Bakgrund: Säker vård är ett viktigt begrepp inom hälso- och sjukvården. Begreppet är ett av de sex kärnkompetenserna vilket innebär att sjuksköterskor ska ha rätt kunskap för att öka säkerheten och kvalitén inom vården. Genom att ha god kommunikation och att minska stressen inom akutkliniker upprätthålls säker vård.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av vad som påverkar säker vård inom akutsjukvård.  Metod: Genomförandet var en litteraturöversikt med kvalitativ metod och utformades med en induktiv ansats. Resultatet formades av tio kvalitativa artiklar. Resultat: Det finns yttre förutsättningar och inre upplevelser som spelar stor roll i sjuksköterskans arbete kring säker vård. De yttre förutsättningarna är beroende av kunskap och tidigare upplevelser, tydlig dokumentation och kommunikation och organisation och standardisering. De inre upplevelserna inriktar sig på att ha kontroll över en situation och att känna sig stressad.  Slutsats: Utifrån inre upplevelser och yttre förutsättningar påverkas patientens säkerhet, speciellt inom akutkliniker. För att uppnå en säker vård på en akutklinik krävs en god kommunikation. Andra nämnda områden är minskad stress, ökad bemanning och bra samarbete mellan sjuksköterskor för att främja säker vård. På akutkliniker är dessa upplevelser ett problem då sjuksköterskorna aldrig kan förutse dagens omvårdnadsåtgärder. Det leder i sin tur till att stressfaktor hos sjuksköterskor ökar som bidrar till brister i kommunikationen.

Att den prehospitala personalen utsätts för hot och våld framkommer i ett flertal studier som har gjorts inom detta område. Man ser tydligt att antalet arbetsolyckor till följd av hot och våld har ökat drastiskt. Skillnaden i hot och våld mellan storstad och glesbygd är dock mindre väldokumenterad. Därför vill vi undersöka förekomst av och orsaker till hot och våld i jämförelse mellan glesbygd och storstad. Studien bedrivs som en kvantitativ enkätundersökning. Totalt 112 enkäter samlades in som sedan bearbetades och analyserades. Chi2 test användes för att jämföra resultatet. Eftersom syftet med studien var att belysa förekomsten av hot och våld mot ambulanspersonal i glesbygd och storstad samt att studera skillnaderna mellan dessa kontaktades verksamhetschefen för fyra av Dalarnas 10 ambulansstationer samt verksamhetscheferna för sju ambulansstationer i Västra Götaland. När det gäller hot, hot/våld samt våld inom den prehospitala sjukvården i Sverige har vi genom denna studie påvisat en mängd skillnader mellan storstad och glesbygd. I storstad är det är en högre förekomst av hot och våld, fler män än kvinnor som drabbas samt en större andel våldsverkare som är alkohol- och drogpåverkade. Vidare visar vår studie att majoriteten av respondenterna i storstad har blivit utsatta för både hot och våld mer än en gång i halvåret i motsats till glesbygd där majoriteten var utsatta mer sällan. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Att vara ambulanssjuksköterska innebär ett stort ansvar som kräver goda kunskaper både praktiskt och teoretiskt inom flera olika områden. Eftersom det är relativt nytt att arbeta strukturellt i ledningsfunktionen har författarna valt att undersöka upplevelsen av att vara medicinskt ansvarig på skadeplats och vad som kan underlätta uppgiften. Studien bygger på kvalitativa intervjuer. Ambulanssjuksköterskorna förbereder sig på väg ut till patienten både praktiskt och mentalt och ställer höga krav framför allt på sig själva. I studien framkom att att ambulanssjuksköterskan generellt har ett bra samarbete med kollegan och övriga inom den egna organisationen. Dock finns det brister i samverkan med de andra aktörerna på skadeplatsen, framför allt när det gäller SOS Alarm AB. Ambulanssjuksköterskornas erfarenhet spelar stor roll för hur trygga eller stressade de känner sig i rollen som medicinskt ansvarig på skadeplats. Ambulanssjuksköterskor ser reflektionen som en naturlig del av arbetet och gör det vanligen själva och tillsammans med sin kollega. Detta gör att de bearbetar upplevelserna och utvecklar sin självkänsla och sin yrkesmässiga mognad. Bra baskunskaper att vila på samt realistiska övningar regelbundet skulle underlätta rollen som medicinskt ansvarig. Studien visar att trots lite övning och rutin i rollen som medicinskt ansvarig, så upplever ändå ambulanssjuksköterskorna helheten som positiv. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Internationellt sett har intresset hos vårdpersonal ökat när det kommer till att låta närstående närvara vid återupplivningsförsök. Även hos allmänheten har stödet ökat för närvaro vid återupplivning. Forskning har visat att det finns stora fördelar för patienter vid familjebevittnad återupplivning (FBÅ). Det är dock viktigt att även ta del av sjuksköterskans uppfattningar då hon utgör en viktig del av vårdteamet, som är direkt inblandad i omhändertagandet av både patient och närstående. Syftet med arbetet är att kartlägga sjuksköterskans uppfattning om närståendes närvaro vid HLR, samt belysa de faktorer som påverkar dessa.Arbetet är en litteraturstudie där nio vetenskapliga artiklar, åtta kvantitativa och en kvalitativ, ligger till grund för resultatet. Artiklarna analyserades genom att söka efter likheter och skillnader i artiklarna resultat. Det resulterade i teman med tillhörande subteman. Dessa teman och subteman presenteras i resultatet. Resultatet har delats upp i tre teman utifrån sjuksköterskors uppfattningar om närståendes närvaro vid HLR: vilken betydelse den har för de närstående, vilka effekter det har på sjuksköterskans arbete och vilka faktorer som påverkar sjuksköterskors uppfattningar om FBÅ. Sjuksköterskan ser liksom närstående och patienter flera fördelar med FBÅ, men även risker. Bland annat ökad stress och störningar i patientarbetet.Resultatet diskuteras och det framstår som viktigt att som vårdpersonal vara uppmärksam på vilka problem som kan uppstå i samband med familjebevittnad återupplivning. Det visar sig att sjuksköterskorna anser det mycket viktigt att det finns en stödperson som ansvarar för den närstående under dennes närvaro. Till sist föreslås mer forskning i Sverige då kunskapen inom område är begränsat. / Program: Fristående kurs

