Bakgrund: Det är nästan oundvikligt att kommunicera eller samspela med andra människor, då dolda budskap hela tiden sänds och tas emot, antingen medvetet eller omedvetet. Den personcentrerade vården förutsätter att sjuksköterskan har ett gott bemötande gentemot patienter samt upprätthåller en god kommunikation dem emellan. Det finns en viss risk att en patient som söker vård avpersonifieras, objektifieras och beskrivs som en diagnos i stället för att ses som en individ. I och med detta är personcentrerad kommunikation av stor betydelse och bygger på att sjuksköterskan byter perspektiv, betraktar vårdtagaren som en person samt uppmärksammar dennes känslor, behov och preferenser. Förståelsen för hur kommunikationen människor emellan fungerar gör det enklare att hantera konflikter och att undvika missförstånd. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av kommunikation och bemötande av sjuksköterskor under sitt besök på akutmottagningen. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ design som utgår från att beskriva patienters erfarenheter och upplevelser av kommunikation och bemötande på akutmottagningen. 13 artiklar som granskades för att sedan 10 godkända artiklar inkluderades i magisteruppsatsen. Teman identifierades utifrån artiklarnas resultat. Resultat: Patienter ofta känner sig bortglömda när de inte får information om vad de kan förvänta sig under sitt besök på akutmottagningen. Patienterna i de här studierna önskade att de fick mer information av sjuksköterskorna om väntetider, vad som kommer att hända, vem som ansvarar för dem och vem de kan vända sig till om de har frågor. Slutsats: Vikten av information från sjuksköterskan, även om sjuksköterskan inte har någon ny information, underlättar för patienten att inte känna sig försummad eller bortglömd.

Introduktion/Bakgrund: Sjuksköterskor inom akutsjukvård möter dagligen patienters lidande, trauma och död och bör därför ha ett empatiskt förhållningssätt. Sjuksköterskor arbetar i en miljö som både är fysiskt och psykiskt krävande, vilket kan innebära en ökad risk att utveckla Compassion fatigue. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors strategier vid akutsjukvårdsutlöst Compassion fatigue. Metod: Litteraturstudien genomfördes utifrån Polit och Beck nio steg (2017). Databassökning genomfördes i CINAHL, PsycInfo och Pubmed. Databearbetning och analys skedde med innehållsanalys utifrån ett induktivt förhållningssätt. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Polit och Beck (2017) granskningsmall och 14 artiklar inkluderades i studien, sex kvalitativ metod, fem kvantitativ metod och tre mixad metod. Resultat: Det sammanställda resultatet bildade fyra teman: ”Kunskap- och stödstrategier”, ”Arbetsstrategier och gränssättning”, ”Undvikande- och negativa strategier”, ”Egenvårds- och hälsostrategier” med sammanställda 14 tillhörande subteman. Slutsats: Sjuksköterskorna som hanterade sin upplevda Compassion fatigue utifrån strategier kunde öka sitt välbefinnande och finna balans i sitt yrkesliv och privatliv. Majoriteten av sjuksköterskor inom akutsjukvård sökte stöd hos kollegor, familj och vänner som en strategi att minska Compassion Fatigue och främja deras empatiska förmåga. Sjuksköterskor som ventilerade och bearbetade sina känslor vid svåra händelser som skett på arbetsplatsen kunde snabbare komma till avslut, vilket minskade Compassion fatigue hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskor som deltog i fritidsaktiviteter, paddlade kajak eller tränade fick utlopp för sin emotionella påverkan, minskade sin Compassion Fatigue och ökade deras välbefinnande.

