För att bedriva en säker vård har vårdpersonal skyldighet att arbeta enligt evidensbaserade metoder och systematiskt arbeta med patientsäkerhetsarbete. För att uppnå detta införs arbetsmodeller som resulterar i förändringsarbeten. Lean är en sådan modell som går ut på att eliminera slöseri genom kontinuerligt förbättringsarbete. Personalen som arbetar närmast patienterna är de som ska identifiera problem och komma med förbättringsförslag. Akutsjukvården idag är hårt belastad med höga patientflöden och bristen på sjuksköterskor medför att tiden blir en bidragande faktor till att inte kunna ge högkvalitativ vård. Studier visar att sjuksköterskor i högre grad frågar en kollega än att själva läsa vetenskapliga tidskrifter.   Syftet var att undersöka sjuksköterskors attityder till förbättringsarbete på en kirurgisk och en medicinsk akutvårdsavdelning.   Metoden var en kvantitativ enkätstudie som analyserades med deskriptiv statistik. Enkäten bestod av 26 påståenden som respondenterna skulle ta ställning till och en öppen fråga. Av totalt 90 enkäter som delades ut besvarades 42 stycken.   Resultatet visade att sjuksköterskorna ansåg att förbättringsarbete bidrog till ökad patientsäkerhet, en bättre arbetssituation, att det ansågs vara en del av det dagliga arbetet och att det påverkade verksamheten på ett positivt sätt. Resultatet visade även att majoriteten av sjuksköterskorna ansåg att förbättringsarbete tog tid från patienterna.   Slutsatsen blev att förbättringsarbete var något sjuksköterskorna ansåg vara viktigt för patientsäkerheten och arbetssituationen men att vissa delar inom förbättringsarbetet behövdes ses över såsom tidsaspekten samt att olika moment inom förbättringsarbetet behövde tydliggöras.

No description available.

Bakgrund: I omhändertagandet av barn med smärta kan specialistsjuksköterskor inom den prehospitala vården använda sig av olika medicinska åtgärder likväl som icke-medicinska. Dock visade studier från andra länder att barn varken smärtskattas eller smärtlindras adekvat.  Syfte: Studiens syfte var att undersöka hinder och möjligheter gällande barns rätt till smärtlindring enligt specialistsjuksköterskors erfarenheter i den prehospitala vården.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Elva specialistsjuksköterskor deltog i semistrukturerade intervjuer. Innehållet analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Samtliga deltagare i studien upplevde att det saknades kunskap och utbildning om barns smärta och smärtlindring prehospitalt. Ett av de större hinder för att smärtlindra barn var osäkerheten kring att sätta en perifer venkateter (PVK). Även svårigheten att bedöma barns smärta var ett hinder. Deltagarna i studien framhöll vikten av ett lugnt och tryggt bemötande för att ge goda möjligheter att skapa förtroende som ledde fram till smärtlindring. Specialistsjuksköterskorna ansåg att det fanns ett bra utbud av läkemedel som ökade möjligheten att smärtlindra barn. Det fanns dock en önskan om fler läkemedel som inte krävde intravenös administrering. Slutsats: Det tycks som att barns rätt till smärtlindring ännu inte uppfylls inom den prehospitala vården. Det finns fortfarande omständigheter som förhindrar detta på grund av en oro från specialistsjuksköterskor att sticka barn samt effekterna läkemedel kan ge. Det finns dock goda möjligheter att förändra detta då det finns en vilja och önskemål att förbättra kompetensen genom ökad kunskap och utbildning.

Bakgrund: Att arbeta inom akutsjukvård innebär ett varierat och oförutsägbart arbete med korta patientmöten och många besökare, vilket ställer höga krav på vårdpersonalen. Allmänsjuksköterskan som arbetar på akutmottagningen ställs inför dagliga stressfaktorer, som innefattar en hög arbetsbelastning där kompetens kan vara avgörande.  Syfte: Att beskriva allmänsjuksköterskans upplevelser av att arbeta på en akutmottagning. Metod: En litteratursammanställning med en kvalitativ ansats där 11 vetenskapliga artiklar sammanställdes och analyserades till teman och subteman.  Resultat: Det framkom fyra teman: Arbetsmiljön, Arbetskollegor, Arbetsrelaterad stress samt Kompetensens betydelse, med sammanlagt 9 subteman.  Slutsatser: Sjuksköterskan upplever att säkerhetsrisker samt stress i arbetsmiljön har negativa effekter på välbefinnandet. För att sjuksköterskan ska uppnå ett välbefinnande och tillgodose en patientsäker vård, har arbetskollegor en betydande roll. En högre kompetens samt utbildning kan leda till ett säkrare förhållningssätt, patientsäker vård samt ett bättre välbefinnande. Vidare studier är av vikt för att belysa allmänsjuksköterskans upplevelser i sin arbetssituation samt studera förbättringsarbeten. Detta kan leda till en god vårdrelation i en vårdande miljö och stärka allmänsjuksköterskans välbefinnande samt värdighet.