En av de svåraste uppgifterna en sjuksköterska kan stå inför i ett akutläge är att både ta hand om patient och närstående. Då all kraft fokuseras på den vårdkrävande patienten är det av förklarliga skäl som närstående kan hamna i skymundan. Att som ambulanspersonal efter avslutad behandling ta sig an de närstående i deras kaosartade situation åskådliggörs i denna studie vars syfte är att belysa ambulanspersonals erfarenheter och strategier i mötet med närstående i samband med plötsliga dödsfall i hemmet.För att på ett öppet sätt försöka förstå beskrivna situationer så valdes det en kvalitativ intervju som metod. Då metoden var bestämd kontaktades två verksamhetschefer vilka godkände genomförandet av studien. Urvalskriterierna för informanterna var sjuksköterskekompetens, minst fem års ambulanserfarenhet samt intresse av att medverka. De inspelade intervjuerna transkriberades och avidentifierades för att sedan analyseras och segmenteras.Resultatet är uppdelat i tre faser, där första fasen innehåller det som framkommit under färden ut till patienten. I den andra fasen har det snabba mötet med de närstående samt omhändertagandet av patienten behandlats och slutligen i den tredje fasen har omhändertagandet av de närstående behandlats. I resultatet beskrivs att det krävs tillräckligt med ambulanspersonal under återupplivning för att det skall bli ett optimalt omhändertagande av både patient och närstående. Det visade sig även att fokus initialt alltid låg på ett professionellt medicinskt omhändertagande och att närstående kom i andra hand i akutskedet. Stöd, omsorg och information till de närstående gavs så fort tid och utrymme fanns. Informanternas uppfattning var att den stunden som tillbringas med de närstående efter att behandling blivit avslutad kom att bli ett bestående minne hos de närstående. Informanterna fann uppdrag som dessa betydelsefulla trots att återupplivning ej lyckats. De kände att de gjort en viktig insats genom att stötta de närstående. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Anestesisjuksköterskorna har traditionellt sett betraktats som företrädare för prehospitalakutsjukvård utan att för den skull vara utbildade för detta vårdområde.Anestesisjuksköterskornas utbildning skall förbereda till ett brett kompetensområde somkan innebära ett vårdarbete såväl inom den hospitala som inom den prehospitalaverksamheten. Det prehospitala vårdområdet är ett komplext område som kräverspecifik kompetens. Anestesisjuksköterskornas specialistfunktion kan dock blibristfällig i den prehospitala vården då den utövas mer eller mindre sporadiskt. Frågorsom väcks är om det ens är möjligt att upprätthålla detta specifika kompetensområde omdet går lång tid mellan de prehospitala uppdragen? Hur bra är anestesisjuksköterskorförberedda för den förändrade ambulanssjukvården med fokus på ett brettbedömningsansvar för prehospitalt verksamma sjuksköterskor.I denna studie beskrivs anestesisjuksköterskors uppfattningar av sin yrkesroll inomprehospital akutsjukvård. Metoden är kvalitativ och utgår från en fenomenografiskansats. 21 anestesisjuksköterskor inom fem olika verksamhetsområden intervjuades.Anestesisjuksköterskorna var både verksamma i den hospitala och den prehospitalaverksamheten. Inom den prehospitala verksamheten arbetar anestesisjuksköterskorna iakutbil och ambulanshelikopter. Ingen av informanterna var anställd i ordinarieambulansverksamhet. Den fenomenografiska analysen utmynnade i sjubeskrivningskategorier; Samverkande, Vårdandet, Bred kompetens, Anestesikompetens,Luftvägskompetens, Läkemedelskompetens och Livräddande. Beskrivningskategoriernapresenterar resultatets variationer med 33 olika uppfattningar. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Självmord erkänns som ett stort folkhälsoproblem i många länder. Enligt världshälsoorganisationen är det årligen upp emot en miljon människor som tar sitt liv världen över. Årligen begår cirka 1100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen. I den prehospitala vården möter ambulanssjuksköterskor ofta patienter med psykisk ohälsa. Många av dessa människor ser tillslut ingen annan utväg än att försöka ta sitt liv. Ambulanssjuksköterskor kan i mötet med dessa patienter ställas inför etiska dilemman, som till exempel att vårda patienten mot hans/hennes egen vilja. Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av etiskt problematiska situationer i mötet med patienter som har försökt ta sitt liv. Metoden var kvalitativ intervju med sex ambulanssjuksköterskor. Metoden innebär att koncentrera sig på informantens livsvärld och ha en öppenhet för informantens upplevelse. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskorna upplevde att de tog över patientens bestämmanderätt och gick emot patientens vilja att avsluta sitt liv. En känsla av maktlöshet kunde infinna sig när de kunde se att det stora behovet av stöd till närstående hade brustit. I mötet med den självmordsbenägna patienten var det inte helt ovanligt att ambulanssjuksköterskan upplevde ett hot från patienten och kände en rädsla för sitt eget liv. Resultatet påvisar också en frustration hos ambulanssjuksköterskorna då de upplevde att patienter som försökt ta sitt liv får en otillräcklig vård, de upplevde också att de får ett ignorant och nedvärderande bemötande av andra inom vården. Slutsatsen är att ambulanssjuksköterskor konfronteras med etiskt problematiska situationer i mötet med självmordsnära patienter, det handlar många gånger om hot, rädsla och känslan att ta över patientens bestämmanderätt. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

