Många studier har påvisat en skillnad mellan förmågan att benämna verb respektive substantiv hos patienter med hjärnskada samt hos kontrollgrupper (Caramazza & Hills, 1991; Mätzig, Druks, Masterson &Vigliocco, 2009; Szekely et al., 2005). Samtidigt bedöms aktivitetsord utifrån vissa studier vara mer krävande att tolka, vilket kan vara en bidragande orsak till skillnader i benämningsförmåga (Liljeström et al., 2008; Mätzig et al., 2009). Action Naming Test (ANT) är ett verbbenämningstest utformat av Obler och Albert 1979 (Barth Ramsay, Nicholas, Au, Obler & Albert, 1999), vilket översattes till svenska och normerades av Lindahl och Oskarsson inom ramen för ett magisterarbete i logopedi (2011). I normeringen genererade vissa ord många felsvar och sågs som problematiska, och en reanalys av det insamlade materialet efterfrågades. Syftet med föreliggande studie är att genomföra en förnyad analys av insamlade data och ta fram en ny normering för ANT i en population svenska vuxna, efter exkludering av problematiska ord. I syfte att undersöka vilka ord som gav upphov till många felsvar och orsaker till detta, gjordes en ny genomgång av 120 tidigare insamlade testprotokoll, samt en felsvarsanalys baserad på Barth Ramsays och medarbetares utvecklade modell (1999). Efter genomgång av angivna svar, analys av felsvar och ordens användningsfrekvenser i svenska språket, exkluderades tolv ord.  Jämförelse av resultat mellan tre åldersgrupper (20-30år, 31-65år, 66-83år), två utbildningsnivåer (≤12 år, ≥13 år) och kön gjordes både före och efter borttagning av de tolvorden. I båda fallen återfanns signifikanta skillnader mellan den äldsta åldersgruppen och de två yngre grupperna. Likaså kvarstod en signifikant skillnad mellan de två utbildningsnivåerna. Ingen signifikant skillnad mellan könen fanns. Felsvarsanalysen tyder på att många av felsvaren berodde på feltolkning av bild, eller att de översatta orden hade mycket låg användningsfrekvens i det svenska språket. Även ord som efter översättning motsvarades av verbfraser i svenskan, istället för ett självständigt verb, gav upphov till svårigheter. Flera studier har dessutom visat på att verbbenämning förenklas vid filmklipp som stimuli (den Ouden, Fix, Parrish & Thompson, 2009; d’Honincthun&Pillon, 2005), eftersom tid och rörelse då ej går förlorade. Att översätta test är komplicerat, varför utformning av ett nytt svenskt verbbenämningstest, där val av stimuli beaktas, är att föredra. / Several studies have demonstrated a difference between the ability to name verbs and nouns in patients with brain injury and among control groups (Caramazza& Hills, 1991; Mätzig, Druks, Masterson &Vigliocco, 2009; Szekely et al., 2005). On the other hand,words explaining an activity are in some studies considered to be more demanding to interpret, which may be a contributing factor to the differences in the naming ability. (Liljeström et al., 2008; Mätzig et al., 2009). Action Naming Test (ANT) is a verb naming test designed by Obler and Albert 1979 (Barth Ramsay, Nicholas, Au, Obler & Albert, 1999), which was translated into Swedish andestablished to normative data by Lindahl and Oskarsson as part of a master’s thesis in Speech and Language Pathology (2011). In this study, some words generated severalincorrect responses and were considered as problematic;therefore, a re-analysis of the collected material was requested. The purpose of the present study was to make a new analysis of the collected data and develop new normative valuesfor ANT in a Swedish population of adults, without the problematic words. In order to investigate which wordsresulted in many incorrect responses and the reasons behind, a new review based on the model developed by Barth Ramsay and colleagues (1999)was madeof the 120 collected test protocols, as well as an analysis of the incorrect responses.Afterthisreview and analysis of the incorrect responses and the word’s frequency in Swedishwere made, twelve words were excluded. Comparison of results between three age groups (20-30 years, 31-65 years and 66-83 years), two levels of education (≤ 12 years and ≥ 13 years) and genders were made both before and after the removal of the twelve words. In both cases, significant differences were foundbetween the oldest age group and the two younger groups. Likewise,a significant difference between the two levels of educationremained. No significantgender differenceswere found. Throughthe analysis of incorrect responses,it appeared that many of them were due either to misinterpretation of the image, or to the very low frequency of use of the translated words. Words that were translated into verb phrases instead of independent verbs also resulted in difficulties. Several studies have shown that using a video instead of picture as stimuli simplifies verb naming (den Ouden, Fix, Parrish & Thompson, 2009; d’Honincthun & Pillon, 2005) because, then, the aspects of time and movement will not be lost. Since translating testsfrom other languages is complicated, designing a whole new Swedish verb naming test, where choice of stimuli is considered, is preferable.

