Arbetets syfte är att undersöka svällande alunskiffer i Östersund, vad de senaste framstegen är för vad som orsakar svällning och hur den kan identifieras och hanteras. Enklare laborationsmoment utförs med provmaterial från jord-bergsondering i Östersund, men arbetet är främst en litteraturstudie. Alunskiffer har en varierande sammansättning av organiskt material, kalkrika mineraler och järnsulfider. Svällningen orsakas av oxidationen av järnsulfider vilket leder till bildning av gipskristaller. Omfattande krafter kan utvecklas i samband med svällningen vilket gör det till ett stort problem som kan orsaka deformationer av ovanliggande byggnader. Vårt förslag till hur svällskiffer kan identifieras är att utföra en övergripande kartläggning av alunskiffern i Östersund. Dess beskaffenhet bör undersökas kemiskt för att ta reda på halten svavelkis, magnetskis och andra mineral. Skifferns mekaniska egenskaper bör undersökas ytterligare. För att motverka svällningen föreslår vi att de metoder som tidigare prövats i Östersund och visat sig vara framgångsrika bör undersökas och utvecklas ytterligare. Inspiration kan också tas från gruvindustrin och hur de arbetar för att motverka surt avfall. De laborativa momenten visar att svällförloppet inte var tillräckligt snabbt för att ge ett resultat under testperioden på drygt två veckor. Smektittestet visar att det inte förekommer svällande lera, smektit, i borrkaxprovet från jord-bergsonderingen. / The purpose of the essay is to examine swelling alum shale in Östersund, what the state of the art concerning the cause of the swelling and how it may be identified and dealt with. Minor laboratory experiment is performed with test materials from soil-rock probing in Östersund, although the essay is mainly focused on studying literature. Alum shale has a varied composition of organic matter, calcareous minerals and iron sulphides. The swelling is caused by oxidation of the iron sulphides which forms gypsum. The extensive forces associated with the swelling can inflict deformations in the overlying buildings and is a major issue in Östersund. Our suggestions for how to identify the swelling shale is to make an extensive survey of the Östersund area. The survey would locate the alum shale and take samples to determine the chemical composition of the shale. We also suggest further analysis of the mechanical properties of the shale. Our suggestions for how to deal with the swelling would be to further examine the methods that proved to be successful at earlier attempts in Östersund. Inspiration can also be found in the mining industry and how they deal with acid mine drainage. The smectite test show that there is no swelling clay, also known as smectite, present in the drill cutting sample from the soil-rock probing. The swelling test show no signs of swelling caused by pyrite oxidation and the development of gypsum, during the test period of around two weeks.

The Caledonian alum shales of Sweden host a vast number of economically interesting metals. In Fetsjön, Västerbotten, the shales contain significant amounts of rare-earth elements, vanadium, molybdenum and uranium. As metals with a multitude of high-technological applications, the former rare-earth elements (REEs) are particularly attractive in a world where the supply may be exhausted as the demand continuously increase while new deposits are not being discovered fast enough. Meanwhile, the latter uranium notably constitutes as an unwanted secondary product during the extraction of rare-earth elements. As the mineral association of the REEs in Fetsjön is unknown, the intent of this study is to analyze and thus determine their mineralogical expression. The assumed REE-bearing mineral apatite was confirmed to host the rare-earths in the Fetsjön shales after microscopy and spectrometry analyses.