<p>Syftet med studien var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskor inom akutsjukvården har och hur de upplever bemötandet av patienter med missbruksproblematik.</p><p>Metoden som användes var intervjustudie. Åtta sjuksköterskor intervjuades, varav 4 arbetade på akutmottagningen och 4 på ambulansen. Studien bestod av 6 öppna frågor samt frågor om ålder, kön och antal år som sjuksköterska.</p><p>Resultatet redovisades med 3 kategorier och 6 subkategorier. Undersökningsgruppen bestod av 7 kvinnor och 1 man.</p><p>Intervjupersonerna lyfte fram problemet med för lite utbildning om missbruk och hur mer utbildning skulle kunna tillgodoses. Deras upplevelser var att negativa erfarenheter och för lite kunskap inom området kunde leda till bemötanden som inte alltid blev så bra. Även förutfattade meningar och patienternas yttre inverkade till viss del på omvårdnaden som gavs. Samarbete med andra yrkesgrupper som möter missbrukare efterfrågades.</p><p>Studien visar på att mer utbildning inom detta område behövs, och förslag har getts på hur detta skulle kunna tillgodoses.</p> / <p>The purpose with this study was to describe what knowledge nurses working within the emergency treatment have, and how they experience the response of patients with problems of abuse. The method used was field survey. Eight nurses were interviewed, four of them worked at the emergency treatment and four worked in the ambulance.</p><p>The result was shown with three categories and six subcategories. The investigation group consisted of seven women and one man. The interviewees emphasized the problem with too little education about abuse and suggested how more education could be provided for. They experienced that negative experience and little knowledge within the area could lead to responses that were not always that good. Even prejudices and the patients appearance affected to some extent the given nursing. Co-operation with other occupational groups who meet addicts was asked for.</p><p>The study points out that more education within this area is needed and propositions have been made on how this could be provided for</p>

No description available.

No description available.