Det blir idag allt mer viktigt med kulturella erfarenheter i byggbranschen, då svenska byggföretag i allt större utsträckning arbetar med internationella aktörer. Utländska beställare, entreprenörer och konsulter etablerar sig på den svenska marknaden. Ett mångkulturellt projekt kan ge upphov till svårigheter som kulturkrockar, bristande kommunikation och skilda affärssätt och arbetsmetoder. Konsekvenserna av detta kan leda till försenade projekt i kombination med kostnadsökningar och ett icke tillfredställande klimat hos involverade aktörer. I detta examensarbete analyseras upphandlingsprocessen i Projekt X ur ett mångkulturellt perspektiv. Projekt X innefattar rivning och nybyggnad av en av Sveriges största bankverksamheters kontor i Stockholms innerstad. I projektet finns fyra olika nationaliteter representerade. Projektets beställare är ett amerikanskt investeringsbolag som för första gången upphandlar en entreprenad på svensk mark. Huvudentreprenör i projektet är NCC Construction Sverige AB som i sitt team, förutom svenska tjänstemän, även har en kanadensisk projektledare. Projektet har även två olika projektledarföretag med svensk respektive engelsk nationalitet. Examensarbetets syfte är att i Projekt X öka förståelsen för respektive kulturs arbetsmetoder under en upphandlingsprocess. Syftet är även att skapa förutsättningar för ett genomförande av förbättringsåtgärder i projektets samarbete. Målet med studien är således att kartlägga vilka områden som upplevts som problematiska bland involverade aktörer under denna tidsperiod. Målet är även att belysa markanta skillnader i upphandlingsprocessens affärsteg och arbetsmetoder mellan Sverige, USA och England baserat på Projekt X. Metoder som använts för att uppnå detta har varit litteratur-, enkät-, intervjustudier. Slutsatsen av studien visar att upphandlingsprocessen i Sverige, USA och England skiljer sig åt på flera plan vad gäller bland annat prissättningsmetod, beslutsprocesser och detaljnivån på handlingar. De mest framträdande områden med utvecklingspotential var kommunikation, förståelsen för motpartens kultur, relation, förtroende och implementeringen av partnering. / It is becoming increasingly important with cultural experience in the construction industry. Swedish construction companies are more often working with international stakeholders. Foreign clients, contractors and consultants establish themselves on the Swedish market. In multicultural projects, difficulties may arise because of culture clashes, lack of communication and different business practices and working methods. The consequences of this can lead to delayed projects in combination with rising costs and a non-satisfying climate. It is important to establish good working methods when many cultures are working in the same project. In this thesis Project X are analyzed from a multicultural perspective in the procurement process. Project X includes demolition and new construction of one of the largest banking operations' office in the center of Stockholm. In this project four different nationalities are represented. The project was ordered by an U.S. investment company which for the first time procured a contract in Sweden. The contractor in the project is NCC Construction Sverige AB which in their team, except the Swedish officials, has a Canadian project manager. The project also has two different project management companies with Swedish and English nationalities. The aim of this study is to gain a better understanding of how involved parties work in the procurement process. The aim is also to create conditions for implementation of improvements in the projects collaboration. The objective of this study is therefore to identify the areas that have been experienced as problematic among the actors involved in this period. The objective is also to highlight the marked differences of business practices and working methods in the procurement process between Sweden, the U.S. and the U.K. based on Project X. Methods used to achieve this has been literature-, survey,- and  interview studies. The conclusion of this study shows that the procurement process in Sweden, the U.S. and the U.K. are different on many levels for example pricing methods, the decision-making processes and the level of details in the documents. The most prominent areas with development potential where communication, understanding of the counterpart's culture, relationships, trust and the implementation of partnering.

