BAKGRUND: Sepsis definieras som en livshotande organdysfunktion och drabbar cirka 49miljoner människor världen över. Symtomen vid sepsis är ofta fluktuerande, medgastrointestinala besvär och nedsatt allmäntillstånd. Sjuksköterskan har i sin roll somomvårdnadsansvarig en central roll i omhändertagandet av patienter med sepsis.Sjuksköterskans patientnära arbete ses även som en viktig länk i arbetet att lokalisera tidigasymtom som kan antyda på sepsis.SYFTE: Litteraturstudiens syfte var att beskriva sjuksköterskor erfarenhet av den akutaomvårdnaden hos patienter med sepsis.METOD: Litteraturstudie med systematisk sökning, datamaterialet analyserades genomintegrerad analys.RESULTAT: Det framgick kunskapsbrist relaterat till omvårdnadsarbetet vid sepsis somgenererade i en osäkerhet hos sjuksköterskorna. Bristande resurser i kombination med en högarbetsbelastning visade sig försvåra sjuksköterskors omvårdnadsarbete. Fungerandekommunikation mellan kollegor ansågs effektivisera omvårdnadsarbetet och beskrevs utgöraen framgångsfaktor i patientomhändertagande. Slutligen beskrev de deltagandesjuksköterskorna en avsaknad av relevanta bedömningsinstrument samt att debedömningsinstrument som redan existerade inte utnyttjades i det dagliga omvårdnadsarbetet.SLUTSATS: Sjuksköterskan behöver erbjudas utbildning och kompetensutveckling för attminimera osäkerheten i omvårdnadsarbetet. Vidare behöver organisatoriska brister identifierasoch åtgärdas för att sjuksköterskorna ska kunna erbjuda en god och säker vård.Sjuksköterskan bör även sträva efter fungerande kommunikation samt implementering avbedömningsinstrument.

Bakgrund Självskadebeteende är ett växande problem bland unga. Det finns många missförstånd gällande självskadebeteende. Forskning ur ett sjuksköterskeperspektiv finns tillgänglig medan forskning ur ett patientperspektiv är mer ovanlig. Syfte Syftet med studien var att undersöka uppfattningen av primärvård och somatisk vård hos personer med självskadebeteende, samt identifiera eventuella hinder för att söka vård. Metod En litteraturöversikt utfördes baserat på sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Analysmaterialet bestod av vetenskapliga artiklar som beskriver personer med självskadebeteende som vid ett eller flera tillfällen varit i behov av vård. Resultat De flesta personer med självskadebeteende söker inte vård. Positiva uppfattningar om primärvård och somatisk vård var känslan att bli tagen på allvar, främjande av integritet, att inte bli dömd och att vårdpersonalen lyssnade. Negativa uppfattningar utgjordes av avfärdande från vården, utebliven effekt av läkemedel, rutinmässig hantering, bristande uppföljning samt långa väntetider. Det framhölls att självskadebeteendet kunde hindras om personer fått hjälp i tid. Hinder för att söka vård var att ingen förstod eller brydde sig, ovilja att få hjälp, mentalt tillstånd, rädsla och skam, praktiska hinder, tidigare negativa erfarenheter av vård samt okunskap om var det går att söka vård. Vänner och familj identifierades ha stort inflytande på huruvida vård söktes eller ej. Slutsats Det är svårt för primärvård och somatisk vård att nå personer med självskadebeteende. Patienter som sökt vård har skilda uppfattningar av vården. Många personer med självskadebeteende söker ingen hjälp på grund av att de upplever bristande bemötande och förtroende för vården. Patientgruppen uttrycker behovet av att bli sedd som människa och lyssnad på vilket kan öka sannolikheten för att de söker vård. Vårdens utmaning är att möta patienterna på ett optimalt sätt och inbringa förtroende. Detta kan uppnås med adekvat utbildning inom området till vårdpersonal utanför psykiatrin. / Background Self-harm is a growing problem among young people. There are many misunderstandings about self-harm. Research from a nursing perspective is available while research from a patient perspective is more unusual. Aim The aim of the study was to investigate the perception of primary care and somatic care in persons with self-injurious behavior, as well as identify possible barriers to seeking care. Method A literature study was made based on searches in the CINAHL and PubMed databases. The analysis material consisted of scientific articles describing persons with self-injurious behavior, who on one or more occasions had needed care. Results Most people with self-injurious behavior does not seek care. Positive perceptions of primary care and somatic care were the sense of being taken seriously, promotion of integrity, not being judged and that the healthcare staff truly listened. Negative