Syftet med studien var att undersöka hur mödrar upplevde relationen till handläggarna under hela kontaktfamiljsprocessen på Familjeavdelningen i Karlstad kommun. För att undersöka detta valdes en kvalitativ metod där fem mödrar med minst ett års erfarenhet av kontaktfamiljsinsatsen intervjuades. Frågeställningarna var hur mödrarna upplevde delaktighet, bemötandet och vad de tror kunde påverka relationen med handläggaren. För att djupare kunna undersöka vad som sker i mötet mellan mödrarna och handläggarna analyserades materialet utifrån kommunikationsteori samt begreppet makt. Resultatet i studien visade att mödrarna till stor del kände sig delaktiga och väl bemötta av handläggarna på Familjeavdelningen. Denna känsla uppstod när de kände sig lyssnade på och upplevde tillit till handläggaren. En utmaning i relationen var handläggarbyten eller när mödrarna upplevde att de blivit bemötta alltför rutinmässigt. Mödrarna upplevde då otrygghet, vilket kunde resultera i en sämre relation till handläggarna. Vidare kunde vi även identifiera att det finns en rädsla för socialtjänsten hos mödrar med negativa erfarenheter av socialtjänsten, vilket i vissa fall påverkade deras möjlighet till delaktighet.

ABSTRAKT Syftet med den här uppsatsen var att genom kvalitativ metod intervjua kontaktfamiljer för att undersöka varför de valt att bli kontaktfamilj. Vilka motiv och överväganden gjordes och hur gick rekryteringen till? I uppsatsen har författarna försökt ge en förståelse för hur samarbetet med socialtjänst och barnets biologiska föräldrar har fungerat samt att synliggöra hur påverkan på den egna familjen såg ut. Svaren på frågorna baserades på fem intervjuer med kontaktfamiljer. Resultatet var samstämmigt med tidigare forskning på området och visar att det vanligast motivet är viljan att hjälpa och stödja andra då tid och ork finns. Rekryteringen inför uppdraget skilde sig åt mellan de olika familjerna. Samarbetet med socialtjänst och biologiska föräldrar fungerade över lag tillfredsställande. Påverkan på den egna familjen var positiv. Slutsatsen var att de här familjerna väl stämmer in på andra familjers upplevelser från intervjuer i tidigare forskning.

<p>Denna C-uppsats är en kvalitativ studie om hur några kontaktfamiljer ser på sina uppdrag, hur de upplever relationerna till kontaktbarnet och dess familj samt om dessa kontaktfamiljer upplever att de fått stöd eller önskar få stöd från Socialtjänsten. Undersökningen har genomförts i form av halvstrukturerade intervjuer med åtta kontaktfamiljer från tre kommuner i Stockholms län.</p><p>Undersökningens resultat visar att det bland annat var viljan att göra en insats för ett barn och att göra något som är bra, som gjorde att dessa familjer valt att bli kontaktfamilj. Två gemensamma faktorer kan utläsas i resultatet angående vilket kontaktfamiljerna ansåg var syftet med deras uppdrag. Den ena är att kontaktfamiljerna på något sätt ville stimulera kontaktbarnet socialt och det andra är att de ville bidra till att utöka barnets nätverk. Flertalet kontaktfamiljer beskrev relationen både till kontaktbarnet och till dess familj, som god. De flesta kontaktfamiljer beskrev att de hade en sporadisk kontakt med Socialtjänsten och att kontakten skedde främst vid den halvårsvisa kontraktförnyelsen. Resultaten har analyserats och diskuterats utifrån ett systemteoretiskt och ett utvecklingsekologiskt perspektiv.</p>

