Syftet med studien var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskor inom akutsjukvården har och hur de upplever bemötandet av patienter med missbruksproblematik. Metoden som användes var intervjustudie. Åtta sjuksköterskor intervjuades, varav 4 arbetade på akutmottagningen och 4 på ambulansen. Studien bestod av 6 öppna frågor samt frågor om ålder, kön och antal år som sjuksköterska. Resultatet redovisades med 3 kategorier och 6 subkategorier. Undersökningsgruppen bestod av 7 kvinnor och 1 man. Intervjupersonerna lyfte fram problemet med för lite utbildning om missbruk och hur mer utbildning skulle kunna tillgodoses. Deras upplevelser var att negativa erfarenheter och för lite kunskap inom området kunde leda till bemötanden som inte alltid blev så bra. Även förutfattade meningar och patienternas yttre inverkade till viss del på omvårdnaden som gavs. Samarbete med andra yrkesgrupper som möter missbrukare efterfrågades. Studien visar på att mer utbildning inom detta område behövs, och förslag har getts på hur detta skulle kunna tillgodoses. / The purpose with this study was to describe what knowledge nurses working within the emergency treatment have, and how they experience the response of patients with problems of abuse. The method used was field survey. Eight nurses were interviewed, four of them worked at the emergency treatment and four worked in the ambulance. The result was shown with three categories and six subcategories. The investigation group consisted of seven women and one man. The interviewees emphasized the problem with too little education about abuse and suggested how more education could be provided for. They experienced that negative experience and little knowledge within the area could lead to responses that were not always that good. Even prejudices and the patients appearance affected to some extent the given nursing. Co-operation with other occupational groups who meet addicts was asked for. The study points out that more education within this area is needed and propositions have been made on how this could be provided for

SAMMANFATTNING Bakgrund: Akutsjukvården har genomgått stora förändringar de senaste decennierna vilket inneburit att kraven på sjuksköterskan höjts. Den kliniskt verksamma sjusköterskan inom akutsjukvård utsätts dagligen i sitt arbete för påfrestande händelser och stress. Vissa av dessa händelser kan upplevas som särskilt påfrestande och kan föranleda krisstöd i olika former. För att motverka stressrelaterade resttillstånd kan olika former av krisstöd nyttjas. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vad sjuksköterskor inom akutsjukvård upplever som en särskilt påfrestande händelse, hur ofta det förekommer och vilken typ av krisstöd som erbjöds. Studien undersökte även om omvårdandsarbetet påverkades samt arbetsledningens inställning till krisstöd och om sjuksköterskorna ansåg att det kunde förbättras. Metod: En kvantitativ enkät med kvalitativa inslag valdes som datainsamlingsmetod.         198 enkäter skickades ut till sjuksköterskor vid ambulansen och två akutmottagningar i ett län i Mellansverige.100 enkäter kom in, svarsfrekvensen blev 51 %. En enklare form av innehållsanalys med deskriptivt anslag användes som analysmetod. Resultat: 55 % av sjuksköterskorna inom akutsjukvård har upplevt behov av krisstöd p.g.a. händelser relaterade till arbetet. Resultatet visar att ett flertal situationer upplevs som särskilt påfrestande händelser. De i särklass två mest angivna händelserna inkluderar situationer med barn och unga människor. Resultatet visar att behovet av krisstöd har starkt samband med antal yrkesverksamma år genom att behovet ökar beroende på hur länge personerna arbetet. Socialt stöd från kollegor s.k. kamratstöd var den stödform som respondenterna föredrog mest efter en påfrestande händelse. Slutsats: Särskilt påfrestande händelser hos sjuksköterskor inom akutsjukvård är vanligt förekommande, behovet av krisstöd är starkt sammankopplat med antal yrkesverksamma år. Ingen större skillnad mellan män och kvinnor förekom. Detta till trots förekom det sällan svårigheter att utföra omvårdnadsarbete efter en påfrestande händelse. Kollegialt stöd ansågs vara det bästa stödet. Nyckelord: Akutsjukvård, krisstöd, sjuksköterskor, särskilt påfrestande händelser, upplevelser. / ABSTRACT Background: Emergency medical care has undergone major changes in recent decades which have led to increased demands on nurses. The clinically active registered nurses in emergency care are daily exposed to stressful events and stress in their work. Some of these events can be experienced as particularly stressful and can lead to need for crisis support in various forms. To counteract stress related sequelae, various forms of emergency support is used. Objective: The aim of the study was to identify what nurses in emergency care experience as a particularly stressful event, how often it occurs and what type of crisis support that was offered. The study also examined whether the nursing practical was affected and the employer approach to crisis support and the nurses thought that it could be improved. Method: A quantitative survey with qualitative elements was chosen as a data collection method. 