Fattigdom är ett komplext och dynamiskt fenomen. Denna uppsats behandlar unga Västafrikaners självständighet och livsmöjligheter under fattiga förhållanden.

Med hjälp av tidigare forskning från västvärlden om lycka och kunskapen om vad tre guineaner finner värdefullt i vardagen kommer resonemang föras om vilka komponenter som kan vara viktigast i sökandet efter tillfredsställelse och lycka. Syftet är att identifiera dessa aspekter och tillföra något till den tidigare forskningen och att synliggöra hur de tre guineanernas syn på lycka kan vidga vårt (svenskarnas) perspektiv lycka. En kritisk jämförelse kommer göras mellan den tidigare forskningen och tolkningar av intervjuerna. För att undersöka området bör några frågeställningar besvaras: Vad prioriteras i vardagen, värdesätts som viktigast, för de tre  intervjuadeguineanerna? Hur är deras syn på lycka och tillfredsställelse? Vilka komponenter tycks för de intervjuade vara de viktigaste för eftersträvan avtillfredsställelse? Hur kan detta sättas i relation till västvärldens tidigare forskning och få en ny mening?

No description available.

Most of the working population in Ghana are farmers. It is of importance for them to know where and when precipitation will occur to prevent crop losses due to droughts and floodings. In order to have a sustainable agriculture, improved rainfall forecasts are needed. One way to do that is to enhance the initial conditions for the rainfall models. In the mid-latitudes, in-situ rainfall observations and radar data are used to monitor weather and measure rainfall. However, due to the lack of station data and the present absence of a radar network in West Africa, other rainfall estimates are needed as substitutes. The rainfall amount in convective systems, dominating in West Africa, is coupled to their vertical structure. Therefore, satellite measurements of cloud top temperatures and microwave scatter, as well as the number of lightning, can be used to estimate the amount of rainfall. In this report, derived rainfall estimates from satellites and the use of lightning data are analysed to see how well they estimate the actual rainfall amount. The satellite datasets used in this report are NOAA RFE2.0, NOAA ARC2, and the EUMETSAT MPE. The datasets were compared to in-situ measurements from GTS- and NGO collaborating observation stations in order to verify which satellite dataset that best estimates the rainfall or, alternatively, if a combination between two or all the datasets is a better approach. Lightning data from Vaisala GLD360 have been compared to GTS-station data and RFE2.0 to see if a relation between the number of lightning and rainfall amount could be found. It was also tested whether a combination between the satellite- and lightning data could be a better estimate than the two approaches separately. Rainfall estimates from RFE2.0 alone showed the best correlation to GTS- and the NGO collaborating station data. However, a difference in how well RFE2.0 estimated rainfall at GTS-stations compared to reference stations was seen. Comparing RFE2.0 to GTS-stations showed a better correlation, probably due to the use of these observations in the build up of RFE2.0. Even though RFE2.0 showed the best correlation compared to other datasets, satellite estimates showed in general poor skill in catching the actual rainfall amount, strongly underestimating heavy rainfall and somewhat overestimating lighter rainfall. This is probably due to the rather basic assumptions that the cloud top temperature is directly coupled to rain rate and also the poor temporal resolution of the polar orbiting satellites (carrying microwave sensors). Better instruments and algorithms need to be developed to be able to use satellite datasets as an alternative to rainfall measurements in West Africa. Furthermore, due to the lack of station data, only tentative results between GLD360 and GTS-stations could be made, showing a regime dependence. When further analysed to RFE2.0, a stronger temporal dependence, i.e. seasonal variation, rather than a spatial one was seen, especially during the build up