Enligt det svenska skatteförfarandet omfattas ett beslut om skatt eller avgift av omedelbar verkställighet. Det betyder att skatten eller avgiften som är beslutad, ska betalas innan beslutet vunnit laga kraft. Om skatten eller avgiften inte betalas innan den sista förfallodagen har Skatteverket rätt att lämna skulden för indrivning. Det kan i olyckliga fall innebära att den skattskyldige tvingas att avyttra exempelvis värdepapper eller en fastighet. För att förhindra att det sker finns reglerna avseende anstånd med betalning av skatt. I 63 kap. 4 § SFL återfinns reglerna om ändringanstånd. Reglerna fastslår att Skatteverket ska bevilja anstånd om det anses vara tveksamt om skatt eller avgift kommer att behöva betalas. En omprövning av ett beslut eller en överklagan till domstol är ett sådant fall då denna paragraf kan tillämpas. I en undersökning gjord av Svenskt Näringsliv har det framkommit att Skatteverket  felaktigt har handlagt 23 % av ändringsanståndsbesluten under en viss period, vilket tyder på en brist i rättssäkerheten för den skattskyldige. I undersökningen, som är baserad på rättsfall beslutade enligt dåvarande skattebetalningslagen, framfördes ett förslag om att lagparafen borde ändras. Förslaget var att anstånd skulle beviljas förutom i fall då det är uppenbart att skatten kommer att kvarstå. Förslaget har tidigare framförts i proposition 1993/94:151, dock medförde förslaget aldrig någon lagändring. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om 63 kap. 4 § 1 st. SFL och tillämpningen av paragrafen uppfyller den rättssäkerhet som den skattskyldige är berättigad till. Syftet innefattar även att undersöka om införandet av skatteförfarandelagen har bidragit till en ökad förutsebarhet och likformighet för den skattskyldige vid tolkning och handläggning av ändringsanstånd. Av uppsatsen framgår att ordet tveksamt fortfarande är svårtolkat av både Skatteverket och domstol, vilket skapar en icke förutsebar lagparagraf. Undersökningen i uppsatsen visar dock att Skatteverket enbart fattat felaktiga beslut i 14 % av ändringsanståndsärenden under den undersökta perioden, då skatteförfarandelagen var tillämpningsbar. Dessvärre är underlaget i undersökningen begränsat, vilket gör att några djupare slutsatser inte kan dras utifrån resultatet. Däremot har särskilt kvalificerad beslutsfattare införts i och med införandet av skatteförfarandelagen som tycks ha en stärkande påverkan på rättssäkerheten vid handläggning av ändringsanstånd.

The aim of this thesis is to investigate whether legal rights are upheld when wording and applying the postponement of payment of tax regulations of chapter 17 section 2 p. 2-3 of the payment of Tax Act. We also investigate how the wording of the regulations relate to the requirement of legal security. It has been questioned if the regulations concerning postponement of payment of tax are compatible with the requirement of legal security. Of course does not a taxpayer want to pay tax that he or she consider incorrect, and that has not been under trial by an impartial authority. If the request for postponement of payment of tax is rejected, the consequences for the taxpayer can lead to huge financial losses. The worse scenario for the taxpayer is if he or she goes bankrupt due to the rejected request. The tax assessment regulations forming the basis for the postponement of payment of tax regulations are considered disputable, which has brought the matter to the fore. When ap-plying for reassessment or making an appeal, the question arises whether the tax in process should be submitted before the matter has been settled. The regulations of chapter 23 sec-tion 7 of the payment of Tax Act stipulate that the obligation to submit taxes remains re-gardless of its disputability. The only way the taxpayer can avoid having to submit taxes be-forehand is to apply for postponement of payment of the tax. When the application for postponement of payment of tax has reached the Tax Authority it is treated separately from the underlying tax assessment matter. However, the outcome of the postponement of payment of tax matter depends on the prerequisites on which the tax assessment is based. This thesis is based on the regulations of chapter 17 section 2 p. 2-3 of the payment of Tax Act. The section stipulates that postponement of payment of tax may be granted in matters where the outcome of an ongoing tax assessment process