The focus is on mothers who asked for help because of initial problems with breastfeeding, i.e., their feelings and experiences, how they cope with their difficulties, and the consultative meetings with a midwife. Taking as a point of departure the ideas that mothers have about breastfeeding, the aim is to describe how mothers experience their situation and themselves as new mothers, when they have problems with breastfeeding, and, to find out how mothers experience the consultative situation as well as their own participation and responsibility. Fourteen mothers, who expressed a wish to breastfeed and who asked for help during their stay in the maternity ward, were video-taped during individual consultations with a midwife. Three months later each mother was interviewed about her experiences and feelings as regards the consultations. The outcomes were analysed according to a hermeneutical approach, from an interactionist perspective and, in addition, using crisis theory as a theoretical basis. This thesis illuminates the interactionist perspective on three different system levels: the norms in society in relation to the mother’s expectations about breastfeeding, the mother’s intra-psychological process and the consultative meeting. The results demonstrate that the women had thought of breastfeeding as a ‘door opener’ into the new role of motherhood. When the mother instead encountered a breastfeeding situation that did not meet with her expectations, there were two things that stood out very clearly; i.e., a feeling of inadequacy, and a constant internal as well as external questioning of herself. The fact that breastfeeding did not turn out as expected could also trigger a crisis reaction. It was important that the mother had a feeling that the midwife understood her, so what she was talking about became meaningful. This in turn could lead to a shift in attitude so that the mother changed from a closed position to an open and, thus, could begin to look forward. If breastfeeding did not turn out the way the mother had hoped her self-image was influenced and ‘coming into existence” as a mother was more difficult. To be involved and responsible had different meanings depending on where the mother was in the process, which meant that the mothers wanted different kinds of support on the way. One condition for making this possible was the consultative meeting in a manner of reciprocity.

This dissertion is focused on the concept of caring and its historical development. The aim is to examine the meaning making processes involved in shaping the caring practice in the twentieth century by pointing out and analysing conceptions of caring in texts. The study is based on analyses of union publications, textbooks and texts produced by Swedish governmental committees. Theoretically and methodologically this study is inspired by Norman Fairclough, his critical discourse analysis and his views on meaning, language, change and power relations. The analysis shows that two separate constructions of meaning have dominated the twentieth century. During the first half of the twentieth century, medical science was the chief influence on caring, the idea being that caring should be supplementary to medical practice. Both nurses and nurse's assistants have contributed to this concept of meaning. In the sixties, however, something happened. Old and predominant views on caring are being rejected and questioned by the nurses. The dominant medical discourse is being problemized. Ideas from discourses formally marginalized are being employed by nurses and the governmental committees. The importance of satisfying needs, not just medical ones, and a holistic view on caring are now being stressed. The patient, not the doctor, is thereby focused in the caring practice. The meaning of caring changes from a doing with the body inte a special attitude to the patient. "Omvårdnad" (nursing) is more and more the term around which meaning is evolving.

