Bislang existieren keine unter Praxisbedingungen einsetzbaren Messmethoden für eine verzögerungsfreie Bestimmung der für die Prozessführung wichtigen Zustandsgrößen in Biogasanlagen. Die Arbeit „Anwendung des erweiterten KALMAN-Filters zur Zustandsbeobachtung in Biogasanlagen“ hat zum Ziel, den Stand der Technik in der Biogaserzeugung dahingehend weiter zu entwickeln, dass mittels einer softwarebasierten Systemlösung die für eine fundierte Einschätzung des Prozesszustands einer Biogasanlage benötigten Zustandsgrößen sowohl im Fermenter als auch im Zulauf bestimmt werden können. Das praktische Interesse besteht insbesondere darin, dass die Bestimmung unter Verwendung von standardmäßig an Biogasanlagen verfügbaren Messsystemen sowie unter den anlagentechnischen Randbedingungen erfolgen kann. Grundlage für eine Systemlösung zur Zustandsbeobachtung in Biogasanlagen ist ein mathematisches Modell, das die relevanten Teilprozesse der Methangärung abbildet und stellvertretend für das Realstoffsystem mit mathematischen Methoden der Prozesszustands- und Parameterschätzung untersucht werden kann. Die entsprechend des Stands der Technik verfügbaren Prozessmodelle zur Beschreibung anaerober biologischer Abbauprozesse ermöglichen die Berechnung der Prozesszustandsgrößen der anaeroben Flüssigphase, sofern die Zusammensetzung des zugeführten Substrats bekannt ist. Diese ist jedoch in technischen Anlagen zur Biogaserzeugung in der Regel unbekannt, da die eingesetzten Substrate den nachwachsenden Rohstoffen sowie den biologischen Rest- und Abfallstoffen zuzuordnen sind, die herkunftsbedingt eine wechselnde Zusammensetzung und Verfügbarkeit aufweisen. Praxistaugliche, verzögerungsfreie Messmethoden für die Substratcharakterisierung stehen derzeit ebenfalls nicht zur Verfügung, so dass diese Modelle bislang nur eingeschränkte praktische Anwendbarkeit aufweisen. Zielstellung der Arbeit ist die Entwicklung einer Systemlösung, die es auf der Grundlage der mathematischen Beschreibung des Prozesses ermöglicht, die Prozesseingangsgrößen (Substratmenge und Substratzusammensetzung) und die Prozesszustandsgrößen (anaerobe Milieubedingungen) aus den Prozessmessgrößen (Gasmenge und Gaszusammensetzung) zu berechnen. Dabei sind unter praktischen Bedingungen auftretende Informationsverluste in den Messdaten infolge Biogasentschwefelung, Gaszwischenspeicherung und Leistungssteuerung des BHKW zu berücksichtigen, die zu keiner Beeinträchtigung der Anwendbarkeit führen dürfen. Mit Messwerten, die im Rahmen von zwei Versuchsreihen am Realstoffsystem bestimmt worden sind, wurde der Prozess der Methangärung für zwei spezielle Anwendungsfälle simuliert und einer Bewertung in Bezug auf die Qualität der Zustandsbeobachtung unterzogen. Die berechneten Verläufe ergaben eine hinreichend genaue Übereinstimmung mit den Verläufen der analytisch bestimmten Prozesszustands- und Prozesseingangsgrößen. Darauf aufbauend können dann Systeme zur Bewertung des Prozesszustands und zur Prozessregelung eingesetzt und zur Optimierung der Prozessführung in Biogasanlagen angewendet werden. / Suitable control of anaerobic digestion for biogas production requires well-founded knowledge about the process states. Standard measurement categories in small and medium scaled biogas plants contain gas analysis (amount and composition) and pH measurement. The actual process and input states of the liquid phase are usually unknown. This work presents a methodology for estimation of the unknown states based on standard measurement equipment. The system solution consists of two parts, a model describing the dynamics of the process and a two-stage identification of process states and model parameters. Within the first stage quadratic differences between simulated and measured values are minimized by the least square method; second stage minimizes the covariance matrix of the estimation error using the extended Kalman filter. Application of the system solution provides an high potential to increase efficiency of biogas production process and utilization of renewable resources.