Verbbenämning innebär förmågan att benämna en bild utifrån den aktivitet som bilden illustrerar. I tidigare studier har det visat sig att barn tidigt i språkutvecklingen har svårare för verbbenämning än substantivbenämning (Gentner, 1982; Kauschke, Lee & Pae, 2007). Detta förklaras delvis av att verb är mer lingvistiskt komplexa än vad som är fallet för substantiv (Gentner & Boroditsky, 2001), samt att de är svårare att illustrera (Masterson, Druks & Gallienne, 2008). För att undersöka benämningsförmåga används oftast bildbenämningstest och för verb saknas ett svenskt test för barn. Föreliggande studie syftade till att undersöka verbbenämningsförmågan hos svenska barn samt att utröna om den svenska översättningen av Action Naming Test (ANT) är tillämplig på svenska barn. Deltagarna testades både med ANT samt Boston Naming test (BNT), för att få ett mått på de deltagande barnens benämningsförmåga av såväl verb som substantiv, och för att möjliggöra en jämförelse dem emellan. I den föreliggande studien deltog 116 barn i åldern 3;6 till 5;5 år uppdelade i fyra åldersgrupper. Resultaten på ANT visade att barnen fick högre testpoäng med stigande ålder. En felsvarsansalys visade att de vanligaste felsvaren var semantiskt relaterade (ord tillhörande samma eller en överordnad semantisk kategori) eller perceptuellt relaterade (visuell feltolkning) till målordet. En jämförelse av resultaten på ANT och BNT visade genomgående högre andel rätta svar på ANT. Det finns flera tänkbara förklaringar till detta. En förklaring är att barnen har passerat den ålder då substantiv är lättare att benämna än verb. En annan förklaring är att de helt enkelt har lättare att benämna verb än substantiv. Mer troligt är att testresultaten inte är jämförbara med varandra. Med några ändringar kan ANT bli ett användbart verbbenämningstest för svenska förskolebarn. / Verb naming comprises the ability to name an activity illustrated in a picture. Previous studies have shown that pre-school children have more difficulties in the naming of verbs than in naming of nouns (Gentner, 1982; Kauschke, Lee & Pae, 2007). This is explained as being partly due to the greater linguistical complexity of verbs compared to nouns (Gentner & Boroditsky, 2001) and that verbs are more difficult to illustrate (Masterson, Druks & Gallienne, 2008). Picture naming tests are frequently used in order to investigate naming ability but today a verb naming test is not available for Swedish children. The present study aimed to investigate naming ability of verbs in Swedish children, and to evaluate if the Swedish translation of the Action Naming Test (ANT) is applicable on children. In addition, all participants were tested with both ANT and the Boston Naming Test (BNT) in order to evaluate the participating children’s naming ability of verbs and nouns in order to make a comparison between the two of them. In the present study 116 children aged 3;6 to 5;5 years divided into four age groups participated. The results on the ANT showed continuously higher scores with increasing age. The error analysis showed that the most frequently occurring error categories were either semantically related (words within the same or superordinate category) or perceptually related (misinterpretation of the picture). When comparing the results between the ANT and the BNT higher scores were shown on the ANT in all age groups. This could imply that the participating children are beyond the age when nouns are easier to name than verbs, or that unlike previous studies, verbs are easier to learn. More likely, the test results are not comparable with each other. With some adjustments, the ANT is considered applicable for Swedish pre-school children.