Äldre personer över 65 år vårdas oftare inom akutsjukvården än andra personer. De behöver ofta mer resurser från akutmottagningen vilket ger längre vistelsetid på akutmottagningen. Genom längre vistelsetid ökar risken för att de äldre drabbas av trycksår på grund av inre och yttre faktorer. Trycksår kan uppkomma från 2 timmar och uppåt och räknas som vårdskada. En vårdskada medför lidande, kroppslig eller psykisk sjukdom eller dödsfall. Sjuksköterskans preventiva omvårdnadsarbete innebär att minska onödigt lidande och att det sker för tidig död. Trycksår går till stor del att förebygga, men det har varit svårt att minska förekomsten. Syftet var att beskriva sjuksköterskors åtgärder för att förebygga trycksår hos personer, äldre än 65 år, som vårdas inom akutsjukvård. En litteraturöversikt genomfördes för att besvara studiens syfte. Artikelsökningar utfördes i databaserna PubMed och Cinahl med sökord som bedömdes kunna svara på syftet. Sökningen resulterade i 17 vetenskapliga artiklar, publicerade 2009–2019 som inkluderades i studien efter kvalitetsgranskning. En integrerad analys genomfördes för att analysera och syntetisera de inkluderade artiklarnas resultat. I resultatet framkom det sex underteman för som utgjorde basen för två teman. Dessa var Process och kompetens samt Omvårdnadsåtgärder. Under temat Process och kompetens finns det två stycken tillhörande underteman: riskbedömning och utbildning. Under temat Omvårdnadsåtgärder finns det fyra stycken tillhörande underteman: användning av hjälpmedel, information till patienterna, preventiva åtgärder och lägesändringar. Slutsatsen blev att få en god trycksårprevention hos äldre patienter behöver personalen både få kunskap och utbildning, men även att det finns en nära tillgång till utrustning och förband för trycksårprevention. Det är även viktigt att sjuksköterskorna involverar patienterna för att få en lyckad trycksårprevention.

Bakgrund: Under de senaste 20 åren har fler barn diagnostiserats med autismspektrumtillstånd. Studier har visat att barn med autismspektrumtillstånd och dess vårdnadshavare upplever akutmottagningen som stressande, dels på grund av den oroliga miljön samt kunskapsbristen om autismspektrumtillstånd hos barnsjuksköterskan. Detta ställer krav på barnsjuksköterskans kompetens och kunskap om barnets unika behov.Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av vad som påverkar omvårdnaden till barn med autismspektrumtillstånd på en akutmottagning. Metod: En induktiv kvalitativ design användes. Fem barnsjuksköterskor och fem allmänsjuksköterskor från en allmän akutmottagning och två barnakutmottagningar i södra Sverige deltog i semistrukturerade individuella intervjuer. Deltagarna valdes genom ett ändamålsenligt urval. Medelvärdet av deltagarnas yrkessamma år var 8,2 år. Data samlades in och analyserades enligt Graneheim och Lundmans manifesta innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier, Barnsjuksköterskans partnerskap med barnet och vårdnadshavarna; belyste att partnerskap mellan barnsjuksköterska, barnet och vårdnadshavarna var betydelsefullt. Miljön på akutmottagningen; lyfte att den fysiska och psykosociala miljön påverkade omvårdnaden. Barnsjuksköterskans kompetens och kunskap; visade betydelsen av barnspecifik kompetens och adekvat kunskap om autismspektrumtillstånd.  Slutsats: Samarbete mellan barnsjuksköterskan och vårdnadshavaren underlättade partnerskapet med barnet. Den fysiska och psykosociala miljön försvårade möjligheten för personcentrerad vård medan barnspecialistutbildning ökade möjligheten. Barnsjuksköterskorna efterfrågade utbildning om autismspektrumtillstånd.