Vid tillverkning av massa och papper förorenas årligen 505 miljoner kubikmeter vatten som måste renas innan det släpps tillbaka till omgivningen. Vid reningen avskiljs först stora partiklar som sedan avvattnas och förbränns. Vattnet som blir kvar genomgår ytterligare en rening, varvid det bildas bioslam. Bioslammet innehåller mycket intracellulärt vatten, vilket gör det kostsamt och energikrävande att avvattna. Det är även sedan 2005 förbjudet att dumpa organiskt material, varför en mer ekonomiskt attraktiv behandling av slammet är anaerob nedbrytning. I denna nedbrytning omvandlas det organiska materialet till metan och koldioxid där metanet är den eftertraktade gasen. Bioslammet innehåller dock partiklar såsom träfiberrester och mikroorganismer med komplex struktur och är näringsfattigt. Någon form av sönderdelande förbehandling underlättar därför rötningsprocessen. I detta projekt undersöktes termisk förbehandling i kombination med kemisk förbehandling på bioslam från Stora Enso Skoghalls bruk på Hammarö. Själva rötningen skedde i två omgångar varav den första omgången med termisk förbehandling vid 70C och den andra vid 140C. Den kemiska förbehandlingen skedde med tillsats av lut (natriumhydroxid), kalk (kalciumhydroxid) och syra (fosforsyra) vid pH 9 och 11 för baserna och pH 2 och 4 för syran. Även neutrala prov (endast värmebehandling) och ett blankprov (ingen förbehandling) gjordes. Bioslammet ympades med kommunalt slam från Fiskartorpets reningsverk i Kristinehamn som har en mesofil bakteriekultur. Rötningen varade i 19 dagar per omgång i en temperatur på 35C och skedde satsvis i E-kolvar försedda med påsar för gasuppsamling. Totalt rötades 42 prov per omgång som utgjordes av sju mätpunkter á sex replikat för goda statistiska underlag. Resultaten gav en indikation för högst metanproduktion för proven behandlade med kalk vid 140C och för provet utan kemisk förbehandling vid 140C. Lägst produktion hade det kalkbehandlade provet vid pH 9 och 70C följt av blankprovet. Lutproven gav lägre metanproduktion vid 140C än vid 70C och fosforsyran hade så gott som oförändrad produktion mellan temperaturerna. Gemensamt för alla prover som behandlats vid 70C var att de fick en högre procentandel metan då de behandlats vid 140C. De resultat som erhållits är dock osäkra då det i vissa fall var stor spridning mellan provens biogasproduktion inom de enskilda förbehandlingsområdena. / In the pulp and paper process 505 million tons of water are polluted annually, which has to be purified before it is returned to the surrounding lakes. When the water is treated bigger particles are first separated to form sludge, then dewatered and finally incinerated. The excess water is further treated were a type of sludge  bio sludge  is formed. The bio sludge contains high concentration of intracellular water, why it is expensive and energy demanding to dewater. It is also forbidden to dump organic waste since 2005, why a more economically attractive treatment of the water is anaerobic digestion. In the digestion organic compounds is converted into methane and carbon dioxide where the methane is the desired gas. The bio sludge also contains fiber residues and microorganisms with complex structure and is nutrient-poor, which makes it hard to digest. Some kind of disintegrating pretreatment is needed and co-digestion with a more nutrient-rich sludge to facilitate the digestion process. In this project thermal pretreatment in combination with chemical pretreatment was examined on bio sludge from Stora Enso Skoghalls bruk at Hammarö. The anaerobe digestion was done by two rounds whereof the first round thermal pretreated at 70C and the second at 140C. The chemical pretreatment was done by additive of sodium hydroxide, calcium hydroxide and phosphoric acid at pH 9 and 11 for the bases and pH 2 and 4 for the acid. Also neutral samples (no chemical pretreatment) and a reference sample (no pretreatment) were done. The bio sludge were co-digested with municipal sludge from Fiskartorpets reningsverk in Kristinehamn which has a mesophilic bacterial culture. The anaerobic digestion lasted for 19 days per round at a temperature of 35C and were done batch wise in E-flasks provided with a small bag for gas collection. Totally 42 samples were made per round which consisted of seven measurement points and six replicates each for a good statistical basis. The results gave an indication of the highest methane production for the samples treated with calcium hydroxide at 140C and the neutral sample treated at 140C. The sample treated with calcium hydroxide at pH 9 and 70C gave the lowest production of methane followed by the reference sample. The samples treated with sodium hydroxide gave a lower methane production at 140C than at 70C while the acid treated samples had almost the same production at the two different temperatures. All the samples had in common a higher proportion of methane in the biogas when treated at 140C than at 70C. The results should be taken with caution since the distribution amongst the samples within the same pretreatment method sometimes is very high.