of the monsoon. However, due to poor rainfall estimates from RFE2.0, no accurate rainfall-lightning relation could be made but trends regarding the relation were seen. The use of GLD360 showed to be an effective way to erase false precipitation from satellite estimates as well as locating the trajectory of convective cells. To be able to further analyse rainfall/lightning relation, more measurements of the true rainfall is needed from e.g. a radar. / Majoriteten av Ghanas befolkning arbetar inom jordbrukssektorn. Det är viktigt för jordbrukarna att veta när och var nederbörd kommer att falla för att deras skörd inte ska bli förstörd av till exempel torka eller översvämningar. Det behövs därför bättre nederbördsprognoser för ett hållbart jordbruk. Ett sätt att få mer noggranna prognoser är att förbättra initialvärden till nederbördsmodellerna. Vid de mellersta breddgraderna på norra halvklotet används nederbördsmätningar från in-situ stationer samt data från radarsystem som initialvärden, men på grund av få mätstationer och inget radarsystem i västra Afrika behövs alternativa nederbördsestimater. Nederbörden i västra Afrika domineras av konvektiva system, vars regnmängd är kopplad till dess vertikala struktur. Satellitmätningar av molntoppstemperaturen och mikrovågornas spridning och absorption, liksom antalet blixtar är också relaterat till molnets struktur och kan därför användas för att estimera nederbördsmängden. I den här rapporten analyserades nederbördsestimater från satellitdata samt användning av blixtdata för att undersöka hur bra metoderna är på att estimera den verkliga nederbördsmängden. Satellitdataseten som analyserades var NOAA RFE2.0, NOAA ARC2 och EUMETSAT MPE. Dataseten jämfördes med in-situ mätningar från GTS-stationer samt observationerfrån NGO-samarbetande jordbrukare för att verifiera vilket satellitdataset som ger det bästa nederbördsestimatet, alternativt att en kombination mellan två eller alla dataset ger det bästa estimatet. Vidare har blixtdata från Vaisala GLD360 jämförts med GTS-stationer och RFE2.0 för att se om antalet blixtar är relaterat till nederbördsmängden. Slutligen har det också undersökts om en kombination mellan satellit- och blixtdata är ett bättre än de två metoderna separat. Nederbördsestimater från RFE2.0 visade på bäst korrelation med både GTS- och NGO-stationer. En tydlig skillnad noterades dock i RFE2.0:s förmåga att estimera nederbörd vid jämförelse mellan de två stationsdataseten. En bättre korrelation mellan RFE2.0 och GTS-stationerna påvisades, troligen för att RFE2.0 använder dessa observationer i uppbyggnaden av datasetet. Även om RFE2.0 visade på bäst korrelation i jämförelse med ARC2 och MPE var samtliga satellitdataset dåliga på att estimera den verkliga nederbördsmängden. De underestimerar starkt stora mängder nederbörd samtidigt som de överestimerar små mängder. Anledningen är troligen det relativt enkla antagandet att molntoppstemperaturen är direkt kopplad till molnets regnmängd samt den dåliga tidsupplösningen på de polära satelliterna som är utrustade med mikrovågssensorer. För att satellitdataseten ska kunna användas som ett alternativt nederbördsestimat i Västafrika behövs bättre mätinstrument och algoritmer. Vid analysen mellan GLD360 och GTS-stationer kunde, på grund av för få stationsdata, endast övergripande resultat erhållas. Ett områdesberoende gick dock att urskilja som vid en ytterligare analys mellan GLD360 och RFE2.0 visade på ett större säsongsberoende, särskilt under uppbyggnaden av monsunperioden i april och maj. Eftersom RFE2.0 visade sig ha dåliga nederbördsestimat kunde ingen noggrann koppling hittas, utan resultatet visade på trender samt möjligheter att kunna använda blixtdata som ett alternativt nederbördsestimat. Till exempel visade det sig att GLD360 kunde användas som ett verktyg för att sålla bort falsk nederbörd från satellitestimat samt identifiera trajektorien för ett konvektivt system. För en djupare analys i att relatera blixtar och nederbörd i Västafrika krävs bättre tekniker för att estimera nederbörd eller fler in-situ observationer.

No description available.

