Bakgrund: Tidigare forskning beskriver att patienter vid akut skada eller sjukdom kan känna sig rädda och ensamma. Vetskap om att ambulans är på väg kan ge känsla av lättnad och säkerhet för patienten. Viktiga egenskaper enligt kompetensbeskrivningen hos specialistsjuksköterskan inom ambulanssjukvård är att vara sympatisk, förstående och inneha en god kommunikationsförmåga för att kunna informera patienten samt skapa delaktighet. I denna litteraturstudie studeras patienternas upplevelse utifrån dimensionen ”patientens grundläggande vårdbehov” som utgår ifrån patientens fysiska, psykosociala och relationella behov och är den mellersta dimensionen i teoretiska ramverket Fundamentals of Care. Syfte: Belysa patientens upplevelse av specialistsjuksköterskans omhändertagande inom ambulanssjukvård vid akut skada eller sjukdom, avseende fysiska, psykosociala och relationella behov. Metod: Systematisk kvalitativ litteraturstudie baserat på 16 vetenskapliga artiklar. Sökningarna gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Deduktiv innehållsanalys med Fundamentals of Care, patientens grundläggande vårdbehov användes. Artikelgranskning utgick från SBU:s kvalitetsmall för kvalitativa artiklar. Resultat: Från patienternas upplevelse inom fysiska behovet framgick det att god smärtlindring var av betydelse i omhändertagandet från specialistsjuksköterskan inom ambulanssjukvård. Vidare belyser resultatet i det psykosociala behovet att patienterna värdesatte god kommunikationsförmåga samt information avseende sin vård. Att patienten fick vara delaktig och involverad ledde till en känsla av kontroll. Ambulanssjuksköterskans kompetens och empati hade också ett inflytande på hur patienterna upplevde sitt omhändertagande utifrån det relationella vårdbehovet. Slutsats: Patientens grundläggande vårdbehov framkom under samtliga tre delar i omhändertagandet. Där patientens upplevelse av smärtlindring, delaktighet och information var en viktig del. Vidare bör nya empiriska studier göras för att djupare kunna belysa patienters upplevelse.

SAMMANFATTNING     Bakgrund: Patienter på kirurgavdelningar är komplexa såtillvida att de förutom den kirurgiska åkomman kan ha olika medicinska diagnoser vilket ofta komplicerar både vården, behandlingen samt medför svårigheter i att upptäcka ett försämrat tillstånd. För att kunna bedöma patientens tillstånd och få en uppfattning om hur denne mår måste objektiva och lätt mätbara parametrar användas. Modified Early Warning Score (MEWS) är ett poängsystem som mäter några av patientens vitala funktioner och baseras på sex mätbara/bedömningsbara  funktioner: andningsfrekvens, puls, systoliskt blodtryck, kroppstemperatur, vakenhet och urinmängd. Poängsumman varierar mellan 0 och 17, där 0 är normalt.   Syfte: Att kartlägga fördelningen av poäng enligt MEWS hos akuta patienter med kirurgiska åkommor på två kirurgavdelningar på ett universitetssjukhus i Sverige samt undersöka vilka åtgärder som vidtagits vid respektive poäng enligt MEWS.   Metod: Retrospektiv journalgranskningsstudie  där dokumentation av mätningar med MEWS för 94 patienter granskades.   Resultat: Totalt återfanns 229 poäng enligt MEWS varav 76 var från mätningar vid ankomst till avdelning och resterande  153 från mätningar under fortsatt vårdtid. Antalet MEWS-mätningar per patient varierade mellan  1 och 31. Nitton åtgärder som ingår i sjuksköterskans profession kopplade till en poäng enligt MEWS återfanns. De mest förekommande åtgärderna var att ge smärtstillande läkemedel på generell ordination samt att utföra upprepade kontroller av patientens vitala funktioner. Tjugotvå medicinska åtgärder kopplade till en poäng enligt MEWS återfanns. De mest  förekommande medicinska åtgärderna var att ordinera provtagning eller odling samt att ordinera  extra dropp. Inte i något fall ledde en poäng enligt MEWS till att någon patient flyttade till en högre vårdnivå.   Slutsats: Det fanns mätningar enligt MEWS för 85 % av patienterna där medianpoängen var 1 av maximala 17. Medianpoängen när åtgärd som ingår i sjuksköterskans profession eller medicinska åtgärder vidtogs var 4. De vanligaste åtgärderna var att ge smärtstillande läkemedel på generell ordination, göra upprepade kontroller, ordinera provtagning,  odling eller extra dropp. / ABSTRACT     Background: Patients with surgical conditions are complex, since many patients have various medical diagnoses besides their surgical condition. Apart from complicating care and treatment, this makes it difficult to detect deterioration in the patient's condition. In order to assess the patient's condition, objective and easily measurable parameters are preferably used. A scoring system, the Modified Ear­ ly Waming Score, MEWS, was developed in the early 1990s and based on some ofthe patient's vital functions: respiratory rate, heart rate, systolic blood pressure, body temperature, alertness/awareness and urine output. The result varies between 0 and 17, with 0 demonstrating normal vital functions.   