Syftet med denna avhandling är att utforska barns perspektiv på respons i samband med att de upplever våld i nära relation. Särskild betoning ligger på barnens egna, deras syskons, mor- och farföräldrars och andra vuxnas handlingar och reaktioner. På så sätt är målet att undersöka det relationella sammanhangets betydelse för våldsutsatta barn. Avhandlingens teoretiska ansats utgörs av barndomssociologi, sociologin om detpersonliga livet och positioneringsteori. Avhandlingen består av fyra delarbeten. Artikel I analyserar hur barns röst används i kvalitativ forskning om barn som upplever våld. De följande empiriska artiklarna, som bygger på analyser av kvalitativa intervjuer med 20 barn (11–19 år), undersöker barns erfarenhet av respons i samband med våld. Barnens berättelser visar att det ofta finns personer som känner till våldet och undersöker hur barnen själva, deras syskon (artikel II), mor- och farföräldrar (artikelIV) samt andra vuxna (artikel III) positionernas i barnens berättelser. Resultaten visar att barn upplever och responderar på våld på en rad olika sätt. Även personer i det relationella sammanhanget reagerar olika gentemot det utsatta barnet, vilket kan förstås utifrån att relationer omges av olika förväntningar och att respons är ett interaktionellt fenomen – individer i barnens närhet anpassar sin respons efter hur barnen responderar.Omgivningens respons beskrivs av barnen som hjälpsamma eller ohjälpsamma beroende på hur lyhörd, tillgänglig och nära individen upplevs. Avhandlingen visar vidare på att barnen har ett begränsat handlingsutrymme och endast ett fåtal positioner finns tillgängliga när de upplever våld. De primära positioner de våldsutsatta barnen erbjuds är de som ”sårbart offer”, ”sårbar men kompetent aktör” samt ”vuxenlik och omsorgsgivande aktör”. En nyckelfaktor för att barnen ska få hjälpsam respons är att de positioneras som både sårbara offer och som kompetenta aktörer. / The aim with this thesis is to explore children’s perspectives on responses when experiencing intimate partner violence (IPV). Special focus is on the children’s own responses, as well as the actions and reactions of their siblings, grandparents and other adults in their proximity. Through this, the objective is to explore the significance of the relational setting for children exposed to IPV. This thesis is inspired by the sociology of childhood and the sociology of personal life. It has also employed positioning theory. The thesis consists of four papers. In article I, the use of children’s voices in qualitative research with children exposed to IPV is discussed. The following empirical papers, who are based on analyses of interviews with 20 children (11–19 years of age), explore children’s experiences of responses when exposed to violence. The children’s stories suggest that there often are people who know about the violence and the articles analyse how children position themselves in their stories, but also how they are positioned by their siblings (article II), their grandparents (article IV) and other adults (article III). Children exposed to IPV may experience the violence differently and respond to the abuse in a variety of ways. Similarly, individuals in the children’s relational setting may respond to the abused children differently, which can be understood on the basis that relationships are surrounded by different expectations and that responses are interactional phenomenon – individuals close to the children partly adapt their response to how the children react to the abuse. Children describe responses from individuals in their relational setting as either helpful or unhelpful, depending on how responsive, accessible and intimate the individual is perceived. The thesis also suggests that the children have a limited room for maneuverer and only a few positions available for them in the aftermath of violence. The primary attainable positions to the children experiencing IPV are the ones as ‘vulnerable victim’, ‘vulnerable but competent actor’, and ‘adult-like and caregiving actor’. A key factor for children to receive helpful responses is being positioned as vulnerable victims and as competent actors simultaneously.

