Bakgrund: Bakgrunden beskriver definitioner om döva människor och dess kultur. Döva patienter tenderar att bli särbehandlade jämfört med hörande människor. Syfte:Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa upplevelsen av kommunikationsprocessen mellan döva patienter och vårdpersonal. Metod: Arbetet presenteras i en litteraturöversikt. Resultat: Resultatet presenterar teman som belyser vårdpersonalens tidsbrist och närvaro. Även fördomar och attityder som förekommer hos personal och döva patienter samt ohållbara tillvägagångssätt. Subteman är kunskap och förståelse, känslor samt tolk. Diskussion: Diskussionsdelen innefattar viktiga delar utifrån resultatet som kräver vidare förklaring. Delar som diskuteras är tid, kultur och kommunikation via tolk. Leiningers modell och teori förklaras i relation till resultat. Metoddiskussionen visar fördelar, begräsningar och problemlösningar över denna litteraturöversikt. Slutsats: Vidare forskning med kvalitativ utgång krävs i syfte till att förbättra kommunikationsprocessen mellan vårdpersonal och döva patienter.

The purpose of the thesis was to elucidate demented monolingual patients' communicative behaviour as described by their caregivers, and demented bilingual patients' communication, interaction, and relationship with caregivers who could/could not Finnish. The first part of the thesis includes two time-studies and interviews with caregivers in the geriatric care of monolingual patients (I, II). The caregivers spent less time caring for the demented patients than for the non-demented patients with the same degree of dependence. The problems to communicate with the demented patients caused ethical problems and jeopardized the caregivers’ commitment. In the second part of the thesis the preconditions for communication were studied by means of medical, neuropsychological, and linguistic examination of demented Finnish immigrants. Patients' relatives were interviewed and patients' interaction with caregivers was observed in standardised situations (III). The communication, interaction, and relationship between bilingual demented patients and mono/bilingual caregivers were studied during video-recorded morning care sessions by the E.H. and J. Erikson theory of 'eight stages of man'. Phenomenological-hermeneutic (IV), and factor analysis (V) was performed. Also phenomenological (VI) analysis of the morning care sessions was used. The patients functioned on a higher level of ability together with the bilingual caregivers. These caregivers promoted the patients' integrity in a more comprehensive way than monolingual caregivers, and the patients exhibited more trust, autonomy, initiative, industry, identity, intimacy, generativity, and integrity. Their interaction with bilingual caregivers was more multidimensional and the progression of their interaction was more positive than that with monolingual caregivers. The bilingual caregivers' relationship with the demented immigrants was characterised by communion; disclosure of virtues such as patience, honesty, and humility; respect for the person; will; and joy. The findings of the study are discussed within a hermeneutic-humanistic perspective stressing the patient's dependence, vulnerability and need for support. The conclusion is that verbal communication in the patients’ native language makes it easier for caregivers to promote patients' integrity, which in turn enables patients to disclose more of their latent capacity. / <p>S. 1-57: sammanfattning, s. 59-158: 6 uppsatser</p> / digitalisering@umu

No description available.

Background: Several nursing theorists emphasize the importance of establishing the so-called therapeutic relationship between the nurse and the patient in order to facilitate and provide better results of the treatment. Aim: The aim of this study was to investigate how nurses working in out-patient psychiatric care describe the concept of therapeutic relationship and its usage when working with patients. Method: Semi structured interviews were performed and the material was analyzed through qualitative content analyzis. Result: Four main categories that describe the different aspects of the therapeutic relationship emerged. These were: What the nurse does to establish the therapeutic relationship, The functions and definition of the therapeutic relationship, The qualifications of the therapeutic relationship and Challanges in establishing the therapeutic relationship. Conclusion: The therapeutic relationship was described as a tool in working with the patient, and individualized treatment, trust, sufficient time and the use of one's own personality was described as important factors in establishing this relationship.