Västerbottens läns landsting har en primärvårdsmodell som kallas för sjukstugemodellen för att bedriva sjukvård i dess glesbygdsområden. En sjukstuga beskrivs som en form av minisjukhus där det finns möjlighet att lägga in patienter på vårdplatser. Sjukstugorna är inte bemannade med läkare dygnet runt utan vissa tider på dygnet är en sjuksköterska ansvarig på plats med en jourläkare på distans på en annan sjukstuga. Sjukstugan är ändå öppen dygnet runt för akuta patienter som då sjuksköterskan träffar för att sedan kontakta jourläkaren. Att arbeta som sjuksköterska i glesbygd är mångfacetterat där de ska inneha en bred klinisk kompetens och ibland ha en mer utökad roll inom hälso- och sjukvården. Syftet med studien var att beskriva vilka upplevelser och erfarenheter sjuksköterskor på sjukstugor i Västerbottens inland har av att omhänderta akut sjuka patienter med stöd av läkare på distans. Metoden var en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Totalt genomfördes åtta stycken semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från fem olika sjukstugor, intervjuerna skedde under december 2016 till januari 2017. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras i fyra kategorier med underkategorier. De fyra kategorierna var, utför en egen undersökning, känslor kring arbetsuppgiften, faktorer som underlättar och faktorer som försvårar. Resultatet visar på att sjuksköterskorna har blandade känslor kring arbetsuppgiften att omhänderta akut patienter med läkaren på distans, de uttryckte både positiva och negativa känslor. De beskrev även hur de undersöker och bedömer de patienterna som söker akut innan de initierar en kontakt med jourläkaren. I intervjuerna identifierades faktorer som påverkade arbetsuppgiften, både saker som försvårade omhändertagandet men även sådana som underlättade det. Bland de försvårande faktorerna nämndes teknik som fungerade dåligt, svårigheter i samarbetet med jourläkarna och brist på viss kunskap hos sjuksköterskorna. De underlättande faktorerna var bland annat användandet av bild och ljudöverföring till jourläkarna, samarbete mellan personalen och erfarenheten hos sjuksköterskorna. Av studiens resultat går det att dra slutsatsen att sjuksköterskorna arbetar efter att först genomföra en initial bedömning och undersökning av de patienterna som söker akut innan de tar kontakt med jourläkaren för vidare handläggning. De identifierade också faktorer som de ansåg både underlättade och försvårade deras arbete med att omhänderta dessa patienter med läkaren på distans. De uttryckte också att arbetsuppgiften gav dem blandade känslor, den beskrevs både som en rolig arbetsuppgift men att den också kunde vara en tung sådan med en känsla av ansvar.

Till akutmottagningen kommer patienter dygnet runt med tidskänsliga tillstånd varav sepsis är ett av dem. Det är av stor vikt att akutsjuksköterskan kan identifiera och bedöma detta sjukdomstillstånd eftersom en snabb insatt antibiotikabehandling är direkt livsavgörande. Syftet var att utforska tillgänglig litteratur om vad som påverkar akutsjuksköterskor i identifiering och bedömning av patienter som drabbats av sepsis. För att besvara studiens syfte valdes en systematisk och integrativ litteraturöversikt. Åtta vetenskapliga artiklar inkluderades, fem kvantitativa och tre kvalitativa. En tematiskanalys användes. Resultatet presenteras i ett tema; ”Förståelse för allvaret i patientensmående” med tre underliggande subteman; ”identifiera patientens mående undertidspress”, bedöma utifrån en oklar bild” och ”känna igen den sjuke patienten”. Där framkom att det som påverkade akutsjuksköterskans identifiering och bedömning av patienter med sepsis var tid, kunskap och kommunikation. Tidsbrist och hög arbetsbelastning visade sig leda till korta patientmöten och sämre kommunikation. Tidigare erfarenhet och kunskap var av vikt eftersom patienter med sepsis kan uppvisa oklara och ospecifika symtom och tecken.

