Syftet med denna C-uppsats har varit att undersöka hur de utvecklingsstördas individuella utveckling kan främjas i daglig verksamhet. Uppsatsen är en kvalitativ studie som bygger på intervjuer gjorda på två dagliga verksamheter i två olika stora kommuner. För att ge ett djup till den empiriska undersökningen delger jag även läsaren hur det historiskt har sett ut för personer med utvecklingsstörning i Sverige samt beskriver de arbetsmetoder som används på de enheter som intervjuerna är genomförda på. Analysarbetet har bestått av att skapa en helhet av det som framkommit under mina intervjuer genom att koppla, beskriva och förklara intervjumaterialet med hjälp av teorier som kommunikation, behaviorismen och kognitiv teori. Generellt visar resultatet att personalen på daglig verksamhet idag ser till individens behov och intresse när planering görs för de aktiviteter som ska ge individen möjlighet till individuell utveckling. I planeringen ges den enskilde i största möjliga uträckning möjlighet till inflytande och medbestämmande över de insatser som ska ges precis som 5 och 6 §§ Lagen (19993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade föreskriver. Med tanke på deltagarna varierande behov av insatser så räcker det inte alltid med befintlig personals goda insatser. Daglig verksamhet i vårt land idag har inte den personal som behövs för att ge ett gott stöd, en god service och omvårdnad så som lagen föreskriver. För att uppnå detta skulle varje person med grav utvecklingsstörning behöva en ur personalen som såg till att personen fick sina behov tillgodosedda (en på en) vilket säkert är en ekonomisk omöjlighet i dagens Sverige. / Individual development of the mentally disabled - A study on the employees work at the Daily Activity centers.

<p>Denna uppsats handlar om hur organisationen/systemet och samarbetet mellan gymnasiesärskolan, arbetsförmedlingen och kommunen ser ut när det gäller att förbereda eleverna inför arbetslivet. Jag har valt att jämföra Stockholm, som arbetar traditionellt gentemot arbetsförmedlingen i Göteborg som arbetar via ett EU-projekt och Östersunds arbetsmodell som arbetar via en kommunal daglig verksamhet. Syftet med studien är att finna några möjliga orsaker till varför 50% av gymnasiesärskoleeleverna går direkt över till daglig verksamhet och pension inom sin hemkommun och inte till den öppna arbetsmarknaden med lönebidrag enligt Föreningen Utvecklingsstörda Barn och ungdomar (FUB) undersökning 1998. Studien är gjord i form av en explorativ undersökning i ett försök att generera frågeställningar och formuleringar av hypoteser för att dessa sedan skall kunna ligga till grund för senare mer ingående undersökningar. Uppsatsen bygger på litteratur, undersökningar, tidigare forskning och olika utredningar och betänkanden som omfattar ämnet arbete för personer med utvecklingsstörning samt en egen undersökning. Jag intervjuade fyra yrkesvalslärare, en arbetsplatsförmedlare i Stockholm, en arbetsplatsförmedlare i Göteborg och en enhetschef i Östersund. Min undersökning är för liten för att några generella slutsatser ska kunna dras. Däremot kan man i resultatdelen se att de olika synsätten påverkat hur de olika aktörerna lyckas i att få eleven ut på arbetsmarknaden.</p>

Denna uppsats handlar om hur organisationen/systemet och samarbetet mellan gymnasiesärskolan, arbetsförmedlingen och kommunen ser ut när det gäller att förbereda eleverna inför arbetslivet. Jag har valt att jämföra Stockholm, som arbetar traditionellt gentemot arbetsförmedlingen i Göteborg som arbetar via ett EU-projekt och Östersunds arbetsmodell som arbetar via en kommunal daglig verksamhet. Syftet med studien är att finna några möjliga orsaker till varför 50% av gymnasiesärskoleeleverna går direkt över till daglig verksamhet och pension inom sin hemkommun och inte till den öppna arbetsmarknaden med lönebidrag enligt Föreningen Utvecklingsstörda Barn och ungdomar (FUB) undersökning 1998. Studien är gjord i form av en explorativ undersökning i ett försök att generera frågeställningar och formuleringar av hypoteser för att dessa sedan skall kunna ligga till grund för senare mer ingående undersökningar. Uppsatsen bygger på litteratur, undersökningar, tidigare forskning och olika utredningar och betänkanden som omfattar ämnet arbete för personer med utvecklingsstörning samt en egen undersökning. Jag intervjuade fyra yrkesvalslärare, en arbetsplatsförmedlare i Stockholm, en arbetsplatsförmedlare i Göteborg och en enhetschef i Östersund. Min undersökning är för liten för att några generella slutsatser ska kunna dras. Däremot kan man i resultatdelen se att de olika synsätten påverkat hur de olika aktörerna lyckas i att få eleven ut på arbetsmarknaden.

Syftet med detta arbete har varit att belysa vad elever som har gått ett program inom gymnasiesärskolan får för vägledning mot arbetsmarknaden under skoltiden samt efter avslutade studier.