Background: Practical blood flow restriction (pBFR) combined with resistance training has been proven to facilitate muscle strength despite training at low intensity. However, research investigating the effects of long-term pBFR-training and its periodization with strength training (ST) at a higher intensity is lacking, as well as the effects of occlusion training on blood lactate levels (BLL) over time. Purpose: To compare the effects of 2 weeks of pBFR training followed by 2 weeks of ST (BFR-ST) with 2 weeks of ST followed by 2 weeks of pBFR training (ST-BFR) on anaerobic performace and BLL. Method: 5 adults (age 23 ± 2 years) with a minimum of 1 year of ST experience were recruited and randomized into BFR-ST (n=2) or ST-BFR (n=3). Anaerobic performance was measured using a 30-s Wingate-test and BLL samples were collected <1 and 5 minutes post-Wingate. Data and samples were collected before the intervention and after the 2 protocols. Results: No differences were seen between groups in anaerobic output or BLL after 4 weeks of training (p>0,1 for all values). A decrease in time to peak power (tPP) were seen in both groups with an advantage for BFR-ST (-37 ± 8 %) over ST-BFR (-27 ± 22 %). BLL decreased after 2 weeks of pBFR (-14 ± 26 % at <1 min and -7 ± 14 % at 5 min) and increased after 2 weeks of ST (+26 ± 45 % at <1 min and +8 ± 20 % at 5 min). Conclusion: The results of this study suggests that occlusion training in conjunction with resistance training can reduce tPP, that BFR-ST has greater impact on this quality compared to ST-BFR and that pBFR-training seems to lower post-Wingate BLL. Thus pBFR-training combined with ST could be an interesting alternative to a traditional periodized resistance training program.

Syfte och frågeställningar Studien genomfördes med syftet att specificera vilken intensitet och duration vid uppvärmning som är optimal för att få ut största möjliga effekt vid anaerob prestation i form av maximalt vertikalhopp och fem sekunders maximal cykelsprint. Studien byggde på tre frågeställningar: På vilket sätt påverkar uppvärmningen prestationen vid ett maximalt vertikalhopp? På vilket sätt påverkar uppvärmningen prestationen vid ett maximalt fem sekunders sprinttest? Vilken uppvärmning är optimal för maximal muskulär explosivitet? Metod Designen var en kvantitativ experimentell studie som innefattade fyra fysiskt aktiva kvinnor med genomsnittsålder på 24 år. Testerna bestod av nio tillfällen där en slumpad uppvärmning på ergometercykel genomfördes varje gång. Därefter genomfördes tre vertikalhopp, så kallade counter movement jump, på en kraftplatta och tre fem-sekunders sprint (5sCST) på Monarks Peak Bike. Hopphöjd, mean power, peak power och kroppstemperatur mättes vid varje testtillfälle. Resultat Resultaten visade att maximal muskulär explosivitet vid vertikalhopp uppnåddes efter uppvärmning i fem minuter på 150w vilket motsvarade en belastning på 53 till 76 procent av VO2max för testpersonerna. För maximal muskulär explosivitet vid 5sCST påvisades inga signifikanta resultat. Resultatenvisade inte heller några skillnader i kroppstemperatur efter de olika uppvärmningsintensiteterna. Slutsats För de fyra kvinnorna var det optimalt att värma upp i fem minuter med en belastning på 53 till 76 procent av VO2max för maximal hopphöjd vid counter movement jump. Det var endast hopphöjden som påverkades av uppvärmningen och inte någon av de andra parametrarna; mean power, peak power eller kroppstemperatur. Individuella variationer påvisades men vidare studier behövs, med ett större antal försökspersoner och med slumpmässig urvalsgrupp, för att kunna generalisera resultaten.

