Bemanningsbranschen i Sverige är expansiv. Arbetet som konsult innebär ständiga anpassningar till nya miljöer. Arbetsmiljön består av psykosociala och fysiska aspekter och idag är problemen inom psykosociala arbetsmiljön mer uttalade än på 1990-talet. Syftet med studien är att undersöka hur personer som arbetar på ett bemanningsföretag inom lager, verkstad och industri, uppfattar att deras fysiska- och psykosociala arbetsmiljö påverkar arbetsutförande och välbefinnande på arbetet samt om demografiska faktorer inverkar på hur arbetsmiljön uppfattas. Studien är en tvärsnittsstudie, där bedömningsinstrumentet Work Environment Impact Scale (WEIS) har använts. I studien har 30 konsulter inom bemanningsbranschen intervjuats. Resultatet visar att de faktorer som uppfattas mest stödjande för utförandet av arbetet är ”Medlemskap i arbetsgrupp”, ”Interaktion med andra” samt ”Förväntningar i utförandet av arbetet”. De faktorer som uppfattades som mest hindrande för utförandet av arbetet var ”Arbetsuppgiftens krav”, ”Förmåner” samt ”Samspel med överordnade”. Sammanfattningsvis visade sig gemenskapen med andra, såväl med medarbetare som med kunder vara mest stödjande. De hindrande faktorerna utgjordes främst av ett bristande ledarskap från bemanningsföretagets överordnade, i form av stöd och uppskattning gentemot konsulterna. / The Swedish employment agency industry is expanding. Working as a consultant implies constant adjustments to new environments. The work environment consists of physical and psychosocial factors. Today, psychosocial problems in the work environment are more complex than in the 1990s. The aim of the study is to examine how people working in an employment agency that provides staff for warehouse, workshops and industries, perceive that their physical– and psychosocial work environment affects work performance and wellbeing at work and whether demographical factors influence how the work environment is perceived. The study is a crosssectional study, and the assessment tool Work Environment Impact Scale (WEIS) has been applied. In the study 30 consultants in an employment agency industry were interviewed. The result shows that environmental factors perceived as most supportive of work performance and wellbeing at work were ”Work group membership”, ”Interaction with others” and ”Work role standards”. The environmental factors of work that were perceived as most limiting of work performance, satisfaction, and wellbeing at work were “Task demands”, “Rewards” and “Supervisor interaction”. In conclusion, fellowship with others - co-workers as well as customers - was shown to be the most supportive environmental factor. The limiting factors were mainly failing leadership from the employment agency's superior, and lack of support and display of appreciation towards the consultants.

<p> </p><p>Bemanningsbranschen i Sverige är expansiv. Arbetet som konsult innebär ständiga anpassningar till nya miljöer. Arbetsmiljön består av psykosociala och fysiska aspekter och idag är problemen inom psykosociala arbetsmiljön mer uttalade än på 1990-talet. Syftet med studien är att undersöka hur personer som arbetar på ett bemanningsföretag inom lager, verkstad och industri, uppfattar att deras fysiska- och psykosociala arbetsmiljö påverkar arbetsutförande och välbefinnande på arbetet samt om demografiska faktorer inverkar på hur arbetsmiljön uppfattas. Studien är en tvärsnittsstudie, där bedömningsinstrumentet Work Environment Impact Scale (WEIS) har använts. I studien har 30 konsulter inom bemanningsbranschen intervjuats. Resultatet visar att de faktorer som uppfattas mest stödjande för utförandet av arbetet är ”Medlemskap i arbetsgrupp”, ”Interaktion med andra” samt ”Förväntningar i utförandet av arbetet”. De faktorer som uppfattades som mest hindrande för utförandet av arbetet var ”Arbetsuppgiftens krav”, ”Förmåner” samt ”Samspel med överordnade”. Sammanfattningsvis visade sig gemenskapen med andra, såväl med medarbetare som med kunder vara mest stödjande. De hindrande faktorerna utgjordes främst av ett bristande ledarskap från bemanningsföretagets överordnade, i form av stöd och uppskattning gentemot konsulterna.