<p>Syftet med denna studie har varit att undersöka hur några barn upplever insatsen kontaktfamilj, hur några socialsekreterare anser att biståndet kontaktfamilj ter sig ur barnens perspektiv samt via intervjuerna av socialsekreterarna och aktstudier undersöka hur barnens perspektiv tas tillvara i handläggningen kring kontaktfamiljsärenden.</p><p>Studiens frågeställningar fokuserar på hur det är för barn att vara i en kontaktfamilj. Ytterligare frågeställningar är hur barnens perspektiv tas tillvara i möten och handläggning i beslut gällande kontaktfamilj.</p><p>Jag har använt mig av en kvalitativ metod, där jag intervjuat tolv barn, nio socialsekreterare i barn- och familjegrupp och gått igenom 25 akter. De teoretiska utgångspunkterna är det utvecklingsekologiska perspektivet, salutogena teorier, teorier om samtal med barn och familjemönster.</p><p>Resultaten visar att barnen till stor del är positiva till insatsen kontaktfamilj och att de genom kontaktfamiljerna får möta positiva och välfungerande vuxenförebilder och att socialsekreterarna tror att det är positivt för barnen att vara i en kontaktfamilj. I intervjuerna med barnen framskymtar förståelse inför föräldrarnas situation och barnens svårigheter att påverka sin vistelse i kontaktfamiljen. I intervjuerna och akterna framkommer att barnens perspektiv inte alltid blir synligt. Intervjuerna med socialsekreterarna visar att rollen som socialsekreterare innebär att göra en sammanvägning mellan de olika perspektiven kring barnet; barnets egen uppfattning, familjens och övriga nätverkets synpunkter, samhällets krav och vad lagen ger möjlighet till.</p>

Denna C-uppsats är en kvalitativ studie om hur några kontaktfamiljer ser på sina uppdrag, hur de upplever relationerna till kontaktbarnet och dess familj samt om dessa kontaktfamiljer upplever att de fått stöd eller önskar få stöd från Socialtjänsten. Undersökningen har genomförts i form av halvstrukturerade intervjuer med åtta kontaktfamiljer från tre kommuner i Stockholms län. Undersökningens resultat visar att det bland annat var viljan att göra en insats för ett barn och att göra något som är bra, som gjorde att dessa familjer valt att bli kontaktfamilj. Två gemensamma faktorer kan utläsas i resultatet angående vilket kontaktfamiljerna ansåg var syftet med deras uppdrag. Den ena är att kontaktfamiljerna på något sätt ville stimulera kontaktbarnet socialt och det andra är att de ville bidra till att utöka barnets nätverk. Flertalet kontaktfamiljer beskrev relationen både till kontaktbarnet och till dess familj, som god. De flesta kontaktfamiljer beskrev att de hade en sporadisk kontakt med Socialtjänsten och att kontakten skedde främst vid den halvårsvisa kontraktförnyelsen. Resultaten har analyserats och diskuterats utifrån ett systemteoretiskt och ett utvecklingsekologiskt perspektiv.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur några barn upplever insatsen kontaktfamilj, hur några socialsekreterare anser att biståndet kontaktfamilj ter sig ur barnens perspektiv samt via intervjuerna av socialsekreterarna och aktstudier undersöka hur barnens perspektiv tas tillvara i handläggningen kring kontaktfamiljsärenden. Studiens frågeställningar fokuserar på hur det är för barn att vara i en kontaktfamilj. Ytterligare frågeställningar är hur barnens perspektiv tas tillvara i möten och handläggning i beslut gällande kontaktfamilj. Jag har använt mig av en kvalitativ metod, där jag intervjuat tolv barn, nio socialsekreterare i barn- och familjegrupp och gått igenom 25 akter. De teoretiska utgångspunkterna är det utvecklingsekologiska perspektivet, salutogena teorier, teorier om samtal med barn och familjemönster. Resultaten visar att barnen till stor del är positiva till insatsen kontaktfamilj och att de genom kontaktfamiljerna får möta positiva och välfungerande vuxenförebilder och att socialsekreterarna tror att det är positivt för barnen att vara i en kontaktfamilj. I intervjuerna med barnen framskymtar förståelse inför föräldrarnas situation och barnens svårigheter att påverka sin vistelse i kontaktfamiljen. I intervjuerna och akterna framkommer att barnens perspektiv inte alltid blir synligt. Intervjuerna med socialsekreterarna visar att rollen som socialsekreterare innebär att göra en sammanvägning mellan de olika perspektiven kring barnet; barnets egen uppfattning, familjens och övriga nätverkets synpunkter, samhällets krav och vad lagen ger möjlighet till.

The purpose of this study was to describe and analyse a group of young adults’ childhood experiences of the intervention "contact family". The used methods were qualitative interviews and a standardised formulary with life questions, to strengthen the interviews and to compare data. The theoretical frame was taken from Bronfenbrenner’s child development theory and Antonovsky’s salutogenic perspective, which we supplemented with Hilchen Sommerschild’s theory about the "conditions of control". The results showed that all of the interviewed clients were positive to the intervention. They got to do things with their contact families that they did not do at home – the opportunity to an environmental change, the feeling of appreciation and a better every-day life with new perspectives. Some felt that it was negative that their contact families lived on the country side, that the contact family itself had problems of their own, and that it was hard to adapt to the new roles of the family. The conclusion was that the intervention of the contact families mainly was positive and seemed to be significant for the clients.