Sjuksköterskor utsätts i sitt yrke för känslomässigt svåra händelser som lidande, våld och död. Särskilt exponerade för detta är sjuksköterskor som arbetar inom akutsjukvården, där det frekvent rapporteras höga nivåer av stressyndrom. Samtidigt har det visat sig att det i samma grupp finns individer som tycks klara av att arbeta under tuffa förhållanden bättre än andra. Något dessa har gemensamt är tillfredsställande metoder för hantering, så kallade copingstrategier. Syftet var att få insikt i vilka situationer som sjuksköterskor inom akutsjukvården upplever som emotionellt svåra samt hur de hanterar dem. Metoden var en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie där sju sjuksköterskor anställda inom ambulanssjukvården deltog. Materialet bearbetades utifrån en kvalitativ innehållsanalys där åtta kategorier skapades. Resultatet sorterades under två domäner: situationer och hantering. Situationerna involverade barn som far illa, anhöriga som försvårar arbetet, trauman och betungande ansvar. Hanteringen bestod av att prata med kollegor, ändra förhållningssätt, gå in i en roll samt använda sin erfarenhet. / Nurses are in their profession confronted with emotionally challenging situations involving suffering, violence and death. Particularly exposed to this are nurses working in critical and acute care settings, where high levels of stress are frequently reported. However, there are in the same setting individuals who seemingly handle working in stressful conditions better than others. Something they all have in common is satisfactory methods of coping. The aim was to gain insight into what nurses working in acute care settings perceived as critical incidents, and how they coped with them. The method was a qualitative semi-structured interview study in which seven nurses employed in Swedish ambulance services participated. The content was processed based on a qualitative analysis, where eight categories were outlined. The results were sorted in two domains: incidents and coping. The incidents involved child abuse, relatives who obstructed work, trauma and onerous responsibilities. Coping consisted of communicating with colleagues, reframing, stepping into a role and relying on experience.

Bakgrund: Arbetsmiljön inom akutsjukvård är ofta stressig med hög arbetsbelastning och få resurser, vilket kan innebära påfrestande situationer. Det ställer höga krav på sjuksköterskors kompetens och förmåga till snabba förändringar. Sjuksköterskor strävar ständigt efter att upprätthålla en god och säker vård, vilket emellanåt kan vara utmanande inom akutsjukvårdens stressiga miljö. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av arbetsrelaterad stress inom den somatiska akutsjukvården. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med tematisk analysmetod. Resultat: Två teman samt fyra subteman identifierades. Första temat var utmaningar i sjuksköterskerollen med underteman känslomässig påverkan och otillräcklig återhämtning. Det andra temat var utmanande arbetsmiljö med underteman otillräckliga resurser samt oförutsägbar arbetssituation. Slutsats: Genom förbättrade arbetsförhållanden kan sjuksköterskors arbete förbättras vilket gynnar omvårdnaden och patientsäkerheten.

Ambulanssjukvården i Sverige tar hand om cirka 1 miljon uppdrag. Tidigt var ambulanssjukvården förknippad som transportorganisation men utvecklades under 1980-talet med utrustning som hjärtstartare och läkemedel. Sedan 2005 är varje ambulans bemannad meden sjuksköterska med eller utan specialistutbildning. Den akuta hälso- och sjukvården är oftast ny för patienten, då patienten har ingen eller begränsad erfarenhet av den. Studiens syfte var att granska och sammanställa forskningsresultat som beskriver upplevelsen av vårdandet i samband med ambulanssjukvård. Examensarbetet är en litteraturöversikt, där 15 vetenskapliga artiklar valdes ut och granskades. Tre kategorier sammanställdes från inkluderad litteratur; en önskan om att bli sedd, en önska natt känna delaktighet och en önskan om lindring i lidandet. I önskan om att bli sedd såg patienten det positivt att ambulanspersonalen hade förmågan att möta dem individuellt och bekräfta dem genom att lyssna. Kommunikation och information framkom som viktigt för patienten i önskan om delaktighet i vården och beslut som involverade patienten. En litteraturöversikt ansågs lämplig till denna studie men artiklarna var få. Urvalet begränsades till Europa, vilket kan anses likt den vård som ges i Sverige.