perceptions consisted of dismissal from the healthcare, lack of drug effects, routing management, lack of follow-up and long waiting times. It was emphasized that self-harm could be hindered if people were helped on time. Barriers to seeking care were that no one understood or cared, unwillingness to get help, mental condition, fear and shame, practical barriers, previous negative experiences of care and lack of knowledge on where to turn. Friends and family was identified to have a major influence on whether care was sought. Conclusion It is difficult for primary care and somatic care to reach persons with self-injurious behavior. Patients who sought care have different perceptions of care. Many people who self-harm does not seek medical care because they experience shortcomings in treatment and lack trust in care. The patient group expresses the need to be seen as a human being and listened to which may increase the likelihood of seeking care. The challenge for the healthcare is to meet patients in an optimal way and raise confidence. This can be achieved with adequate training for healthcare professionals outside the psychiatric care.

Bakgrund: Akutmottagningar är överrepresenterade när det gäller förekomsten av våld inom vården. Våldet påverkar sjuksköterskans förmåga att ge god vård negativt och riskerar både patientsäkerheten och arbetsmiljön på akutmottagningen. Syfte: Att undersöka vilka riskfaktorer som kan öka risken för att en patient uppvisar ett våldsamt beteende på akutmottagningen samt hur personalen bemöter dessa patienter. Metod: Arbetet är designat som en integrativ litteraturstudie där 12 artiklar inkluderades. Resultat: Ett flertal faktorer identifierades som betydelsefulla för risken att en patient uppvisar ett våldsamt beteende på akutmottagningen. Utifrån dem identifierades fyra faktorer som särskilt viktiga; väntetider under “strukturella faktorer”, alkohol eller drogpåverkade patienter under “substansrelaterade faktorer” samt patienter med psykiatrisk sjukdom under “medicinska faktorer”. Deltagarna i de olika studierna identifierade ofta samma faktorer, även om de lade olika mycket tyngd vid olika faktorer. Hur akutvårdspersonalen hanterade kontakten med de patienter som uppvisade ett våldsamt beteende var olika bland annat beroende på erfarenhet. Bättre kommunikation, information och ett empatiskt bemötande kunde minska risken för våldsamt beteende och avvärja ett våldsamt beteende. Slutsats: Förekomsten av våld på akutmottagningen kan sällan förklaras av en enskild faktor, utan oftast spelar många separata faktorer in. De riskfaktorerna som identifierats som enskilt största för risken för våld på akutmottagning är väntetider, alkohol och/eller drogpåverkade patienter samt patienter med psykiatrisk sjukdom. God kommunikation, information och empati kan minska risk för våld eller kan minska eller förebygga att våld uppstår. / Background: Emergency departments are over-represented in the incidence of violence in health care. Violence affects nurses' ability to provide good care in a negative way and increases the risks to both patient safety and workplace environment. Purpose: To investigate the risk factors that can increase the risk of a patient exhibiting violent behavior in the emergency department and how the staff treats these patients. Method: The thesis is designed as an integrative literature review in which 12 articles were included. Results: Several factors were identified as important to the risk of patients exhibiting violent behavior when visiting the emergency department. Four factors amongst them were identified as especially important: waiting times under “structural factors”, patients under the influence of alcohol or narcotics under “factors related to substances”, as well as patients with psychiatric disorders under “medicinal factors”. The participants in the different studies often identified the same factors, even though they had differing opinions on the importance of the factors. The emergency department staff handled the contact with patients exhibiting violent behavior differently based on several factors such as experience. Better communication, information and an empathic treatment of could lessen the risk of violent behavior and help stave off violent behavior. Conclusion: The most common risk factors for violence in the emergency department are waiting times, alcohol and / or drug affected patients and patients with psychiatric illness. Good communication, information and empathy can reduce the risk of violence or averting violence.