Genomsnittskonsumenten spelar en avgörande roll i bedömningar av huruvida en marknadsföringsåtgärd är att betrakta som otillbörlig. Denna fiktiva person har i direktivet om otillbörliga affärsmetoder definierats som ”normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst, med beaktande av sociala, kulturella och språkliga faktorer och i enlighet med domstolens tolkning […].” Anledningen till att genomsnittskonsumenten samt denna lydelse kodifierades genom direktivet var ”[…] i syfte att ge nationella myndigheter och domstolar gemensamma kriterier för att öka rättssäkerheten och begränsa risken för skiljaktiga bedömningar.” Det är alltså utifrån denna sparsamt utformade bedömningsmatris som nationella domstolar inom gemenskapen ska grunda sina bedömningar på. I svensk rätt är genomsnittskonsumenten inget nytt fenomen, utan återfinns bland annat som koncept i statens offentliga utredningar från 1966. De egenskaper som tillskrivits denna fiktiva individ i efterföljande rättsfall, liknar de egenskaper och resonemang som senare framkommit i rättsfall efter genomsnittskonsumentens introduktion inom gemenskapen. Introduktionen i fråga skedde inte lika hastigt som det kanske förefaller. Spår av resonemangen som till sist skulle utgöra underlaget för genomsnittskonsumenten går att återfinna i tidigare EU-rättslig praxis, innan det skulle kulminera i Gut Springenheide-målet. Senare EU-rättsfall visade sig också vara av betydelse för begreppets utveckling. Efter att denna grund har etablerats, riktas fokus mot att utforska rättsläget inom svensk marknadsföringsrätt före och efter direktivets tillkomst. Det kan konstateras att genomsnittskonsumenten, samt dess föregångare, har och fortsatt kommer att spela en viktig roll i särskilda marknadsföringsfall. Detta konstaterande följs emellertid av frågan om en så pass vag grund för beslutsfattandet kan leda till oskiljaktiga och förutsebara bedömningar för den näringsidkaren som marknadsför. Enligt min mening krävs tydligt utmejslade riktlinjer för att uppnå enhetliga bedömningar. Desto mer oprecisa riktlinjerna är, desto mer tolkningsutrymme medges. Tolkningsutrymme är inte nödvändigtvis något dåligt, men det får ändock anses vara något av en motpol till syftet om enhetlighet och förutsebarhet i det här hänseendet. Detta dilemma görs tydligare när sociala, kulturella och språkliga faktorer ska beaktas, vilka skiljer sig åt inom gemenskapen. Dessa faktorer adderar ytterligare variabler av oförutsebarhet då det minst sagt är besvärligt att mäta hur stor inverkan dessa har, och hur de skulle betraktas av en annan nations domstol. Arbetet har avgränsats till att behandla svenska rättsfall, även om en internationell jämförelse är av minst lika stor vikt som en nationell sådan. Denna aspekt bör såklart beaktas när uppsatsens slutsatser ses till. Essän ämnar inte nödvändigtvis fastslå att några brister föreligger. I stället är min avsikt att arbetet åtminstone kan agera som en tankeställare kring hur kodifieringen av genomsnittskonsumenten och dess lydelse rimmar med dess syfte, samt hur denna fiktiva person används och om den på något sätt bör förändras.

