No description available.

Using English and the West-African creole language Krio as the objects of investigation, this study proposes an analysis in which verbs and the paradigms pertaining to verbs are conceived of as being the only direct carriers of linguistic time encoding. The fundamental assumption is that nominals encode substance, be it concrete or abstract, and that verbals encode abstract substance with time.The theoretical backdrop is provided by Derek Bickerton's Roots of Language (1981) and "The Language Bioprogram Hypothesis" (1984) in which he proposes a set of conceptually fundamental distinctions. These distinctions: the state/process; the durative/punctual; the realis/irrealis; and the anterior/non-anterior; are discussed in relation to four dynamicity values of verbal nuclei: stative; processive; eventive; and telic. These are proposed by the present author, but draw on Bernard Comrie's aspectual analysis in Aspect (1976).Three different layers of analysis are put forward: (1) the nucleic, which consists of the verbal carrying the meaning core of a situation; (2) the verbal constituency, in which we find all TMA encoding, that is, the tense, mood and aspect of the situation; and (3) the (verbal) situation, which is conceived of as a superordinate, maximum unit of description.It is argued that the dynamicity value of the verbal nucleus to a large extent determines and limits the possible aspectual, modal and temporal interpretations of the situation. / digitalisering@umu

I följande essä, Konstens olika horisonter – ett möte med bildkonst från Senegal, Mali och Mocambique, diskuterar jag rollen som gallerist och curator i mötet med det som är okänt och främmande i konsten. I essän refereras till möten med konst och konstnärer från Senegal, Mali och Mocambique. Texten utgår dels från mina upplevelser på konstbiennalen i Dakar, dels från arbetet med två olika utställningar på Galleri Flach i Stockholm. Med utgångspunkt i min roll som kurator reflekterar jag över situationer när konstens sammanhang framstår som främmande och okända. Hur bemöter jag situationen? Vad ser jag i den och vad bidrar den med i mitt kuratoriska arbete i gallerirummet? Med stöd bland annat i hermeneutiken och filosofer som Hans-Georg Gadamer och Marcia Sa Cavalcante Schuback, beskrivs en bildningsprocess i vilken jag reflekterar över det geografiska och kulturella avståndet. I texten diskuteras också ett så kallat hermeneutiska mellanrum som uppstår i skarven mellan det välkända och det främmande. Diskussionen införlivar även tankar om hur normer i den västerländska konsthistorien påverkar mitt möte med konsten och vad jag uppfattar som konstnärlig kvalitet. I essän konstateras att mina möten och konfrontationer med det som är okänt i konsten, är betydelsefullt. Det påbörjar en process mot ny kunskap i vilken jag tydligare får syn på mig själv och mina medvetna och omedvetna föreställningar. I texten beskrivs hur jag i gallerirummet prövar mina reflektioner i praktiken i en dialog med mig själv och de konstnärer med vilka jag samarbetar. Jag betonar dialogens och den inre reflektionens betydelse för utställningens tillblivelse. Utställningen blir ett mellanrum, ett begränsat sammanhang, där dialogen och reflektionen tar form. / The following essay, Different horizons - Encounters in visual arts from Senegal, Mali and Mozambique, discusses how to encounter what is unknown and unfamiliar within art in my role as a gallerist and curator. The essay refers to encounters with art and artists from Senegal, Mali and Mozambique. The text is partly based on my experiences at the biennial in Dakar, partly from working experiences with two exhibitions at Galleri Flach in Stockholm. On the basis of my role as curator, I am reflecting on the situation when art appears unfamiliar. How do I act? What do I learn in these situations and what do they bring to my curatorial work in the gallery space? With support from hermeneutics and philosophers such as Hans-Georg Gadamer and Marcia Sa Cavalcante Schuback, I describe a learning process that takes the geographical and cultural distance into consideration. The text reflects also on the so-called hermeneutical gap (a room in between) that occurs in the joint between the familiar and the unfamiliar. The discussion incorporates thoughts on how standards in the Western art history affect my encounters with the art object and what I perceive as artistic quality. I note in the essay how these meetings and confrontations with the unknown in the art are important. It sets in motion a process towards greater knowledge in which I see myself more clearly, not the least my conscious and unconscious beliefs. The text describes how I use the gallery space to put my reflections into practice, in a dialogue between myself and the artists with whom I work. I emphasize the dialogue and the importance of an internal reflection in creating an exhibition. The exhibition offers a room within a room, a limited context, where dialogues and reflections take shape.

No description available.