Forecasting rainfall is of great importance for the farmers in West Africa. However, due too lack of reliable weather observations, rainfall forecats in West Africa are difficult and primarly based on satellite observations. This thesis will study a satellite dataset that could possible work as a substitute for weather balloon soundings and thus improving the rainfall forecasts. A satellite dataset with atmospheric temperature and humidity profiles, obtained from GPS-RO, was compared with radiosondes available from Abidjan, Bamako and Niamey, to study the potential of improving rainfall forecasts over West Africa. Two case studies with simulated weather forecasts with and without assimilated GPS-RO data was also compared. Data assimilation is used to produce an estimate of the atmospheric properties. Temperature profiles obtained from GPS-RO data showed insignificant bias compared to the radiosondes. Probable humidity sensor failure resulted in problem analysing the dew point temperature. From simulations, it was shown that GPS-RO assimilation may have a large impact on the forecasts and could potentially be a substitute for radiosondes in West Africa. / Regnprognoser är något som är viktigt för jordbrukare. I Västafrika saknas pålitliga väderobservationer och regnprognoser är istället baserade på satellit observationer. Denna uppsats riktar sig på att studera ett satellit dataset som har möjligheten att vara ett substitut för väderballongssonderingar och på så vis vara ett steg mot förbättrade regnprognoser. Ett dataset med atmosfäriska temperatur- och fuktighetsprofiler, erhållen från GPS-RO, jämfördes med radiosonderingar från Abidjan, Bamako och Niamey, för att studera dess potential för förbättrade regnprognoser över Västafrika. Två fallstudier med simulerade väderprognoser med och utan assimilerad GPS-RO data jämfördes också. Data assimilering används för att uppskatta de atmosfäriska egenskaperna. Temperaturprofilerna erhållna från GPS-RO data visade ingen signifikant skillnad jämfört med radiosonderingarna. Troligt sensorfel i fuktighetsgivarna från radiosonderingarna ledde till problem med analysen av daggpunktstemperaturen. Simuleringar visade att assimilation med GPS-RO kan ha stor påverkan på prognoserna och har potential att bli ett substitut för radiosonderingar i Västafrika.

Denna undersöknings främsta teoretiska utgångspunkt är att medier på ett eller annat sätt påverkar människors uppfattning av verkligheten. Medierna kan visa oss de dimensioner av verkligheten vi inte själva har möjligheten att uppleva och blir då ofta vår enda källa till information. Därför finns ett intresse att undersöka hur medier framställer sådana situationer och händelser. Undersökningen har begränsats till hur två av Sveriges största dagstidningar, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, i sina reportage, framställt den ebolasituation som pågått i Västafrika under det senaste året. Detta har undersökts med hjälp av en kvalitativ analys av innehållet, där fokus lagts på att urskilja generella mönster och drag som karaktäriserar framställningen. Under den valda sökperioden har endast åtta reportage publicerats och samtliga av dem inom en tvåmånadersperiod. Värt att notera är det faktum att ebolasituationen enbart framställts utifrån ett av de drabbade länderna i Västafrika, Liberia. Analysen av materialet har påvisat flertalet relevanta mönster, bland annat att situationen framställts gå från allvarlig till kontrollerad trots att ebolaepidemin varit fortsatt pågående månader efter att det sista reportaget publicerats. Det har även konstaterats att majoriteten av personerna i reportagen har kopplingar till Läkare utan gränser, vilket dessutom är den organisation som spelar överlägset störst roll i den sammantagna bild som framställts i reportagen. Med hänsyn till undersökningens resultat har det sedan avslutningsvis getts förslag på eventuell fortsatt forskning, däribland att det skulle kunna vara av intresse att vidare studera hur ebolasituationen framställts i medieinnehåll som inte producerats inom samma kulturella ramar. Detta skulle kunna ge en bredare bild och öppna upp för kulturella jämförelser i framställningen av ebolasituationen.