Introduktion: Kognitiv nedsättning påverkar människans förmåga att tänka, koncentrera sig, formulera idéer och komma ihåg saker. Smärta hos äldre med kognitiv nedsättning är ett växande problem då befolkningens ålder ökar. Smärtskattning hos individer med kognitiv nedsättning är en stor utmaning för den prehospitala akutsjukvården. Syfte: Syftet är att identifiera smärtskattningsinstrument och metoder för att bedöma smärta hos kognitivt nedsatta patienter som kan användas av ambulanspersonal prehospitalt. Metod: Studien är en integrerad litteraturstudie med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Studien följer riktlinjerna från statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Litteratursökningen gjordes i databaserna CINAHL och PubMed som gav tio artiklar till resultatet samt två artiklar genom manuell sökning. Kvalitetsgranskningen av artiklarna genomfördes med de två modifierade granskningsmallarna: “Critical Appraisel Skills Programme Tools”(CASP). Resultat: Tolv artiklar granskades och fyra teman identifierades: 1)Smärtskattningsinstrument för bedömning av smärta på kognitivt nedsatta patienter; 2)Smärtbedömning med hjälp av fysiologiska- och beteendemässiga faktorer; 3)Kommunikation med närstående och skapa sig en bild av patienten; 4)Erfarenhetens betydelse vid smärtskattning av kognitivt nedsatta patienter. Resultatet visar att det finns olika metoder och instrument att använda i sjukvården men inget specifikt som passar den prehospitala akutsjukvården för att bedöma smärta hos den kognitivt nedsatta patienten. Slutsats: I studien framkom det att det inte finns något standardiserat sätt att smärtskatta kognitivt nedsatta patienter. Utifrån det finns det ett stort behov av mer forskning inom området, då det visat sig att kognitivt nedsatta patienter får smärtlindring senare eller inte alls i jämförelse med kognitivt intakta.

Bakgrund: När coronapandemin drabbade världen år 2020 ställdes sjukvården inför stora utmaningar. Akutsjukvården behövde snabbt omorganiseras för att ha möjlighet att på bästa sätt ta hand om patienter med den nya sjukdomen, covid-19. I centrum av sjukvården står den största yrkesgruppen redo; sjuksköterskorna, som världen över mobiliserar för att kunna möta denna pandemi, med alla till buds stående medel. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor inom akutsjukvården upplever att arbeta under pågående coronapandemi. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativa artiklar. Databaserna PubMed och Cinahl användes för datainsamling. Baserat på inklusionskriterierna användes totalt elva artiklar i dataanalysen. Resultat: Totalt har 201 sjuksköterskor deltagit i de inkluderade artiklarna. Efter att ha analyserat resultaten av de elva artiklarna har tre huvudkategorier identifierats: ”Att uppleva rädsla och oro kring smittspridning”, ”Att uppleveva ett förändrat arbetsliv” samt ”Att växa i sin roll som sjuksköterska”. Slutsats: Att arbeta under coronapandemin har en kraftig påverkan på sjuksköterskor, i deras arbetsliv men även i deras privatliv. Sjukvården behöver vara bättre förberedd på eventuella framtida pandemier för att inte riskera sjuksköterskors hälsa.

SAMMANFATTNING Mätningar och rapporter från IVO och Socialstyrelsen, om situationen på akutmottagningar runt om i landet, visar att akutsjukvården har många problem att jobba med inom patientsäkerhetsområdet. Kompetens, kompetensförsörjning och arbetsmiljö är en del av de problem som belyses i dessa utredningar och som behöver lyftas för att förbättra patientsäkerheten. Personalen vittnade i dessa rapporter om en vilja att bidra mer än vad de upplever att de ges möjlighet till. In-situ-simuleringar [ISS] är en övnings- och lärandemetod som kommit under 2000-talet inom sjukvården. Metoden innebär att övning sker på plats i verksamheten och beroende på syftet med övningen kan man finna både patientsäkerhetsrisker och ge deltagarna i övningen utvecklingsmöjligheter. Syftet med denna studie var att beskriva in-situ-simulering inom akutsjukvård ur patientsäkerhetsperspektiv och med de två frågeställningarna belysa vilka risker som kunde uppmärksammas och vilka upplevelser och effekter lärandet gav. Litteraturöversikt valdes som metod för att få en bred och beskrivande kartläggning av ämnet. Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna PubMed och CINAHL samt genom manuell sökning. 15 artiklar publicerade inom åren 2007 – 2017, varav sex kvantitativa, tre kvalitativa och sex artiklar med mixad design, valdes och låg till grund för resultatet. Resultatet inordnades i kategorier på individ och gruppnivå som framkom under frågeställningarna: Vilka patientsäkerhetsrisker kunde uppmärksammas med ISS? och Vilka upplevelser och effekter av lärandet kunde identifieras med ISS? Under första frågeställningen framkom underkategorierna: kunskapsluckor, utrustningsrisker, medicineringsrisker och resurs/systembrister. Här beskrevs hur deltagarna vid övningarna identifierade och även kunde åtgärda många av riskerna relativt omgående. Det som var svårare att åtgärda var systembrister men att dessa blev identifierade var en god start. Den andra frågeställningen belyste deltagarnas upplevelser och effekter av lärande med insitu-simulering. Även här framkom en individ- och en gruppnivå för kategorierna. Den första kategorin beskrev hur deltagarna upplevde övningarna i grupp och hur gruppen påverkades. Den andra kategorin beskrev hur deltagarna upplevde övningarna individuellt. Inom gruppnivån sågs främst hur teamsamarbete och teamkommunikation påverkade deltagarna både före, under och efter in-situ-simuleringsövningarna. Resultat som framkom var att patientsäkerhetskulturen utvecklades i grupperna i och med in-situsimuleringsövningarna. På individnivån framkom att deltagarna upplevde det positivt att de själva fick bidra med åtgärder. Det gjorde att de kände sig delaktiga i utveckling av patientsäkerheten i verksamheten. När nervositeten för att öva släppt upplevde deltagarna en ökad trygghet i och med att de fick bättre handlag och beredskap för olika situationer de kunde ställas inför i sitt dagliga arbete. Slutsatsen var att in-situ simuleringar kan användas i syfte att finna och åtgärda patientsäkerhetsrisker i akutsjukvård. Deltagarna kan aktivt föreslå förbättringsåtgärder och känna sig delaktiga i utvecklingen av patientsäkerheten. Dessutom sågs synergieffekter med att deltagarna utvecklade ökad trygghet i till följd av ökad kunskap och ökade samarbetsförmågor. Nyckelord: in-situ-simulering, akutsjukvård, akutmottagning, patientsäkerhet, lärande.