Barn är en växande patientgrupp med behov som behöver tillgodoses. På en del akutmottagningar i Sverige vårdas barn och vuxna gemensamt. Till akutsjuksköterskans ansvarsområden hör att främja och återställa hälsa, förebygga sjukdom och lindra lidande. Ett vårdande som inte tillgodoser patientens unika behov kan leda till ett ökat lidande för patienten. Syftet med studien var att beskriva akutsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn på akutmottagningar där barn och vuxna vårdas gemensamt. För att besvara syftet gjordes en integrativ litteraturöversikt enligt Whittemore och Knafl (2005), där steget dataanalys har ersatts med analysmetod enligt Popenoe, Langius-Eklöf, Stenwall & Jervaeus (2021). Resultatet bygger på nio artiklar som valdes ut efter en strukturerad litteratursökning. Dataanalysen av dessa artiklar resulterade i att ett övergripande tema formulerades: Ett annorlunda vårdande jämfört med vuxna. Fyra subteman identifierades: Bemötande av barn och familj, Ett vårdande som väcker känslor, Behov av en barnanpassad miljö och Tidigare erfarenhet av att vårda barn underlättar. Resultatet visar att akutsjuksköterskor upplever att det är annorlunda att vårda barn jämfört med vuxna patienter. Akutsjuksköterskorna beskrev skillnader i bemötandet med barn och dess familj jämfört med vuxna patienter. Akutsjuksköterskorna upplevde att akutmottagningens miljö kunde utgöra ett hinder i vårdandet. När akutsjuksköterskorna vårdade svårt sjuka barn eller när barn dog kunde det väcka svårhanterliga känslor. Akutsjuksköterskorna efterfrågade mer utbildning i vårdande av barn. Utifrån studiens resultat är följande förbättringsområden identifierade: mer barnanpassade miljöer på akutmottagningar, mer stöd till akutsjuksköterskor som vårdar barn i kritiska situationer eller är med om barns död samt mer utbildning inom vård av barn för akutsjuksköterskor. Ytterligare forskning är nödvändig inom ämnet.

Bakgrund: Tidigare forskning beskriver att patienter vid akut skada eller sjukdom kan känna sig rädda och ensamma. Vetskap om att ambulans är på väg kan ge känsla av lättnad och säkerhet för patienten. Viktiga egenskaper enligt kompetensbeskrivningen hos specialistsjuksköterskan inom ambulanssjukvård är att vara sympatisk, förstående och inneha en god kommunikationsförmåga för att kunna informera patienten samt skapa delaktighet. I denna litteraturstudie studeras patienternas upplevelse utifrån dimensionen ”patientens grundläggande vårdbehov” som utgår ifrån patientens fysiska, psykosociala och relationella behov och är den mellersta dimensionen i teoretiska ramverket Fundamentals of Care. Syfte: Belysa patientens upplevelse av specialistsjuksköterskans omhändertagande inom ambulanssjukvård vid akut skada eller sjukdom, avseende fysiska, psykosociala och relationella behov. Metod: Systematisk kvalitativ litteraturstudie baserat på 16 vetenskapliga artiklar. Sökningarna gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Deduktiv innehållsanalys med Fundamentals of Care, patientens grundläggande vårdbehov användes. Artikelgranskning utgick från SBU:s kvalitetsmall för kvalitativa artiklar. Resultat: Från patienternas upplevelse inom fysiska behovet framgick det att god smärtlindring var av betydelse i omhändertagandet från specialistsjuksköterskan inom ambulanssjukvård. Vidare belyser resultatet i det psykosociala behovet att patienterna värdesatte god kommunikationsförmåga samt information avseende sin vård. Att patienten fick vara delaktig och involverad ledde till en känsla av kontroll. Ambulanssjuksköterskans kompetens och empati hade också ett inflytande på hur patienterna upplevde sitt omhändertagande utifrån det relationella vårdbehovet. Slutsats: Patientens grundläggande vårdbehov framkom under samtliga tre delar i omhändertagandet. Där patientens upplevelse av smärtlindring, delaktighet och information var en viktig del. Vidare bör nya empiriska studier göras för att djupare kunna belysa patienters upplevelse.

Abstrakt   Bakgrund Arbetsrelaterad stress är en vanlig orsak till att anställda vantrivs på arbetsplatsen. I olika europeiska länder upplever anställda att arbetsrelaterad stress ökar. Inom akutsjukvården är sjuksköterskor särskilt utsatta för arbetsrelaterad stress eftersom arbetstempot är högt och oväntade situationer ofta uppstår. När stress påverkar sjuksköterskors förmåga att jobba effektivt och upprätthålla en god vårdkvalité drabbar detta i slutändan patientsäkerheten.    Syfte Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av arbetsrelaterad stress inom akutsjukvård. Metod En litteraturstudie med åtta kvalitativa studier. Databassökning genomfördes i CINAHL och PubMed. Studierna analyserades efter Fribergs femstegsmodell. Resultat Litteraturstudien kom fram till två huvudkategorier och elva underkategorier. De två kategorierna var: ’’faktorer som upplevs skapa stress’’ och ’’upplevda konsekvenser av arbetsrelaterad stress’’. Faktorer som upplevdes skapa stress var; hög arbetsbelastning, oklar arbetsroll, missnöjda patienter och anhöriga, svårt sjuka eller skadade patienter. Utöver detta upplevdes även brister i den fysiska arbetsmiljön och konflikter mellan kollegor skapa stress. Sjuksköterskorna inom akutsjukvård upplevde att deras välmående, privatliv och patientsäkerheten påverkades. Konklusion Förbättringsarbete inom vården behövs för att förbättra arbetsmiljön inom akutsjukvård, och därmed sjuksköterskors hälsa och arbetsförhållanden. Vidare forskning behövs för att undersöka strategier för stresshantering och hur organisationen kan bidra till bättre hälsa för sina arbetstagare.