</p><p> </p> / <p> </p><p>The Swedish employment agency industry is expanding. Working as a consultant implies constant adjustments to new environments. The work environment consists of physical and psychosocial factors. Today, psychosocial problems in the work environment are more complex than in the 1990s. The aim of the study is to examine how people working in an employment agency that provides staff for warehouse, workshops and industries, perceive that their physical– and psychosocial work environment affects work performance and wellbeing at work and whether demographical factors influence how the work environment is perceived. The study is a crosssectional study, and the assessment tool Work Environment Impact Scale (WEIS) has been applied. In the study 30 consultants in an employment agency industry were interviewed. The result shows that environmental factors perceived as most supportive of work performance and wellbeing at work were ”Work group membership”, ”Interaction with others” and ”Work role standards”. The environmental factors of work that were perceived as most limiting of work performance, satisfaction, and wellbeing at work were “Task demands”, “Rewards” and “Supervisor interaction”. In conclusion, fellowship with others - co-workers as well as customers - was shown to be the most supportive environmental factor. The limiting factors were mainly failing leadership from the employment agency's superior, and lack of support and display of appreciation towards the consultants.</p><p> </p>

Personer med psykiska funktionsnedsättningar har svårare att erhålla och behålla ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Målgruppen löper större risk att drabbas av ohälsa då de ofta exkluderas från arbetsmarknaden på grund av deras svårigheter och behov av anpassningar i arbetsmiljön. Syftet är att beskriva hur personer med psykiska funktionsnedsättningar som erhållit insatser via metoden Supported Employment upplever att arbetsmiljön påverkar deras välbefinnande. Det var 17 personer med olika psykiska funktionsnedsättningar som hade erfarenhet av en arbetsmiljö som deltog i studien. Bedömningsinstrumentet Work Environment Impact Scale (WEIS) användes till datainsamlingen tillsammans med tillhörande intervjuguide för att samla information kring hur deltagarna upplevde välbefinnande i sin arbetsmiljö. I resultatet framkom det att faktorer som samarbete med arbetskamrater, utformning av arbetsuppgifter, arbetets stimulans, arbetstider och arbetets värde och betydelse var de faktorer som upplevdes mest stödjande för välbefinnande i arbetsmiljön. De faktorer som upplevdes mest hindrande för välbefinnande i arbetsmiljön var arbetsuppgiftens krav, förmåner, sensoriska egenskaper, förväntningar på prestation i arbetet och arbetsredskap. Flera studier visar på att en fungerande arbetsmiljö är viktigt för att kunna utföra sitt arbete. Förslagsvis behövs fler studier som fokuserar på att utveckla arbetsmiljöinterventioner som stödjer personer med psykiska funktionsnedsättningar att trivas och behålla sitt arbete. / People with mental disabilities have difficulty obtaining and keeping a job in the regular labor market. The target group is at greater risk of developing illness, as they are often excluded from the labor market due to their difficulties and their needs for adaptations in the work environment. The purpose of this study is to describe how people with mental disabilities who have received interventions through the ‘Supported Employment’ method experience their work environment and how it affects their well-being. Seventeen people with different mental disabilities and with experience of a specific work environment participated in the study. The ‘Work Environment Impact Scale’ (WEIS) assessment was used for data collection along with the associated interview guide to gather information about how the participants perceived their work environment. In the results it emerged that factors such as cooperation with coworkers, job design, the stimulus of work, working hours, and the value and importance of work were the factors that were most supportive for well-being in the work environment. The most obstructive factors for well-being in the work environment were the work demands, benefits, sensory characteristics, expectations of performance at work, and work tools. Several studies show that a soundly functioning work environment is important in order to perform at work. More studies are needed that focus on developing work environment interventions that help people with mental disabilities to enjoy and keep their jobs.

