La presente investigación analiza el episodio correspondiente al relato del naufragio y las peripecias de Pedro Serrano, el cual se encuentra ubicado en el capítulo VIII del Libro I, de la primera parte de los Comentarios Reales (1609) del Inca Garcilaso. En este estudio se propone que el episodio de Pedro Serrano se inserta dentro del discurso del Inca Garcilaso para responder a los siguientes objetivos específicos. En primer lugar, para realizar una inversión de la categoría de lo salvaje; en segundo lugar, para representar una alegoría del encuentro entre conquistadores y americanos y; finalmente, para proponer una alternativa de conciliación posible entre ambos mundos, el europeo y el americano. Se comienza indagando una aproximación metodológica para el estudio de este episodio donde se recoge el debate en torno a la naturaleza histórica y literaria del mismo. A continuación, se analiza el contexto en que se enmarca el episodio y se establece su clasificación como fábula historial. La definición de este concepto se fundamenta en la influencia neoplatónica que recibe el Inca, principalmente, por el poeta judío Judá Abravanel y por Marsilio Ficino; asimismo, se teoriza este concepto según lo planteado por Carmela Zanelli sobre las propuestas de Efraín Kristal. Finalmente, se analizan los múltiples niveles de significación contenidos en el episodio de Pedro Serrano, examinando los elementos que componen las distintas metáforas presentes en la fábula historial con la finalidad de desentrañar la verdad teologal que contiene.

Call number: LD2668 .T4 1958 Z85

Tesis para optar al grado de Magíster en Urbanismo / La presente investigación se enmarca en el caso de estudio de La Vega Central de Chile, para demostrar por qué este equipamiento comercial de carácter tradicional se ha mantenido en el tiempo, fortaleciendo su identidad hasta la actualidad y sin perder su vocación histórica original. Se propone que la identidad funciona como soporte urbano de los mercados de abasto, y siempre cuando estén presentes tres dimensiones fundamentales: la social, económica y espacial. Se revisaron casos referenciales internacionales de mercados de abastos que han modificado su vocación original, al haberse debilitado una o más de las dimensiones señaladas. La hipótesis supone que el encadenamiento de las dimensiones espaciales, económicas y sociales que configuran la identidad urbana actúa en la Vega Central como soporte urbano, lo que permite que permanezca en el tiempo como equipamiento intercomunal de la ciudad de Santiago. La metodología empleada corresponde método antropológico de observación etnográfica siguiendo un razonamiento inductivo, vale decir, se realiza desde la particularidad de La Vega Central que está inmersa en el barrio de la Vega y, al mismo tiempo, dentro de un contexto mayor, que es la ciudad de Santiago de Chile, que desprende las consideraciones de los sujetos en su cotidiano vivir. Bajo esta lógica se establecieron estrategias metodológicas que permitieron identificar los componentes primordiales en la construcción de la identidad urbana, es decir, la valoración de las dimensiones sociales, económicas y espaciales por parte de los sujetos. En este sentido las principales estrategias metodológicas fueron la observación etnográfica, entrevistas a informantes claves y registro fotográfico y la consulta de datos secundarios. Dentro de sus principales resultados, se establece que la identidad de La Vega Central posee esta triada de dimensiones sociales, económicas y espaciales, las que actúan como soporte urbano, y que permiten mantener el carácter patrimonial de La Vega Central.

Until the time of Lope de Vega and the Golden Age of Spanish literature, women had always had secondary roles in the Spanish drama. There were two reasons for this: 1) Women were not fully appreciated in the society of the times. 2) Women were prohibited from appearing on the stage for many years, and boys usually took their parts. With the advent of Lope de Vega and his arte nuevo de hacer comedies, the situation was changed. The great genius, Lope de Vega, set the pattern for the drama of the Golden Age.