Shade trees’ implementation into cocoa agroforestry systems in tropical West Africa has proven to have a high potential in increasing farm resilience and mitigating climate change. However, no studies have yet examined the potential future climate suitability for shade trees in the region, which is important when deciding which shade trees to implement. The aim of this study was to predict the current and future climate suitability of shade trees currently used in cocoa agroforestry systems and give recommendations based on the results. It also aimed to examine how different levels of shadetree diversity can impact a farm’s microclimate and how this can be linked to climate suitability for cocoa. To assess climate suitability, a species distribution model was performed for a baseline scenario with the current climate defined as 1970-2000 and for two future scenarios, SSP126 and SSP585, for the time period 2041-2060. To measure microclimate, a microclimatic study was performed in the Ashanti region of Ghana on 16 farms during mid March to mid May 2023 measuring the maximum temperature above cocoa canopy and 15 cm above the ground for three different treatments. The results showed that three species, Khaya senegalensis, Ceiba pentandra and Albiziazygia, were predicted to have the largest habitat areas of climate suitability in West Africa for several of the scenarios. However, it was also identified that the model could be improved when it comes tothe inclusion of more bioclimatic variables, global circulation models (GCMs) and for which futures cenarios to model for. The microclimatic study showed that both farms with a low and high level of shade tree diversity have a significant possibility to buffer the maximum temperature above cocoa canopy, with low diversity farms having a larger buffering capacity. The study also showed that areaswhere several shade tree species are predicted to have a climatically suitable habitat decreased for future scenarios, which could be a risk for the possibility to mitigate climate change for cocoa with shade tree implementation in the future. / Att implementera skuggträd i kakaoskogslantbruk i tropiska Västafrika har visat sig ha en högpotential att öka resiliens på gårdar såväl som att motverka effekterna av klimatförändringar iregionen. Däremot har inga tidigare studier hittills undersökt vilka skuggträdsarter som väntas varalämpliga i framtida klimat. Syftet med den här studien var att uppskatta nutida och framtidalämplighet för skuggträd som nu används i kakaoskogslantbruk och ge rekommendationer utifrånresultaten. Studien hade också som syfte att undersöka hur olika nivåer av diversitet av skuggträd på gårdarna påverkade deras mikroklimat samt hur detta kan kopplas till klimatlämplighet för kakao. Klimatlämplighet uppskattades med en distributionsmodell (eng: “species distribution model”), med ett basscenario för nutida klimat satt som 1970-2000 samt med två framtida klimatscenarier, SSP126 och SSP585, för tidsperioden 2041-2060. Mikroklimat mättes genom en fältstudie som genomfördes på 16 gårdar i Ashantiregionen i Ghana under perioden mitten av mars till mitten av maj. Mikroklimatet mättes för den maximalt uppnådda temperaturen ovanför kakaoträdens lövverk och 15 cm ovanför marken. Resultaten visade att tre arter, Khaya senegalensis, Ceiba pentandra och Albiziazygia, hade störst område där de var lämpliga för flest klimatscenarier i Västafrika. Dessutom identifierades flera sätt att förbättra modellen, bland annat genom att inkludera fler bioklimatiska variabler, fler globala cirkulationsmodeller (GCMs) och genom att förutspå utvecklingen för fler framtida klimatscenarier. För mikroklimat visade resultaten att både en hög och låg diversitet av skuggträd resulterade i att den maximala temperaturen minskade ovanför skuggträdens lövverk, och den minskade mer där diversiteten var låg. Resultaten visade även att för framtida klimatscenarier minskar områdena där flera skuggträd är lämpliga, vilket kan vara problematiskt för möjligheten att bemöta klimatförändringar i framtiden genom skuggträdsimplementering.

Burkina Faso is one of the poorest countries in the world. This landlocked country in the west has an extremely warm climate. Temperatures over 45°C are not uncommon and there is an almost constant need to keep the buildings cool to maintain a temperate indoor climate. Air-conditioning is an option to maintain the temperature but it overloads the power grid and only a few people can afford it. This thesis examines, through laboratory experiments, the thermal and mechanical properties that can be obtained by vibrating clayey soil and mixing it with water, lime or cement and organic fiber (Bissap). The report also examines different building projects utilizing local materials, both of a traditional and more modern nature.Energy required to produce building elements of soil is negligible compared to that of concrete and steel. Soil can be used in constructing houses but it is sensitive to water.The insulation is inadequate for a passive house so an extra layer of insulating material is required.The experiments performed during this project were inconclusive so it is impossible, from the results in this paper, to say if vibration is a good method for forming a building material of soil. The high water content needed, is however a major problem, shrinkage was about 20% and cracks were hard to avoid. Further investigations into the subject is necessary. / Burkina Faso är ett av de fattigaste länderna i världen. Som ett kustlöst land beläget i Västafrika har det ett extremt varmt klimat. Temperaturer över 45°C är inte ovanligt och det är ett nästan konstant behov av att kyla byggnader för att behålla ett behagligt inneklimat.   Idag byggs det två typer av byggnader i Burkina Faso; de traditionella lerhusen och de mer moderna husen med väggar av cementstenar och plåttak. Cementväggarna har ett U-värde på 3W/m2K och tillsammans med plåttaket så bildar det ett undermåligt klimatskal utan möjligheter att skydda mot hettan. Det leder idag till endera ett obehagligt varmt inneklimat eller en hög och kostsam energianvändning av luftkonditionering. Överbelastningen på elnätet på grund av luftkonditionering är påtaglig under den varmaste säsongen med frekventa strömavbrott till följd.   Denna rapport undersöker via laboratorieexperiment vilka termiska och mekaniska egenskaper man kan erhålla genom att vibrera lerjord och blanda med vatten, organiska fibrer samt kalk och/eller cement. Litteraturstudier och fältbesök i Burkina Faso har gjorts för att undersöka och förstå vilka svårigheter som kan uppkomma genom att bygga med lera. Rapporten tar även upp konkreta exempel på byggnader i Burkina Faso gjorda av lokala material, historiska såväl som moderna projekt.   Lerjord behöver extremt lite energitillförsel för att bilda ett byggmaterial och den negativa miljöpåverkan är försumbar jämfört med betong och stål. Det kan användas för att bygga energisnåla hus men det är känsligt mot vatten, vilket måste beaktas noga under projekteringen. Värmeledningsförmågan är för hög för att vara tillräcklig som isolering för att erhålla ett inneklimat enligt dagens standard, utan tillförsel av energi, så någon form av extra isolering krävs.   Experimenten som gjordes gav inte tillräckligt exakta resultat för att visa om vibrering är en bra metod att göra byggmaterial eller inte. Den höga vattenhalten som krävs för vibrering är ett stort problem. Krympningen var ungefär 20 % och sprickor var svåra att undvika. Vidare studier på området rekommenderas.