Introduktion: Sjukfrånvaron i Sverige är hög och kunskap om vad som påverkar återgång i arbete efter sjukskrivning behöver utvecklas. I processen kring återgång i arbete är bedömning av arbetsförmåga en viktig del. Bristen på valida, reliabla och teoretiskt förankrade bedömningsinstrument inom området är dock ett bekymmer eftersom tillförlitliga bedömningar av arbetsförmåga är en förutsättning för utformning och genomförande av interventioner för att stödja återgång i arbete. Denna typ av interventioner kräver multidisciplinär kompetens där arbetsterapeuter utgör en viktig funktion. Vid bedömning av arbetsförmåga bör personens subjektiva uppfattning om sin situation beaktas, då den har betydelse för utfallet av återgång i arbete. Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS) är två arbetsrelaterade intervjuinstrument, som har utvecklats i syfte att bedöma subjektiva psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI och WEIS är Model of Human Occupation, som är en modell med fokus på aktivitetsutförande i relation till psykosociala faktorer. Inledande prövningar av WRI och WEIS reliabilitet och validitet har genomförts. Bedömningsinstrumenten har bearbetats och översatts till svenska och används främst av arbetsterapeuter, som arbetar med personer med arbetsrelaterad problematik. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka användbarheten av bedömningsinstrumenten Worker Role Interview och Work Environment Impact Scale för identifiering av psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov av betydelse för återgång i arbete. Metod: Avhandlingen består av fem empiriska studier. I samtliga studier har erhållen information bearbetats kvantitativt. I studie IV har även kvalitativ bearbetning genomförts. Studie I, II och IV är tvärsnittsstudier och studie II och V är två års longitudinella studier. I studie I samlades information in via enkät. I studie II, III och V bestod den huvudsakliga informationen av skattningar utifrån WRI variabler och i studie IV var bedömningar utifrån WEIS i form av skattningar och nedskrivna kommentarer till skattningarna den huvudsakliga informationen. Resultat: I studie I undersöktes vilka teoretiska utgångspunkter och professionsspecifika modeller arbetsterapeuter i Sverige ansåg påverka den psykiatriska vården och den psykiatriska arbetsterapin. Det psykosociala perspektivet var den teoretiska utgångspunkt som hade störst påverkan både på psykiatrisk vård och på psykiatrisk arbetsterapi. Den arbetsterapeutiska modell som flest identifierade var Model of Human Occupation. Detta resultat indikerar att Model of Human Occupation verkar vara användbar inom arbetsterapi och motiverade vidare användning av modellen i denna avhandling. Det som dock också framkom i studie I var att arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård använde professionsspecifika modeller i en relativt liten utsträckning. Ett sätt att öka tillämpningen av teori i praktik är att använda teoretiskt grundade bedömningsinstrument. I studie II, III, IV och V har endera av de Model of Human Occupation- baserade bedömningsinstrumenten WRI och WEIS använts och värderats. I studie II och V prövades WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning. Det område i WRI som uppvisade bäst prediktivitet var området ”Självuppfattning” vars variabler beaktar personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet. De två WRI variabler som bäst kunde predicera vilka som skulle återgå respektive inte återgå i arbete vid uppföljning efter två år var: ”Tro på sin arbetsförmåga”, och ”Dagliga vanor och rutiner”. Resultaten tyder på att kunskap om hur tro på den egna förmågan stärks och kunskap om dagliga vanor och rutiners påverkan på utförande av arbete är central vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning. I studie III prövades WRI:s konstrukturella validitet i en internationell studie. Samtliga variabler i WRI, förutom de som tillhör miljöområdet, uppvisade en god konstrukturell validitet dvs mätte psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. WRI:s skattningsskala verkar stabil och valid mellan olika länder och för personer med olika diagnoser. I analysen framkom att WRI kunde särskilja mellan personers psykosociala arbetsförmåga på tre olika nivåer. I studie IV undersöktes hur personer med erfarenhet av långtidssjukskrivning uppfattar att faktorer i arbetsmiljön stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete och välbefinnande genom bedömningar utifrån WEIS. De faktorer som uppfattades som mest stödjande var olika former av sociala interaktioner på arbetet samt uppfattningen om arbetets värde och mening. De faktorer som uppfattades som mest hindrande var olika krav i relation till arbetsgenomförandet samt den belöning som erhålls för arbetet. Konklusion: Sammanfattningsvis så kan WRI användas för bedömning av psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. I WRI ingår variabler som kan predicera återgång till arbete upp till två år efter genomförd bedömning. WEIS verkar användbart för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEISintervjuer genererar är värdefull, då den kan utgöra en viktig grund för planering av individspecifika rehabiliteringsinsatser. Bedömningsinstrumenten WRI och WEIS med sin teoretiska förankring i Model of Human Occupation kan anses vara användbara för att identifiera psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov i syfte att stödja personer i processen åter till arbete efter sjukskrivning. / Introduction: In Swedish society the sick-leave rate is high and a better understanding is required of the factors that facilitate return to work. In the return to work process, assessments of peoples’ work ability play an important role. However, the lack of usable, valid, reliable, and