Ett av vår tids största utmaning är klimatkrisen och hur vi ställer om till ett hållbarare samhälle. Många menar att problematiken ligger i att dagens samhälle verkar i ett tillväxtparadigm som förhindrar omställning, och nedväxtrörelsen menar att detta måste lämnas och istället tänka nedväxt. I denna uppsats intresserar jag mig för hur nedväxtrörelsen ser på klimatomställningen, hur den ska gå till, vilka visioner om framtider vi bör sträva mot och nedväxtrörelsens syn på planeringens roll i dessa visioner.  Studiens har utformats i form av en mixed-method design där en litteraturstudie står i fokus och där forskningslitteratur inom nedväxt har utgjort den huvudsakliga empirin. Empirin har samlats in genom dokumentstudier och intervjuer där urvalet har gjort med hjälp av snöbollsmetoden. Materialet har analyserats utifrån teorin om planeringstänkandet objekt (det som planeras) och subjekt (det som planerar).  Studien kan ur ett nytt perspektiv delvis bekräfta tidigare dragna slutsatser om nedväxtrörelsen visioner om det gemensamma, delande, och lokalt deltagande samhället som deltar via direktdemokrati. Vidare visar studien att detta även genomsyrar synen på planeringsprocessen och planeringens roll. För planeringen förespråkas en kollaborativ och deltagande process där de lokala invånarna är lika mycket experter som planeraren. Dock visar studien också på att det inte endast finns en bild om planeringsobjektet och en bild om planeringssubjektet utan det råder delade meningar inom nedväxtrörelsen, bland annat vilken bebyggelsestruktur som bäst går i linje med nedväxtrörelsens grundidéer. Detta visar på en levande debatt bland aktivister och forskare.