The present study aimed to investigate the methane yield from anaerobic digestion of a lignocellulosic substrate subjected to different pretreatments. The lignocellulosic forest residues materials were milled and then pretreated with the organic solvent NMMO (N-Methylmorpholine N-oxide) and/or the lignolytic enzymes laccase and versatile peroxidase at a dosage of 60 U g-1 total solids (TS) substrate. The amount of methane produced was studied in a biomethane potential assay with inocula from a thermophilic biogas reactor treating municipal waste. All samples were run in triplicates. Due to the large amount of samples, two biomethane potential assays were conducted: series 10 & 20 and series 30 & 40. The gas production results show that NMMO-treated forest residues yielded 130 NmL CH4 g-1 volatile solids (VS) substrate and the untreated forest residues yielded 95 NmL CH4 g-1 VS substrate for series 10 & 20. For series 30 & 40, both untreated and NMMO-treated forest residues yielded 140 NmL CH4 g-1 VS substrate. NMMO-treatment appears to be favourable and no advantages from the enzyme pretreatment could be seen in terms of gas yield. An analysis of the reaction fluid after the enzymatic treatment showed presence of phenols, an indication of successful lignin hydrolysis. / Studien avsåg att undersöka metanutbytet från anaerob nedbrytning med förbehandlad lignocellulosa som substrat. Lignocellulosamaterialet, i form av skogsavfall, maldes och förbehandlades därefter med det organiska lösningsmedlet NMMO (N-metylmorfolin-N-oxid) och/eller de lignolytiska enzymerna laccase och versatile peroxidas med dosen 60 U g-1 torrsubstanshalt (TS). Mängden producerad metan undersöktes i en biometanpotentialanalys med inocula från en termofil biogasreaktor, som behandlade hushållsavfall. Triplikat av varje prov användes för att öka den statistiska stabiliteten. På grund av det stora antalet prover genomfördes studien i två omgångar: Serie 10 & 20 samt serie 30 & 40. Resultaten visade att det NMMO-behandlade skogsavfallet gav 130 NmL CH4 g-1 organisk substans (VS) och det obehandlade skogsavfallet gav 95 NmL CH4 g-1 VS i serie 10 & 20. Både obehandlat och NMMO- behandlat skogsavfall gav 140 NmL CH4 g-1 VS i serie 30 & 40. Förbehandling med NMMO verkar vara fördelaktig medan enzymbehandling endast resulterade i en smärre ökning av gasproduktionen. En analys av vätskan efter enzymbehandlingen visade förekomst av fenoler, vilket visar på en lyckad ligninnedbrytning.