Ambulanssjukvården styrs idag självständigt inom varje region. Nationell insyn och uppföljning saknas, vilket lagt grunden till kvalitetsregistret, AmbuReg. Kvalitetsregistrets syfte är att identifiera förbättringsområden samt följa upp och utvärdera algoritmer, olika processer och åtgärder som används inom ambulanssjukvård. Syftet med examensarbetet är att beskriva kvalitetsregistret AmbuRegs funktion och nationellt beskriva kvalitetsindikatorer för ambulanssjukvård i landets olika regioner. Metoden är en kvantitativ och retrospektiv registerstudie med jämförande och beskrivande design av Sveriges 21 ambulansorganisationer. Studien inkluderade samtliga primäruppdrag för patienter över 18 år under 2018 i Sverige och presenterar sammanställd data gällande 15 kvalitetsindikatorer som beskriver vårdinsatser utförda av ambulanssjukvården. Resultatet visar på 877 561 primära ambulansuppdrag. Stora variationer förekom bland de olika regionerna. Bland vitalparametrarna påvisades högst följsamhet vid blodtrycksmätning och lägst vid mätning av kroppstemperatur. Störst variation uppmättes gällande syrgasbehandling vid en syremättnad under 90% då en region behandlade 100% mot en annan region behandlade enbart 1,3%. Registrering av elektrokardiogram vid bröstsmärta varierade mellan 17,6–95,4%. De patienter med bröstsmärta och röd prioritet som fick läkemedel varierade mellan 8,6–66,7%.Diskussionen visar att vitalparametrar utgör grunden för ambulanssjuksköterskans bedömning och bör därför vara komplett. Bristen på följsamhet vid registrerat EKG kan bero på olika faktorer men visade sig brista vid buksmärta och andnöd. Information från vissa regioner saknas gällande olika kvalitetsindikatorer, vilket belyser vikten av att sträva mot ett kompatibelt journalsystem. AmbuReg kan lyfta förbättringsområden såväl regionalt som nationellt. Ambulanssjuksköterskan förväntas utföra mer avancerad vård och kommande behandlingsriktlinjer bör tas fram i samarbete med kliniskt aktiv prehospital personal för att öka såväl följsamhet som applicerbarhet.

Trycksår är en vanlig komplikation hos patienter som drabbats av höftfraktur. Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att finna betydelsefulla riskfaktorer för trycksår hos patienter med höftfraktur för att sjuksköterskan omgående ska kunna identifiera en patient med hög risk. Metoden som använts för denna litteraturstudie var en modell med sju steg för ett systematiskt tillvägagångssätt. Litteratursökningen utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och The Cochrane Library. Kvalitetsgranskning av studier utfördes med ett protokoll av Willman m fl (2006) modifierat av författarna. Resultatet av åtta inkluderade studier visar att flera olika faktorer verkar påverka utvecklingen av trycksår hos patienter med höftfraktur. Efter evidensgradering med hjälp av ett verktyg av Britton (2000) kunde följande riskfaktorer relateras till ett starkt vetenskapligt underlag: Hög ålder, kognitiv dysfunktion, kvinnligt kön, diabetes mellitus, låg ASA bedömning, malnutrition, immobilisering, lång väntetid till operation och hög risk enligt riskbedömningsinstrument. / Pressure ulcers are a common complication in patients suffering from a hip fracture. The aim of this systematic review was to find important riskfactors for development of pressure ulcers in patients suffering a hip fracture so that the nurse immediately can identify a patient with an increased risk. The method used for this systematic review was a model with seven steps for a systematic approach. The literature search was performed in the databases PubMed, CINAHL and the Cochrane Library. The quality review of included studies was performed with a protocol by Willman et al (2006) modified by the authors. The result of eight included studies showed that several factors seem to affect the development of pressure ulcers in patients with hip a fracture. After having evaluated the evidence with a tool by Britton (2000) the following riskfactors were related with a strong scientific basis: High age, cognitive dysfunction, female gender, diabetes mellitus, low ASA-grade, malnutrition, immobility, long waiting time before surgery and a high risk according to risk evaluation tests.