198 questionnaires were sent to nurses in the ambulance and two emergency departments in a county in Sweden.100 questionnaires were received, the response rate was 51%. A simpler form of content analysis with descriptive appropriation was used for data analysis. Results: 55% of nurses in emergency care have been in need of crisis support due to events related to the work. The result showed that several situations experienced as particularly stressful events. By far the two most mentioned events include situations with children and young people. The result shows that the need for crisis support was strongly associated with number of years worked, the need was greater the longer they worked. Social support from colleagues was the assistance that respondents preferred after a stressful event. Conclusion: Particularly stressful events for nurses in emergency care are common, the need for crisis support is strongly linked with number of years in the profession. No significant difference between men and women were present. It was rarely difficult to perform nursing work after a stressful event. Social support from colleagues was considered to be the best support. Keywords: Crisis support ,emergency care, nurses, experiences, stressfull events.

Bakgrund: Vårdplatserna på svenska sjukhus har minskat drastiskt det senaste decenniet.  Detta har inneburit en högre beläggning på de kvarvarande och medfört längre väntetid på landets akutmottagningar. Platsbristen skapar, ibland dagliga, överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter. Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor och läkare upplever att vårdplatssituationen påverkar deras arbete och vad detta får för konsekvenser för patienterna. Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer med tre läkare och nio sjuksköterskor från akutvårdsavdelning med inriktning infektion, mottagning med akutintag och akutmottagning. Analysarbetet genomfördes med Malteruds (2009) innehållsanalys. Resultat: Vårdplatssituationen kommer sig av en brist på vårdplatser inom främst medicindivisionen, samt en oförmåga att hålla de platser som finns öppna på grund av sjuksköterskebrist. Bristen på vårdplatser har inneburit en oförmåga för läkare och sjuksköterskor att utföra sitt arbete i enlighet med sin kompetens och beprövad erfarenhet. Slutsats: Svårigheterna med att finna platser till patienterna på deras hemavdelningar samt de ständiga omflyttningarna av patienter medför svårigheter för vårdpersonalen att ge god medicinsk vård och omvårdnad vilket medför stora risker för patientsäkerheten. / Background: Under the last decade hospital beds in Swedish hospitals have been reduced dramatically which have increased the bed – occupancy rates as well as the waiting hours at the emergency departments.  As a consequence to this the medical wards become overcrowded and patients are been located in other wards then the ward with the right expertise.   Purpose: To examine how registered nurses and physicians are affected by the lack of patient beds in an emergency hospital and how they think the situation affect patient safety. Method: Qualitative study consisting of semi –structured interviews with nine registered nurses and three physicians, all working in an emergency department, an surgery with acute intake and a department for acute infectious diseases. Content analysis (Malterud, 2009) was used to analyse the material. Vårdplatssituationen kommer sig av en brist på vårdplatser inom främst medicindivisionen, samt en oförmåga att hålla de platser som finns öppna på grund av sjuksköterskebrist. Bristen på vårdplatser har inneburit en oförmåga för läkare och sjuksköterskor att utföra sitt arbete i enlighet med sin kompetens och beprövad erfarenhet.   Results: The problem to find adequate in-hospital beds for the patients are caused by the lack of physical beds in especially the medicine division and the inability to keep existing beds open as a result of the lack of registered nurses. The lack of hospital beds have made it difficult for the physicians and the registered nurses to give safe and adequate care to their patients. Conclusion: The shortage of hospital beds, and the constant relocation of patients, is making it difficult for nurses and physicians to give patients the medical care they need which have a great effect on patients safety.

