<p><strong>Bakgrund: </strong>Inom sjukvården påträffas ibland patienter med stickrädsla. Vid planerad sjukvård finns ofta tid och möjlighet att organisera så att patienten får en så god omvårdnad som möjligt. Inom den akuta sjukvården kan dessa faktorer saknas.</p><p><strong>Syfte:</strong> Studiens syfte var att beskriva vilka problem som kan uppstå i omhändertagandet av patienter med stickrädsla och sprutfobi, i samband med ambulans- respektive anestesiologisk sjukvård och hur personalen hanterar detta.</p><p><strong>Metod:</strong> Studien genomfördes på ett sjukhus och en ambulansstation i Mellansverige. Ambulanssjukvårdare, ambulans- och anestesisjuksköterskor deltog. En kvalitativ fokusgruppsintervjumetod med kvalitativ innehållsanalys av materialet användes.</p><p><strong>Resultat: </strong>Den personal som ingått i studien var eniga om att stickrädsla inte är ett stort problem. Vid möten med människor som har stickrädsla ansåg de att det är viktigt att ta sig den tid som situationen kan ge. Att som vårdgivare ge ett lugnt och tryggt bemötande och ha ett pedagogiskt förhållningssätt, som vid omvårdnad av barn.</p><p><strong>Diskussion: </strong>Stickrädsla kan vara uttryck för olika underliggande obehagskänslor inför sjukvården. Några specifika riktlinjer vad gäller patienter med stickrädsla tros ej vara möjligt då varje möte är unikt.</p><p><strong></strong></p><p><strong>Nyckelord:</strong> akutsjukvård, kvalitativ metod, pedagogiskt förhållningssätt, sprutfobi.</p><p> </p>

Inledning: Dagens hälso- och sjukvård innebär en snabb utveckling med avancerad teknologi. Tillsammans med nedskärningar av personal medför det en ändrad förutsättning för sjuksköterskan i dess omvårdnadsarbete. Vårdpersonal är en yrkesgrupp som ofta belastas med både höga sociala och psykiska krav. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hur stress på arbetsplatsen påverkade personalen inom akutsjukvård. Metod: Litteraturstudie med artiklar ifrån PubMed och Cinahl som granskats och klassificerats. Resultat: Den höga arbetsbördan och patienters lidande var faktorer som upplevdes stressfyllda bland sjuksköterskor. Det som påverkade arbetstillfredsställelsen var ofta relaterat till arbetsmiljön som till exempel stöd från ledningen, kommunikation, samarbete och stress. Diskussion: Att arbetsbördan är en sådan vanlig stressor är oroväckande och skulle kunna tyda på en otillräcklig arbetsmiljö. Det är viktigt med en god arbetsmiljö och att hålla stressen på en acceptabel nivå. Slutsats: Genom mer forskning och en ökad förståelse kan man förhoppningsvis hitta metoder att minska på den skadliga stressens påverkan på personalen.

Bakgrund: Inom sjukvården påträffas ibland patienter med stickrädsla. Vid planerad sjukvård finns ofta tid och möjlighet att organisera så att patienten får en så god omvårdnad som möjligt. Inom den akuta sjukvården kan dessa faktorer saknas. Syfte: Studiens syfte var att beskriva vilka problem som kan uppstå i omhändertagandet av patienter med stickrädsla och sprutfobi, i samband med ambulans- respektive anestesiologisk sjukvård och hur personalen hanterar detta. Metod: Studien genomfördes på ett sjukhus och en ambulansstation i Mellansverige. Ambulanssjukvårdare, ambulans- och anestesisjuksköterskor deltog. En kvalitativ fokusgruppsintervjumetod med kvalitativ innehållsanalys av materialet användes. Resultat: Den personal som ingått i studien var eniga om att stickrädsla inte är ett stort problem. Vid möten med människor som har stickrädsla ansåg de att det är viktigt att ta sig den tid som situationen kan ge. Att som vårdgivare ge ett lugnt och tryggt bemötande och ha ett pedagogiskt förhållningssätt, som vid omvårdnad av barn. Diskussion: Stickrädsla kan vara uttryck för olika underliggande obehagskänslor inför sjukvården. Några specifika riktlinjer vad gäller patienter med stickrädsla tros ej vara möjligt då varje möte är unikt. Nyckelord: akutsjukvård, kvalitativ metod, pedagogiskt förhållningssätt, sprutfobi.

