I fysisk form består min essä PLANA BLADET HORISONTELLT SOM ETT LAKAN av 3 st affischer i en plastficka. För att ta till sig materialet behöver man veckla ut dessa, hantera den textens fysiska form. Affischerna är 60 x 90 cm. Texten behandlar samverkan mellan material och språk, vår omgivning och min konstnärliga process som är en uppluckring av dessa tillstånd. Det är en beskrivning av hur det mesta rör sig bort ifrån eller står vid sidan av sin egen definition. Vad som händer mellan skeenden, mellan ord. Förutom den här ontologiska undran berör texten också saker, tings och ords utbredning. Hur en sak hakar fast i nästa, skapar händelsekedjor och hur svårt det är att analysera historia och omgivning i ett linjärt skeende, även fast det linjära tänkandet hör ihop med vårt språk. Jag letar efter språket i materialen och materialens språk. Affischformatet hör på så sätt ihop med textens innehåll, det går att läsa texten som bild och bilderna som text, men det är ett val på vilket sätt man tar till sig massan. / <p>Min essä i digitalform är en text bestående av 29 sidor. I fysisk form består den av 3 st 60 x 90 affischer placerade i en plastficka. Plastfickan kommer finnas på Konstakademins bibliotek samt Kungl. biblioteket.</p>

Lek som en spontan aktivitet fritt vald av barnen, utan aktiv vuxen-styrning eller lärandemål (s.k. ”fri” lek), är enligt många väldigt viktig för barn. Det är därför nödvändigt att bejaka den fria lekens egenvärde och utrymme i praktiken som en egen och separat typ av lek, vilket kan underlättas genom mer förståelse av vad som sker i fri lek. Syftet med studien är att med hjälp av Gadamers begrepp horisont och horisontsammansmältning analysera barnens meningsskapande i fri lek, där frågeställningarna har handlat om hur detta yttrade sig i barnens fria lek. För att besvara syftet gjordes fältstudier vid en förskola, där jag som passivt deltagande observatör kunde studera en grupp barn, 5 år gamla, i deras fria lekar. Dessa utspelade sig i olika miljöer, inomhus och utomhus på förskolan, samt i skogen, och varje leksituation omfattade 1-1,5 timmar. Tre utvalda leksituationer visade på betydande meningsskapande, vilket framkom efter en tolkningsanalys av vad barnen både sa, gjorde och lekarnas tema/handling. Meningsskapandet var mångsidigt, eftersom det inbegrep kroppslig (och viss verbal) härming/imitation, dialoger, användandet av föremål samt andra kroppsliga/sinnliga erfarenheter, vilket knöts an till olika teman/handlingar under den fria lekens gång. Barnens korta/sporadiska dialoger, hur de ändrade på vad de gjorde samt förändringar i lekens teman/handlingar bidrog till fria lekens spontanitet. Barnen eftersträvade aktivt att dela sina förståelser och tolkningar med varandra, med målet att hitta gemensamma tolkningar av omvärlden i enlighet med horisontsammansmältning. Detta uppstod först efter en viss tid av oavbruten fri lek, och kunde observeras i varierande lekmiljöer. Slutsatserna blev att barnens meningskapande i den fria leken var mångfacetterad, hade inslag av spontanitet och blev tydligare ju längre leken pågick, samt att dessa aspekter inte var beroende av en viss sorts lekmiljö.