No description available.

SAMMANFATTNING Suicid och suicidförsök är ett stort folkhälsoproblem i världen och de senaste 45 åren har suicid ökat med ca 60 procent. Sjuksköterskor som arbetar inom ambulanssjukvården möter ofta patienter med psykisk ohälsa. Detta påverkar sjuksköterskan på olika sätt. Vid självmordsförsök, hot om självmord eller vid misstänkt självmord kan ambulans larmas. I den akuta situationen är ibland ambulanssjuksköterskan den första kontakten med sjukvården. En prehospital vård ställer höga krav på ambulanspersonalens förmåga och kunskap att möta olika typer av patienter i olika situationer. De flesta inom prehospital sjukvård har en mental beredskap för att möta svåra händelser, men trots detta kan omständigheter göra att personalen kan få svårt att hantera vissa händelser. Syftet var att ta beskriva sjuksköterskans upplevelser vid prehospitalt omhändertagande av suicidnära patienter. Metoden var kvalitativ med intervjuer som datainsamlingsmetod. Sju sjuksköterskor inom ambulanssjukvården intervjuades. Materialet spelades in och transkriberades för att sedan avidentifieras och analyseras med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultatet redovisas i följande kategorier: Emotion och påverkad empati hos sjuksköterskan, kunskap, kompetens och erfarenhet, vården otillräcklig samt i mötet med patienten. Resultatet visade att sjuksköterskan upplevde en frustration och maktlöshet i vårdmötet. Ilska, brist på empati och osäkerhet var också upplevelser som kom fram. Det framkom att det råder en kunskapsbrist hos en del av sjuksköterskorna inom den prehospitala vården när det gäller bemötande och omhändertagande av psykiskt sjuka personer. Slutsatsen var att sjuksköterskor inom prehospital akutsjukvård behöver mer kunskap om bemötande och omhändertagande av suicidala patienter.

Varje år traumatiseras 200 000 barn och trauma anses vara den vanligaste orsaken till att barn söker sjukvård i Sverige. Sjuksköterskor inom akutsjukvården träffar dessa barn i sitt arbete, men de procedurer och rutiner som finns för omhändertagande av vuxna anses inte direkt vara applicerbara på barn. Syftet med denna studie var att belysa hur specialistsjuksköterskor upplever omhändertagandet av traumatiserade barn. En kvalitativ studie med individuella intervjuer (n=9) genomfördes och analyserades med hjälp av innehållsanalys. Analysen resulterade i fyra kategorier: upplevelsen av kunskapsbrist, upplevelsen av svårigheter i samband med omhändertagandet, upplevelsen av behovet av god omvårdnadskunskap och upplevelsen av skillnader i gällande rutiner. I resultatet framkom att alla intervjuade specialistsjuksköterskor upplever kunskapsbrist och har ett stort behov av att öka sina kunskaper om barn och barntrauma. Det skulle öka deras upplevelse av trygghet i yrkesrollen som specialistsjuksköterskor avsevärt. / The most common reason for children to be seek in-hospital care in Sweden is trauma and every year more than 200000 children is traumatized. Nurses meet these children in their work but the procedures used to care for traumatized adults are not transferable to children. The aim of this study was to illuminate how special educated nurses experience the caring for traumatized children. A qualitative design with one-to-one interviews (n=9) was used to collect data. Content analysis was used to analyze the data. The analysis ended up in four categories; the experience of lacking knowledge, the experience of difficulties in the care, the experience of the need of good nursing skills and the experience of differences in the routines in use. The findings show that all the interviewed nurses experience a need to increase their knowledge concerning the care for traumatized children. Increased skills and knowledge in this matter would raise their feelings of being secure in their professional role.

