This research examined the challenges, decisions, issues, and dilemmas facing the International Community (IC) in attempting to re-establish and rebuild public administration and other government institutions in a country that continues to suffer from instability and remains at high risk of further conflict. The research looks specifically at a subset of Public Administration Reform (PAR): Civil Service and Administrative Reform (CSAR). The research concludes that CSAR in a Fragile and Conflict Affected State (FCAS) such as Afghanistan is clearly a ‘wicked problem’ requiring innovative, iterative and adaptive responses by the IC over an extended time period. However, the IC treats CSAR in Afghanistan as a ‘tame’ problem simply framed in terms of ‘we are coming to build your capacity’, resulting in slow progress on public sector reform overall and little understanding of the relationship with overarching statebuilding and stabilisation objectives. Despite the acknowledgement of the importance of CSAR, IC support has fallen dramatically in recent years. The current approach to supporting CSAR in Afghanistan is therefore almost guaranteed to fail. The research calls for a new approach to PAR in these types of cases, one that recognises the severe limits to progress utilising existing approaches and structures rooted in Western notions of good government. A new approach goes beyond the overwhelming focus on capacity development; emphasises the importance of understanding what space exists for reform; recognises the need to pragmatically confront trade- offs between the competing objectives of reconciling stabilisation imperatives with wider considerations of ‘good governance’; and poses an alternative expanded framework for considering public administration, legitimacy, authority and representation in the government of an FCAS, partly as an organising framework but also as an aid to understanding the complexity of interrelated systems prevalent in an FCAS. The research also concludes that a great deal more independent academic research is required to understand how to make progress in Public Sector Reform (PSR), stabilisation and longer-term development that will help prevent countries slipping back into conflict.

Det övergripande syftet med studien är att pröva om teoribildningen "soptunnemodellen" kan skapa en förståelse för att nationellt ägarskap presenteras som en lösning på den svenska biståndsinsatsen till Afghanistan, trots att regeringens beskrivning av Afghanistan och biståndsmedlens fördelning kan uppfattas som motsägelsefullt. Med grund i soptunnemodellen där lösningar söker efter problem beskrivs det diskursiva brottet i svensk biståndspolitik runt 2003 där regeringen i en propositionen beskrev hur den svenska biståndspolitiken skulle läggas om till att utgå från principen om nationellt ägarskap, där mottagarländerna skulle gå från att vara objekt till att vara subjekt. Denna princip, eller lösning som soptunnemodellen skulle beskriva den som, har sedan präglat de svenska biståndsinsatserna och beskrivs även i utvecklingsstrategin från 2007. Nationellt ägarskap kan därför ses som en etablerad, och färdig lösning när det kommer till att genomföra biståndsinsatser. Den ska visserligen då skifta mellan olika nationer, då nationellt ägarskap ska vara behovsstyrt, men själva grundantagandet om att en viss stabilitet ska finnas etablerad för att möjliggöra nationellt ägarskap tycks ha förbisetts. Med anledning av att dessa typer av insatser, eller i alla fall den insats som Afghanistan har varit, egentligen har haft alla typer av insatser: humanitära, utvecklingssamarbete och militära är kontexten annorlunda. I Afghanistan pågår alltså flera olika typer av insatser som pågår samtidigt. Slutsatsen i denna studie är att lösningen om nationellt ägarskap blir själva problemet för biståndsinsatsen i Afghanistan, och därför kan lösningen behöva problematiseras ytterligare för att skapa en förståelse för hur insatsen i Afghanistan ska kunna genomföras i praktiken. Det blir även viktigt för framtida insatser, för att undvika att Sveriges biståndspolitik kan komma att bli kontraproduktiv, vilket soptunnemodellen tillsammans med det institutionella perspektivet hjälper till att synliggöra.

This dissertation seeks to assess the degree of integration in the sector of security and defense of the European Union. The emphasis is brought on the Solana era, 1999-2009, as Mr. Solana was the first High Representative for the Common Foreign and Security Policy of the EU. His mandate was axiomatic in shaping a common security strategy for the Union. In order to measure the degree of integration, this dissertation applied an eclectic theoretical approach on three case studies looking at three distinct levels of analysis: domestic, homeland counterterrorism; regional, energy security vis-à-vis Russia; international, EUPOL Afghanistan mission.

Thesis (Ph. D.)--Ohio State University, 2007. / Full text release at OhioLINK's ETD Center delayed at author's request

Zugl.: Berlin, Humboldt-Univ., Masterarbeit, 2007 u.d.T.: Löfflmann, Georg: Deutsche Sicherheitspolitik im Spannungsverhältnis von Multilateralismus und Zurückhaltung

Zugl.: Potsdam, Univ., Diplomarbeit, 2006/2007

Thesis--Univ. Karlsruhe, 2004. / Includes bibliographical references (p. 249-272). Also available electronically in PDF format.

Thesis (M.A.) - Carleton University, 2006. / Includes bibliographical references (p. 93-112). Also available in electronic format on the Internet.

Zugl.: Berlin, Humboldt-Univ., Masterarbeit, 2007 u.d.T.: Löfflmann, Georg: Deutsche Sicherheitspolitik im Spannungsverhältnis von Multilateralismus und Zurückhaltung

Zugl.: Hannover, Universiẗat, Diss., 2006.