This thesis addresses the problem of improving the delineation of skylines, also referred to as skyline detection, in occluded and challenging environments where existing skyline delineation methods may struggle or fail. Delineated skylines can be used in monocular camera localization methods by comparing delineated skylines to digital elevation model data to estimate a position based on known terrain. This is particularly useful in GPS-denied environments in which active sensing is either impractical or undesirable for various reasons, so that passive sensing using monocular cameras is necessary and/or strategically advantageous. This thesis presents a novel method of skyline delineation using deep learning-based semantic segmentation of monocular camera images to detect natural skylines of distant landscapes in the presence of occlusions. Skylines are extracted from semantic segmentation predictions as the boundary between pixel clusters labeled as terrain to those labeled as sky, with additional segmentation classes representing the known set of potential occlusions in a given environment. Additionally, each pixel in the detected skyline contours are assigned a confidence score based on local intensity gradients to reduce the potential impacts of erroneous skyline contours on position estimation. The utility of these delineated skylines is demonstrated by obtaining orientation and position estimates using existing methods of skyline-based localization. In these methods, the delineated natural skyline is compared to rendered skylines using digital elevation model data and the position estimate is obtained by finding the closest match. Results from the proposed skyline delineation method using semantic segmentation, with accompanying localization demonstration, is presented on two distinct data sets. The first is obtained from the Perseverance Rover operating in the Jezero Crater region of Mars, and the second is obtained from an uncrewed surface vessel operating in the Gulf of Koper, Slovenia. / Denna avhandling tar upp problemet med att förbättra avgränsningen av skylines, även kallad skylinedetektion, i tilltäppta och utmanande miljöer där befintliga skylineavgränsningsmetoder kan kämpa eller misslyckas. Avgränsade skylines kan användas i monokulära kameralokaliseringsmetoder genom att jämföra avgränsade skylines med digitala höjdmodelldata för att uppskatta en position baserat på känd terräng. Detta är särskilt användbart i GPS-nekas miljöer där aktiv avkänning är antingen opraktisk eller oönskad av olika skäl, så att passiv avkänning med användning av monokulära kameror är nödvändig och/eller strategiskt fördelaktig. Denna avhandling presenterar en ny metod för skylineavgränsning med användning av djupinlärningsbaserad semantisk segmentering av monokulära kamerabilder för att detektera naturliga skylines av avlägsna landskap i närvaro av ocklusioner. Horisonter extraheras från semantiska segmenteringsförutsägelser som gränsen mellan pixelkluster märkta som terräng till de märkta som himmel, med ytterligare segmenteringsklasser som representerar den kända uppsättningen potentiella ocklusioner i en given miljö. Dessutom tilldelas varje pixel i de detekterade skylinekonturerna ett konfidenspoäng baserat på lokala intensitetsgradienter för att minska den potentiella påverkan av felaktiga skylinekonturer på positionsuppskattning. Användbarheten av dessa avgränsade skylines demonstreras genom att erhålla orienterings- och positionsuppskattningar med hjälp av befintliga metoder för skylinebaserad lokalisering. I dessa metoder jämförs den avgränsade naturliga horisonten med renderade silhuetter med hjälp av digitala höjdmodelldata och positionsuppskattningen erhålls genom att hitta den närmaste matchningen. Resultat från den föreslagna metoden för skylineavgränsning med semantisk segmentering, med tillhörande lokaliseringsdemonstration, presenteras på två distinkta datamängder. Den första kommer från Perseverance Rover som verkar i Jezero Crater-regionen på Mars, och den andra erhålls från ett obemannat ytfartyg som verkar i Koperbukten, Slovenien.

I den här vetenskapliga essän: Konsten att vara specialist och kunna lyssna, reflekterar jag kring och undersöker min praktik som yrkesverksam inom HR-området. Jag undersöker några av de förväntningar som jag och min omgivning har på mig och min yrkesroll. Hur gör jag när jag möter motstridiga förväntningar? Hur ska jag förstå mitt agerande? För att synliggöra min praktiska kunskap tar jag hjälp av tre möten med chefer, hämtade ur mitt arbetsliv. Genom dessa möten och frågorna ovan låter jag min yrkesutövning möta modern managementforskning och teorier kring främst tolkning, sammanhang och specialistrollen från filosoferna Paul Feyerabend och Hans-Georg Gadamer. Jag kommer fram till att min praktiska kunskap är att kunna läsa av situationerna och förväntningarna i situationen jag befinner mig och våga stanna i osäkerheten utan att ha svaren givna, jag måste stanna i processen och när jag gör det visar sig även lösningarna. Jag kommer också fram till vikten av att kunna lyssna. En annan viktig insikt är att min roll som HR-medarbetare är beroende av att det är just jag i en viss kontext som utövar mitt yrke och att min person och min roll är intimt sammankopplade i min yrkesutövning. Det går inte att skilja oss åt. / In this scientific essay: The art of being a specialist and listening, I reflect and examine my practice as a professional in the area of HR. I examine some of the expectations that I and my surrounding have on me and my professional role. How do I do when I meet conflicting expectations? How should I understand the way I’m acting at work? I retell three situations from meetings with managers taken from my work experience. These stories help me to make my practical knowledge visible. Through these examples, and the questions above I let my profession meet modern management research and theories about interpretation, context and specialist role from the philosophers Paul Feyerabend and Hans-Georg Gadamer. I conclude that my practical knowledge is to read the complexity and expectations in the situation I find myself and dare to remain in uncertainty without having the answers given, I have to stay in the process, and when I do, solutions will be given to me. The importance of being able to listen turns out as an important part of my practical knowledge. Another important insight is that my role as HR employees are dependent on it just me in a certain context practicing my profession and to my person and my role is intimately linked in my profession. You can not separate us.