På en akutmottagning samlas många patienter samtidigt och miljön kan upplevas på olika sätt. Inom hälso- och sjukvården har patienter behov av information för delaktighet sin vård.  Syftet var att beskriva patienters upplevelser av information kring dennes vård under sin vistelse på en akutmottagning. Metoden har en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes för att möjliggöra att patienterna fick tala fritt gällande deras upplevelser. Intervjuerna analyseradesmed kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultatet resulterade i tre kategorier med tre underkategorier. I kategorin ”Bekräftelse och engagemang ger en känsla av trygghet” framkommer det att det var viktigt för patienterna att känna bekräftelse. Att känna att personalen ser och hör dem gav en känsla av trygghet. Kategorin ”Tydlig information ger lugn” belyser hur informationsbrist gav en känsla ovisshet hos patienterna vilket gjorde att de hade svårt att slappna av. Patienterna hade många frågor om bland annat när det var deras tur samt hur lång tid besöket förväntas ta. Fick de svar på några av sina frågor upplevde de att de lättare kunde slappna av i väntan på nästa steg. Tredje kategorin ”Ensamhet ger en känsla av utanförskap” beskriver hur patienterna kännerutanförskap när de blir lämnade ensamma i ett rum eller bås. Att känna sig bortglömd eller att inte veta när det var deras tur gjorde att patienterna kände oro och en känsla av utanförskap.  Slutsatsen att patienterna uppskattade när personalen hälsade på dom och kallade dem vid namn, på så vis upplevde det mötet mer personligt och att känna sig objektifierad minskade.Fortlöpande information om vad som skulle hända härnäst var betydelsefullt.

Introduktion: Akutsjukvård är för en del patienter starten på en längre vårdkedja. Det kan vara en tid för patienten som präglas av oro och rädsla. Inom akutsjukvård tas hastiga beslut utifrån aktuell situation. Bemötandet från vårdpersonalen är då viktigt för att patienten ska uppleva sig trygg och sedd. Tidigare forskning har visat att missnöje med vårdpersonalens bemötande ger en ökad ekonomisk belastning, ofta såväl för sjukvården som för individen, samt ett ökat lidande i form av längre vårdtider. För att kunna arbeta personcentrerat är det viktigt att ha förståelse för hur patienter värderar och upplever bemötandet från vårdpersonalen inom akutsjukvård.  Syfte: Att utforska patienters upplevelser av bemötande från vårdpersonal inom akutsjukvård.  Metod: Deskriptiv studiedesign med allmän litteraturöversikt och kvalitativ ansats där elva vetenskapliga kvalitativa artiklar kvalitetsgranskades och analyserades.  Resultat: Fyra huvudteman framträdde; Patientens behov av information, Kommunikationens betydelse för patientens delaktighet i vården, Patientens behov av personcentrerad vård och Patientens behov av medicinskt och emotionellt omhändertagande. Slutsats: Resultatet visar på att upplevelsen av vårdpersonalens bemötande är individuellt. Gemensamt för patienternas upplevelser var känslan av att vara beroende av vårdpersonalen vars bemötande både kunde upplevas som negativ och positiv. Patienterna hade en önskan om att känna sig trygg, sedd och lyssnad på.  Nyckelord: Akutsjukvård. Patientupplevelser. Kommunikation. Akutmottagning. Bemötande / Introduction: Emergency care is for some patients the start of a longer chain of care. It can be a time for the patient marked by anxiety and fear. In emergency healthcare, decisions are often made quickly based on the current situation. The treatment from the healthcare staff is therefore important for the patient to feel safe, to be seen and for the care to be effective. Previous research has shown that dissatisfaction with the care staff's treatment results in an increased financial burden, often both for the healthcare system and for the individual, as well as increased suffering in the form of longer treatment. In order to be able to work in a person-centred way, it is important to have an understanding of how patients value and experience the treatment from the nursing staff in emergency healthcare. Aim: To explore patients experiences of treatment from nursing staff in emergency medical services.  Method: Descriptive study design with a general literature review and qualitative approach where eleven scientific qualitative articles were analyzed and reviewed.  Result: Four main themes emerged; Patient´s need of information, Importance of communication for the patient´s participation in care, Patient´s need for person-centred care and Patient´s need for medical and emotional care.  Conclusion: The results show that the experience of the care staff's treatment is individual and often depending on the situation. Common to the patients' experiences was the feeling of being dependent on the care staff whose treatment could be experienced as both negative and positive. The patients had a desire to feel safe, seen and listened to. Keywords: Emergency medical care. Patient experience. Communication. Emergency service. Encounters.