Bakgrund: I ett samhälle där heteronormativiteten är en norm kan homosexuella personer vara mer eller mindre öppna med sin sexuella läggning och negativa erfarenheter av tidigare vård kan leda till att vård söks i mindre utsträckning. Syfte: Syftet var att belysa attityder i sjukvården gentemot homosexuella, bisexuella och transpersoner. Metod: En systematisk litteraturstudie gjordes som inkluderade 15 vetenskapliga artiklar. Materialet har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier och fem subkategorier identifierades. Kategorier: Bemötande, Kommunikation samt Kunskap. SubKategorier: Vårdpersonalens attityder, Vårdstudenternas attityder, Patienternas attityder, Att våga berätta om sin sexualitet samt Utbildning. Resultatet visar att god kunskap om homosexuella, bisexuella och transpersoner inverkar positivt på vårdpersonalens attityder gentemot dessa personer. Resultatet belyser även vikten av god, icke-heteronormativ kommunikation i vården. Diskussion: Att ge vårdpersonal och vårdstudenter utbildning om hur homosexuella, bisexuella och transpersoner lever sina liv samt att ge dem erfarenhet av möten med dessa patienter kan leda till ett bättre bemötande, minskade negativa attityder samt en mer holistisk vård. Slutsats: Negativa attityder gentemot homosexuella, bisexuella samt transpersoner hos vårdpersonal leder till att de riskerar att få en sämre vård än heterosexuella patienter.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur elever med neuropsykiatriska funktionshinder upplever tiden i grund- och gymnasieskolan. Mina frågeställningar handlade om i vilka sammanhang eleverna upplevde svårigheter kopplade till funktionshindren, på vilka sätt skolan visade förståelse för dessa svårigheter, hur skolan löste de problem som uppstod, vad skolan kunde ha gjort mer samt vilka starka sidor hos eleverna som var betydelsefulla i skolan. Jag intervjuade sex ungdomar i åldrarna 18 - 21 år. Jag använde mig av halvstrukturerade intervjuer. Resultatet, som analyserades ur ett sociokulturellt perspektiv, visade att eleverna upplevde svårigheter i skolan i flera olika sammanhang. Stora klasser och störande ljud i klassrummet förvärrade elevernas koncentrationssvårigheter. Projektarbeten utan strikta ramar och att tvingas redovisa inför klassen utgjorde ett stort hinder för flera av eleverna, medan undervisning på för låg nivå ledde till bristande studiemotivation. Under högstadietiden upplevde eleverna stress och svårigheter att hitta till klassrummen. Annat som medförde problem var bland annat fobier, sömnstörningar och att delta i skolidrotten. Utanförskap och mobbing i elevgrupperna var vanligt förekommande. Även lärare utsatte eleverna för kränkande särbehandling genom utpekande handlingar, skuldbeläggande och bestraffningar. Eleverna upplevde att de oftast möttes av oförståelse och okunskap från skolan. Endast enstaka lärare visade förståelse. Skolans åtgärder sattes oftast in väldigt sent och lösningarna på problemen blev därför kortvariga. Vissa åtgärder gjorde till och med större skada än nytta. Eleverna berättade om sina starka sidor och menade att dessa hjälpte dem genom åren i skolan. Av resultatet framgick att mindre klasser, men också kunskap hos lärarna och förmågan att samtala med eleverna och lyssna på dem, är viktiga medel för att kunna ta tag i problemen på ett tidigt stadium och skapa en skola för alla. / The purpose of this qualitative study was to get knowledge of experiences of the years in compulsory school and upper secondary school by pupils with neuropsychiatric disabilities. The questions dealt with when and where in school the pupils had difficulties connected to their neuropsychiatric disabilities, in what way they were met with understanding for their difficulties, how the school solved the problems, what the school could have done more and what qualities the pupils possessed that helped in school. I interviewed six youngsters in the ages of 18 - 21. I used half-structured interviews. The result was analysed in a sociocultural perspective and showed that the pupils had difficulties in many ways at school. Big classes and noises in the classroom made their concentration difficulties worse. Projects in school without strict directions as well as appearances before the class became huge barriers for some of the pupils, while teaching at a too low level led to a lack of motivation. In upper level of compulsory school the pupils felt stress and difficulties in finding classrooms. Some other problems were phobias, insomnia and participating in school gymnastics. Bullying and exclusion from fellowship was usual. Even teachers were insulting the pupils by indicating them as outsiders, blaming them for their difficulties and punishing them. The pupils experienced that they were mostly met with misunderstanding and a lack of knowledge from the school. Just a few teachers were sympathetic. The school mostly took measures very late and the solutions therefore became short-lived. Some of the measures made the problems even worse. The pupils told me about their strong sides that helped them through school. The result showed that smaller classes as well as teachers knowledge and ability to converse and listen to the pupils are important instruments to be able to face the problems in an early phase and create a school for all kinds of minds.

Hur patienter och sjuksköterskor upplever delaktighet i vården är en viktig aspekt för att kunna vidareutveckla och främja patientens delaktighet i vården. Syftet med studien var att undersöka upplevelser av patientens delaktighet ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie och grundar sig på 14 vetenskapliga artiklar. Resultaten visade att patienters upplevelser av patientdelaktighet innefattade att bli sedd och respekterad som en egen individ. Ett inbjudande klimat där sjuksköterskan var lyhörd och där relationen mellan parterna var jämlik upplevdes viktigt. Sjuksköterskor upplevde att det var viktigt med ett empatiskt förhållningssätt där etablerandet av en fungerande relation var grundläggande. Detta innebar ett respektfullt bemötande där patienter uppmuntrades och värdesattes. En bra kommunikation och ett givande och tagande mellan båda parter samt individanpassad och tillräcklig information var viktigt. Både patienter och sjuksköterskor upplevde att det fanns hinder för delaktighet vilka bland annat var tidsbrist, brist på kontinuitet och begränsade val. Det är viktigt att lyfta patientens delaktighet i sjuksköterskeutbildningen. I vårdverksamheten kan daglig reflektion vara ett sätt för sjuksköterskor att bibehålla medvetenhet om vikten av patientens delaktighet. Det vore önskvärt med vidare forskning som förklarar varför det finns brister i patientens delaktighet och vinsterna med patientens delaktighet. / How patients and nurses experience participation in care is an important aspect to advance and improve the patient’s participation in care. The aim with the study was to investigate experiences of the patient’s participation from a patient and nurse perspective. The study was performed as a systematic literature study and is based on 14 scientific articles. The results showed that patients’ experiences of patient participation included to be seen and respected as an own individual. An inviting environment where the nurse was sensitive and where the relation was equal between the parts was experienced as important. Nurses experienced that it was important to have an empathic approach where establishing of a functional relation was essential. This meant a respectful manner where patients were encouraged and recognized. A good communication, a giving and taking between the parts and individual and adequate information was important. Both patients and nurses experienced lack of time, lack of continuity and limited choices as hindrances for participation. It is important to raise patient participation in nurse education. Daily reflection in nursing care can be one way for nurses to maintain awareness of the importance of patient participation. It would be desirable with further research which can explain why there are shortages with patient participation and the benefits with patient participation.