<p>Uppsatsens syfte är att söka bringa klarhet i huruvida de krav som finns i 12 § Marknadsföringslagen (MFL) är förenliga med artikel 101(1) Lissabonfördraget samt 2:1 Konkurrenslagen (KL). I arbetet kommer rättsdogmatisk metod att användas, vilket innebär redogörelse av hur de aktuella rättsreglerna är utformade (<em>de lege lata</em>) samt hur de kan tänkas revideras (<em>de lege ferenda).</em> Marknadsföring nyttjas av många företag i näringslivet, marknadsföring får företagen att synas på marknaden och därmed nå ut till konsument och näringsidkare. Att utforma ett köperbjudande, en bestämd produkt tillsammans med ett angivet pris är en marknadsföringsmetod. Hur ett köperbjudande skall vara utformat finns reglerat i 12 § MFL. Syftet med bestämmelsen i 12 § är att skydda konsumenten mot vilseledande marknadsföring som kan hindra konsumenten att fatta ett välgrundat affärsbeslut.</p><p> </p><p>Den problematik som nu uppkommit vid tillämpning av 12 § var från konkurrensverket (KKV) förutspådd. Problematiken vid tillämpningen av 12 § MFL uppstår då fristående företag tillsammans utformar ett köperbjudande i sin marknadsföring. Samarbetet om det exakta priset är något som enligt MFL är tillåtet medan det enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL utgör ett otillåtet prissamarbete. Skulle företagen för att undkomma att handla i strid med de konkurrensrättsliga bestämmelserna välja att ange ett från- eller cirkapris strider det mot de marknadsrättsliga reglerna. Förfarandet medför att företag utom den ekonomiska enheten inte har någon möjlighet att marknadsföra sig tillsammans i form av ett köperbjudande utan att agera i strid med lagen. Detta är en konsekvens som kan komma resultera i att företag väljer att utelämna priset ur marknadsföringen, något som är till nackdel för konsumenten.</p><p> </p><p>En lösning av en del av problemet vore att Sverige, precis som England inför ett tredje rekvisit för köperbjudande. Detta innebär att köperbjudandet måste ligga nära avtalsslutet. Konsumenten skall ha möjlighet att köpa produkten genom den information som anges i köperbjudandet. På så sätt skulle det vara möjligt för fristående företag att gå samman om marknadsföring som inte ligger nära avtalsslutet. De undkommer då bestämmelserna angående exakt pris som anges 12 § MFL vilket i sin tur innebär att en priskartell enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL inte ligger för handen.</p> / <p>The following essay has been written with the purpose to find out if 12 § Marketing Act (MFL) is compatible with article 101 (1) Treaty of Lisbon and 2:1 Competition law. A legal dogmatic method was applied in the essay, which means that it took into account the rules of law (<em>de lege lata</em>) and how the law should be written (<em>de lege ferenda</em>). Marketing is used by many manufacturers with the purpose to reach out to and inform the consumer about their products. In order to reach that goal, many manufacturers use by-offers, showing a product jointly with a price. The marketing Act aims to eliminate misleading marketing procedures. Therefore, 12 § was created to regulate these invitation to purchase. The rule is constructed with the purpose to protect consumers against misleading marketing and prevent the consumer from making the wrong economical decision.</p><p> </p><p>The problems that would arise with the application of the law were already predicted by the Swedish Competition Authority before the law came into effect in the Marketing Act. The application difficulties with 12 § appeared when smaller manufacturers that were not within the same economical unit constructed a concerted invitation to purchase. The proceeding had to be considered as an illegitimate price cooperation according to article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 Competition law.</p><p> </p><p>If the manufakturers, with the wish to not act in conflict with the competition laws, would state a price that is not exact, they would act in conflict with the Marketing Act.  A consequence of this problem could be that the manufacturers do not include prices in their commercials in order to get away from the rule of invitations to purchase. This can lead to disadvantages for the consumers because they cannot take part of the prices that smaller manufacturers have, which will inevitably lead toward a limited overview of the marked on their behalf.</p><p> </p><p>To solve the problem, England has introduced a third prerequisite for invitations to purchase. The third prerequisite specifies that the invitation to purchase has to make it possible for the consumer to actually buy the product. The invitation to purchase has to be close to an agreement between the manufacturer and the consumer. In that case, all the commercials that do not make it possible for the consumer to actually buy the product will not be considered as an invitation to purchase. This would make 12 § MFL unfeasible and would lead towards a development in which the small manufacturers that are not within the same economical unit would be able to cooperate with their commercials without acting against article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 KL.</p>

