Ett av vår tids största utmaning är klimatkrisen och hur vi ställer om till ett hållbarare samhälle. Många menar att problematiken ligger i att dagens samhälle verkar i ett tillväxtparadigm som förhindrar omställning, och nedväxtrörelsen menar att detta måste lämnas och istället tänka nedväxt. I denna uppsats intresserar jag mig för hur nedväxtrörelsen ser på klimatomställningen, hur den ska gå till, vilka visioner om framtider vi bör sträva mot och nedväxtrörelsens syn på planeringens roll i dessa visioner.  Studiens har utformats i form av en mixed-method design där en litteraturstudie står i fokus och där forskningslitteratur inom nedväxt har utgjort den huvudsakliga empirin. Empirin har samlats in genom dokumentstudier och intervjuer där urvalet har gjort med hjälp av snöbollsmetoden. Materialet har analyserats utifrån teorin om planeringstänkandet objekt (det som planeras) och subjekt (det som planerar).  Studien kan ur ett nytt perspektiv delvis bekräfta tidigare dragna slutsatser om nedväxtrörelsen visioner om det gemensamma, delande, och lokalt deltagande samhället som deltar via direktdemokrati. Vidare visar studien att detta även genomsyrar synen på planeringsprocessen och planeringens roll. För planeringen förespråkas en kollaborativ och deltagande process där de lokala invånarna är lika mycket experter som planeraren. Dock visar studien också på att det inte endast finns en bild om planeringsobjektet och en bild om planeringssubjektet utan det råder delade meningar inom nedväxtrörelsen, bland annat vilken bebyggelsestruktur som bäst går i linje med nedväxtrörelsens grundidéer. Detta visar på en levande debatt bland aktivister och forskare.

Denna studie undersöker processkedjan för att implementera stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer. Hur kedjan ser ut från det att ett uppdrag ges av regeringen, till arbetet vidare hos den aktuella myndigheten för att sedan komma till hur arbetet tas vid ute hos kommuner och andra berörda aktörer. Ekosystemtjänster är de fördelar som vi människor får indirekt och direkt av naturen. Vi är beroende av att ekosystemen fortsätter producera tjänster som är livsviktiga för människans hälsa, välbefinnande samt för hela vår existens. Ett gemensamt arbete och hänsynsfullt nyttjande av våra resurser behövs för att säkerställa ekosystemtjänsterna. Att bevara, utveckla och nyskapa tätortsnära natur och grönområden kan resultera i stora samhällsvinster och att integrera ekosystemtjänster i den fysiska planeringen är ett steg i rätt riktning. Två etappmål togs fram 2018, där det ena målet innebär att kommunerna ska ha tillgång till en utvecklad metod gällande integrering av stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer senast år 2020. Det andra målet innebär att en majoritet av kommunerna senast 2025 ska ta tillvara och integrera ekosystemtjänster och stadsgrönska i planering, byggande och förvaltning. Studiens resultat bygger på hur långt kommunerna har kommit i arbetet med de två etappmålen, samt Boverkets insats i arbetet bakom den utvecklade metoden och med att nå ut med informationen till kommuner och andra aktörer. Resultatet innefattar även arbetet tillsammans med Naturvårdverkets då uppdraget skulle ske i samverkan med dem. Detta har genomförts med både kvalitativa och kvantitativa metoder, genom intervjuer och enkätutskick. / This study investigates the process chain for implementing urban greenery and ecosystem services in urban environments. This is done from the time the assignment is given by the government to the relevant authority, the continued work there, on to the work out at the municipalities and other relevant actors. Ecosystem services are the benefits that we humans receive indirectly and directly by nature. We are dependent on the ecosystems continuing to produce services that are vital to human health, well-being and for our entire existence. Commonly work and careful use of our resources are needed to ensure ecosystem services. Preserving, developing and innovating urban and green areas can result in great social benefits and integrating ecosystem services into physical planning is a step in the right direction. Two stagegoals were developed in 2018, where one goal means that the municipalities should have access to a developed method regarding the integration of urban greenery and ecosystem services in urban environments by 2020. The second goal means that a majority of the municipalities must use and integrate urban greenery and ecosystem services by 2025 at the latest, in planning, construction and management. The study result is based on how far the municipalities have come to work on the two stagegoals, as well as Boverkets work behind the developed method and with reaching out with the information to the municipalities and other concerned. The result also includes the work in conjunction with Naturvårdsverket when the assignment would take place in collaboration with them. This has been done with both qualitative and quantitative methods, through interviews and questionnaires.