Bakgrund: Vårdskador drabbar närmare 10 procent av alla patienter. I samband med ett traumaomhändertagande kommer anestesisjuksköterskan att arbeta i en miljö som inte är dennes dagliga arbetsplats. Detta ställer höga krav på kompetens, följsamhet till riktlinjer och inövade rutiner för att kunna bibehålla ett patientsäkert och effektiv traumaomhändertagande.   Syfte: Att identifiera faktorer som kan inverka på patientsäkerheten i samband med att anestesisjuksköterskan larmas till akutrummet.   Metod: Med resilience engineering som utgångspunkt gjordes en flerfallsstudie med holistisk design. Varje fall (n=8) analyserades separat för att sammanställas med en induktiv ansats genom instrumentet Functional Resonance Analysis Method. Följsamheten mot lokala riktlinjerna kontrollerades med en deduktiv ansats.   Resultat: Anestesisjuksköterskan har till hälften av fallen den lokalkännedom som krävdes enligt gällande riktlinjer, anestesisjuksköterskan förefaller i flera fall sakna kunskap om den tekniska apparaturen som används. Detta resulterar i att anestesisjuksköterskan inte arbetade självständig utan blev beroende av traumateamet för att slutföra sina uppgifter. Förberedelserna varierade stort, i majoriteten av fallen fanns ingen större följsamhet till de riktlinjer som styrde anestesisjuksköterskans arbete i ett traumaomhändertagande. En hög patientsäkerhet bibehölls genom att arbetsfördelningen och förberedelserna delades på, ofta outtalat inom traumateamets medlemmar. Tack vare stor personalgrupp och hög kompetens inom traumateamet kunde teamets medlemmar komplettera varandra.   Slutsats: Flera aspekter som kan påverka patientsäkerhet negativt identifierades. Flertalet av dessa bl.a. lokal- och utrustningskännedom för anestesisjuksköterskor bedömdes kunna minskas eller elimineras om följsamheten till riktlinjerna skärps. I alla analyserade fall bibehålls god patientsäkerhet tack vare traumateamets höga resilience. / Background: Injuries in care occurs in approximately 10 percent of all patients. In a critical trauma care the anaesthetic nurse works in an unfamiliar workplace. This requires high competence and directive guidelines to maintain a high patient safety and effective trauma care.   Objectives: To identify factors that can have impact on the patient safety when the anaesthetic nurse is called to the ER.   Methods: Through resilience engineering, a multi-case study with a holistic design was conducted. Each case (n=8) analysed separately with an inductive approach with the instrument Functional Resonance Analysis Method. Thereafter, the compliance with guidelines was studied with a deductive approach.   Results: The anaesthetic nurse lacked the required knowledge of the ER that is required by the guidelines in half of the cases. The anaesthetic nurse also appeared to lack knowledge of technical equipment. This caused dependency in the anaesthetic nurse to fulfil its duties. Preparations varied greatly, in most of cases there was no major compliance with the guidelines for the anaesthetic nurse. High patient safety was maintained by dividing the labour within the team’s members. Thanks to large staff and level of competence within the team, the members could complement each other.   Conclusions: Several aspects that could affect patient safety negatively were identified. Most of these negative aspects could be reduced if compliance with guidelines were tightened. Throughout all cases, good patient safety is maintained thanks to the team's high resilience.