Bakgrund: Föräldrar spelar en nyckelroll inom den pediatriska akutsjukvården genom att ingetrygghet, utföra omvårdnadsåtgärder samt utgör en länk mellan barn och sjuksköterskor. Sjuksköterskorupplever föräldrars delaktighet såväl avlastande som utmanande och beskriver svårigheter relaterattill tidsbrist, förväntningar och informationsflödet. Oroliga föräldrar kan ha en negativ påverkan påbarns upplevelser såväl som på sjuksköterskors arbete och därmed är utökad kunskap kring föräldrarserfarenheter viktigt för att identifiera eventuella utvecklingsområden.Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars erfarenheter av den pediatriska akutsjukvården.Metod: Allmän litteraturöversikt med sökning i CINAHL och PubMed. Insamlat datamaterialanalyserades med tematisk analys (Braun & Clark, 2006).Resultat: Tre teman och sju subteman identifierades. (1) Föräldrars erfarenheter av vårdprocesseninnehöll subteman: Omfattande bedömning och noggrannhet, Väntetid och Miljöns påverkan.(2) Föräldrars erfarenheter av samarbete innehöll subteman: Kommunikation och Delaktighet.(3) Emotionella aspekter innehöll subteman: Föräldrars känslor och Personligt stöd och förståelse.Slutsats: Föräldrar värdesatte en snabb och noggrann bedömning, fortlöpande information och tydligkommunikation. Samarbete och delaktighet var viktigt utifrån ett föräldraperspektiv samtidigt somkänslor av oro och överväldigande skapade ett behov av emotionellt stöd.

Sammanfattning    Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar inom akutsjukvård behöver snabbt kunna agera vid plötsliga sjukdomar och skador, vilket gör att jobbet är varierande men tidsbrist och stress är väldigt vanligt. Sjuksköterskan inom akutsjukvård har ofta höga krav på sig att vården ska ske inom en viss tid och såklart patientsäkert. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av stress inom akutsjukvården Metod: En beskrivande litteraturstudie där tio artiklar granskades. Nio artiklar var kvalitativa och en artikel var mixad metod. Artiklarna hittades via databaserna CINAHL och PubMed. Huvudresultat: Akutsjukvården upplevs som en stressig arbetsplats för många sjuksköterskor. Hög arbetsbelastning och en saknad av resurser är ofta ett problem. Många sjuksköterskor känner sig otillräcklig och att arbeta under stress är väldigt vanligt. Stressen påverkar sjuksköterskorna både fysiskt och psykiskt. Pressen från ledande personal, brist på rutiner, saknad av plats åt patienterna och brist på lagarbete är problem som sjuksköterskorna tar upp och dessa påverkar patientsäkerheten. Tiden finns inte för att kunna ge den vård sjuksköterskorna vill och då tillkommer en känsla av otillräcklighet. Slutsats: Att många sjuksköterskor jobbar under stress var väldigt tydligt. Personalbrist, tidsbrist och många gånger svårt med samarbete gör att många sjuksköterskor inte kan göra sitt jobb fulländat. Huvudresultatet av denna litteraturstudie tydliggör att det behövs mer riktlinjer för sjuksköterskorna hur dom ska arbeta i stressade miljöer likaså bättre rutiner och lagarbete, vilket i sin tur leder till ökad patientsäkerhet och att främja sjuksköterskors psykiska och fysiska hälsa.