may be uncertain, or where it may lead to considerable damage or else appear unreasonable to submit taxes. The founda-tions for judgment are very vaguely worded, which creates room for subjective interpreta-tions, and moreover, it means that judicial authorities must fill up the prerequisites with their judgments. Unclear bases for judgment limit taxpayers’ demands for predictable taxa-tion, and the risk both local tax offices and the Tax Authority and administrative courts make different assessments is great. When the Tax Authority and the administrative courts treat claims for postponement of payment of tax, legal rights must always be considered. There are often deficiencies in the handling of the matters, which impair the taxpayers’ legal rights. The matters should be suf-ficiently investigated and the decisions motivated in a satisfactory manner. Moreover, the handling of claims for postponement of payment of tax should be objective, and decisions made with consideration to the consequences of the ruling. As things are at present, it takes a considerable amount of time for the courts to investigate the underlying tax assessment, which means the consequences of not being granted a post-ponement of payment of tax are so much the graver. This also means that the taxpayer is forced to live a long time in financial and psychological uncertainty. One suggestion of how to come to terms with this problem is to increase specialization in the administrative courts. The lack of clearly worded legal texts, preparatory work and practice leads to predictability being impaired for the individual and create difficulties for the Tax Authority and the ad-ministrative courts. From a legal rights perspective, more generous regulations regarding postponement of payment of tax should be introduced. One suggestion is to turn the main regulation of chapter 23 section 7 of the payment of Tax Act around. Postponement of payment of tax would then be granted unless particular reasons for its denial exist. An al-ternative to this suggestion may be to leave the main regulation in its current wording and have the exception regulations of chapter 17 section 2 of the payment of Tax Act grant postponement of payment of tax, unless particular reasons hindering this exist. In such a case of denying postponement of payment of tax the reasons for denial should be speci-fied. / I uppsatsen undersöks om rättssäkerheten upprätthålls vid tillämpningen av anståndsbe-stämmelserna i 17 kap. 2 § p. 2-3 SBL. Samt hur utformningen av bestämmelserna förhåller sig till kraven på rättssäkerhet. Det har ifrågasatts om anståndsbestämmelserna är förenliga med rättssäkerhetens krav. Detta följer av att en skattskyldig naturligtvis inte vill betala skatt som denne anser är felak-tig och som inte ännu har hunnits prövats av en oberoende instans. Avslås en anståndsbe-gäran kan detta få stora ekonomiska konsekvenser för den skattskyldige. I värsta fall riske-rar den skattskyldige att försättas i konkurs. Anledningen till att anståndsbestämmelserna uppkommer är att det underliggande taxe-ringsbeslutet som ligger till grund för dessa är tvistigt. Vid en begäran avseende ompröv-ning eller överklagan uppstår frågan huruvida den berörda skatten som är under process skall betalas innan ärendet är avgjort. Enligt huvudregeln i 23 kap. 7 § SBL stadgas det att skyldigheten att erlägga skatt består oavsett om den är tvistig. Den utväg som återstår för den skattskyldige att slippa att betala skatten innan beslutet vunnit laga kraft är att begära anstånd med betalningen av skatten. När begäran om anstånd inkommit till Skatteverket blir detta ett ärende som hanteras separat från den underliggande taxeringsfrågan, dock är utgången av anståndsärendet beroende av de rekvisit som ligger till grund för taxering. Uppsatsens inriktning syftar till reglerna i 17 kap. 2 § p. 2-3 SBL. I paragrafen stadgas att anstånd kan ges i fall, där utgången i en pågående skatteprocess är tveksam eller där det kan medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. Dessa bedömningsgrunder är som synes mycket vagt utformade, vilket skapar utrymme för subjektiva tolkningar och dessutom innebär detta att de rättstillämpande instanserna måste fylla ut rekvisiten med sina bedömningar. Oklara grunder för bedömning medför att de skattskyldigas krav på en förutsebar beskattning inskränks, dessutom är risken för olikfor-mig bedömning