Cette thèse a pour objet d’étudier les mécanismes de la poétique du temps dans le théâtre de Lope de Vega à partir d’un corpus de quatre-vingts comedias couvrant l’entier de la production de l’auteur et appartenant à toutes les catégories dramatiques (à l’exclusion de l’auto sacramental). L’introduction fixe les bases de la réflexion. Deux critères ont contribué au classement du corpus et au plan de la thèse : le temps bref (TB) et le temps long (TL). Une comedia sera dite à TL dès qu’elle dépassera le seuil du TB néo-aristotélicien, fixé à dix jours. L’ouvrage se compose de sept chapitres. Les deux premiers chapitres analysent les procédés du temps bref. Le chapitre 3 s’intéresse aux pièces se situant à l’orée du temps long. Lope de Vega invente une durée moyenne, comprise entre plus de dix jours et moins d’un mois, où la temporalité est caractérisée par son élasticité et son imprécision. Les chapitres 4, 5 et 6 portent sur l’étude des procédés du temps long et de ses paradoxes. Le dernier chapitre offre des propositions théoriques. Lope se base sur une poétique de la double temporalité. Ce concept regroupe deux notions : l’alternance temporelle et la mixité. L’alternance correspond au passage d’un acte bref à une distancia longue, ou vice versa. La mixité consiste en des figures de l’allongement ou du raccourcissement. Nous postulons que Lope de Vega met en œuvre dans ses comedias au moins une des six modalités de la dualité temporelle exposées dans ce chapitre. La poétique de la double temporalité est aussi une esthétique puisque le poète vise la représentation d’un temps intégral, polymorphe et paradoxal, et un dosage harmonieux entre le temps bref et le temps long. / This thesis aims to analyse the mechanisms of the poetics of time in the theatre of Lope de Vega from 80 comedias of the author spanning his entire literary career and belonging to all dramatic sub-genres. The introduction establishes the basics of reflection for the thesis. In the introduction, we define the essential concepts about temporality: Brief Time and Long Time. A play is deemed Long if the action lasts more than ten days. The main purpose of the investigation is to characterise time structures in Lope’s plays. This thesis contains seven chapters where the plays are analysed according to time criteria. The first two chapters deal with Brief Time. In the following chapters, we focus on Long Time structures and figures. In the last chapter, we consider theoretical aspects of temporality in Lope's plays. The author establishes a poetics of double temporality which brings together two notions: time alternation and mixity. Time alternation corresponds with a switch between a brief act and a long inter-act, or vice versa. Mixity consists of lengthening or shortening devices. We postulate that Lope de Vega establishes in his plays at least one of the six modalities of dual temporality explained in this last chapter. The poetics of double temporality is also an aesthetics because the poet seeks the dramatisation of the whole of time and the balance between Brief Time and Long Time.

No description available.

The intimate relationship one develops with his or her native language is an experience which cannot be replicated through any amount of education. Diction, vocabulary, intonation and the connotations which accompany the many facets of language all develop along with us as we progress through life's experiences. Because of this deeply ingrained personal understanding, each individual's perspective towards a work of art, namely poetry, is completely unique to his or her experiences with the language in which it is written. Therefore, no amount of diligent translation can make a poem inhabit the same sentiment and effect in any language other than the one it was originally written in. This phenomenon will be explained in terms of several sonnets written by Garcilaso de la Vega. While the sonnets were originally written in Spanish, several translations into English will be explored in order to express the downfalls and limitations inherent in poetic translation.

This dissertation aims to articulate how textual representations of Valencia, with particular reference to selected texts of Lope de Vega: 1) contributes to a cohesive articulation of the storyline and the construction of characters peculiar to the historical context and materiality of late sixteenth century Valencia; and 2) denotes key aspects of the complex political relationship between Castile and Aragon as a direct consequence of the process of “castellanización”. Chapter 1 concentrates on the historical background of Valencia from the time it bame a Christian Kingdom (15th century) until the beginning of the seventeenth century. This aforementioned historical review delineates the main reasons behind Valencia's political and economic decline and enables the reader to fully grasp the City's role in Hapsburg Spain. In Chapter 2, Valencia's renowned mental asylum takes center stage in Lope de Vega's play Los locos de Valencia (1590-1592). It is argued that in Lope's comedia the hospital (a heterotopia of deviation) serves as an extended metaphor for the conflictive political relationship between Valencia and Castile. In the comedia, Valencia is represented as a political sanctuary making indirect reference to the infamous Antonio Pérez and his notorious runaway escapade through Aragon protected by the famous Fueros (“Charters”). Chapter 3 analyses literary representations of the festivities that took place in Valencia (1599) in celebration of the royal nuptials between Phillip III and Margaret of Austria. After careful analysis, it becomes clear that Phillip's privado -the duke of Lerma- used Valencia as a stage in order to consolidate his political power and wealth. Once the social masquerade ended, the City found itself submerged in a catastrophic economic crisis and even more dependent on Castile. Chapter 4 focuses on Lope de Vega's La viuda valenciana (1599) and how the literary reproduction of the Valencian urban space enables its main female character (Leonarda) to transgress social and gender roles. At a time when the City was conceptualized as a space of licentious behavior and sexual pleasures (in contrast to a more "rigid" Castile), the articulation of Leonarda can be interpreted as an extended metaphor for the historical context and materiality of Valencia. / acase@tulane.edu