Palliativ vård innebär att patientens symtom lindras med olika behandlings- och omvårdnadsåtgärder för att främja patientens välbefinnande. Palliativ vård ska bedrivas oavsett var patienten vårdas. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor uppfattade den palliativa vården på kirurgisk akutvårdsavdelning. Metod: Kvalitativ metod med fenomenografisk forskningsansats har använts. Från två kirurgiska akutvårdsavdelningar intervjuades 15 sjuksköterskor. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades. Första huvudkategorin var palliativ vård för en sjuksköterska på kirurgisk akutvårdsavdelning, med två underkategorier: innebörden av palliativ vård för sjuksköterskan och kärnan i omvårdnaden av en patient i palliativt skede. Andra huvudkategorin var hinder för omvårdnadsarbetet av en patient i palliativt skede med underkategorierna: tid, kompetens, kommunikation/information, bristande planering och dokumentation, resurser och samarbete. Tredje huvudkategorin var sjuksköterskans möte med en patient i palliativt skede med underkategorierna: sjuksköterskans roll, symtomlindring, känslor och skapa trygghet. Konklusion: Sjuksköterskorna försökte se patienters alla behov för att kunna väva ihop alla trådar för att få en trygg och säker vård för en patient i palliativt skede trots tidsbrist och stressig miljö.

Bakgrund: Triagesystem användes för att identifiera allvarligt sjuka från mindre sjuka på akutmottagningar. En snabb och adekvat behandling var viktig för en god patientsäkerhet. En sjuksköterskas felbedömning kunde ge allvarliga konsekvenser för en patient och andra vårdsökande. Syfte: Att belysa faktorer som påverkar sjuksköterskan i sitt triagearbete på akutmottagning. Metod: En litteraturöversikt gjordes och 18 resultatartiklar inkluderades. Analysarbetet inspirerades av kvalitativ innehållsanalys och resulterade i 4 kategorier och 13 underkategorier. Resultat: Sjuksköterskans triagearbete påverkades av färdigheter, personliga egenskaper, organisation och tillgång till information. Diskussion: Få sjuksköterskor hade utbildning i triage vilket borde uppmärksammas mer med tanke på att ett stort antal patienter söker till akutmottagningar varje dag. Sjuksköterskor borde utgå ifrån gemensamma riktlinjer för att patienter skall behandlas lika oberoende vilken akutmottagning de söker vård på. Slutsats: Erfarenhet, utbildning, kommunikation, intuition, självtillit, arbetsbelastning, arbetsteam, arbetsuppgift, triageskala, helhetsbedömning, initial bedömning, objektiv- samt subjektiv data påverkade triagebedömningen. Troligen förekom en samverkan mellan dem vilket gjorde området komplext.

Bakgrund: Debreifingsamtalet utvecklades ursprungligen på 1980-talet av Jeffrey T Mitchell som en metod för ambulanspersonal att bearbeta traumatiska upplevelser. Debriefing är ett samtal som syftar till att bearbeta negativa stress-reaktioner efter en traumatisk upplevelse.   Problemformulering: Vårdpersonal inom akutsjukvården utsätts ofta för traumatiska upplevelser, vilka kan utlösa stressreaktioner som medverkar till att personalen inte kan arbeta efter sin fulla förmåga och kompetens. Syfte: Syftet med den systematiska litteraturstudien var att beskriva betydelsen av debriefingsamtal för vårdpersonal inom akutsjukvården. Metod: En systematisk litteraturstudie innehållande 8 kvantitativa och 2 kvalitativa artiklar från databaserna Cinahl, Pubmed och PsychINFO genomfördes. Artiklarna analyserades med hjälp av granskningsmallar samt utifrån en innehållsanalys. Resultat: Personal uppgav att det fanns behov av debriefingsamtal, samtidigt som forskningen visade på att debriefing även kunde ha förvärrande inverkan på personalens psykiska välbefinnande. Forskning visade att det råder stor brist på riktlinjer inom akutsjukvården för debriefingsamtalen. Resultaten visade även att debriefingsamtal kunde fungera stärkande för kommunikationen inom arbetslaget. Slutsats: Litteraturstudien visade att debriefingsamtal i många studier var positivt och högt rankat av personalen. Vi som författare drar slutsatsen att mer forskning på området behövs för att kunna skapa tydligare riktlinjer för debriefingsamtal inom akutsjukvården. Ingen enhetlig betydelse av debriefingsamtal framkom i studien.