mellan både lokala Skatteverkskontor samt mellan Skatteverket och för-valtningsdomstolarna stor. I behandlingen av anståndsärendet hos Skatteverket och förvaltningsdomstolarna finns det flera rättssäkerhetsaspekter som bör uppfyllas. I flera av dess finns brister i handläggningen som gör att den skattskyldiges rättssäkerhet kan komma att begränsas. Ärendet skall utre-das tillräcklig och när beslut lämnas skall detta motiveras för den skattskyldige på ett till-fredsställande sätt. Dessutom bör hanteringen av anståndsärendet skötas objektivt och hän-syn till konsekvenserna av beslutet bör beaktas. I nuläget är handläggningstiderna för att få den underliggande taxeringsfrågan utredd av domstolarna mycket lång, vilket innebär att konsekvenserna av att inte få anstånd med be-talning av skatten blir ännu större. Det innebär att den skattskyldige under lång tid tvingas leva i både ekonomisk och psykologisk ovisshet. Ett förslag för att komma till rätta med problemet är att en ökad specialisering inom förvaltningsdomstolarna sker. Bristen på klar lagtext, förarbeten och praxis leder till att förutsebarheten inskränks för den enskilde samt svårigheter för Skatteverket och domstolarna vid lagtillämpning. Ur rättssä-kerhetssynpunkt bör generösare bestämmelser angående anstånd med betalning av skatt in-föras. Ett förslag är att vända på huvudregeln i 23 kap. 7 § SBL. Anstånd skulle då som hu-vudregel medges. Om det däremot föreligger särskilda skäl skall den skattskyldige nekas an-stånd. Ett alternativ till detta förslag skulle vara att huvudregeln står kvar i nuvarande ut-formning, men att undantagsreglerna i 17 kap. 2 § SBL regelmässigt medger anstånd om inte särskilda skäl talar emot detta. I ett sådant anståndsavslag skall skälen som ligger till grund för beslutet preciseras.

<p>The aim of this thesis is to investigate whether legal rights are upheld when wording and applying the postponement of payment of tax regulations of chapter 17 section 2 p. 2-3 of the payment of Tax Act. We also investigate how the wording of the regulations relate to the requirement of legal security.</p><p>It has been questioned if the regulations concerning postponement of payment of tax are compatible with the requirement of legal security. Of course does not a taxpayer want to pay tax that he or she consider incorrect, and that has not been under trial by an impartial authority. If the request for postponement of payment of tax is rejected, the consequences for the taxpayer can lead to huge financial losses. The worse scenario for the taxpayer is if he or she goes bankrupt due to the rejected request.</p><p>The tax assessment regulations forming the basis for the postponement of payment of tax regulations are considered disputable, which has brought the matter to the fore. When ap-plying for reassessment or making an appeal, the question arises whether the tax in process should be submitted before the matter has been settled. The regulations of chapter 23 sec-tion 7 of the payment of Tax Act stipulate that the obligation to submit taxes remains re-gardless of its disputability. The only way the taxpayer can avoid having to submit taxes be-forehand is to apply for postponement of payment of the tax. When the application for postponement of payment of tax has reached the Tax Authority it is treated separately from the underlying tax assessment matter. However, the outcome of the postponement of payment of tax matter depends on the prerequisites on which the tax assessment is based.</p><p>This thesis is based on the regulations of chapter 17 section 2 p. 2-3 of the payment of Tax Act. The section stipulates that postponement of payment of tax may be granted in matters where the outcome of an ongoing tax assessment process may be uncertain, or where it may lead to considerable damage or else appear unreasonable to submit taxes. The founda-tions for judgment are very vaguely worded, which creates room for subjective interpreta-tions, and moreover, it means that judicial authorities must fill up the prerequisites with their judgments. Unclear bases for judgment limit taxpayers’ demands for predictable taxa-tion, and the risk both local tax offices and the Tax Authority and administrative courts make different assessments is great.