<p>Studiens syfte var att få kunskap om hur sjuksköterskor under specialistutbildning inom akutsjukvård med inriktning mot anestesisjukvård upplever förväntningar, möjligheter och hinder för lärande under deras verksamhetsförlagda utbildning. I bakgrunden finns beskrivet specialistutbildningens uppläggning och mål. Några av anestesisjuksköterskans centrala arbetsuppgifter fokuseras: mötet med patienten inför anestesi och operation och den fria luftvägen. För studien användes en kvalitativ metod med intervjuer av tio studenter. Intervjuerna bearbetades och analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande, vilken utgör studiens teoretiska ram. Analysen koncentrerades mot lärande som social praxis där fyra teman framkom vilka berörde praktikplatsen, yrkesidentiteten, samspelet med handledare, patient, arbetsteam och skola i lärandesituationer samt utvärderingen. Dessa teman anknöts till Nielsen och Kvales huvudaspekter på mästarlära och situerat lärande som beskriver lärande i en praxisgemenskap, lärande som utveckling av en yrkesidentitet, lärande utan formell undervisning och utvärdering genom praxis. Resultatet visade att samspelet med handledaren hade mycket stor betydelse för studenternas möjligheter till lärande och för utvecklingen av yrkesidentiteten. De kvaliteter som studenterna ansåg viktigast hos handledaren var motivation för handledaruppdraget, aktuella yrkeskunskaper, kommunikationsförmåga och ett pedagogiskt förhållningssätt. Praktikplatsen ansågs även ha stor betydelse för studenternas möjligheter till lärande där miljön, tillträde till lärandesituationer, gemenskapen och samspelet med teamet upplevdes ge goda förutsättningar. Utvärdering i form av feedback i samband med lärandesituationer och efterföljande reflektion av utförda handlingar upplevde studenterna vara nödvändigt för lärandets progress.</p>

Studiens syfte var att få kunskap om hur sjuksköterskor under specialistutbildning inom akutsjukvård med inriktning mot anestesisjukvård upplever förväntningar, möjligheter och hinder för lärande under deras verksamhetsförlagda utbildning. I bakgrunden finns beskrivet specialistutbildningens uppläggning och mål. Några av anestesisjuksköterskans centrala arbetsuppgifter fokuseras: mötet med patienten inför anestesi och operation och den fria luftvägen. För studien användes en kvalitativ metod med intervjuer av tio studenter. Intervjuerna bearbetades och analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande, vilken utgör studiens teoretiska ram. Analysen koncentrerades mot lärande som social praxis där fyra teman framkom vilka berörde praktikplatsen, yrkesidentiteten, samspelet med handledare, patient, arbetsteam och skola i lärandesituationer samt utvärderingen. Dessa teman anknöts till Nielsen och Kvales huvudaspekter på mästarlära och situerat lärande som beskriver lärande i en praxisgemenskap, lärande som utveckling av en yrkesidentitet, lärande utan formell undervisning och utvärdering genom praxis. Resultatet visade att samspelet med handledaren hade mycket stor betydelse för studenternas möjligheter till lärande och för utvecklingen av yrkesidentiteten. De kvaliteter som studenterna ansåg viktigast hos handledaren var motivation för handledaruppdraget, aktuella yrkeskunskaper, kommunikationsförmåga och ett pedagogiskt förhållningssätt. Praktikplatsen ansågs även ha stor betydelse för studenternas möjligheter till lärande där miljön, tillträde till lärandesituationer, gemenskapen och samspelet med teamet upplevdes ge goda förutsättningar. Utvärdering i form av feedback i samband med lärandesituationer och efterföljande reflektion av utförda handlingar upplevde studenterna vara nödvändigt för lärandets progress.