Sedan oktober 2011 sköter Sjukvårdens Larmcentral, SvLC, utalarmeringen av akuta sjukdomsfall som inkommer vid 112-samtal. Samtidigt infördes ett nytt medicinskt beslutsstöd för de sjuksköterskor som tar emot de akuta samtalen. Då orsaken till buksmärta är komplext och svårt att identifiera hos patienterna valdes just detta tillstånd för granskning. Syfte: Att undersöka om det medicinska beslutsstödet för sjuksköterskorna på SvLC i Uppsala län är en tillförlitlig hjälp i identifieringen av patienter med akuta buksmärtor, samt att undersöka om det fanns ålder-eller könsskillnader. Metod: En empirisk kvantitativ studie med en retrospektiv journalgranskning. Sammanlagt 151 patienter som ringt ambulans på grund av buksmärta och som av larmcentralen prioriterats som livshotande (prioritet 1) eller brådskande (prioritet 2) har granskats. Resultat: SvLC´s initiala bedömningar stämde väl överens med de prehospitala bedömningar sjuksköterskan i ambulans gjorde. Hos prio1-gruppen hade 48 % diagnostiserats buksmärta UNS, det vill säga buksmärta utan närmare specifikation, och hos prio 2-gruppen var det 40 % som fått samma diagnos. I denna undersökning kunde inga allvarliga brister identifieras i det nya medicinska beslutssystemet gällande akuta buksmärtor i Uppsala län, och inga signifikanta ålder-eller könsskillnader kunde hittas. Mer studier skulle behövas för att öka träffsäkerheten gällande resultatet i detta ämne och fler patienter skulle behöva involveras för att ”fånga upp” eventuella brister i detta medicinska beslutssystem. / Since October 2011 Sjukvårdens Larmcentral (SvLC) take care of emergency calls. At the same time new decision support tool for nurses that receive the emergency calls was introduced, andit was of interest to find out if there are flaws in the emergency call- system. Since the cause of abdominal pain in patients is a complex and difficult to identify this specific condition was chosen for this study. Aim: To examine whether the new medical decision support for patients with acute abdominal pain after the introduction of the new medical decision- making aid is a reliable working aid. Method: An empirical quantitative study with retrospective review of patients records. Totally 151 patients who called ambulance due to abdominal pain and that the emergency call- center prioritized as life-threatening (priority 1) or urgent (priority 2) has been reviewed. Result: SvLC´s initial evaluation tallied well with the prehospital assessment the nurse in ambulance did. In the prio 1-group 48% diagnosed abdominal pain NOS, that is to say “Not Otherwise Specified”, and in prio 2 group 40% received the same diagnosis. In this investigation, no serious flaws identified in the new medical decision support regarding acute abdominal pain in Uppsala county, and no significant..... More studies would be needed to increase accuracy on the results in this topic and more patients would need to be involved in order to “capture” any deficiencies in this medical decision systems.

No description available.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våld inom prehospital akutsjukvård, samt se vilka konsekvenser detta ledde till. Metod: 67 enkäter delades ut på ambulansstationer i Uppsala län. Av 67 tillfrågade var det 34 ambulanssjuksköterskor som svarade på enkäten. Insamlingen av data genomfördes med hjälp av enkäter som bestod av sex öppna frågor som sedan analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet som baseras på ambulanssjuksköterskornas svar visade att 97 % av respondenterna hade blivit utsatta för verbala hot och att mer än varannan utsatts för fysiskt våld på något arbetspass. Detta ledde till olika upplevelser hos ambulanssjuksköterskorna. Konsekvenserna upplevdes som större vid verbala hot än fysiskt våld. Genom analysen identifierades fyra kategorier; Omvårdnadssituationer med verbala hot och fysiskt våld, Privata- och yrkesrelaterade konsekvenser av fysiskt våld vid omvårdnadssituationer, Yrkesrelaterade konsekvenser av verbala hot vid omvårdnadssituationer samt Stöd för ambulanssjuksköterskor vid inträffade hot- och våldshändelser. Under dessa fyra kategorier tog ambulanssjuksköterskorna upp konsekvenser som både var yrkesrelaterade och privata. Slutsats: Studien visade att verbala hot och fysiskt våld mot ambulanssjuksköterskor är mycket vanligt förekommande. Detta resulterade i att majoriteten av ambulanssjuksköterskorna upplevde att omvårdnadssituationen blev obehaglig och de därför som en direkt konsekvens av detta reagerade med försiktighet, distanstagande från patienten eller