Bakgrund: Akutmottagningar behöver vara utformade för att kunna erbjuda en varierad patientgrupp akut vård. Arbetet på en akutmottagning karakteriseras av teamwork där sjuksköterskan förväntas kunna handla snabbt och kombinera omvårdnadsarbetet med medicinska och administrativa arbetsuppgifter. För att kunna uppleva en god arbetsmiljö krävs ett socialt kapital på arbetsplatsen, förmågan att uppleva mening och tillfredsställelse i arbetet samt ett gott stöd från organisationens olika skikt.  Syfte: Belysa sjuksköterskans arbetsmiljö på en akutmottagning.  Metod: Metoden som använts är en litteraturöversikt enligt Fribergs metod med syftet att skapa en överblick över det aktuella kunskapsläget inom ämnesområdet. Översikten utformades på tio vetenskapliga artiklar hämtade från CINAHL Complete och PubMed. Artiklarna analyserades enligt Fribergs modell för en litteraturöversikt, likheter och skillnader identifierades och tematiserades. Som teoretisk utgångspunkt användes Watsons omvårdnadsteori.  Resultat: Resultatet presenteras i form av tre huvudteman; fysiska, psykologiska och sociala aspekter av arbetsmiljön. De fysiska aspekterna utgjordes av undertemana Lokaler och säkerhet samt Bemanning och patienttäthet. De psykologiska aspekterna behandlade ämnena Att arbeta under tidspress samt Förekomst av utmattning, ångest och arbetsrelaterad stress. De sociala aspekterna inkluderade Teamwork och Konflikthantering.  Diskussion: Resultatet diskuterades med utgångspunkt i Watsons omvårdnadsteori och analyserades i relation till hur organisationen och ledningen såväl som sjuksköterskans inställning till omvårdnad kunde påverka arbetsmiljön. Resultatet tolkades även utifrån arbetsmiljöns påverkan på sjuksköterskans patientbemötande.

Bakgrunden belyser att barnsjukvården arbetar utefter ett familjecentrerat förhållningssätt där familjen ses som en enhet. Separation av barn och föräldrar har negativa konsekvenser. Vårdpersonalen syn på föräldrars närvaro världen över är tveksamma till att låta föräldrar att närvara vid återupplivning av deras barn.  Syftet var att beskriva föräldrars upplevelse av att närvara vid deras barn återupplivning. Den valda metoden för denna studie var litteraturöversikt med systematisk metod. Sökningarna genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Totalt inkluderades 16 vetenskapliga artiklar varav 12 kvaliativa studier, tre kvantitativa studer och en mixad studie. Efter kvalitesgranskningen var nio av god kvalité och sju av hög kvalitet. De inkluderade artiklarna analyserades i en integrerad metod.  Resultatet kategoriseras i fyra huvudkategorier "Föräldrar emotionella uttryck", "föräldras behov vid återupplivning", Föräldras relation till vårdpersonal" och "Närvaro vid ååterupplivning". Familjer Beskriver det inte bara som av högsta vikt at få närvara utan även som deras otvetydig rättighet, ett naturligt och instinktivt ansvar som förelder. Det är kritiskt för anhöriga att få basal och konkret information kring barnets tillstånd och att vårdpersonalen som ger dessa uppdateringar vet vad som pågår. Familjers närvaro vid återupplivning ger sällan avbrott i det medicinska teamets arbete.  Slutsats från studie var att majoriteten av föräldrarna vill närvara vid återupplivningen av deras barn. Närvaron påverkar föräldrar i efterhand positivt då det underlättar för sorgearbetet. Därtill är det av vikt att anhöriga erbjuds adekvat stöd och blir tillhandahållna kontinuerlig adekvat information angående barnets tillstånd för att bidra till att föräldrarna ska känna sig mer trygga i situationen. / The background highlights that pediatric care works from a family-centered point of view where the family is seen as a unit. Separation of children and their parents has negative consequences. Worldwide nurses' view of parents' presence during resuscitation of their children is hesitant. The purpose of this study was to describe parents´ experience of attending their child´s resuscitation. The chosen method for this study was a literature review with systematic method. The searches were performed in the PubMed and CINAHL databases. A total of 16 articles were included, of which 12 qualitative studies, 3 quantitative studie and 1 mixed study. After the quality review, nine were of good quality and seven of high quality. The included articles were analyzed in an integrated method. The results are categorized into four main categories: “Parents´ emotional expression”, “Parents´ need during resuscitation”, “Parents´relationship to care staff” and “Attendance in resuscitation”. Families do not only describe it as the utmost importance to be present but also as their unequivocal right, an innate and instinctive responsibility as a parent. It is critical for relatives to receive basic and concrete information about the child's condition and furthermore that the care staff who provide these updates has knowledge regarding the resuscitation of the parents´child. The presence of families in resuscitation seldom interrupts the work of the medical team. The conclusion from the study was that the majority of parents want to attend the resuscitation of their children. The presence has a positive effect on parents afterwards as it facilitates the mourning. In addition, it is important that relatives are offered emotional support and are provided with continuous adequate information regarding the child's condition in order to help the parents feel more secure in the situation.