theoretically sound assessment instruments for assessing work ability is a concern. Credible and theoretically sound assessment methods for assessing clients’ work ability strengthen the possibilities for making valid interpretations and obtaining important information for composing further intervention strategies which can guide suitable interventions in the process of returning to work. Such interventions need multi-professional expertise. In this area occupational therapists can offer valuable contribution. In the overall assessment of work ability the unique individual’s subjective perception of the situation needs to be considered since this has been found greatly relevant for return to work. The Worker Role Interview (WRI) and the Work Environment Impact Scale (WEIS) are two work-related interview assessment instruments that have been developed to assess subjective psychosocial and environmental factors of work ability. The WRI and the WEIS have been primarily tested for reliability and validity and are theoretically founded in the Model of Human Occupation (MOHO), which is an occupation-focused model addressing psychosocial factors. They have been adapted and translated to Swedish and are used among Swedish occupational therapists working with clients experiencing work-related problems. Aim: The overall aim of this thesis was to evaluate the usefulness of the assessment instruments the Worker Role Interview and the Work Environment Impact Scale for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs essential for returning to work. Methods: Five empirical studies were performed, all of which were analysed quantitatively, with the exception of study IV in which both qualitative and quantitative analysing methods were used. Studies I, III and IV were cross-sectional while studies II and V were two-year longitudinal studies. In study I, data were collected by a questionnaire, in studies II, III and V the primary data constituted of ratings on the WRI items. In study IV the primary data were ratings of the WEIS items and the written notes beside the rating on each item. Results: In study I, theoretical approaches and professional models that influenced psychiatric care and psychiatric occupational therapy practice among occupational therapists in Sweden was investigated. The most common approach in psychiatric care was the psychosocial approach, and the practice model which was most often used was the Model of Human Occupation. The results indicated that the psychosocial approach and the Model of Human Occupation seemed applicable in occupational therapy, motivating further use of that model. However, it was also found that occupational therapists in psychiatric care used professional practice models to a rather low extent. One way to enhance the application of theory into practice is the use of theory- based assessment instruments. Consequently, the Model of Human Occupation- based assessment instruments, the WRI and the WEIS, have been evaluated and used in the other studies in the present thesis The value of the WRI for predicting return to work after long term sick-leave was investigated in studies II and V. The content area in the WRI with best overall predictive validity for return to work was ‘Personal causation’. Its items focus on the individual’s motivation for return to work in relation to the individual’s feeling of competence and effectiveness in doing work tasks and facing challenges at work. The two WRI items which best predicted whether the participants would be in the working or the non-working groups at the two-year follow up were ‘Expectations of job success’, which concerns beliefs in personal abilities in relation to returning to work, and the item ‘Daily routines’ which concerns the individual’s routines and organisation of time outside work. These results suggest that knowledge about how to strengthen the person’s belief in his or her abilities, how routines impact occupational performance, and how to support the individual in structuring his or her daily doings are needed in interventions aiming at supporting the individual to return to work. In study III the construct validity of the WRI was investigated in an international study. All the WRI items except those related to the environment area seemed to capture the intended construct of the WRI, namely psychosocial ability for return to work. The construct of the WRI seems to be stable and valid across different countries and populations, and the WRI showed an ability to separate clients into three distinct levels of psychosocial ability for return to work. In study IV the impact of the work environment was investigated by using the WEIS among people with experiences of sick-leave. Social interactions at work and the meaning of the work had the most supportive impact and different work demands and the rewards received for the work were perceived as most interfering with work performance, well-being, and satisfaction. Conclusion: The WRI seems to be suitable for estimating psychosocial work ability. In addition it contains items which can predict return to work up to two years after the assessment is conducted. The use of the WEIS revealed supportive and interfering factors for work performance, well-being, and satisfaction among people with experiences of long term sick-leave. The interview format of the WRI and the WEIS seems valuable since it provides comprehensive information which can contribute to the planning of rehabilitation interventions for the unique client. Thus, the WRI and the WEIS, which are theoretically founded in the Model of Human Ocupation are juged to be useful for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs in order to support the individual in returning to work after sick-leave.