Objective: To describe the distribution of MEWS scores for emergency patients with surgical condi­ tions in two surgical wards at a university hospital in Sweden, and to examine what actions had been taken based on the MEWS scores.   Methods: A retrospective review was performed on MEWS measurements and medical records for 94 patients.   Results: In total, 229 MEWS measurements had been performed, ofwhich 76 were taken on arrival at the ward, and the remaining 153 <luring the continued hospitalization. The number ofMEWS measurements per patient ranged from 1 to 31. Nineteen actions, based on MEWS scores, related the nursing professions were found, with the administration of painkillers and repeated checks ofthe pa­ tient's vital functions, being the two most common. Twenty-two medical procedures, based on MEWS scores, were identified, where sampling for bacterial cultures or prescribing extra intravenous fluid were the most frequent. No patient was transferred toa higher level of care because of their MEWS score.   Conclusion: MEWS measurements were performed in 85% of the patients and the median result was 1 of maximum 17. Different actions, related the nursing or medical profession, were taken at a me­ dian result of 4. No patient was transferred toa higher level of care. The most common actions were administration of painkillers, repeated checks ofthe patient's vital functions, sampling for bacterial cultures and prescribing extra intravenous fluid

Bakgrund: Runt 30 procent av alla kvinnor som någon gång varit i en relation har utsatts för våld. Våld är ett samhällsproblem som växer globalt sett och kan bidra till bristande hälsa och minskat välmående hos kvinnan. Syfte: Få en djupare förståelse kring hur omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor ser ut inom vården samt kvinnors upplevelser av vårdpersonalens bemötande efter att ha berättat om våldet. Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning och innehållsanalys av kvalitativa studier. Resultat: Två huvudkategorier identifierades: Omhändertagande och Kvinnors erfarenheter med två respektive tre underkategorier. Åtgärder består till största del av att remittera kvinnan vidare till andra instanser. Det finns en stor brist på utbildning och kunskap hos vårdpersonal i att bemöta och ge ett adekvat omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Kvinnors erfarenheter av bemötande varierar stort. En del uppger att de blivit bemötta med empati, blivit tagna på allvar och tilläts prata om våldet medan andra blivit skuldbelagda, dömda och förminskade. Barriärer som motsätter att kvinnorna berättar om våld kan vara brist på tillit, rädsla för att bli skuldbelagda och dömd, att våldsutövaren ständigt närvarar samt ekonomiska hinder. Slutsats: Det finns behov av ytterligare forskning kring omvårdnadspersonalens befintliga utbildning samt kvinnors behov vid bemötande. / Background: About 30 percent of all women who have ever been in a relationship have been subjected to violence. Violence is a societal problem that is growing globally and can contribute to poor health and reduced well-being in women. Aim: The aim of this literature review was to gain a deeper understanding of how women are treated in the health care services, and the experiences women have with health care personnel after the disclosure of violence. Method: A literature search was conducted alongside content analysis of qualitative research. Results: Two main themes were found: Care and Women’s experiences’, two respectively three subcategories. Action mainly consists of referring the women on to other agencies. There is a great lack of training and knowledge among healthcare professionals in responding to and providing adequate care for abused women. Women’s experiences of treatment vary highly. Some state that they’ve been treated with empathy, been taken seriously and allowed to talk about the violence, whilst others have been blamed, judged and reduced. Barriers that prevent women from disclosing about violence can be lack of trust, fear of being blamed and judged, the perpetrator may be constantly present or financial obstacles. Conclusion: There is a need for further research on the existing training of nursing staff and the needs of women in treatment.

