Syftet med studien var att undersöka utredande socialsekreterares förståelse av och förhållningssätt till principen om barnets bästa. Tidigare forskning visar på att barnets bästa som begrepp är svårdefinierat, att hög arbetsbelastning och tidsbrist kan påverka bedömningar om barnets bästa och att tillit samt en förtroendefull relation mellan socialsekreteraren och barnet kan främja delaktigheten. Resultatet analyserades utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och handlingsutrymme som teoretiskt begrepp. Studien har använt sig av en kvalitativ metod bestående av sex semistrukturerade intervjuer. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av en tematisk analys för att finna teman. Socialsekreterarna upplever sig ha ett stort handlingsutrymme för att göra egna bedömningar om barnet bästa. Trots att resultatet visade att begreppet var svårt att definiera var socialsekreterarna relativt eniga om hur de förstår barnets bästa och vad de väger in i bedömningen. Resultatet visade även att socialsekreterarna för det mesta hinner träffa barnen vid endast ett tillfälle under utredningsprocessen på grund av hög arbetsbelastning och brist på tid. Verksamhetens ekonomiska förutsättningar visade sig även ha en inverkan på socialsekreterarnas handlingsutrymme när det gäller att bedöma barnets bästa. / The aim of this study was to examine investigative social workers understanding of and approach to the principle of the best interests of the child. Previous research shows that it’s difficult to define the best interests of the child. Research also shows that a high workload and lack of time can affect assessments of the child’s best interests, and that a trusting relationship between the social worker and the child can promote participation. The theoretical background is based on Bronfenbrenner’s developmental ecology theory and room for maneuver as a theoretical concept. A qualitative method has been used and the empirical material was analyzed using a thematic analysis. Social workers feel that they have a large margin of maneuver to make assessments. Although the result showed that the concept was difficult to define, the social workers had a similar understanding on how they understood the concept and what they take in consideration in the assessment. However, the social workers have for the most part only time to meet the children at one point during the investigation process. Financial conditions also turned out to have an impact on their room for maneuver when it comes to assessing the child’s best interests.

Uppsatsens syfte var att öka förståelsen för hur utredande socialsekreterare i arbetet med barn och unga förhåller sig till insatsen kontaktfamilj och vad som påverkar deras bedömning av den. I studien användes en kvalitativ metod och sammanlagt genomfördes nio intervjuer med yrkesverksamma socialsekreterare som arbetar med barn och unga. De teoretiska perspektiv som använts i studien är utvecklingsekologi och gräsrotsbyråkrati. Studiens resultat visar att kontaktfamiljsinsatsen är en insats med blandade åsikter och erfarenheter av. Det skiljer sig emellan socialsekreterarna vad som bedöms vara barnets bästa och det finns även en delad bild gällande om barnen har nytta av insatsen om den är riktad till barnets vårdnadshavare. Resultaten visar också att det saknas kriterier för när insatsen ska användas samt att de få riktlinjer som finns belyser när insatsen inte ska användas. / The purpose of the study was to increase the understanding of how Child welfare social workers address the intervention contact family and what factors impact their assessment of it. The study uses a qualitative method, and nine interviews were made with social workers who work with children and youngsters. The theoretical perspectives used in the study is ecological systems theory and street-level bureaucracy theory. The result of the study shows that the contact family is an intervention with divided views and experiences. What is seen as the best interest of the child differs between the social workers and there is also a divided opinion regarding the benefits for the children if the intervention is targeted at the parents. The results also show a lack of criteria of when the intervention should be used, and the few existing guidelines highlight when the intervention should not be used.

The aim of this study was to examine whether certain background variables (sex, age group, reasons for placement, amount of problems, involuntary placement/voluntary placement) affect the probability of children/youths being placed in emergency homes (jourhem) and whether these variables correlate with the occurrence of placement breakdown. The material consists of 445 requests for children/youths to be placed in emergency homes in six municipalities within the Stockholm region during a three-year-period (2016-2018). Frequency tables, cross tables and simple and multiple logistic regression were used to analyze the data and Bronfenbrenner's theory of developmental ecology was used as the theoretical framework. Results show that emergency homes differ from other types of placement in some regards: behavioral problems reduced the probability of placement occurring significantly compared to problems relating to the parent's abilities as a caregiver. Youths had a significantly higher risk for placement breakdown than children. Involuntary care reduced the likelihood of placement occurring and increased the risk for placement breakdown compared to voluntary placement. The prevalence of placement breakdowns was similar to the figures found in prior research on other forms of placements. The implications for social work and the need for further research is discussed.