SAMMANFATTNING En akutmottagning är en organisation uppbyggd för att ta hand om den akut sjuka patienten, vårda, stabilisera dennes tillstånd, behandla och bedriva kvalitativ vård i det akuta skedet. En trend ses världen över med ett ökat patientinflöde till våra akutmottagningar, vilket ställer högre krav på organisationen. Crowding är ett uttryck som beskriver en situation på akutmottagningar vilken innebär att antalet patienter överstiger det maximala antal som verksamheten kan hantera. Crowding behöver nödvändigtvis inte enbart vara högt patientantal utan beskrivs även som vårdtyngd, överbeläggning och arbetsbelastning. Befintliga resurser räcker ej till för att möta det ökade behovet av vård. Detta kan leda till ett sämre patientflöde, längre vårdtider på akutmottagning samt högre arbetsbelastning på akutmottagningen. Syfte med denna studie var att belysa sjuksköterskans upplevelse av och vid crowding på akutmottagningen. Den metod som valdes var en litteraturöversikt. Studier med kvalitativ, kvantitativ och mixad metod inkluderades. Resultatet bygger på 18 vetenskapliga artiklar, publicerade mellan 2007- 2017, insamlade från databaserna CINAHL Complete, PubMed och Google Scholar och bearbetade med en integrerad analysmetod. Resultatet påvisade att sjuksköterskornas upplevelse var att crowding gav en påverkan på flera områden. De beskrev en försämrad arbetsmiljö och en högre arbetsbelastning. På grund av tidspress var de tvungna att utföra flera arbetsuppgifter simultant och ha ansvar för flertalet patienter samtidigt. De behövde ständigt omprioritera sina uppgifter och kände att de hade brist på kontroll över situationen under rådande crowding. Även sjuksköterskans egen hälsa blev ansatt när arbetsbelastningen blev för hög. De upplevde även att de inte hade möjlighet att arbeta enligt sjuksköterskans kärnkomptetenser och etiska koder vilket medförde konsekvenser för patienterna. Patientsäkerheten uppfattades hotad. Slutsatsen av denna litteraturstudie är att crowding är ett komplex dilemma som påverkar sjuksköterskans arbetssituation, hens egen hälsa och välbefinnande samt även får konsekvenser för vården av patienterna på akutmottagningen. Nyckelord: Crowding, Akutsjukvård, Sjuksköterskor, Upplevelse, Patientsäkerhet / ABSTRACT An emergency department is an organization constructed to take care of the acutely ill patient. The work includes stabilizing critically ill patients, treat when possible and conduct qualitative care in the acute phase. All around the world, a trend with an increasing number of patients seeking medical care and number remaining within the emergency departments is noticeable. This increases the demand on the organization. Crowding is an expression which describes a situation in the emergency department and means that the number of patients exceeds the capacity of the department. Crowding isn't necessarily defined only as a high number of patients present at the same time. It can also be described as high workload with a high burden of care. The resources available are not enough to meet the increased demand of care. This can lead to a decrease in patient-flow, an extended length of stay at the emergency department for patients and a higher staff workload. The aim with this study was to illustrate the nurses' experience of crowding in the emergency department. The method of choice was a literature review. Qualitative, quantitative and mixed method studies were all included. The result consists of 18 scientific articles, published 2007-2017, collected from the databases CINAHL Complete, PubMed and Google Scholar and then were processed with an integrated method of analyzis. The result suggests that nurses at the emergency departments experience that crowding affects several areas in and of their work. They described a deterioration in their working environment and a higher workload. Because of time pressure they had to perform several work tasks simultaneously and be responsible for many patients at the same time. During crowding they constantly had to reprioritize their tasks and felt that they had no control over the situation. The wellbeing of the individual nurse also was affected when the workload was high. They experienced poor possibility to perform according to code of conduct and ethical principles of nursing, and this lead to consequences for the patients. The patientsafety was percieved threatened. The conclusion of this literature study is that crowding is a complex dilemma which affects the worksituation of nurses, the health and wellbeing of nurses and it lead to consequences for the care of patients in the emergency department. Keywords: Crowding, Emergency care, Nurse, Experience, Patient safety