<p><strong> </strong>Tora Vega Holmström (1880-1967) beskrivs ofta som en avantgardistisk kolorist som gärna använde exotiska motiv. I min uppsats redogör jag för TVHs förutsättningar, strategier och status i konstens Sverige med tonvikt på åren 1910-1930, med hjälp av sociologen Pierre Bourdieus modell för maktpositionering i kulturella fält. Dessutom görs en översiktlig beskrivning i TVHs porträtt- och figurbilder, men tonvikt på det varierande bildspråket och den öppna inställning hon tycks ha haft gentemot sina modeller. En av hennes ”negerbilder” <em>Utanför ett musikcafé i Biskra</em> analyseras ur ett postkolonialt perspektiv och verket ställs i relation till det tidiga nittonhundratalets värderingar och till TVHs egna ord. Genom att använda förstahandskällor som brev och samtida recensioner har jag fått värdefulla upplysningar om TVHs sociala och ekonomiska situation och även kunnat nyansera den bild som förmedlas i Birgit Rausings biografi över TVH. I ett självporträtt från 1904 framstår TVH som en rakryggad och stolt person, egenskaper som senare märks på flera sätt i hennes konstnärskap, såväl i bildspråket som i andra faktorer i hennes karriär. Hon hade många goda förutsättningar för att lyckas som konstnär då hon föddes in i en kulturellt och intellektuellt stimulerande uppväxtmiljö. Olika kontakter gav henne utställningsmöjligheter, ledde till beställningsarbeten, gav henne konstnärlig feedback eller stöttade henne ekonomiskt. Å andra sidan mötte hon motstånd i konstens fält på grund av att hon kom från Skåne och var kvinna, ett motstånd som inte minst syns i recensioner från hennes levnadstid. Hon ville inte låta politiska eller ekonomiska frågor och problem påverka det konstnärliga uttrycket. I breven framstår TVHs vänskapsrelationer som nära och samtidigt fruktbara med tanke på konstnärskapet. Vännernas stöd i kombination med hennes starka integritet, tycks ha varit förutsättningar för det bildligt och bokstavligt talat färgstarka inslag hennes bilder var och är på den svenska konstkartan. Hon tillhörde inte det svenska kulturlivets elit, men konsekrerades<em> </em>stegvis och blev framför allt en del av det skånska konstlivet. Hennes position kan delvis förklaras med de ekonomiska och strukturella faktorer som Bourdieu talar om.  TVH tycks dock ha varit mer intresserad av ett fritt konstnärskap, meningsfulla relationer och sociala sammanhang, än att bli vad Bourdieu menar att alla fältets agenter strävar efter: att bli fältets härskare. <em>Utanför ett musikcafé i Biskra</em> (1929) föreställer två afrikanska män i halvfigur, med bortvänd kroppsställning och blick och karikatyrartade anletsdrag. Beaktande att publiken var svensk och vit ur de övre samhällslagren i en era präglad av kolonialism och exotism hävdar jag att bilden kan betraktas på ett distanserande, objektiverande sätt.</p>

Tora Vega Holmström (1880-1967) beskrivs ofta som en avantgardistisk kolorist som gärna använde exotiska motiv. I min uppsats redogör jag för TVHs förutsättningar, strategier och status i konstens Sverige med tonvikt på åren 1910-1930, med hjälp av sociologen Pierre Bourdieus modell för maktpositionering i kulturella fält. Dessutom görs en översiktlig beskrivning i TVHs porträtt- och figurbilder, men tonvikt på det varierande bildspråket och den öppna inställning hon tycks ha haft gentemot sina modeller. En av hennes ”negerbilder” Utanför ett musikcafé i Biskra analyseras ur ett postkolonialt perspektiv och verket ställs i relation till det tidiga nittonhundratalets värderingar och till TVHs egna ord. Genom att använda förstahandskällor som brev och samtida recensioner har jag fått värdefulla upplysningar om TVHs sociala och ekonomiska situation och även kunnat nyansera den bild som förmedlas i Birgit Rausings biografi över TVH. I ett självporträtt från 1904 framstår TVH som en rakryggad och stolt person, egenskaper som senare märks på flera sätt i hennes konstnärskap, såväl i bildspråket som i andra faktorer i hennes karriär. Hon hade många goda förutsättningar för att lyckas som konstnär då hon föddes in i en kulturellt och intellektuellt stimulerande uppväxtmiljö. Olika kontakter gav henne utställningsmöjligheter, ledde till beställningsarbeten, gav henne konstnärlig feedback eller stöttade henne ekonomiskt. Å andra sidan mötte hon motstånd i konstens fält på grund av att hon kom från Skåne och var kvinna, ett motstånd som inte minst syns i recensioner från hennes levnadstid. Hon ville inte låta politiska eller ekonomiska frågor och problem påverka det konstnärliga uttrycket. I breven framstår TVHs vänskapsrelationer som nära och samtidigt fruktbara med tanke på konstnärskapet. Vännernas stöd i kombination med hennes starka integritet, tycks ha varit förutsättningar för det bildligt och bokstavligt talat färgstarka inslag hennes bilder var och är på den svenska konstkartan. Hon tillhörde inte det svenska kulturlivets elit, men konsekrerades stegvis och blev framför allt en del av det skånska konstlivet. Hennes position kan delvis förklaras med de ekonomiska och strukturella faktorer som Bourdieu talar om.  TVH tycks dock ha varit mer intresserad av ett fritt konstnärskap, meningsfulla relationer och sociala sammanhang, än att bli vad Bourdieu menar att alla fältets agenter strävar efter: att bli fältets härskare. Utanför ett musikcafé i Biskra (1929) föreställer två afrikanska män i halvfigur, med bortvänd kroppsställning och blick och karikatyrartade anletsdrag. Beaktande att publiken var svensk och vit ur de övre samhällslagren i en era präglad av kolonialism och exotism hävdar jag att bilden kan betraktas på ett distanserande, objektiverande sätt.