Missbruk är ett allvarligt hälsoproblem och World Health Organization rapporterar att det finns omkring 15,3 miljoner drabbade världen över. För den som missbrukar kan detta medföra känslor av kaos, ensamhet, skuld, skam och stigmatisering. Dessa människor har komplexa behov av vård och sociala insatser vilket kan skapa svårigheter för sjukvårdspersonal. Otillräcklig smärtlindring inom vården är ett stort och väldokumenterat problem som kan bli än mer komplext när patienten har ett pågående eller tidigare missbruk. Både adekvat bedömning av smärtproblematik samt förmåga att upptäcka drogmissbruk måste ske för att en effektiv smärtbehandling ska kunna ges. Det är vanligt förekommande att sjuksköterskor inom akutsjukvården gör dessa bedömningar, vilket kan upplevas problematiskt varav dessa sjuksköterskor är i behov av stöd och konsultationer från specialistutbildad personal samt evidensbaserade riktlinjer. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med smärta och samtidigt pågående missbruk, inom akutsjukvården i Sverige. En kvalitativ ansats användes med individuella semistrukturerade intervjuer som design. En semistrukturerad intervjuguide framställdes med sju övergripande frågor för att strukturera intervjuns förlopp. Som val av analysform användes en kvalitativ innehållsanalys i enlighet med Graneheim och Lundman. Totalt nio sjuksköterskor med erfarenhet av arbete inom akutsjukvård från två olika delar av Sverige deltog i studien. Analysen av den insamlade informationen resulterade i fyra huvudkategorier vilka var “känsloladdat möte”, “praktiska faktorer”, “Organisatoriskt stöd” och “generell värdegrund”. Deltagarna beskrev att mötet med patienter med missbruk kunde ge upphov till starka och varierande känslor samt att flertalet yttre såväl som inre faktorer påverkade mötet och vården. Möjlighet att kommunicera med patienten, tillit, arbetsmiljön och riktlinjer var exempel på yttre faktorer vilka kunde hindra eller hjälpa i vården av dessa patienter. Även brist på kunskap hos vårdpersonalen eller stigman och fördomar upplevdes påverka omvårdnad och behandling. Akutsjuksköterskor upplever frekvent ett glapp mellan de krav som ställs på deras profession och tillgängliga resurser i form av organisatoriskt stöd, kompetens och möjlighet till kommunikation. Det har visats i flertalet studier genom ett brett spektrum av situationer och patientkategorier. Denna studie har visat på ytterligare ett område där det saknas tillgängliga resurser för att kunna utöva korrekt, säker och god vård.