Uppsatsens syfte är att söka bringa klarhet i huruvida de krav som finns i 12 § Marknadsföringslagen (MFL) är förenliga med artikel 101(1) Lissabonfördraget samt 2:1 Konkurrenslagen (KL). I arbetet kommer rättsdogmatisk metod att användas, vilket innebär redogörelse av hur de aktuella rättsreglerna är utformade (de lege lata) samt hur de kan tänkas revideras (de lege ferenda). Marknadsföring nyttjas av många företag i näringslivet, marknadsföring får företagen att synas på marknaden och därmed nå ut till konsument och näringsidkare. Att utforma ett köperbjudande, en bestämd produkt tillsammans med ett angivet pris är en marknadsföringsmetod. Hur ett köperbjudande skall vara utformat finns reglerat i 12 § MFL. Syftet med bestämmelsen i 12 § är att skydda konsumenten mot vilseledande marknadsföring som kan hindra konsumenten att fatta ett välgrundat affärsbeslut.   Den problematik som nu uppkommit vid tillämpning av 12 § var från konkurrensverket (KKV) förutspådd. Problematiken vid tillämpningen av 12 § MFL uppstår då fristående företag tillsammans utformar ett köperbjudande i sin marknadsföring. Samarbetet om det exakta priset är något som enligt MFL är tillåtet medan det enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL utgör ett otillåtet prissamarbete. Skulle företagen för att undkomma att handla i strid med de konkurrensrättsliga bestämmelserna välja att ange ett från- eller cirkapris strider det mot de marknadsrättsliga reglerna. Förfarandet medför att företag utom den ekonomiska enheten inte har någon möjlighet att marknadsföra sig tillsammans i form av ett köperbjudande utan att agera i strid med lagen. Detta är en konsekvens som kan komma resultera i att företag väljer att utelämna priset ur marknadsföringen, något som är till nackdel för konsumenten.   En lösning av en del av problemet vore att Sverige, precis som England inför ett tredje rekvisit för köperbjudande. Detta innebär att köperbjudandet måste ligga nära avtalsslutet. Konsumenten skall ha möjlighet att köpa produkten genom den information som anges i köperbjudandet. På så sätt skulle det vara möjligt för fristående företag att gå samman om marknadsföring som inte ligger nära avtalsslutet. De undkommer då bestämmelserna angående exakt pris som anges 12 § MFL vilket i sin tur innebär att en priskartell enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL inte ligger för handen. / The following essay has been written with the purpose to find out if 12 § Marketing Act (MFL) is compatible with article 101 (1) Treaty of Lisbon and 2:1 Competition law. A legal dogmatic method was applied in the essay, which means that it took into account the rules of law (de lege lata) and how the law should be written (de lege ferenda). Marketing is used by many manufacturers with the purpose to reach out to and inform the consumer about their products. In order to reach that goal, many manufacturers use by-offers, showing a product jointly with a price. The marketing Act aims to eliminate misleading marketing procedures. Therefore, 12 § was created to regulate these invitation to purchase. The rule is constructed with the purpose to protect consumers against misleading marketing and prevent the consumer from making the wrong economical decision.   The problems that would arise with the application of the law were already predicted by the Swedish Competition Authority before the law came into effect in the Marketing Act. The application difficulties with 12 § appeared when smaller manufacturers that were not within the same economical unit constructed a concerted invitation to purchase. The proceeding had to be considered as an illegitimate price cooperation according to article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 Competition law.   If the manufakturers, with the wish to not act in conflict with the competition laws, would state a price that is not exact, they would act in conflict with the Marketing Act.  A consequence of this problem could be that the manufacturers do not include prices in their commercials in order to get away from the rule of invitations to purchase. This can lead to disadvantages for the consumers because they cannot take part of the prices that smaller manufacturers have, which will inevitably lead toward a limited overview of the marked on their behalf.   To solve the problem, England has introduced a third prerequisite for invitations to purchase. The third prerequisite specifies that the invitation to purchase has to make it possible for the consumer to actually buy the product. The invitation to purchase has to be close to an agreement between the manufacturer and the consumer. In that case, all the commercials that do not make it possible for the consumer to actually buy the product will not be considered as an invitation to purchase. This would make 12 § MFL unfeasible and would lead towards a development in which the small manufacturers that are not within the same economical unit would be able to cooperate with their commercials without acting against article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 KL.