Syftet med studien är att visa hur domstolar resonerar kring våld samt beslutar i domar gällande vårdnad, boende och umgänge när det förekommer uppgifter om våld. När föräldrar inte kan enas i vårdnadsrelaterade frågor kan de vända sig till domstolen och statistik visar att antalet tvistemål har fördubblats det senaste decenniet. Under de senaste årtiondena har större reformer genomförts i Föräldrabalkens (1949:381) 6 kapitel, vilket är det kapitel domstolen ska utgå ifrån när den dömer i ett vårdnadsmål. Många av förändringarna har syftat till att öka möjligheten till gemensam vårdnad, växelvist boende och umgängesrätt. Det går inte att objektivt fastställa vad som är barnets bästa och därför blir domstolens bedömning avgörande i varje enskilt fall. Domstolen ska särskilt titta på; barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar, risken för att barnet far illa, barnets egen vilja och kontinuitetsprincipen. När domstolen ska besluta i vårdnadsmål innehållande uppgifter om våld måste dessa alltid prövas och en riskbedömning göras. Om domstolen finner en risk för att barnet kommer att fara illa så bör detta väga tungt i helhetsbedömningen. Om en förälder tidigare utsatt eller utsätter barnet eller annan familjemedlem för våld och andra kränkningar är det som princip bäst att den föräldern inte får ha vårdnad om barnet. Våld mot barn kan vara allt ifrån nypningar och förolämpningar till grova sexuella övergrepp och tortyr. Många barn upplever våld mot andra familjemedlemmar. Uppsatsens huvudsakliga empiri består av 27 hovrättsdomar i vårdnadsrelaterade mål avkunnade mellan november 2018 och mars 2019, vilka alla innehåller uppgifter om våld. Under studien har jag använt mig av flera metoder. En rättsvetenskaplig metod har använts i arbetet med att redovisa gällande rätt kring vårdnad om barn samt våld mot barn. Med hjälp av en kvantitativ innehållsanalys granskade jag de uppgifter om våld som förekommer i domarna samt våldets omfattning. Med denna metod granskades även det domstolen fastställt genom dom. För att kunna gå in mer på djupet och granska hur domstolen resonerar kring uppgifterna om våld kompletterades den kvantitativa studien med en diskursanalys. Resultatet visar att domstolen ofta förminskar det uppgivna våldet, när domstolen beskriver våldet används ord som ”samarbetssvårigheter” och ”högljudda konflikter” och en våldsutsatt förälders, mammans i denna studie, samt barnets utsaga ifrågasätts ofta. I 19 av 27 domar (70 procent) tilldelas våldsutövaren, pappan i denna studie, vårdnad och/eller umgänge och detta visar på att domstolen i hög grad anser att en våldsutövande förälder är en lämplig umgängesförälder. Domstolen har en betydande roll i avgörandet om vad som är ”verkligt” samt besitter stor makt att besluta över barnets framtida uppväxt. Domstolen betonar vikten av en god och nära relation till båda föräldrar men den ”goda” relationen kan enligt min mening inte uppnås när barnet utsätts för direkt eller indirekt våld. / The purpose of the study is to show how courts reasons about violence and determines in judgments concerning custody, housing and child contact when there is information about violence. When parents are incapable of deciding on custody-related issues, they are to turn to the court. Whereby, statistics show that civil cases in custody-related issues have doubled in the past decade. In the past few decades however, major reforms have been implemented in chapter 6 of the Children and Parents Code (1949:381) in which the court will derive its rulings on, when deciding the fate of any custody-related case. Many of the changes have been aimed at increasing the possibility of joint custody, alternating housing and contact with the parent with whom the child does not live. It is not possible to objectively decide on what is in the best interest of a child thus, a court’s verdict will be decisive in any such civil case. The court must take certain aspects into account, such as; the child’s needs of close relation to both parents, the risk of the child getting abused, the child’s own will and the continuity principle. When the court draws a ruling in custody cases containing information about violence, this infomation must always be thoroughly examined, and a risk assessment has to be made. If the court finds a risk of future harm of the child, this should weigh-in heavily in the overall assesment. If a parent uses violence or has previously subjected the child or other family member to violence and other violations, it is basically best that that parent may not have custody of the child. Violence towards children can be anything from pinching and insults to gross sexual abuse and torture. Many children experiencing domestic violence. The thesis´s main empirical object consists of 27 rulings in custody-related cases annonuced between November 2018 and March 2019, all of which contain information about violence. In writing the thesis, several methods have been used. A method of jurisprudence have been used to navigate the work of reporting on what the current law says about child custody and violence against children. With the help of a quantitative content analysis method, I examined the information about violence that appears in the judgments and the extent of that violence. This method also examined what the court determined by judgment. To be able to examine courts rulings more in depth and examine how courts reasons with the given information about violence the quantitative study was supplemented with a discourse analysis. The findings show that courts often diminish alleged violence. The court describes violence with words, such as “unpleasantness” and “loud conflicts” and the statement of a parent who´is subjected to violence, the mother in this study, and a child’s statement are often questioned. In 19 out of the 27 rulings (70 %), the violent parent, the father in this study, is assigned custody and/or contact with the child which shows that the court to a larger extent considers a violent parent as a suitable parent. The court has a crucial role in deciding what is real and possesses great power to decide on the child's future upbringing. The court emphasizes on the importance of a good and close relationship with both parents, in my opinion however, the ”good” relationship cannot be achieved when the child is subjected to direct or indirect violence.