Förmågan att benämna verb och substantiv kan skilja sig åt hos såväl friska vuxna (Strauss Hough, 2007) som personer med afasi (Mätzig, Druks, Masterson & Vigliocco, 2009). Hos personer med afasi har skillnader mellan förmågan att benämna substantiv och verb relaterats till skadelokalisation (Damasio & Tranel, 1993). Vid afasiutredningar används ofta benämningstest för att bedöma framplockningen av ord (Herbert, Hickin, Howard, Osborne & Best, 2008). Action Naming Test (ANT) är ett verbbenämningstest som normerats på svenska (Lindahl & Oskarsson, 2011; Stenberg & Wik, 2013), men inte studerats hos personer med afasi. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur verbbenämningsförmågan ser ut hos personer med afasi och expressiva svårigheter, i relation till den svenska normeringen för ANT. Några av orden i normeringen var problematiska, varför en reanalys av data genomfördes av Stenberg och Wik (2013). Resultaten för ANT har i föreliggande studie därför jämförts med normdata framtagen före och efter reanalysen. Deltagarna bedömdes även med Boston Naming Test (BNT), eftersom studien även syftade till att undersöka om det fanns skillnader i förmåga att benämna verb och substantiv. Förutom testning med ANT och BNT besvarade deltagarna även hälsoenkäten Short Form-36 (SF–36), för att undersöka eventuella samband mellan hälsotillstånd och benämningsförmåga. I studien deltog 19 personer (41–83 år, medianålder 68 år) med kronisk afasi och expressiva svårigheter. Deltagarna presterade signifikant bättre vid benämning av verb (ANT) än av substantiv (BNT), både före (p=.007) och efter (p<.001) exkludering av de problematiska orden. De presterade under normvärdet för ANT, både före och efter ordexkluderingen, men majoriteten erhöll ett högre testresultat efter reanalysen. Inga signifikanta skillnader i benämningsförmåga relaterat till kön, ålder, utbildningsnivå eller skadelokalisation återfanns. ANT kan användas vid utredning av benämningssvårigheter vid afasi. Vid jämförelse med normdata bör värden framtagna efter reanalysen användas eftersom deltagarna i förevarande studie presterade signifikant bättre efter exkludering. Deltagarna uppvisade en signifikant skillnad i prestation på ANT och BNT, vilket motiverar att verbbenämningstest bör genomföras. / The ability to name verbs and nouns can differ in healthy adults (Strauss Hough, 2007) and in people with aphasia (Mätzig, Druks, Masterson & Vigliocco, 2009). In individuals with aphasia, differences in ability to name nouns and verbs have been related to location of brain damage (Damasio & Tranel, 1993). Confrontation naming tests are frequently used in aphasia assessments to evaluate the ability to retrieve words (Herbert, Hickin, Howard, Osborne & Best, 2008). Action Naming Test (ANT) is a verb naming test that has been standardized in Swedish (Lindahl & Oskarsson, 2011; Stenberg & Wik, 2013), but no studies have been done on verb naming with ANT in Swedish individuals with aphasia, which is the aim of the present study. Some of the words in the Swedish standardization were problematic and consequently a re-analysis of the data was conducted by Stenberg and Wik (2013). The results of the ANT in the present study were compared with collected standardized data before and after the re-analysis. To investigate whether there were differences in the ability to name verbs and nouns, participants were also assessed with the Boston Naming Test (BNT). Participants were also asked to answer the health survey Short Form-36 (SF‑36), to investigate possible links between health and verb naming ability. The study enrolled 19 subjects (41–83 years, median age 68 years) with chronic aphasia and expressive difficulties. Participants performed significantly better in verb naming (ANT) than noun naming (BNT), both before (p=.007) and after (p<.001) the problematic words were excluded. The sample performed below norm levels on ANT, both before and after the exclusion, but the majority achieved a higher test result after the re-analysis. No significant differences were found in verb naming ability related to sex, age, educational level or location of brain damage. ANT can be used to assess naming ability in people with aphasia. However, when compared with standardized data, values ​​developed after the re-analysis should be used since the participants of this study performed significantly better after exclusion. The participants showed a significantly better performance on ANT than BNT, which supports the view that verb naming tests are of value.

