitute an important dialogue with the artworks. The sculptures present very different images of the Virgin Mary: Mary (The Return) embodies Mary's human side, while the Protective Cloak Madonna is more of a Goddess figure, a Mother Earth and ancestor who protects humanity. The implicit beholder of the works is someone who visits the sites and encounters the works with an open mind; the sculptures have openness to them, especially in the facial expressions that invite different interpretations. The implicit (ideal) beholder is a person with an open mind to a spiritual dimension, but is not necessarily a Christian. The viewer does not need to know who Virgin Mary is, nor the history of the artworks or relating works, even though such knowledge might deepen the experience.

Syfte med uppsatsen har varit att undersöka färgens och gestikens påverkan på altarskåpets iscensättning av berättelserna och därmed även budskapet. Uppsatsen har ett bildsemiotiskt perspektiv som en utgångspunkt. Materialet för undersökningen är ett flandriskt altarskåp från Skånela kyrka som finns idag i Uppsala domkyrka. Skåpet är tillägnat Joakim och Sankta Anna. Undersökningen har avgränsats till att enbart analysera de sex skulpterade scenerna i korpusen. Analyserna har utförts genom en formell beskrivning och diskussion med hjälp av Lena Liepes lågikonografiska analys och med Norbert Ottos trestegsmetod för gestfunktioner. Lena Liepes metod och teori används som underlag för undersökningen. Undersökningen ansluter till Virginia Nixons forskningsarbete om Jesu mormor i kyrkokonsten. Det har konstaterats att färg- och gestikanalyserna möjliggör en nyanserad tolkning. Undersökningen har visat att färgen och gestiken är ett påverkningsmedel i syfte att leda betraktaren mot ett dolt budskap i bilden. Och att det finns en koppling mellan Skånelaskåpets budskap och den medeltida kvinnofientlighet som var rådande då. Annaskåpet innehåller budskap som präglas av den dåvarande barn- och kvinnosyner. / Purpose of this essay has been to examine the color's and gesticulation's impact on the altarpiece staging of the stories and thus the message. The essay has a semiotic perspective as a starting point. The material for the study is a flemish altarpiece from Skånela church that exists today in Uppsala Cathedral. The altarpiece is dedicated to Joachim and St. Anne. The study has been limited to only analyze the six sculptured scenes in the corpus. The analyzes have been performed through a formal description and discussion by Lena Liepes low iconographycal analysis and with Norbert Otto's three-step approach for gesture features. Lena Liepe's method and theory was used as a basis for the investigation. The study connects to Virginia Nixon's research on Jesus' grandmother in church art. It was found that the color and gesticulation analyzes enables a nuanced interpretation. The investigation has shown that the color and gestures are an actuation in order to lead the viewer towards a hidden message in the picture. And that there is a link between Skånela altarpiece's messages and the medieval misogyny that prevailed then. Anne-altarpiece contains messages that are characterized by the contemporary child and female visions.