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring hur diskurser konkurrerar om vad som är barns bästa och hur dessa styr tingsrättens beslut vid vårdnadstvister när det finns uppgifter om pappans våld mot mamma och eventuellt barn. Det empiriska materialet utgick ifrån 14 domar där det fanns uppgifter om pappans våld inom familjen. Tingsrätten hade som uppgift att döma huruvida vårdnaden skulle vara gemensam eller ensam för föräldrarnas gemensamma barn. Studien är kvalitativ och Norman Faircloughs diskursanalys används både som teori och metod tillsammans med socialkonstruktionism, med betoning på genus som social konstruktion. Resultatet i studien visar på två diskurser som tingsrätten motiverar sina beslut utifrån, där båda syftar till att argumentera eller göra trovärdigt vad som är för barnets bästa. I ”behovsdiskursen” betonas vikten av en god och nära relation till båda föräldrarna, emedan ”riskdiskursen” betonar risken för att barnet kan fara illa. Dessa två diskurser påverkar domstolens syn på föräldrarnas samarbete, vilket i sin tur påverkar tingsrättens beslut om gemensam respektive ensam vårdnad. Även på vilket sätt tingsrätten tar upp våldet och benämner våldet påverkas också utifrån vilken av de två diskurserna som råder. Inom behovsdiskursen bedömdes samarbetet som tillräckligt bra vid minsta möjliga tecken på att föräldrarna kunde enas i olika gemensamma beslut rörande barnet, vilket resulterade i gemensam vårdnad. Uppgifter om våld från pappan omformulerades eller omnämndes aldrig, vilket gjorde att våldet inom behovsdiskursen förminskades och fick en underordnad betydelse. Inom riskdiskursen bedömdes det svåra samarbetet mellan föräldrarna utgöra en risk för att barnet skulle fara illa, vilket gjorde att utfallet här blev ensam vårdnad. Inom riskdiskursen synliggjordes och problematiserades våldet i mycket högre grad. / The purpose of the study is to contribute with knowledge about how discourses compete for what is in the best interests of the child and how these govern the district court's decisions in custody disputes when there is information about the father's violence against the mother and any children. The empirical material was based on 14 judgments where there was information about the father's violence within the family. The district court's task was to judge whether custody should be joint or single for the parents' common children. The study is qualitative and Norman Fairclough's discourse analysis is used both as a theory and method together with social constructionism with emphasis on a gender perspective as an additional theory. The results of the study show two discourses from which the district court justifies its decisions, there both aim to argue or make credible what is in the best interests of the child. The “Discourse of needs” emphasizes the importance of a good and close relationship with both parents, while the “Discourse of risk” emphasizes the risk that the child may be harmed. The court's reasoning regarding the parents' cooperation is affected by which of the two discourses prevails. The way in which they address the violence and denominates it violence is also affected on the basis of the discourse on which the court is based. Violence tended to be deminished in both discourses, however, it became clear within the discourse of needs.

This thesis is a study of the impact of militarisation, conflict and Small Arms and Light Weapons (SALW) proliferation on women and children amongst the pastoralist communities of North East Africa. It explores the way pastoralists communities' lives have changed over the decades with the introduction of SALW to make cattle rustling a lethal pastime that involves all members of society but with implications for the vulnerable population caught between warring groups. The study delves into the variety of options facing them, such as the fact that the dangers posed by introduction of SALW in turn militarises the vulnerable population caught between being helpless bystanders or taking up arms to defend their herds or else perish from hunger when the remaining stock are stolen at gunpoint. After an introductory chapter examining thematic issues involved in the complex web knitted by militarisation, conflict, SALW proliferation, cattle rustling and pastoralist communities, the thesis examines circumstances surrounding the need to wage war on neighbours in cattle raids pitting pastoralist communities' against governments interested in the pursuit of politics that disfavour their interests. The following chapters examine various aspects of this complex militarisation/SALW proliferation/cattle rustling web placing it in the context of the subsequent implications for both the pastoralist communities' vulnerable population and the security of the entire region. It delves into ways the vulnerable population is impacted upon with a view to show that the side effects have far-reaching implications for the pastoralists and citizens of the states they belong to. We analyse existing efforts to combat proliferation and instruments aimed at protecting the vulnerable population in armed conflict with a view to ascertain their strengths and challenges. We finally examine possible ways out of the quagmire resulting from the marriage between SALW proliferation and cattle rustling and conclude by offering policy recommendations.

Rebelliousness is the act of defying lawful authority or a resistant way of relating to authority. It is seen by many as a normal way of development. The development of rebellious behavior actually starts in childhood and progresses through to adulthood. The study focuses on the manner in which the family and school handle the rebellious child and the negative effects that these have on the child's development. These problems may manifest in truancy, delinquency, negativism, runaway, antisocial behavior, alcohol and substance abuse and gang involvement. The results of the study prove that the environment in which the adolescent lives, contribute greatly to the development and the maintenance of rebellious behavior. Guidelines were written for parents, teachers and psychologists regarding the handling of the rebellious child. / Psychology of Education / M.Ed. (Guidance and Counselling)

Rebelliousness is the act of defying lawful authority or a resistant way of relating to authority. It is seen by many as a normal way of development. The development of rebellious behavior actually starts in childhood and progresses through to adulthood. The study focuses on the manner in which the family and school handle the rebellious child and the negative effects that these have on the child's development. These problems may manifest in truancy, delinquency, negativism, runaway, antisocial behavior, alcohol and substance abuse and gang involvement. The results of the study prove that the environment in which the adolescent lives, contribute greatly to the development and the maintenance of rebellious behavior. Guidelines were written for parents, teachers and psychologists regarding the handling of the rebellious child. / Psychology of Education / M.Ed. (Guidance and Counselling)