Bakgrund: Akutsjukvård är en varierande arbetsplats där högt patientflöde, tidsbrist och påfrestande situationer är vanligt förekommande, sjuksköterskor vårdar människor som lider av en kritisk skada eller sjukdom där utgången kan bli fatal. Sjuksköterskan måste ha full kontroll och överblick för alla patienter för att snabbt uppmärksamma om en patients tillstånd försämras. Den ofta stressfulla situationen ställer höga krav på sjuksköterskan både fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskor försöker vara tidseffektiva genom att fokusera på den medicinska vården vilket kan leda till att patientens behov av att bli bekräftad och att bli lyssnad till brister i de akuta situationerna. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av stress inom akutsjukvård. Metod: Litteraturstudie med beskrivande design där tio artiklar användes. En artikel var av kvantitativ ansats och en använde mixed method, de resterande artiklarna var av kvalitativ ansats. Huvudresultat: Sjuksköterskorna beskrev hur brister i organisationen medförde högre arbetsbelastning och ledde till att stress upplevdes som oundvikligt inom akutsjukvård. Sjuksköterskorna beskrev arbetsmiljön som oförutsägbar och påfrestande och medförde fysiska såväl som psykiska konsekvenser. Detta till följd av en brist på strategiska verktyg och resurser för att hantera den upplevda stressen. Sjuksköterskorna upplevde att på grund av tidsbrist kände de sig otillräckliga i sitt holistiska arbetssätt och att de under bättre omständigheter hade kunnat ge en bättre omvårdnad till patienterna. Det totala antalet deltagare i studierna var 333 sjuksköterskor och majoriteten var kvinnor i åldrarna 20-62 år. Slutsatser: Genom förbättrade arbetsförhållanden och kunskap om copingstrategier kan vården och hälsan hos sjuksköterskorna förbättras vilket gynnar omvårdnaden och patienten.

Bakgrund: År 2020 drabbades världen av en ny pandemi, coronaviruset SARS-CoV-2 [COVID-19]. Då COVID-19 främst sprids via droppsmitta ökade användandet av skyddsutrustning samtidigt som distanseringen mellan ambulanssköterskan och patienten ökade i syfte att minska smittspridningen. Hur patienter som smittats av COVID-19 upplever sin vårdrelation i det prehospitala omhändertagandet utifrån de psykosociala behoven såsom delaktighet, kommunikation och information är inte kartlagt. Syftet: Syftet med studien är att undersöka hur patienter med COVID-19 upplever vårdrelationen utifrån de psykosociala behoven i det prehospitala omhändertagandet. Metodbeskrivning: En kvalitativ intervjustudie med deduktiv ansats genomfördes under mars 2021 där resultatet testats mot “Psykosociala behov” i det teoretiska ramverket Fundamentals Of Care [FOC]. Nio informanter (varav sex män) från ett universitetssjukhus i Mellansverige deltog. Huvudresultat: Informanterna upplevde ett positivt omhändertagande genom att ambulanspersonalen involverade, informerade samt gav ett tryggt bemötande. Informanterna upplevde också att de blev sedda och lyssnade på och att de fick tillfredställande information kring omhändertagandet. Även social kompetens hos ambulanspersonalen upplevdes som extra viktigt. Några informanter upplevde minskade möjligheter att påverka sin delaktighet kring sin vårdsituation. Brister inom kommunikation kunde i vissa fall härledas till ambulanspersonalens skyddsutrustning. Slutsats: Trots ökade skyddsbarriärer mellan ambulanspersonalen och patienten upplevde majoriteten av informanterna en god vårdrelation utifrån de psykosociala behoven i FOC. Fler studier krävs för att kartlägga detta fenomen ytterligare.