Inom akutsjukvården idag råder ett högt tempo och en tung arbetsbelastning. Att som sjuksköterska arbeta inom denna verksamhet ställer krav på både kompetens, ork och empati. Att möta svårt sjuka eller skadade patienter och anhöriga i kris kräver ett känslomässigt engagemang. Flera faktorer påverkar dock individens förmåga att upprätthålla detta engagemang. När orken och empatin brister kan detta leda till den form av empatitrötthet som kallas compassion fatigue.   Syftet var att beskriva de faktorer och omständigheter som orsakar compassion fatigue hos sjuksköterskor inom akutsjukvård.   Metoden som valdes var en litteraturöversikt innehållande 17 vetenskapliga artiklar. Artikelsökningen gjordes i PubMed, CINAHL och PsycINFO och sökorden valdes utifrån att kunna besvara syftet.   Resultatet visade att flera faktorer och omständigheter bidrar till utvecklandet av compassion fatigue hos akutsjuksköterskor. Fyra huvudkategorier framträdde; psykosociala faktorer så som att i sin yrkesroll ställas inför etiska dilemman och psykiskt krävande arbetsuppgifter, traumatisering genom att ofta möta lidande och död, arbetsplatsrelaterade faktorer orsakade av hög arbetsbelastning, brist på stöd från chefer och ledare och en utebliven teamkänsla samt demografiska faktorer så som ung ålder och kort arbetslivserfarenhet.   Slutsatsen är att ett flertal faktorer och omständigheter påverkar den bristande ork och förlust av empati som sjuksköterskor inom akutsjukvård kan uppleva på sin arbetsplats. Problemet behöver uppmärksammas, både av anställda och av arbetsgivare inom akutsjukvården, för att kunna erbjuda det stöd som behövs.

Trauma är en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga vuxna i Sverige. Traumapatienter definieras som personer som utsatts för allvarlig eller livshotande skada i samband med yttre våld och omhändertas på sjukhus. Förutom stort lidande för individen orsakar trauma även höga kostnader för samhället, då det krävs stora resurser för hälso- och sjukvården. Omvårdnaden av traumapatienter är komplex och krävande och sjuksköterskan har ett stort ansvar för att bedriva säker och personcentrerad vård av traumapatienter.   Syftet var att belysa faktorer som påverkar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter inom akutsjukvård.  En litteraturöversikt genomfördes för att besvara studiens syfte. Sökningar utfördes i databaserna PubMed och Cinahl. 17 vetenskapliga artiklar, publicerade 2008–2018 inkluderades i studien efter kvalitetsgranskning. En integrerad analys genomfördes för att analysera och syntetisera de inkluderade artiklarna.   Två övergripande dimensioner framkom; Faktorer som försvårar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter och Faktorer som underlättar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter. Fem kategorier presenteras under vardera dimension. Kategorier tillhörande de försvårande faktorerna var: komplexiteten i trauma, ansträngd arbetsmiljö, bristande kommunikation och dysfunktionellt teamarbete, bristande kompetens, och den emotionella utmaningen. Kategorier tillhörande de underlättande faktorerna var: välfungerande teamarbete och god kommunikation, kunskap och erfarenhet, sjuksköterskans personlighet och förhållningssätt, strukturerade arbetssätt och reflektionens betydelse. Att omhänderta traumapatienter är en utmaning, både ur ett medicinskt och ur ett omvårdnadsperspektiv. Gemensamt för flera av de faktorer som påverkar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter, tycks vara att de på olika sätt kan försvåra eller underlätta sjuksköterskans förmåga eller benägenhet att bedriva säker och personcentrerad vård. Om sjuksköterskor får chansen att bedriva en patientsäker och personcentrerad traumavård kan traumapatienters hälsa förbättras både på kort och lång sikt.   Denna litteraturöversikt har bidragit med kunskap kring vilka verktyg och omständigheter sjuksköterskor inom traumavård behöver för att göra ett fullgott arbete och ge traumapatienter god omvårdnad.