Benämningsförmågan av verb och substantiv kan påverkas på skilda sätt vid neurologisk skada eller sjukdom och idag finns inget normerat verbbenämningstest på svenska. Syftet med föreliggande studie var att översätta och ta fram normvärden för friska vuxna personer på Action Naming Test (ANT), samt att undersöka huruvida ålder, kön, utbildnings- och kognitionsnivå påverkar resultaten. Målorden i ANT översattes från engelska till svenska genom omvänd översättning och 120 personer i åldrarna 20-83 år testades med detta. För möjlighet att undersöka inverkande faktorer på resultaten samlades information om utbildningsnivå in och deltagarna testades även med Irregularly Spelled Words (ISW) och Wechsler Intelligence Scale for Children-III (WISC-III) Blockmönster. Resultaten visade att ålder, utbildning och kognition hade en inverkan på hur friska vuxna personer presterade på ANT. Yngre deltagare presterade signifikant bättre, liksom deltagare med hög utbildnings- och kognitionsnivå. Hänsyn bör tas till att anpassningar till svenska språket inte är fullständigt utförda, men då resultaten har ett stort underlag kan de ändå användas som normvärden vid testning av verbbenämningsförmåga hos personer med neurologisk skada eller sjukdom. / In case of brain damage the naming ability of verbs and nouns can be differently affected. Since there is no test of verb naming available in Swedish, the aim of this study was to translate and establish normative data for Action Naming Test (ANT). Further, the intention was to compare the results with respect to age, gender, educational and cognitive level. The words in ANT were translated from English to Swedish through back translation and 120 healthy participants, aged 20-83 years, were tested. To be able to study factors possible influence on the results, information about education was also collected and the participants were tested with Irregularly Spelled Words (ISW) and Wechsler Intelligence Scale for Children-III (WISC-III) Block Design. The result showed that age, education and cognition had a significant influence on the ANT results. Young participants performed better, as well as participants with high educational and cognitive level. Considerations should be taken that the adaptations to the Swedish language are incompletely, but since the result is based on a large sample it can be used to test verb naming in patients with brain damage.

Notre étude porte sur l’organisation du lexique des verbes chez l’aphasique, d’une part à travers une étude exploratoire en dénomination orale d’action sur support vidéo, et d’autre part à partir d’une investigation en IRMf chez le sujet sain. D’après nos résultats, les aphasiques de différents types ont des difficultés à produire des verbes, et on observe une production importante d’énoncés non conventionnels à pivot verbal : les approximations sémantiques. En aphasiologie, l’étude de ces énoncés, qu’on associe à des paraphasies sémantiques, se limite à un cadre nominal et sont considérés comme des erreurs. Nous soulignons qu’elles manifestent un mode de structuration du lexique des verbes par proximité sémantique et marquent l’existence d’une flexibilité cognitive dans la structuration du lexique mental. Dans la littérature, les troubles spécifiques du verbe, chez l’aphasique, sont associés à des lésions du lobe frontal, mais ces données sont controversées. En IRMf, nous obtenons des activations fronto-pariétales, des régions plus postérieures, et des activations de la boucle fronto-thalamo-striée. Nos résultats sont en faveur d’un recrutement d’un ensemble de régions cérébrales. Le support que nous avons utilisé permettrait d'accéder par deux voies à la représentation de la nature sensori-motrice du verbe, par le gyrus temporal moyen gauche et les aires prémotrices. Le mode vidéo semblerait être un outil d’évaluation plus écologique que le support imagé pour l’étude du traitement du lexique des verbes. / Our study deals with the organisation of verb lexicon in aphasics, partly through an exploratory study of oral action naming using a video stimulus, and partly through an fMRI investigation in healthy subjects. According to our results, patients with different types of aphasia experience verb production difficulties. We observed a high rate of non conventional utterances, mainly verbal, in the form of semantic approximations. In aphasiology, the study of these utterances, which are associated with semantic paraphasia and are considered as errors, is limited to a nominal framework. We emphasise that these utterances demonstrate a verb lexicon structure based on semantic proximity, and signal the existence of a cognitive flexibility in the structure of the mental lexicon. In the literature, specific verb difficulties in aphasics are associated with frontal lobe lesions, but these data have been disputed. Using fMRI, we obtained fronto-parietal activations in the more posterior regions as well as activations in the thalamo-fronto-striate loop. Our results support the recruitment of all the cerebral regions. The stimulus used in our study may have enabled access via two pathways to the representation of the sensorimotor nature of verbs via the left middle temporal gyrus and the premotor areas. Videos appear to be a more ecological evaluative tool than images for studying the lexical processing of verbs.