Bakgrund: Att vårda patienter i akuta skeden innebär ofta en kaotisk situation som är känslomässigt påfrestande för både sjuksköterskan och patienten. Eftersom man som sjuksköterska inom akutsjukvården utsätts för många känslomässiga reaktioner samtidigt som allt fokus ska läggas på patienten är risken stor att arbetssituationen blir orimlig. Syftet med litteraturstudien var att belysa upplevelser av akut omvårdnad av patienter med trauma ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats. Resultatet baserades på tio vetenskapliga artiklar som visade att sjuksköterskor upplevde akut omvårdnad av patienter med trauma som ett svårt och stressigt arbete som oftast ledde till olika stressymtom som exempelvis utbrändhet, personlig stress, posttraumatisk stressyndrom och sekundär traumatisk stress. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde det känslomässigt svårast att behandla unga trauma patienter samt släktingar eller kollegors släktingar. Yngre oerfarna sjuksköterskor reagerade oftast starkare på trauma situationerna än vad erfarna sjuksköterskor gjorde. / Background: Caring for patients in trauma situations is often emotionally stressful for both the nurse and the patients. Since nurses in the emergency care often deal with emotional reactions while al the focus must be on the patient, there is a great risk that the work situation will be unsustainable. The purpose of the literature study was to elucidate experiences of trauma care from nurse’s perspective. Method: The study was designed as a structured literature review with an inductive approach. The result was based on ten scientific articles and showed that nurses experiences of trauma care was difficult and stressful and usually led to various stress symptoms such as burnout, personal stress, posttraumatic stress syndrome and secondary traumatic stress. Conclusion: The nurses found it emotionally difficult to treat young trauma patients as well as relatives or colleagues’ relatives. The younger inexperienced nurses usually responded stronger to the trauma situations than the experienced nurses did.