I följande essä, Konstens olika horisonter – ett möte med bildkonst från Senegal, Mali och Mocambique, diskuterar jag rollen som gallerist och curator i mötet med det som är okänt och främmande i konsten. I essän refereras till möten med konst och konstnärer från Senegal, Mali och Mocambique. Texten utgår dels från mina upplevelser på konstbiennalen i Dakar, dels från arbetet med två olika utställningar på Galleri Flach i Stockholm. Med utgångspunkt i min roll som kurator reflekterar jag över situationer när konstens sammanhang framstår som främmande och okända. Hur bemöter jag situationen? Vad ser jag i den och vad bidrar den med i mitt kuratoriska arbete i gallerirummet? Med stöd bland annat i hermeneutiken och filosofer som Hans-Georg Gadamer och Marcia Sa Cavalcante Schuback, beskrivs en bildningsprocess i vilken jag reflekterar över det geografiska och kulturella avståndet. I texten diskuteras också ett så kallat hermeneutiska mellanrum som uppstår i skarven mellan det välkända och det främmande. Diskussionen införlivar även tankar om hur normer i den västerländska konsthistorien påverkar mitt möte med konsten och vad jag uppfattar som konstnärlig kvalitet. I essän konstateras att mina möten och konfrontationer med det som är okänt i konsten, är betydelsefullt. Det påbörjar en process mot ny kunskap i vilken jag tydligare får syn på mig själv och mina medvetna och omedvetna föreställningar. I texten beskrivs hur jag i gallerirummet prövar mina reflektioner i praktiken i en dialog med mig själv och de konstnärer med vilka jag samarbetar. Jag betonar dialogens och den inre reflektionens betydelse för utställningens tillblivelse. Utställningen blir ett mellanrum, ett begränsat sammanhang, där dialogen och reflektionen tar form. / The following essay, Different horizons - Encounters in visual arts from Senegal, Mali and Mozambique, discusses how to encounter what is unknown and unfamiliar within art in my role as a gallerist and curator. The essay refers to encounters with art and artists from Senegal, Mali and Mozambique. The text is partly based on my experiences at the biennial in Dakar, partly from working experiences with two exhibitions at Galleri Flach in Stockholm. On the basis of my role as curator, I am reflecting on the situation when art appears unfamiliar. How do I act? What do I learn in these situations and what do they bring to my curatorial work in the gallery space? With support from hermeneutics and philosophers such as Hans-Georg Gadamer and Marcia Sa Cavalcante Schuback, I describe a learning process that takes the geographical and cultural distance into consideration. The text reflects also on the so-called hermeneutical gap (a room in between) that occurs in the joint between the familiar and the unfamiliar. The discussion incorporates thoughts on how standards in the Western art history affect my encounters with the art object and what I perceive as artistic quality. I note in the essay how these meetings and confrontations with the unknown in the art are important. It sets in motion a process towards greater knowledge in which I see myself more clearly, not the least my conscious and unconscious beliefs. The text describes how I use the gallery space to put my reflections into practice, in a dialogue between myself and the artists with whom I work. I emphasize the dialogue and the importance of an internal reflection in creating an exhibition. The exhibition offers a room within a room, a limited context, where dialogues and reflections take shape.

This thesis explores the spherically symmetric gravitational collapse of a massless scalar field in a minimally modified gravity theory denoted VCDM (V replaces $\Lambda$ in the $\Lambda$CDM abbreviation), a class of theories propagating the same degrees of freedom as general relativity at the expense of broken 4D diffeomorphism invariance. Numerical evolution of the equations of motion reveals that for small initial scalar profile amplitudes, no black hole forms from the collapse. However, for larger amplitudes, collapse leads to an apparent horizon's formation in finite time. Outside the horizon, the solution resembles the Schwarzschild geometry, while inside, the lapse function continues to decrease toward zero, implying the formation of a singularity/foliation breakdown. This suggests a need for a UV completion for the theory inside the horizon. Despite this, VCDM can describe the entire time evolution of the universe outside the black hole horizon without requiring knowledge of such a UV completion. / Denna uppsats undersöker den sfäriskt symmetriska gravitationskollapsen av ett masslöst skalärfält inom en minimalt modifierad gravitationsteori betecknad VCDM (där V ersätter $\Lambda$ i $\Lambda$CDM-förkortningen), en klass av teorier som propagerar samma frihetsgrader som den allmäna relativitetsteorin på bekostnad av bruten fyrdimensionell diffeomorfiinvarians. Numerisk utveckling av rörelseekvationerna visar att ett svart hål inte kan bildas om begynnelseamplituden hos den initiala skalärfältsprofilen är liten. För större amplituder bildas en uppenbar horisont på en ändlig tid. Utanför horisonten sammanfaller lösningen med Schwarzschildgeometrin, medan inuti horisonten fortsätter lapsefunktionen att falla mot noll, vilket implicerar formationen av en singularitet/sönderfall av rumtidsfolieringen. Detta tyder på att teorin är i behov av en UV-komplettering innanför horisonten. Trots detta kan VCDM beskriva hela universums tidsutveckling utanför det svarta hålet utan vetskap om en sådan UV-komplettering.