Repetitiv navigerad transkraniell magnetstimulering (rnTMS) används preoperativt för att kartlägga kortikala, språkligt relevanta områden i hjärnan. I nuläget används substantivbenämning vid rnTMS, men det råder delade uppfattningar i aktuell forskning huruvida substantiv- eller verbbenämning är känsligast för stimulering och därför krävs mer forskning inom området. I föreliggande studie kompletterades substantivbenämningen med verbbenämning. Alla deltagare genomgick även preoperativ språklig testning och en av deltagarna genomgick också postoperativ språklig testning. Syftet med föreliggande studie var att jämföra skillnader vid expressiv språklig förmåga vid substantiv- och verbbenämning och att kartlägga språkliga funktioners utbredning i hjärnan, samt att identifiera ytterligare kliniska markörer för bestående språkliga svårigheter efter hjärnkirurgi. Studien syftade även till att undersöka huruvida det preoperativa rnTMS-resultatet överensstämmer med det postoperativa kirurgiresultatet. Studien hade fem deltagare, varav tre med hjärntumör och två med epilepsi, som skulle genomgå vaken hjärnkirurgi. Deltagarnas rnTMS- undersökning videoinspelades och deras språkliga testning ljudinspelades. Analyser genomfördes på individ- och gruppnivå. Resultaten visade att stimulering under verbbenämning inte orsakade signifikant fler felsvar än stimulering vid substantivbenämning, även om felsvaren vid verbbenämning var procentuellt fler. Däremot resulterade de två ordklasserna i olika felsvarslokalisationer hos samtliga deltagare. De tre vanligaste typerna av felsvar på gruppnivå var ändring av grammatisk ändelse, tvekljud samt byte till synonym och de vanligaste felsvarslokalisationena var gyrus frontalis medius, gyrus frontalis inferior och gyrus precentralis. Gällande den språkliga testningen fick deltagarna väldigt spridda resultat. Sammanfattningsvis verkar benämning av substantiv och verb komplettera varandra och båda ordklasserna bör användas vid rnTMS om metoden fortsätter att användas. Även patienternas högre språkliga förmåga (HLL) bör testas inför hjärnkirurgi. Avslutningsvis indikerar resultaten på att språkets placering i hjärnan är både mycket utbredd och väldigt individuell. / Repetitive navigated transcranial magnetic stimulation (rnTMS) is used preoperatively to map cortical areas in the brain that are important for language. Object naming is currently being used during rnTMS, but current research has differing opinions on whether naming of objects or actions are most sensitive to stimulation. Therefore, further research is needed in the field. In this study, object naming was combined with action naming. All of the participants also underwent language tests preoperatively and one of the participants underwent postoperative language tests as well. The aim of the present study was to compare differences in expressive language during object and action naming as well as to map the distribution of language functions in the brain. A further aim was to identify clinical markers of language difficulties following brain surgery and to investigate whether the preoperative rnTMS result corresponds with the postoperative brain surgery result. The present study had five participants, three with a brain tumor and two with epilepsy, who would undergo awake brain surgery. The rnTMS examination was video recorded and the language tests were audio recorded. All the examinations were analyzed at individual and group level. The results showed that stimulation during action naming did not cause significantly more errors than during object naming, although the errors for action naming were percentually higher. Errors during action naming and object naming for all participants had different localisations. The most common type of errors were change of grammatical ending, hesitations and change to synonym. The most common localisations of errors were gyrus frontalis medius, gyrus frontalis inferior and gyrus precentralis. The results of the language tests demonstrated a large variation. In conclusion, object and action naming seems to complement each other and should be used together during rnTMS if the method continues to be used. It is also important that High-Level Language (HLL) is tested before brain surgery. Lastly, the results indicate that the placements of language functions in the brain are both very widespread and very individual.