Arbetsrelaterad psykisk ohälsa orsakar årligen en ansenlig mängd sjukskrivningar. Behovet av allt tidigare åtgärder, som fokuserar på att anpassa arbetskrav med arbetsförmåga samt samhälleliga strukturer som stödjer dessa har framlyfts. En utmaning är den otillräckliga kunskapen om tidiga arbetsplatsnära åtgärder. Arbetsterapi blir oftast inte aktuellt förrän de negativa konsekvenserna av både tillståndet och sjukskrivningen är betydande. Syftet i denna studie var att utforska och beskriva hur personer som drabbats av arbetsrelaterad psykisk ohälsa, men som inte är sjukskrivna, upplever sin arbetsmiljö samt att undersöka hindrande och stödjande faktorer i arbetsmiljön. Metod: Studien genomfördes med en Mixed Methods design. Data samlades in med Work Environment Impact Scale (WEIS). Analys av kvalitativa data kombinerade deduktiv och induktiv ansats. Kvantitativa data analyserades med deskriptiv statistik. Resultatet framlyfte en flerdimensionell och individuellt varierad miljöpåverkan både i och utanför arbetet som bidrog till upplevelsen av nedsatt arbetsförmåga. Detta är implikationer för behovet av att i ett tidigt skede stödja arbetsförmåga ur ett perspektiv som beaktar den drabbade individens vardagliga helhetskontext. Anpassning av arbetssituationen baserad på en analys av faktorer kopplade till individen, arbetet och miljön, behövs i större utsträckning. Arbetsterapeuters metoder och kompetens kan bidra till ökad kunskap om tidiga åtgärder samt till at stödja individer att undvika sjukskrivning. Denna kompetens berikar och kompletterar de arbetssätt som redan är praxis inom företagshälsovård. Arbetsterapeuters expertis borde i tidigare skede och högre grad finnas tillgänglig som stöd vid arbetsrelaterad psykisk ohälsa. / Work related mental disorders continue to cause significant amounts of work absenteeism. The need of matching working conditions to the individuals’ work ability has been emphasized. The lack of knowledge concerning early interventions is though challenging. Occupational therapy is often offered at too late a point when the negative consequences of the sick-leave or the condition already are significant. The aim of this study was two-fold. Firstly, to explore and describe how people affected by work related stress but not on sick leave, experience their working environment. Secondly, to investigate interfering and supporting aspects in the working environment. A Mixed methods design was chosen, and data collected using the Work Environment Impact Scale (WEIS). The qualitative content analysis employed both deductive and inductive approach. Descriptive statistics were used to analyse gradings. The results reflected a multidimensional environmental influence in and outside the work leading to an experience of decreased work ability. The results imply the necessity to early support of work ability embracing the general daily context of the individual affected. Matching the individual and the work to each other, based on an analysis of individual, environmental and work-related factors, should be more common. The methods and the competence occupational therapists possess can contribute to gaining knowledge concerning early interventions and also support individuals to avoid sick leave. This expertise enrichens customary occupational health services practice and should be more commonly provided.