Biogas är en förnyelsebar energikälla som tillverkas genom att organiskt material som matavfall bryts ner av mikroorganismer under anaeroba (syrefria) förhållanden. Regeringen har satt upp mål för en högre matavfallsutsortering vilket leder till ökad mängd tillgängligt substrat till biogasproduktion. Matavfallet som samlas in börjar brytas ner under tiden det transporteras och lagras. Syftet med studien var att undersöka hur länge matavfall lagras, ta fram ett representativt recept på ett genomsnittligt matavfall i Sverige och utvärdera hur mycket metanpotential som försvinner från matavfall med avseende på lagringstid, insamlingssystem (papper- och plastpåse) och lagringstemperatur (22°C och 6°C) genom laboratorieförsök. Den genomsnittliga lagringstiden för matavfall från villor och flerbostadshus i undersökningen var sex dagar. Ett recept för matavfall har tagits fram med hjälp av litteratursökning och modifiering av recept i Avfall Sveriges rapport U2010:10. Laboratorieförsöken visade att skillnaden i metanpotential mellan plast och papper var tydlig vid 22°C, då metanpotentialen sjunker, men obefintlig vid 6°C. För att uppnå maximal metangasproduktion från matavfall under den varma delen av året så är plastpåsar bättre då de har en mer konserverande effekt på matavfallet än papperspåsar. Detta kan relateras till att plast är tätare än papper och därför håller inne flyktiga ämnen. / Biogas is a renewable energy source that is produced when organic materials like food waste is degraded by microorganisms under anaerobic (oxygen-free) conditions. The Swedish Government has set goals for a higher sorting of food waste, leading to increased amounts of available substrate for biogas production. Collected food waste begin to break down during the time it is transported and stored. The purpose of this study was to investigate the length of the storage, produce a representative recipe for an average food waste in Sweden and evaluate how much methane potential is lost from food waste with respect to the storage time, collection method (paper or plastic bag) and storage temperature (22°C and 6°C) through laboratory tests. The average storage time of food waste from houses and apartment buildings in the survey was six days. A recipe for food waste has been developed with the help of literature search and modification of recipes in ‘’Avfall Sverige’’ report U2010:10. Laboratory tests showed that the difference in methane potential between the plastic and paper were clear at 22°C, with decreasing methane potential, but non-existent at 6°C. To achieve maximum methane production from food waste during the warmer part of the year, plastic bags are better because they have a preservative effect on the food waste. This can be related to the fact that plastic are denser than paper and therefore holds volatile compounds better.

Syfte: Syftet med denna kandidatuppsats är att förklara de positiva och negativa aspekter elit-friidrottare upplever av mobiltelefonens metronoma ljudstimulans påverkan under anaeroba intervaller, för en eventuell vidareutveckling.Metod: En applikation med grundläggande funktionalitet, som kunde användas vid testtillfället, utvecklades. 8 stycken elitfriidrottare som vid testtillfället hade topp 20 bästa resultat i sin gren, och ålder, i Sverige genomförde 6 anaeroba intervaller utifrån deras eget träningsprogram. Varannan intervall fick de hjälp av mobiltelefonapplikationen och varannan fick de springa som vanligt. Därefter genomfördes öppna intervjuer för att samla in deras upplevelser.Resultat: Applikationen påverkade testpersonernas upplevelser på fyra olika sätt. 1: Mindre ansträngande att springa med samma hastighet. 2: Motiverande vid utmattning. 3: Jämnare löprytm. 4: Försämring vid tappad synkronisering till den metronoma ljudstimulansen.Slutsatser: Applikationen gav mestadels positiva upplevelser hos testpersonerna och har därmed potential att utvecklas till en fullskalig applikation som riktar sig mot elitfriidrottare. För fortsatt-utveckling av applikationen verkar synkronisering till löpningen vara det viktigaste för att löparen ska få en positiv upplevelse.

Avloppsreningsverket Sundet i Växjö har en rötningsanläggning som producerar biogas. Anläggningen består idag av två rötkammare och en maskin för avvattning som substratet går igenom efter rötningen. Substratet som används i rötningsprocessen är avloppsslam från Växjö. Planer finns på att utöka processen med en tredje reaktor i vilken det rötade slammet ska återrötas. Detta för att få ut mer biogas ur slammet. Det rötade slammet från reaktor 1 och 2 planeras genomgå tre förbehandlingssteg i form av fasseparering, sönderdelning och hygienisering innan det går till den tänkta reaktor 3. I arbetet genomförs ett rötningsförsök av rötat slam från Sundet med hjälp av satsvisa reaktorer som ska representera den planerade tredje reaktorn. Syftet med arbetet är därmed att undersöka hur mycket mer biogas det går att utvinna genom en andra rötningsprocess. Beräkningar på hur mycket energi det kommer gå åt i förbehandlingsstegen och hur mycket extra energi som går att utvinna i form av biogas från rötningsförsöket utfördes i arbetet. Resultaten visar att det går att utvinna mer metanrik biogas ur slammet och att förbehandlingsstegen fasseparering och sönderdelning kostar små mängder energi i förhållande till hur mycket extra energi som den extra biogasen ger. Hygieniseringen beräknas kosta förhållandevis mycket energi jämfört med den energin från den producerade biogasen. / The municipal waste treatment plant Sundet in Växjö currently has a digestion plant producing biogas. The facility consists of two digesters and a machine that dewaters the sludge after the reactors. The substrate that is used in the reactors consists of sewage sludge from Växjö. There are plans to expand the process with a third reactor in which the digested sludge will be digested a second time in order to extract more biogas. The digested sludge from reactor 1 and 2 is planned to undergo three pretreatment steps in the shape of phase separation, decomposition and sanitation before it reaches reactor 3. In the thesis a digestion process is carried out with digested sludge from Sundet in batch reactors that represents the planned third reactor. The purpose is to analyze how much extra biogas that can be extracted with a second digestion process. Calculations of how much energy that is necessary for the pretreatment stages and how much extra energy that can be extracted in the shape of biogas from the digestion process was made in the thesis. The results from the experiments shows that it is possible extract more methane rich gas from the sludge and that the pre treatment stages phase separation and decomposition use small amounts of energy compared to how much energy the extra gas gives. The sanitation process is estimated to cost quite a lot of energy compared to the energy extracted through biogas.