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Trygghet kan beskrivas som en säkerhet som varje person kan lita på och som medför en skyddande känsla. Patientens upplevelse från ambulansen har en stor påverkan på välbefinnande och livskvalitet efter vårdtidens slut. Hur patienten känner är en av de största informationskällorna för att kunna avgöra hur upplevelsen har varit i ambulansen. Varje vårdsituation i den prehospitala vårdmiljön är unik, vårdmiljöns utformning har en direkt koppling till patientens hälsa.    Syfte: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av trygghet i prehospital miljö.   Metod: Den valda metoden var en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats där både kvalitativ och kvantitativ forskning använts. En strukturerad sökning genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. 15 vetenskapliga artiklar inkluderades efter att de analyserats och genomgått kvalitetsgranskning. Resultatet är främst baserat på kvalitativ forskning.     Resultat: Resultatet i studien syntetiserades till två huvudkategorier som beskrev patienters upplevelse av trygghet; mellanmänskliga faktorer och yttre faktorer. De mellanmänskliga faktorerna innefattar underkategorierna ambulanspersonalens yrkesskicklighet, deras förmåga till att ge information, skapa förtroende och bedriva en personcentrerad vård. De yttre faktorerna innefattar underkategorierna den prehospitala miljön i sig, patientens exponering av smärta och värme.   Slutsats: Litteraturstudiens resultat visade på patientens upplevelse av trygghet i prehospital miljö via huvudfynden mellanmänskliga faktorer och yttre faktorer. De mellanmänskliga faktorerna beskrivs i större omfattning med direkt påverkan på upplevelsen av trygghet genom ambulanspersonalens uppträdande. De yttre faktorerna beskrivs indirekt påverka upplevelsen av trygghet via frihet från lidande. Upplevelsen från ambulansen har påverkan på hur patienten upplever välbefinnande och livskvalitet efter vårdtidens slut. Hur patienten känner är en av de största informationskällorna för att kunna avgöra hur upplevelsen har varit i ambulansen. Hälso- och sjukvårdsbarometern ges ut årligen i Sverige för att inventera förtroendet för somatisk slutenvård, primärvård eller somatiska specialiserade mottagningar. Förtroende har i litteraturstudien identifierats som ett huvudfynd när det gäller upplevelse av trygghet. / Background: Safety can be described as a security that every person can rely on and that brings a protective feeling. The patient's experience from the ambulance has a major impact on well-being and quality of life after the end of the care period. How the patient feels are one of the biggest sources of information in order to determine how the experience has been in the ambulance. Every care situation in the prehospital care environment is unique, the design of the care environment has a direct link to the patient's health.   Purpose: The purpose was to describe the patient's experience of safety in the prehospital environment.   Method: The method chosen was a general literature review with inductive approach where both qualitative and quantitative research was used. A structured search was performed in the PubMed and Cinahl databases. 15 scientific articles were included after being analyzed and subjected to quality review. The result is mainly based on qualitative research.   Results: The results of the study were synthesized into two main categories that described the patient's experience of safety; interpersonal factors and external factors. The interpersonal factors include the subcategories of the ambulance staff's professional skills, their ability to provide information, create confidence and conduct a person-centered care. The external factors include the subcategories of the prehospital environment itself, the patient's exposure to pain and heat.   Conclusion: The results of the literature study showed the patient's experience of safety in the prehospital environment via the main findings of interpersonal factors and external factors. The interpersonal factors are described to a greater extent with direct impact on the experience of security through the behaviour of ambulance personnel. The external factors are described indirectly affecting the experience of safety through freedom from suffering. The experience from the ambulance has an impact on how the patient experiences well-being and quality of life after the end of care. How the patient feels are one of the biggest sources of information in order to determine how the experience has been in the ambulance. The health barometer is issued annually in Sweden to inventory confidence in somatic inpatient care, primary care or somatic specialized clinics. In the literature study, confidence has been identified as a key finding when it comes to experiencing safety.