Bakgrund: Inom röntgensjuksköterskans profession ligger stor vikt på att undersökningarna är så effektiva som möjligt för att hinna med avdelningarnas patientflöden. I dessa sammanhang hamnar patienten lätt i skymundan. Person- och patientcentrerad vård har blivit mer aktuella under de senaste åren, där personcentrerad vård är en del av professionens målbild, vilket lett till ett behov av ökad medvetenhet om begreppen och deras skillnader. Syfte: Studiens syfte var att ta reda på om röntgensjuksköterskor är medvetna om de jobbar med person- eller patientcentrerad vård samt om de vet skillnaden mellan dessa två begrepp och om detta följs upp antingen via utbildningar, föreläsningar eller på arbetsplatsträffar. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes semistrukturerat med öppna frågor. Intervjuerna utfördes med 15 röntgensjuksköterskor vid två sjukhus. Intervjuerna analyserades med en induktiv manifest innehållsanalys och delades upp utefter domäner, subteman och teman. Resultat: Majoriteten av informanterna på sjukhusen hade någon kunskap angående begreppet patientcentrerad vård från sin utbildning eller arbetsplats. Några få informanter hade hört talas om begreppet personcentrerad vård men för flertalet var detta ett nytt begrepp. Begreppen förväxlades ofta och informanterna kände inte till någon tydlig skillnad. Informanterna kände flera gånger en avsaknad av informering om begreppen från sina avdelningar. Slutsats: Röntgensjuksköterskornas avsaknad av kännedom om begreppet personcentrerad vård visar att det är lång väg kvar innan professionens mål om personcentrerad vård är uppnått på röntgenavdelningar. Genom vidare informering kan medvetenheten om begreppen öka. Tidsbrist var det största hindret för röntgensjuksköterskorna att kunna arbeta utifrån patientens behov. / Background: Within the radiographers' profession, efficiency of examinations is of great importance to keep up with patient flows. In these contexts, patients can easily be forgotten. Person- and patient-centered care have become more relevant in recent years, with person-centeredness being a part of the profession's goals, which leads to a need for increased awareness of the concepts and their differences. Purpose: The study's purpose was to find if radiographers are aware of whether they work person- or patient-centered, whether they know the difference between these two concepts and whether this is followed up either through education, lectures or workplace meetings. Method: A qualitative semi-structured interview study was conducted with open questions. Interviews were conducted with 15 radiographers at two hospitals. The interviews were analyzed with inductive manifest content analysis with regards to domains, sub-themes and themes. Results: Most informants had some knowledge regarding the concept of patient-centeredness from their education or workplace. A few informants had heard of the concept of personcenteredness but for many it was a new concept. The informants did not know any clear difference between the two concepts and often lacked information regarding the concepts from their departments.  Conclusion: The radiographers' lack of knowledge regarding the concept of person-centeredness shows that the profession's goal of person-centered care is far from being achieved in practice. Through further information the consciousness of the concepts can increase. Lack of time was the biggest obstacle for the radiographers to be able to work with patients' need in mind.