ANA-buljongen är utvecklad för att kunna anrika både aeroba och anaeroba bakterier vid inkubering i aerob miljö. Odlingsbuljongen innehåller antioxidanter som skyddar anaeroberna mot reaktiva syreradikaler, vilket främjar anaerob anrikning. Syftet med arbetet var att utvärdera om ANA-buljongen kan ersätta de två befintliga odlingsbuljongerna som idag används vid anrikning av bakterier på avdelningen för klinisk mikrobiologi, Kronoberg Blekingesjukhuset. Elva bakteriearter och fyra blandfloror användes i utvärderingen av ANA-buljongen. En mikroliter (µl) inokulat som innehöll ca 100 colony forming units tillsattes till ANA-buljong samt aeroba buljongen Brain Heart Infusion (BHI) eller den anaerobbuljongen Fastidious Anaerobe Broth (FAB). Prov från buljongerna odlades ut efter två, fyra och sju dygns inkubering. Tillväxtsgrad vid olika inkubationstider jämfördes mellan ANA-buljongen och BHI-buljongen/FAB. ANA-buljongen utvärderades även för odling av kliniska prov. De kliniska proven odlades ut på agarplattor samt inokulerades till ANA-, BHI-buljong och FAB. Vid utodling från buljongerna jämfördes fynden från BHI-buljongen och FAB med fynden från ANA-buljongen. Tillväxten verkade vara snabbare i ANA-buljongen jämfört med BHI-buljong och FAB. Vissa arter, exempelvis Cutibacterium acnes, uppvisade en betydligt snabbare tillväxt i ANA-buljongen. Vissa bakteriearter tillväxte men överlevde inte längre inkubationstider och kunde efter dessa inte detekteras. Anrikningen av blandfloror i ANA-buljongen resulterade i överväxt av en art vilken konkurrerade ut de övriga arterna. Detta fenomen uppstod inte i FAB. Att ersätta de två kliniska buljongerna med ANA-buljongen hade varit fördelaktigt både praktiskt, ekonomiskt och ur ett hållbarhetsperspektiv. Eftersom ANA-buljongen enbart visade sig användbar vid odling av renkulturer men inte vid odling av blandfloror är den inte optimal för klinisk diagnostik. Men den skulle eventuellt kunna nyttjas vid ortopediska Kamme-Lindberg-odlingar då det oftast är fråga om renkulturer. / ANA-broth is developed to enrich both aerobic and anaerobic bacteria by incubation in an aerobic environment. The broth contains antioxidants that protect anaerobic bacteria from reactive oxygen species and make it possible for anaerobic bacteria to grow in an oxygenated environment. The purpose of the study was to evaluate the ANA-broth and see if the broth could replace the two broths that are being used clinically today.  Eleven bacterial species and four mixed floras were used to evaluate the ANA-broth. One microliter (µl) inoculum with about 100 colony forming units was used to inoculate ANA-broth, Brain Heart Infusion (BHI) broth and Fastidious Anaerobe Broth (FAB), respectively. Samples from the broths were then used to inoculate agar plates after two, four and seven days of incubation, to evaluate the difference in enrichment effectiveness at different incubation times in relation to the clinically used broths. The ANA-broth was also evaluated by using clinical samples from patients. The findings from the ANA-broth were compared with the findings from the BHI-broth and FAB. The growth in the ANA-broth was quicker compared to the BHI-broth and FAB. Some bacterial species grew but became non-viable in the ANA-broth after a longer period of incubation. Bacterial species within mixed floras were not able to grow in coexistence in the ANA-broth. One bacterial species took over and competed out the residual bacteria. This phenomenon did not occur in FAB. If the ANA-broth could replace the broths now used clinically then that would be advantageous both in terms of practicality, economy and from a sustainability perspective. Though, the ANA-broth is not optimal for clinical use considering that only one bacterial species within a mixed flora was able to grow. As the broth has greater potential for cultures containing only one bacterial species it could possibly be suited for orthopaedic Kamme-Lindberg cultivation.