For Sweden to achieve the environmental goal of a nontoxic environment, knowledge is required about harmful elements’ movement and mobility in nature. One of those elements is arsenic that for a long time has been known to cause health ailments. The most common and dangerous path into the human body is through drinking water. It is therefore of great importance to study sources that can impact and contribute to elevated concentrations of arsenic in the groundwater. One such path is the anthropogenic soil called rödfyr, which is what is left after the burning of black shale. This activity was common in areas rich in limestone, which after being heated can be used as cement in concrete. Heaps of rödfyr of varying sizes have been found at a number of localities in the area around Kinnekulle in Västergötland. Earlier studies of leach water indicate arsenic content high enough to be considered hazardous to health. At Kinne-Kleva south of Kinnekulle there is an unusually large heap of rödfyr, situated around land used for agricultural purposes as well as some houses. To have a good understanding about how rödfyr impacts the environment is key to predict and negate negative environmental consequences. The aim of this independent project is with fieldwork and leach tests study in which concentrations arsenic can be found in rödfyr at the Kinne-Kleva heap. Results show that high concentrations of arsenic exists, up to 137 mg/kg rödfyr. They also indicate that arsenic leakage occurs to a large extent, both in high and low pH environment. The amount of arsenic is however expected to be drastically reduced due to dilution, which increases with distance. Exposure is therefore confined to the close vicinity of the pile. / För att Sveriges miljömål om en giftfri miljö ska kunna uppnås krävs kunskap om skadliga ämnens rörelse och transport i naturen. Ett av de ämnena är arsenik, som sedan länge förknippats med nedsatt hälsa. Den vanligaste och farligaste vägen in i människokroppen är genom dricksvattnet. Därför är det av stor vikt att undersöka källor som kan påverka och tänkas bidra med förhöjda halter arsenik i grundvattnet..En sådan källa är den antropogena jordarten rödfyr, vilken är en restprodukt vid förbränningen av alunskiffer. Denna aktivitet var vanligt i områden rik på kalksten, som efter upphettning sedan kan nyttjas som cement i murbruk.I området kring Kinnekulle i Västergötland har rödfyr hittats på flera platser i varierande mängd. Tidigare undersökningar av lakvatten pekar på att halterna arsenik är så höga att långsiktigt intag kan anses hälsovådligt. I Kinne-Kleva söder om Kinnekulle finns en ovanligt stor rödfyrshög, belägen i ett område med åkermark och även några bostadshus. Att ha en god uppfattning om hur rödfyr påverkar sin omgivningen är av ytterst vikt för att förutsäga och hindra negativ miljöpåverkan.Syftet med detta kandidatarbete är att med platsbesök och laktester undersöka i vilka halter arsenik kan förekomma i lakvattnet vid rödfyrslokalen i Kinne-Kleva.Resultatet visar att rödfyren innehåller höga halter arsenik, uppemot 137 mg/kg. De visar också att läckage av arsenik förekommer i stor utsträckning, både under höga och låga pH. Halterna arsenik som lakas ut väntas dock minska kraftigt med avståndet från högen till följd av utspädning. Den främsta exponering föreligger således i högens närområde.

Sammanfattning Uppsatsen undersöker historien om Svenska skifferoljeaktiebolaget (SSAB): de centrala aktörerna och de argument som de framförde för företagets uppstart, fortlevnad och sedermera nedläggning. Svenska skifferoljeaktiebolaget startades som ett beredskapsföretag under andra världskriget och fick vid krigsslutet status som ett "normalt långtidsföretag". Företaget hade en livslängd på 25 år, från 1941 till 1966. SSABs huvudsakliga ändamål vid starten var att utvinna olja ur alunskiffer i Kvarntorp, Närke, för att sedan sälja detta till marinen. SSAB var alltid helt ägt av staten och var beroende av stora mängder statligt kapital för att kunna finansiera verksamheten. Trots detta gav företaget aldrig ekonomisk avkastning och hade också svårt att nå upp till den förväntade produktionsmängden. Uppsatsen syfte är att försöka ge förståelse för varför ett företag av SSABs karaktär drevs vidare under så lång tid trots de stora kostnaderna för staten. Från uppstarten 1941 fram till beslutet om nedläggning 1961 ändrades argumentation kring fortsatta satsningar på SSAB. Från början var försörjningen av marinens grundläggande behov av drivmedel och smörjolja behov det viktigaste. Detta vidgades till att efter några år se SSABs då mer diversifierade produktion som nödvändig för beredskapen på fler varuområden. Mot slutet anfördes att den inhemsk oljeproduktion skulle kunna minska importbehovet och därmed bättra på handelsbalansen. I slutsatsen för uppsatsen argumenteras för att investeringar för SSABs utbyggnad och fortlevnad i första hand motiverades med att säkra beredskapen för drivmedel, men att investeringarna villkorades av att det fanns potential för framtida avkastning. Genom att använda forskning kring modernitetsmyten och myten om neutralitet kommer uppsatsen dra slutsatsen att den svenska neutralitetspolitiken och tron på den tekniska utvecklingen, samt att de investerade intressena var faktorer som var viktiga i SSABs fortlevnad.