Background: Patients who seek emergency care due to trauma or illness hand themselves over to the healthcare personnel and find themselves in an exposed and vulnerable position. Due to the stressful environment, high flow of  patients and large number of healthcare personnel the patients might experience a feeling of being abandoned and betrayed in the encounter. In order to give patient-centered care and improve patient satisfaction it’s important to understand the patients’ conceptions of the encounter with emergency care personnel.  Aim: To describe patients’ conception of the encounter with emergency care personnel. Method: A general literature study with descriptive design based on ten qualitative articles published between 2006-2021, collected from the databases PubMed and CINAHL.  Result: Four categories were identified: information, communication, empathy and confirmation, and person-centered care which all effected the conception of the encounter. Both positive and negative aspects were described. Information that was easy to understand, patient-specific and fully described were appreciated. Furthermore, kind and effective verbal and non-verbal communication, confirmation, individualized care and the presence of calm personnel were described to have a positive impact on the encounter. When patients were dissatisfied with the encounter it was based on vague and misleading answers, lack of interest, and negative attitudes from the personnel.  Conclusion: The encounter between the patient and healthcare personnel can affect the outcome of care as well as patient trust. A positive or negative conception of the encounter is characterized by the personnel showing respect, kindness and patient-centered care which doesn't require financial fundings. In the future more studies are required to get a greater understanding, draw conclusions and meet patients' needs. / Bakgrund: Patienter som kräver akut vård till följd av plötsligt inträdande sjukdom eller trauma hamnar i en beroendeställning samt i en existentiellt utsatt och sårbar position. Den akuta vårdmiljön karakteriseras av ett högt patientflöde, en stressig arbetsmiljö samt stora multiprofessionella team vilket riskerar att leda till en känsla av svek och av att inte bli sedd i mötet med vårdpersonal. Att förstå patientens upplevelse av bemötande från vårdpersonal inom akutsjukvård är därför av stor betydelse för att kunna ge en fullgod patientcentrerad vård.  Syfte: Att belysa patienters upplevelse av bemötande från vårdpersonal inom akutsjukvård. Metod: En allmän litteraturstudie med tio kvalitativa originalartiklar publicerade mellan 2006-2021, hämtade från PubMed och CINAHL. Resultat: Fyra kategorier identifierades; information, kommunikation, empati och bekräftelse samt personcentrerad vård som alla påverkade upplevelsen av bemötande. De granskade studierna belyser positiva och negativa aspekter av bemötande. Ett positivt upplevt bemötande kännetecknas av fullgod och lättförståelig information, vänlig och effektiv verbal och icke-verbal kommunikation, bekräftelse, individanpassad vård, samt lugn och närvarande personal. Ett negativt upplevt bemötande kännetecknas av vaga och missledande svar, bristande intresse och en negativ attityd från vårdpersonal.  Slutsats: Bemötande är en central del av vården som påverkar både utfallet av vården samt patientens tillit till vården. Det som skapar ett positivt respektive negativt upplevt bemötande baseras på grundläggande värden såsom att visa respekt och vänlighet samt ett personcentrerat förhållningssätt, varav inget kräver ekonomiska medel. I framtiden krävs fler studier för att öka förståelsen kring patienters upplevelse, kunna identifiera förbättringsområden och för att kunna möta patienternas önskemål och behov.