Background: Methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA) is a multidrug-resistant bacterium that causes serious infections. Specific measures to prevent the spread of MRSA are required within health care, and insufficient knowledge and lack of compliance to these measures have been identified in healthcare professionals. The need to adhere to special guidelines in order to prevent the spread of infection have been shown to create negative feelings for carriers of multidrug-resistant bacterium. Aim: The aim of this study was to investigate different aspects of living and being cared for with known carriage of MRSA. The fist aspect aimed to investigate how people experience their knowledge and the information they receive from the healthcare. The second aspect aimed to investigate their feelings and existence in relation to their carriage. The third aspect aimed investigate their experiences and encounters with health care. Method: Literature study with systematic approach and inductive method. The results were analysed with inspiration from thematic synthesis and based on ten qualitative original articles.  Results: Getting MRSA was shocking and shameful, and many blamed the health care for contracting MRSA. Living with MRSA had a negative impact on daily life. Life felt lonely and isolated, and people were scared to infect others. Being cared for with MRSA was described with experiences of lack knowledge from the health care professionals, inconsistencies in adherence to hygiene measures and unprofessional behaviour. Being cared for in isolation had a negative impact on the persons’ independence, their relations with the health care professionals and the quality of care. Conclusion: Getting MRSA is perceived as stigmatising and frightening, and the health care fails to provide adequate information to counteract these feelings. People feel sadness, abandonment and uncertainty about the future. The behaviour of health care professionals and their compliance with hygiene measures is inconsistent. This results in people feeling extradited to health care, which contributes to enhanced feelings of shame and stigmatisation, and people with MRSA do not receive health care on equal terms. / Bakgrund: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är en multiresistent bakterie som orsakar allvarliga infektioner. För att förhindra spridning av MRSA krävs särskilda hygienrutiner inom vården, och otillräcklig kunskap och bristande följsamhet till dessa har identifierats hos vårdpersonal. För att inte sprida smitta behöver personer med bärarskap av multiresistenta bakterier förhålla sig till särskilda riktlinjer, vilket har visat sig skapa negativa känslor för personerna. Syfte: Syftet var att undersöka olika aspekter av att leva och vårdas med känt bärarskap av MRSA. Den första aspekten syftade till att undersöka hur personerna upplever sin kunskap och informationen de får från vården. Den andra aspekten syftade till att undersöka deras känslor och tillvaro i relation till bärarskapet. Den tredje aspekten syftade till att undersöka deras erfarenheter och upplevelser av mötet med vården. Metod: Litteraturstudie med systematisk ansats och induktiv metod. Resultatet analyserades med inspiration av tematisk syntes och baseras på tio kvalitativa originalartiklar. Resultat: Att få MRSA var chockartat och skamfyllt, och många beskyllde vården för att ha fått MRSA. Att leva med MRSA påverkade vardagen negativt. Livet kändes begränsat, ensamt och isolerat och personerna var rädda för att smitta andra. Att vårdas med MRSA beskrevs med upplevelser av bristande kunskap hos vårdpersonalen, inkonsekvens i följsamhet till hygienrutiner och oprofessionellt bemötande. Att vårdas under isolering för MRSA inverkade negativt på personernas upplevelse av självständighet, relationen till vårdpersonalen och kvaliteten på omvårdnaden. Slutsats: Att få MRSA upplevs stigmatiserande och skrämmande och vården misslyckas med att ge adekvat information för att motverka dessa känslor. Personerna känner sorg, övergivenhet och framtiden känns osäker. Vårdpersonalens beteende och följsamhet till hygienrutiner är inkonsekvent, vilket gör att personerna känner sig utlämnade till vården. Detta bidrar till förstärkta känslor av skam och stigmatisering, och personer med MRSA får inte vård på lika villkor.

Bakgrund: Psykisk ohälsa innebär ofta plågsamma symtom och en ökad samsjuklighet för individen. Samhället har stigmatiserat personer med psykisk ohälsa långt tillbaka i vår historia. Psykiatrin har genomgått stora förändringar under det senaste århundradet. Idag är var tredje besök i primärvården av en person som har någon form av psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom primärvården upplever sig inte vara tillräckligt förberedda i mötet med den psykiatriska patientgruppen. Hur bemötandet utformas är betydande för patientens välbefinnande, värdighet, delaktighet, jämlikhet och säkerhet. Bemötandet bör vara personcentrerat och utgå från patientens livsvärld. En god dialog, inkluderande god kommunikation och information, krävs för att ge ett gott bemötande. Syfte: ​Syftet var att beskriva hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet i primärvården.​ Metod: ​En litteraturöversikt av tio redan publicerade originalartiklar. Datainsamlingen av artiklar utfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna analyserades enligt Fribergs analysmetod. Resultat: ​I resultatet framkom tre teman; ”Att se hela människan och möta individuella behov”, ”en respektfull vårdrelation“ och ”en kamp för att få likvärdig och rättvis vård”.​ Sammanfattning: ​Ur resultatet framkom att patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet inom primärvården på olika sätt. Vid ett bra bemötande etablerades en god vårdrelation och patienterna upplevde sig delaktiga och bemötta med respekt och värdighet. Vissa patienter beskrev istället ett dåligt bemötande, med dålig kommunikation och en fragmenterad vård. Patienter upplevde sig även stigmatiserade av vårdpersonal.​ / Background: ​Mental illness often involves painful symtoms and an increased co-morbidity for the individual. Society has stigmatized people with mental illness far back in our history​. Psychiatry has undergone major changes over the past century. Today, every third visit to primary care is by a person who has some form of mental illness. Nurses in primary care do not fell sufficently prepared when meeting patients in the psychitric patient group. How the treatment is framed is important for the patients well-being, dignity, patient participation, equality and safety. Treatment should be person-centred and based on how the persons percive her world. A good dialogue, including good communication, is required to provide a good treatment. Aim: ​The aim was to describe how patients with mental illness experience encounters in primary care.​ Method: ​A literature review of ten original articles already published. The data collection of articles was carried out in the databases Cinahl and PubMed. The articles were analyzed according to Friberg's analysis method.​ Results: ​​In the result, three themes emerged; "Seeing the whole person and meeting individual needs", "a respectful care relationship" and "a fight to get equal and fair care".​ Summary: ​The result showed that patients with mental illness experience the treatment in primary care in different ways. With good treatment, a good care relationship was established and the patients felt involved and treated with respect and dignity. Some patients instead described poor treatment, with poor communicationand fragmented care. Patients also felt stigmatized by healthcare staff.