Background: Methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA) is a multidrug-resistant bacterium that causes serious infections. Specific measures to prevent the spread of MRSA are required within health care, and insufficient knowledge and lack of compliance to these measures have been identified in healthcare professionals. The need to adhere to special guidelines in order to prevent the spread of infection have been shown to create negative feelings for carriers of multidrug-resistant bacterium. Aim: The aim of this study was to investigate different aspects of living and being cared for with known carriage of MRSA. The fist aspect aimed to investigate how people experience their knowledge and the information they receive from the healthcare. The second aspect aimed to investigate their feelings and existence in relation to their carriage. The third aspect aimed investigate their experiences and encounters with health care. Method: Literature study with systematic approach and inductive method. The results were analysed with inspiration from thematic synthesis and based on ten qualitative original articles.  Results: Getting MRSA was shocking and shameful, and many blamed the health care for contracting MRSA. Living with MRSA had a negative impact on daily life. Life felt lonely and isolated, and people were scared to infect others. Being cared for with MRSA was described with experiences of lack knowledge from the health care professionals, inconsistencies in adherence to hygiene measures and unprofessional behaviour. Being cared for in isolation had a negative impact on the persons’ independence, their relations with the health care professionals and the quality of care. Conclusion: Getting MRSA is perceived as stigmatising and frightening, and the health care fails to provide adequate information to counteract these feelings. People feel sadness, abandonment and uncertainty about the future. The behaviour of health care professionals and their compliance with hygiene measures is inconsistent. This results in people feeling extradited to health care, which contributes to enhanced feelings of shame and stigmatisation, and people with MRSA do not receive health care on equal terms. / Bakgrund: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är en multiresistent bakterie som orsakar allvarliga infektioner. För att förhindra spridning av MRSA krävs särskilda hygienrutiner inom vården, och otillräcklig kunskap och bristande följsamhet till dessa har identifierats hos vårdpersonal. För att inte sprida smitta behöver personer med bärarskap av multiresistenta bakterier förhålla sig till särskilda riktlinjer, vilket har visat sig skapa negativa känslor för personerna. Syfte: Syftet var att undersöka olika aspekter av att leva och vårdas med känt bärarskap av MRSA. Den första aspekten syftade till att undersöka hur personerna upplever sin kunskap och informationen de får från vården. Den andra aspekten syftade till att undersöka deras känslor och tillvaro i relation till bärarskapet. Den tredje aspekten syftade till att undersöka deras erfarenheter och upplevelser av mötet med vården. Metod: Litteraturstudie med systematisk ansats och induktiv metod. Resultatet analyserades med inspiration av tematisk syntes och baseras på tio kvalitativa originalartiklar. Resultat: Att få MRSA var chockartat och skamfyllt, och många beskyllde vården för att ha fått MRSA. Att leva med MRSA påverkade vardagen negativt. Livet kändes begränsat, ensamt och isolerat och personerna var rädda för att smitta andra. Att vårdas med MRSA beskrevs med upplevelser av bristande kunskap hos vårdpersonalen, inkonsekvens i följsamhet till hygienrutiner och oprofessionellt bemötande. Att vårdas under isolering för MRSA inverkade negativt på personernas upplevelse av självständighet, relationen till vårdpersonalen och kvaliteten på omvårdnaden. Slutsats: Att få MRSA upplevs stigmatiserande och skrämmande och vården misslyckas med att ge adekvat information för att motverka dessa känslor. Personerna känner sorg, övergivenhet och framtiden känns osäker. Vårdpersonalens beteende och följsamhet till hygienrutiner är inkonsekvent, vilket gör att personerna känner sig utlämnade till vården. Detta bidrar till förstärkta känslor av skam och stigmatisering, och personer med MRSA får inte vård på lika villkor.

Bakgrund. För att tillgodose ett tryggt patientomhändertagande krävs god kommunikation mellan olika vårdande yrkesgrupper. Vägen dit är full av utmaningar. När kommunikationen brister är det oftast på grund av oförståelse av respektive roller mellan yrkesgrupper och störningar i miljön där kommunikationen utförs. För ett väl fungerande samarbete mellan personal på ambulans och räddningstjänst är god kommunikation av högsta vikt.  Syfte. Syftet med studien var att undersöka erfarenheten sjuksköterskor inom ambulansverksamheten har av kommunikation med räddningstjänstpersonal under samverkan.  Metod. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes med elva sjuksköterskor verksamma i södra delen av Sverige. Genom användandet av Critical Incident Technique togs sjuksköterskornas erfarenhet och hanteringen av specifika händelser i samband med kommunikation med räddningstjänstpersonal fram. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat. Två huvudteman framkom i resultatet: Kännetecken på god kommunikation under samverkan och kännetecken på bristande kommunikation under samverkan. Skapandet av huvudteman gjordes utifrån åtta teman som formades utifrån deltagarnas beskrivningar av de Kritiska Incidenterna och deras hantering och beteende kring dessa incidenter. Slutsats. Det finns fördelar när ambulanspersonal och räddningstjänstpersonal arbetar på samma station. Fördelen med att känna varandra till namn ökar även förståelsen för varandras arbete och samverkan blir lättare. En väl fungerande kommunikation bidrar till ett effektivt teamarbete. I samband med större händelser ökar risken att kommunikationen fallerar. Det kan möjligtvis påverka patientomhändertagande. Att ha gemensamma utbildningsdagar där de olika yrkesgrupperna lär sig av varandra rekommenderas. Då det även tycks saknas forskning på området rekommenderas det. / Background. To provide safe care for patients, good communication between different professional caring groups is essential. Lack of communication is usually due to misunderstanding of the respective roles between involved professionals and disturbances in the environment where the communication is carried out. For a well-functioning collaboration between personnel in the ambulance and rescue services, good communication is of utmost importance.  Purpose. The purpose of the study was to investigate the experience nurses in the ambulance service have of communication with the rescue service during collaboration.  Method. A qualitative interview study with an inductive approach with eleven nurses active in the southern part of Sweden was conducted. By using the Critical Incident Technique, the nurses' experience and the handling of specific incidents related to communication with the emergency services were defined. The interviews were analyzed through a qualitative content analysis with the aim of creating categories and themes of the experiences. Results. Two main themes emerged: Characteristics of good communication during collaboration and characteristics of lack of communication during collaboration. The two main themes contained eight themes based on the participants' descriptions of the Critical Incidents and their handling and behavior around these incidents.  Conclusion. There are benefits when ambulance personnel and emergency services personnel work at the same station. The advantage of knowing each other by name also increases the understanding of each other's work and collaboration becomes easier. A well-functioning communication contributes to effective teamwork. In connection with major events, the risk of failure during communication increases. This may affect patient care. It is recommended to have joint practice where the different professional groups learn from each other. Further research in the field is recommended.