The contact family is a special intervention for supporting children in families with social problems. The child receives an ‘extra family’ with whom he or she can spend limited periods, like one or two weekends every month, one or two weekday nights and some holiday weeks during the year. The concept is that sharing this ‘extra family’s’ everyday life helps the child to build up resiliency and become better able to handle everyday life in the biological family. The members of the contact family can serve as role models and provide good examples of how to handle such situations as family and sibling conflicts. Sometimes the child finds ‘a significant other’ in the contact family, i.e. an adult who understands the child’s needs, listens to the child’s thoughts and worries and assists in evaluating the child’s cognitive abilities. This form of social support is decided on and paid for by the Social Welfare Service in the community where the child lives with the biological family. This study concerns 50 children living in four municipalities in Sweden who had received contact families in year 2000. It is a longitudinal study conducted over a period of seven years comprising both interviews and analysis of the social service offices’ documentation on each of the 50 children in the study. The empirical material was collected on four occasions (2000, 2003, 2005 and 2007. Interviews were conducted with a number of social workers involved in the cases, 15 of the children, their biological parents and the contact parents. The theoretical foundation for the study is the ecological model of human development, which places the child in the centre surrounded by the four systems and  with the contact family as a possible ‘proximal process’. The analyses were made from the perspective of the social workers’ scope of action and that of the participating children’s perspectives. The results showed that the parents who applied for a contact family (often a single parent, usually the mother) did so in order to obtain some relief from their parental duties and/or because they lacked a social network. The majority of the children had parents with social problems, such as substance addiction, a mental disorder or other health problems. As many as 30 of the children had experienced domestic violence. Nearly 40% had also experienced being placed with a contact family that in periods functioned as a short-term emergency children’s home or foster home. Only two of the children had the possibility to participate in choosing whether or not to have a contact family. Several of the children participated in the ongoing process of arranging for the contact family and in making the decision to terminate the arrangement, or to move in with the contact family as foster children or with the contact family functioning as a form of supported housing.

The aim of this study was to look into why children receive the interventions contact person and contact family. This was done by studying case-files. The main questions were: -       How common is it that there are reasons for the intervention linked to parents and which are the most common? -       How common is it that there are reasons for the intervention and problems linked to children and which are the most common? -       Is there any indication of connections between reasons, age, gender or type of intervention? If so, what are the connections? The main results of this study were that most of the children lived with a single mother, often with a weak social network, and in need of relief. It was more common that reasons were linked to children then parents and the most common reasons indicated a need for an extra adult. The most frequent problem related to children were externalizing behavior. Connections among children were found between; externalizing behavior and gender; age and type of intervention; amount of problems, age and type of intervention.

Uppsatsens syfte var att öka förståelsen för hur utredande socialsekreterare i arbetet med barn och unga förhåller sig till insatsen kontaktfamilj och vad som påverkar deras bedömning av den. I studien användes en kvalitativ metod och sammanlagt genomfördes nio intervjuer med yrkesverksamma socialsekreterare som arbetar med barn och unga. De teoretiska perspektiv som använts i studien är utvecklingsekologi och gräsrotsbyråkrati. Studiens resultat visar att kontaktfamiljsinsatsen är en insats med blandade åsikter och erfarenheter av. Det skiljer sig emellan socialsekreterarna vad som bedöms vara barnets bästa och det finns även en delad bild gällande om barnen har nytta av insatsen om den är riktad till barnets vårdnadshavare. Resultaten visar också att det saknas kriterier för när insatsen ska användas samt att de få riktlinjer som finns belyser när insatsen inte ska användas. / The purpose of the study was to increase the understanding of how Child welfare social workers address the intervention contact family and what factors impact their assessment of it. The study uses a qualitative method, and nine interviews were made with social workers who work with children and youngsters. The theoretical perspectives used in the study is ecological systems theory and street-level bureaucracy theory. The result of the study shows that the contact family is an intervention with divided views and experiences. What is seen as the best interest of the child differs between the social workers and there is also a divided opinion regarding the benefits for the children if the intervention is targeted at the parents. The results also show a lack of criteria of when the intervention should be used, and the few existing guidelines highlight when the intervention should not be used.