direkt upphörde med patientvården. Studien visar att det uppstod större konsekvenser vid verbala hot än fysiskt våld. En fungerande handlingsplan fanns, men kunde bli bättre och tydligare. Detta tyder på att förbättringsåtgärder behöver göras när en hot- och/eller våldshändelse inträffar mot ambulanssjuksköterskor. Författarnas förhoppning är att studien ska fungera som underlag för förbättringar i prehospitala verksamheter. / Purpose: Aim of this study was to describe the experiences of threats and violence against ambulance nurses in prehospital emergency care, and see what consequences this entailed. Method: 67 questionnaires were distributed to ambulance stations in Uppsala County. Of the 67 asked ambulance nurses were there 34 that responded to the survey. The collected data was conducted using questionnaires that consisted six open-ended questions and then analyzed from a qualitative content analysis. Results: The results of the ambulance nurses responses revealed that 97% of respondents had been subjected to verbal threats and more than half experienced physical violence in any shift. This led to different experiences of ambulance nurse. The consequences were higher for verbal threats than physical violence. Through the analysis four categories were identified; Nursing Situations with verbal threats and physical violence, Private and occupational consequences of physical violence at nursing situations, Occupational consequences of verbal threats at nursing situations and Support for ambulance nurses to actual threats and incidents of violence. During these four categories, ambulance nurses brought up consequences that were both professional and private. Conclusion: The study showed that verbal threats and physical violence against ambulance nurses are very common. This resulted in that most ambulance nurses experienced that the nursing situation became uncomfortable and therefor, as a direct consequence they reacted with caution, distance itself from the patient or direct cessation of patient care. The study's findings showed that there were more consequences of verbal threats than of physical violence. A workable plan of action existed, but could be better and clearer. This suggests that improvements need to be made when a threat and/or violent incident occurs against ambulance nurse. The authors hope is that the study can become a basis for improvements in the pre-hospital operations.

Väntetiden för patienter som ådragit sig höftfraktur till operation är ofta lång och kan uppgå till över ett dygn. I första delen av vårdkedjan är det ambulanssjuksköterskan som möter patienter som ådragit sig höftfraktur och omhändertagandet där smärtbehandling ingår genomförs med stöd av upprättade vårdriktlinjer. Ambulanssjuksköterskan har ett ansvar enligt svensk lag att den prehospitala akutsjukvården som genomförs ska vara evidensbaserad. Syftet med denna studie var att undersöka specialistutbildade ambulanssjuksköterskors uppfattningar om möjligheten att bedriva evidensbaserad vård vid prehospital smärtbehandling av patienter med höftfraktur. Detta är en kvalitativ studie med beskrivande design. Resultatet visade att den specialistutbildade ambulanssjuksköterskan uppfattade generellt att vårdriktlinjerna var tydliga och lätta att förhålla sig till. De uppfattade att smärtbehandling var väl fungerande och evidensbaserad. Vårdriktlinjerna var tydliga och lätta att förhålla sig till och informanterna uppfattade att smärtbehandlingen var väl fungerande och evidensbaserad. / The waiting time for patients that sustain hip fractures is often long and can be more than twenty-four hours. The Ambulance nurse provides the first care for those whom sustain a hip fracture.  These patients receive pain management care from the ambulance nurse as recommended by given guidelines.  The ambulance nurse has a responsibility by Swedish law to administer care in an evidence based care, prehospital in the emergency care. The intention of this study was to investigate the specialist educated ambulance nurses current opinions of the possibility to give evidence based care, during prehospital pain management to patients who have a hip fracture. This is a qualitative study with descriptive design. The outcome of this study shows that the specialist educated ambulance nurses believe that the guidelines are clear and easy to follow in general.  Their opinion was that the pain management was functional and evidence based. The guidelines were clear and easy to relate to and the informants experienced the pain management as evidence based.