Enligt Svenska hjärt- och lungräddningsregistret drabbas cirka 13 000 personer årligen av ett plötsligt hjärtstopp i Sverige och av dessa inleds hjärt-lungräddning [HLR] i cirka 8500 av fallen. HLR innebär att på konstgjord väg cirkulera blodet genom kompressioner och inblåsningar. Det kan vara en mycket traumatisk upplevelse för de närstående och sjuksköterskan har ett stort ansvar i att inkludera dem enligt de etiska riktlinjerna som finns avseende HLR.  Syftet med detta arbete var att beskriva närståendes inställning till och erfarenhet av att närvara vid hjärt-lungräddning inom akutsjukvården. En litteraturöversikt med systematisk ansats har använts som metod. Totalt 17 artiklar har inkluderats, varav 9 kvantitativa och 8 kvalitativa. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmets framtagna granskningsinstrument för bedömning av den vetenskapliga kvalitén. Därefter påbörjades textanalysen där artiklarna först summerades i en artikelmatris, sedan plockades data som motsvarade syftet ut från respektive artikel. Data syntetiserades i kategorier och underkategorier. Resultatet baserades på tre övergripande huvudkategorier, individens inställning och förutsättningar till att närvara, omständigheter som påverkar upplevelsen och hur bemötande och kommunikation formar vårdrelationen. Majoriteten av de närstående hade en positiv inställning och även om det var en känslomässigt utmanande upplevelse var det viktigt att finnas där för sin närstående. Närstående hade dock ett stort behov av stöd i olika former både från andra närstående och vårdpersonal. Vårdpersonalens inställning och bemötande påverkade upplevelsen.  Slutsatsen var att anhöriga vill vara närvarande men behöver stöd för att bättre kunna hantera upplevelsen och minska risken för psykisk ohälsa. / According to the Swedish Cardiopulmonary Resuscitation Register, approximately 13,000 people suffer a sudden cardiac arrest annually in Sweden, and of these, cardiopulmonary resuscitation [CPR] is initiated in about 8,500 of the cases. CPR involves artificially circulating the blood through compressions and breaths. It can be a very traumatic experience for the relatives and the nurse has a responsibility to include them according to the ethical guidelines that exist regarding CPR. The aim of this study was to describe relatives’ attitudes to and experience of being present at cardiopulmonary resuscitation in emergency care. A literature review with a systematic approach has been used as a method. Database searches have been made in Cinahl and PubMed. A total of 17 articles have been included, of which nine are quantitative and eight qualitative. The articles were quality reviewed on the basis of Sophiahemmet’s review instrument for assessing scientific quality. Then the text analysis began, where the articles were first summarized in an article matrix, then data that corresponded to the purpose was picked out from each article. The data were synthesized into categories and subcategories. The result was based on three main categories, the individual’s attitude and conditions for attending, circumstances that affect the experience and how treatment and communication shape the care relationship. The majority of the relatives had a positive attitude and even though it was an emotionally challenging experience, it was important to be there for the loved one. However, relatives had a great need for support in various forms both from other relatives and healthcare professionals. The healthcare professional's attitude and treatment affected the experience. The conclusion was that relatives want to be present but need support to better manage the experience and reduce the risk of mental illness.

Akutmottagningen spelar en central roll inom vården och samverkar med flera aktörer. På en akutmottagning arbetar olika professioner med patienter drabbade av akut sjukdom eller skada. Arbetet på akutmottagning sker ofta i team, och en specialistsjuksköterska inom akutsjukvård skall verka för god samverkan i team och främja en säker vård. Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av teamarbete på akutmottagning.  Litteraturöversikt användes som metod och 15 artiklar analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet innehåller tre kategorier och tio underkategorier. Kategorierna belyser teamarbetes komponenter, teamarbetes konsekvenser och faktorer som påverkarteamarbetet. Slutsatsen är att ledarskap, kommunikation och tydliga roller är viktiga komponenter inom teamarbete enligt sjuksköterskor. Bra teamarbete ger ett effektivt arbetssätt men påverkas av arbetsbelastningen. Teamarbete är av stor vikt för akutsjukvård då detta påverkar patientsäkerheten och arbetstillfredsställelsen hos medarbetare. Teamarbete kommer dock inte av sig själv utan behövs övas på. / The emergency department plays a central role in healthcare and collaborates with several actors. In an emergency department, various professions work with patients affected by acute illness or injury. The work in the emergency department often takes place in teams, and a specialist nurse in emergency care must work for good collaboration in teams and promote safe care. The purpose was to shed light on nurses' experiences and experiences of teamwork in the emergency department. Literature review was used as a method and 15 articles were analyzed using qualitative content analysis. The results state contains three categories and ten subcategories. The categories that emerged were teamwork components, teamwork consequences and factors that influenced teamwork. The conclusion is that leadership, communication and clear roles are important components in teamwork according to nurses. Good teamwork provides an efficient way of working but is affected by the workload. Teamwork is of great importance for emergency care as this affects patient safety and job satisfaction among employees. However, teamwork does not come by itself but needs to be practiced.