Anaerob jäsning antas vara en bra och effektiv metod för behandling av organiskt avfall. Avloppsvatten från denna process är mer utmanande beroende främst på dess höga innehåll av bland annat flyktiga fettsyror (VFA). Mikroalger har en stor potential för hållbart avlägsnande av näringsämnen från vatten samtidigt som algbiomassa kan användas för produktion av bio-gödsel, biobränsle och bioplaster. Därför var syftet med denna studie att undersöka möjligheten att odla två svenska stammar av mikroalger, anpassade till det nordiska klimatet, på olika syntetiska kulturer. Kulturerna innehöll två bestämda totalkoncentrationer av ättiksyra, propionsyra och smörsyra med tre olika förhållande till varandra. Stammarna som studeras i detta experiment var Chlorella vulgaris (13–1) och Chlorococcum sp. (MC-1). Stammarna visade olika förmågor att tolerera VFA som kolkälla. Chlorococcum sp. kunde ge betydligt högre biomassakoncentrationer i närvaro av VFA än C. vulgaris. Vid totalkoncentrationen 2 g/L VFA och den största halten av ättiksyra erhölls den högsta biomassakoncentrationen. C. vulgaris i kulturerna med VFA visade samma beteende som i referensodlingen utan VFA. De slutliga biomassakoncentrationerna i närvaro av VFA liknade den biomassakoncentrationen från referensodlingen. Att Chlorococcum sp. kan växa på VFA kan minska miljöpåverkan av industriella utflöden från anaerob jäsning i Sverige och andra nordiska länder. / Anaerobic fermentation is believed to be a good and effective method for treating organic waste. Wastewater from this process is more challenging mainly due to its high content of for instance volatile fatty acids (VFA). Microalgae have shown great potential for the sustainable removal of nutrients from water sources. At the same time, algal biomass can be used to produce bio-fertilizer, biofuel, and bioplastics. Therefore, the purpose of this study was to investigate the possibility of growing two Swedish microalgae strains, adapted to the Nordic climate, on different synthetic cultures. The cultures contain two determined total concentrations of acetic acid, propionic acid, and butyric acid with three different ratios to each other. The strains studied in this experiment were Chlorella vulgaris (13–1) and Chlorococcum sp. (MC-1). The strains showed different abilities to tolerate VFA as a carbon source under the same biotic and abiotic conditions. Chlorococcum sp. was able to produce significantly higher biomass concentrations in the presence of VFA than in the reference culture without VFA. The culture with the total concentration of 2 g/L of VFA and the ratio that had the greatest content of acetic acid gave the highest biomass concentration. C. vulgaris was not affected by VFA and the algal cells in the cultures with VFA show the same behaviour as in the reference culture. Moreover, the final biomass concentrations in the presence of VFA were similar to the biomass concentration from the optimal culture. Since Chlorococcum sp. could grow on VFA it can reduce the environmental impact of industrial effluents from anaerobic fermentation in Sweden and other Nordic countries.