Denna studie, genomförd i samarbete med Sweco, syftar till att utveckla en omfattande modell för datadriven och hållbar stadsplanering med fokus på användningen av geografiska informationssystem (GIS). Med utgångspunkt i de 17 målen för hållbar utveckling enligt Agenda 2030, särskilt mål 11 och 13, utforskar studien konsekvenserna av den ökande urbaniseringen och dess påverkan på miljön, infrastrukturen och samhällsutvecklingen i Sverige. Den belyser bland annat den pågående digitaliseringen av samhällsbyggnadsprocessen för att stödja datadriven stadsplanering. Studien adresserar även utmaningarna i att säkerställa öppna data och kvalitet av geografisk data i Sverige, och diskuterar användningen av geografiska informationssystem (GIS) tillsammans med andra metoder, för att stödja hanteringen av de komplexa utmaningarna som städer står inför, vilket är en förutsättning för datadriven planering. Fortsättningsvis, även kartlägga de förutsättningar för planprocessen i tidigt skede enligt PBL och MB för att främja hållbar stadsplanering och vikten av tidig dialog och samarbete mellan intressenter för att effektivisera plan- och bygglovsprocessen. Med hänsyn till de senaste politiska förändringarna i Sverige och en nedgång i bostadsbyggandet, betonas behovet av en integrerad, strategisk metod för samhällsplanering. Studien tar därmed fram en bedömningsmodell för planområdes index (BPI), som tillsammans med GIS sammanställer förutsättningarna för området som samlar data för tidigt skede i planprocessen. Slutligen ger studien insikt i det dynamiska och komplexa systemet av stadsplanering, där geografisk data kompletteras med kvalitativa aspekter för att främja demokrati, och en hållbar samhällsutveckling. Den framhåller vikten av flexibilitet, anpassningsbarhet och medvetenhet om digitala verktyg och andra metoder samt deras utmaningar för att kunna implementeras i den digitala samhällsbyggnadsprocessen. / This study, conducted in collaboration with Sweco, aims to develop a comprehensive model for evidence-based and sustainable urban planning with a focus on the use of geographic information systems (GIS). Based on the 17 Sustainable Development Goals of the 2030 Agenda, especially goals 11 and 13, the study explores the consequences of increasing urbanisation and its impact on the environment, infrastructure and social development in Sweden. Among other things, it highlights the ongoing digitalisation of the spatial planning process to support evidence-based urban planning. The study also addresses the challenges of ensuring open data and quality of spatial data in Sweden, and discusses the use of digital tools such as GIS and AI in addressing the complex challenges facing cities, which is a prerequisite for data-driven planning. Mapping the conditions for the early stage planning process with PBL and MB to promote sustainable urban planning and the importance of early dialogue and cooperation between stakeholders to streamline the planning and building permit process. Given recent policy changes in Sweden and a decline in housing construction, the need for an integrated, strategic approach to urban planning is emphasised. The study develops an assessment model for the planning area index (BPI), which together with the GIS, summarises the area's conditions and collects data for the early stage of the planning process. Finally, the study provides insight into the dynamic and complex system of urban planning, where qualitative aspects complement geographical data to promote democracy and sustainable community development. It emphasises the importance of flexibility, adaptability and awareness of digital tools and other methods and their challenges to be implemented in today's urban planning process.