Då de flesta människor i Västafrika, framför allt de som bor innanför kustzonen, livnär sig på jordbruk så är pålitliga väderprognoser och säsongsförutsägelser ett viktigt hjälpmedel i det dagliga arbetet och planeringen. I den här rapporten har en litteraturstudie gjorts för att öka kunskapen om de komplexa, både lokala och storskaliga, väderfenomen som ger upphov till nederbörd i området.   Klimatet i Västafrika, ett område som mestadels täcks av regnskog eller savann, präglas av den västafrikanska monsunen som ger regnperiod under norra halvklotets sommar och torrperiod på vintern. Denna monsun visar på stor årlig variation när det gäller dess inledande faser, och prognoser som kan förutsäga dess början är nödvändigt när en jordbrukare ska planera säsongens verksamhet. Av många bidragande faktorer framgår det tydligt att ytvattentemperaturen i Guineabukten är en av de viktigaste parametrarna för monsunens startskede. Den intertropiska konvergenszonen, ITCZ, betraktas som monsunens nordligaste del och denna konvergenszon gör en plötsligt och relativt snabb förflyttning norrut, i fortsättningen benämnd som språnget, över ca 5 breddgrader, vilket av många ses som starten på regnperioden. En tillfällig tryckgradient som uppstår på grund av en tillfällig men skarp temperaturgradient är den bakomliggande orsaken till detta språng. Den i särklass viktigaste processen som ger upphov till regn i Västafrika är konvektion och även om mycket konvektiv nederbörd faller i samband med monsunen så uppstår det även många lokala och mesoskaliga konvektiva system inom monsunen, framförallt kopplat till ostliga vågor. / Since most people in West Africa, particularly those who live away from the shore, work within agriculture, reliable weather forecasts are important in the daily work. In this report, a literature study has been conducted to increase the knowledge about the complex and local weather phenomenon that causes rain.   West Africa is dominated by rainforest and savannah, and the climate is characterized by the West African monsoon which gives rise to a wet season in the northern hemisphere summer and a dry season during the winter. The monsoon shows wide annual variability in its initial stages and forecasts that can predict its beginning is necessary to the farmers who have to decide when and what to plant. Out of many contributing factors, the sea surface temperature seems to be one of the main parameters that have an impact on the starting stage of the monsoon. The inter tropical convergence zone, ITCZ, is regarded as the northernmost part of the monsoon and it makes a sudden and relatively quick jump over about 5 degrees latitude, which is widely regarded as the start of the rainy season. A temporary pressure gradient caused by differences in temperature adjacent to the ITCZ is the reason for this jump. The dominant process that causes rainfall in West Africa is convection. Although a lot of convective precipitation falls in connection with the northern part of the monsoon, convective systems can appear inside the monsoon flow, often linked to African easterly waves.