Syfte: Att jämföra sjuksköterskors och undersköterskors erfarenheter och uppfattningar av den psykosociala arbetsmiljön på en akutmottagning i förhållande till hälsa och livskvalitet. Bakgrund: Hälsa värderas högt, tillsammans med känsla av sammanhang skapar den förutsättningar för god livskvalitet. Arbetsplatsen är ett villkor för god hälsa men innefattar psykosociala faktorer som kan påverka negativt. Sjukvårdspersonal är ofta mer utsatt för arbetsrelaterad ohälsa än anställda inom andra yrken och de psykosociala riskfaktorerna ses i större utsträckning inom akutsjukvården. Metod: En tvärsnittsstudie genomfördes där frågeformulär (QPS Nordic samt två separata frågor) distribuerades till 74 sjuksköterskor och undersköterskor anställda på en akutmottagning. Svarsfrekvensen var 55 % (n= 41). Resultat: Skillnader finns mellan sjuksköterskor och undersköterskors erfarenheter i de psykosociala områden som berör arbetskrav och organisationsklimat. Dessutom ses ett positivt samband mellan att få stöd från sin chef och uppskattad livskvalitet. Slutsats: Arbete med preventiva strategier mot psykosociala riskfaktorer inom akutsjukvård bör fortskrida i avsikt att öka medvetenheten om dessa faktorer. Företagssköterskan har en viktig roll för att medvetandegöra de faktorer som skapar, bibehåller eller förbättrar anställdas upplevda hälsa och livskvalitet.

Background: Tanzania is a low-income country where many people struggle to afford health care. Previous research on emergency health care in Tanzania shows that there are limited resources when it comes to both education in emergency care and acute care equipment. Furthermore, there is limited information concerning experiences from nurses working with emergency care under these conditions. Aim: The aim of this study was to examine the Tanzanian nurses’ experience of caring for patients with life threatening conditions at a hospital in a small community. Method: The study has a qualitative design with a semi-structured interview method where six registered nurses with experience of caring for patients who suffers from life threatening conditions at the Bagamoyo District Hospital in Tanzania were interviewed. The interview transcriptions where analyzed with a qualitative content analysis method described by Granheim and Lundman (2004). Results: The result shows that the nurses works in an environment where recourses are limited and how they have found alternative ways to provide care under the given circumstances. It reveals how the nurses’ cope with these situations, their emotional challenges and how they manage feelings that comes from caring for patients with life threatening conditions under the prevailing circumstances. Discussion: The result was discussed in relation to Roy’s adaption theory where the main focus was on the human being and its ability to adapt in order to maintain health and quality of life while interacting with a changing environment. / Bakgrund: Tanzania är ett utvecklingsland där många människor har svårt att bekosta sjukvård. Tidigare forskning rörande akutsjukvård i Tanzania visar att det finns en brist på utbildning och utrustning inom akutsjukvården. Det finns få studier som undersöker sjuksköterskans erfarenheter från att arbeta med akutsjukvård under de bristande förhållandena. Utifrån detta väcktes ett intresse för att utforska sjuksköterskans upplevelser utav att vårda patienter i livshotande tillstånd under dessa bristfälliga förhållanden. Syfte: Syftet med studien var att utforska den Tanzanianska sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter i livshotande tillstånd på ett sjukhus i ett litet samhälle. Metod: Studien har en kvalitativ utformning med semistrukturerade intervjuer. Intervjuer hölls med sex sjuksköterskor som arbetar på Bagamoyo District Hospital i Tanzania med erfarenhet av att vårda patienter i livshotande tillstånd. Intervjuerna transkriberades och bearbetades enligt en kvalitativ innehållsanalys som beskriven utav Granheim och Lundman (2004). Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna arbetar i en miljö där resurser saknas och hur de funnit alternativa vägar för att kunna ge omvårdnad trots detta. Resultatet visar också att sjuksköterskorna ställs inför känslomässiga utmaningar och hur de hanterar känslorna som uppkommer då de vårdar patienter i livshotande tillstånd under bristfälliga förhållanden. Diskussion: Resultatet diskuterades i relation till Roys adaptionsteori med tyngdpunkt på människan och dess förmåga att adaptera för att upprätthålla hälsa och livskvalitet i en föränderlig miljö.