Nuklearmedicin är en specialitet där Flour18-fluorodeoxyglukos positronemissionstomografi/datortomografi (18F-FDG PET/DT) är en vanligt förekommande undersökning. Den vanligaste indikationen för att genomgå undersökningen är misstänkt eller känd cancer. Syfte: Syftet var att studera patienters upplevelse av information i samband med en 18F-FDG PET/DT-undersökning. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie genomfördes på nuklearmedicinska avdelningen där 100 patienter som uppfyllde inklusionskriterierna tillfrågades om medverkan i studien. Efter undersökningen ombads studiedeltagarna att besvara en enkät innehållande nio studiespecifika frågor gällande informationen med fem tillhörande svarsalternativ. Resultat: Studiens resultat visar att 93,4% av studiedeltagarna upplevde den skriftliga informationen som tydlig och lättförståelig. Samtliga enkätfrågor erhöll en median på 4 vilket överensstämmer med svarsalternativet 5 “Instämmer helt”. Resultatet visar att 86 studiedeltagare (94,5%) var nöjda med den muntliga informationen samt att 78 studiedeltagare (88,7%) var nöjda med den skriftliga informationen. Resultatet påvisade att informationen gällande den radioaktiva isotopen erhöll 7 "Instämmer i låg grad" och informationen efter undersökningen erhöll 3 "Instämmer inte alls". Slutsats: Majoriteten av patienter som genomgår en 18F-FDG PET/DT-undersökning är nöjda med informationsinnehållet i samband med undersökningen. Informationen gällande den radioaktiva isotopen samt informationen efter undersökningen behöver dock förbättras. En mer omfattande studie som inkluderar fler studiedeltagare under en längre tidsperiod bör genomföras för ett mer generaliserbart resultat hos den aktuella patientgruppen. / Nuclear Medicine is a speciality in which Fluorine-18-fluorodeoxyglucose positron emission tomography/computed tomography (18F-FDG PET/CT) is a common examination. The most common indication for undergoing the examination is known or suspected cancer. Aim: Our aim was to study patients’ experiences regarding the information during an 18F-FDG PET/CT examination. Method: A quantitative cross-sectional study was carried out at the Nuclear Medicine department in which 100 patients who met the inclusion criteria were asked to participate. The participants were asked to answer a questionnaire regarding the information containing of nine study-specific questions with five options. Results: The results of our study showed that 93,4% of the participants perceived the written information as direct and easily comprehensible. All questions received a median score of 4, which corresponds with alternative 5 “Strongly agree”. The result shows that 86 participants (94,5%) were satisfied with the verbal information and that 78 participants (88,7%) were satisfied with the written information. The results showed that the information regarding the radioactive isotope received 7 “Disagree” and the information after the examination received 3 “Strongly disagree”. Conclusion: The majority of patients who undergo an 18F-FDG PET/CT examination are satisfied with the information during the examination. However, the information regarding the radioactive tracer and the information after the examination needs to be improved. A larger study that includes more participants over a longer period of time is suggested to be conducted for more generalized results.