Introduktion: Antibiotikaresistens är ett globalt problem och inkluderar MRSA, meticillinresistenta stafylokocker. Det saknas översiktsstudier som sammanfattar viktiga resultat gällande upplevelser av att bära på antibiotikaresistenta bakterier, främst gällande MRSA-bärare. För att bedriva ett effektivt folkhälso- och smittskyddsarbete är det viktigt att undersöka upplevelser, resurser och strategier kring bärarskapet hos dessa individer. Syfte: Att undersöka hur individer som bär på MRSA upplevde MRSA-bärarskapet ur ett salutogent perspektiv utifrån känsla av sammanhang (KASAM), med avseende på begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Metod: En strukturerad litteraturstudie gjordes där 10 vetenskapliga artiklar analyserades genom tematisk analys utifrån ett salutogent perspektiv. Resultat: Elva subteman identifierades och relaterades till tre teman som utgjordes av de främsta komponenterna av KASAM: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Begriplighet beskriver hur individen uppfattar sin situation som MRSA-bärare och utgörs av subtemana ”Pestsmittad, smutsig och invaderad”, ”Chock, rädsla och skam”, ”Utanförskap, ensamhet och stigmatisering”, ”Okunskap, osäkerhet och ett gåtfullt hot” och ”Nuet störs, framtiden påverkas”. Hanterbarhet beskriver hur individen försöker hantera MRSA-bärarskapet och utgörs av subtemana ”Skydda andra från smitta”, ”Söka information” och ”Informera och utbilda vårdpersonal”. Meningsfullhet utgörs av MRSA-bärarnas beskrivningar av vad som ger dem engagemang och motivation och utgörs av subtemana ”Ta kontroll över situationen”, ”Tid, aktivt lärande och reflektion” och ”Goda möten och relationer”. Slutsats: Upplevelsen av MRSA-bärarskapet innebär ofta ett stort lidande för individen med flertalet begränsningar av livet. Att leva med MRSA är att befinna sig på ett kontinuum av salutogenes/patogenes, där möten och relationer med vårdpersonal spelar en avgörande roll för var individens hälsa positioneras. Det finns en outnyttjad salutogen potential i vårdpersonalens möten och interaktioner med MRSA-bärare. / Introduction: Antibiotic resistance is a global problem and includes MRSA, methicillin-resistant Staphylococcus aureus. Reviews summarising important results concerning experiences of being colonised with MRSA are lacking. For efficient public health and infection prevention work, it is important to examine the experiences, resources, and strategies these individuals have regarding colonisation. Aim: To explore how individuals colonised with MRSA experienced this from a salutogenic perspective, based on Sense of Coherence (SOC), with respect to comprehensibility, manageability, and meaningfulness. Methods: A structured literary review was conducted where 10 scientific articles were analysed through thematic analysis from a salutogenic perspective. Results: Eleven subthemes were identified and related to three themes composed from the main components of SOC. “Comprehension” describes how the individual perceives their situation as colonised with MRSA and consists of the subthemes "Plague infected, dirty and invaded", "Shock, fear and shame", "Exclusion, loneliness and stigmatisation", "Ignorance, uncertainty and a mysterious threat" and "The present is disrupted, the future is affected". “Manageability” describes how the individual tries to manage the MRSA colonisation and consists of the subthemes "Protect others from infection", "Seek information" and "Inform and educate healthcare workers". “Meaningfulness” consists of the descriptions of what gives the commitment and motivation and consists of the subthemes "Take control over the situation", "Time, active learning and reflection" and "Good encounters and relationships". Conclusion: The experience of being colonised with MRSA often involves immense suffering for the affected individual. Living with MRSA is to exist on a continuum of salutogenesis/pathogenesis, where encounters and relationships with healthcare professionals play a key role in where the individual's health is positioned. There is an untapped salutogenic potential in healthcare professionals' encounters and interactions with MRSA carriers.