</p><p>When the Tax Authority and the administrative courts treat claims for postponement of payment of tax, legal rights must always be considered. There are often deficiencies in the handling of the matters, which impair the taxpayers’ legal rights. The matters should be suf-ficiently investigated and the decisions motivated in a satisfactory manner. Moreover, the handling of claims for postponement of payment of tax should be objective, and decisions made with consideration to the consequences of the ruling.</p><p>As things are at present, it takes a considerable amount of time for the courts to investigate the underlying tax assessment, which means the consequences of not being granted a post-ponement of payment of tax are so much the graver. This also means that the taxpayer is forced to live a long time in financial and psychological uncertainty. One suggestion of how to come to terms with this problem is to increase specialization in the administrative courts.</p><p>The lack of clearly worded legal texts, preparatory work and practice leads to predictability being impaired for the individual and create difficulties for the Tax Authority and the ad-ministrative courts. From a legal rights perspective, more generous regulations regarding postponement of payment of tax should be introduced. One suggestion is to turn the main regulation of chapter 23 section 7 of the payment of Tax Act around. Postponement of payment of tax would then be granted unless particular reasons for its denial exist. An al-ternative to this suggestion may be to leave the main regulation in its current wording and have the exception regulations of chapter 17 section 2 of the payment of Tax Act grant postponement of payment of tax, unless particular reasons hindering this exist. In such a case of denying postponement of payment of tax the reasons for denial should be speci-fied.</p> / <p>I uppsatsen undersöks om rättssäkerheten upprätthålls vid tillämpningen av anståndsbe-stämmelserna i 17 kap. 2 § p. 2-3 SBL. Samt hur utformningen av bestämmelserna förhåller sig till kraven på rättssäkerhet.</p><p>Det har ifrågasatts om anståndsbestämmelserna är förenliga med rättssäkerhetens krav. Detta följer av att en skattskyldig naturligtvis inte vill betala skatt som denne anser är felak-tig och som inte ännu har hunnits prövats av en oberoende instans. Avslås en anståndsbe-gäran kan detta få stora ekonomiska konsekvenser för den skattskyldige. I värsta fall riske-rar den skattskyldige att försättas i konkurs.</p><p>Anledningen till att anståndsbestämmelserna uppkommer är att det underliggande taxe-ringsbeslutet som ligger till grund för dessa är tvistigt. Vid en begäran avseende ompröv-ning eller överklagan uppstår frågan huruvida den berörda skatten som är under process skall betalas innan ärendet är avgjort. Enligt huvudregeln i 23 kap. 7 § SBL stadgas det att skyldigheten att erlägga skatt består oavsett om den är tvistig. Den utväg som återstår för den skattskyldige att slippa att betala skatten innan beslutet vunnit laga kraft är att begära anstånd med betalningen av skatten. När begäran om anstånd inkommit till Skatteverket blir detta ett ärende som hanteras separat från den underliggande taxeringsfrågan, dock är utgången av anståndsärendet beroende av de rekvisit som ligger till grund för taxering.</p><p>Uppsatsens inriktning syftar till reglerna i 17 kap. 2 § p. 2-3 SBL. I paragrafen stadgas att anstånd kan ges i fall, där utgången i en pågående skatteprocess är tveksam eller där det kan medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. Dessa bedömningsgrunder är som synes mycket vagt utformade, vilket skapar utrymme för subjektiva tolkningar och dessutom innebär detta att de rättstillämpande instanserna måste fylla ut rekvisiten med sina bedömningar. Oklara grunder för bedömning medför att de skattskyldigas krav på en förutsebar beskattning inskränks, dessutom är risken för olikfor-mig bedömning mellan både lokala Skatteverkskontor samt mellan Skatteverket och för-valtningsdomstolarna stor.</p><p>I behandlingen av anståndsärendet hos Skatteverket och förvaltningsdomstolarna finns det flera rättssäkerhetsaspekter som bör uppfyllas. I flera av dess finns brister i handläggningen som gör att den skattskyldiges rättssäkerhet kan komma att begränsas. Ärendet skall utre-das tillräcklig och när beslut lämnas skall detta motiveras för den skattskyldige på ett till-fredsställande sätt. Dessutom bör hanteringen av anståndsärendet skötas objektivt och hän-syn till konsekvenserna av beslutet bör beaktas.</p><p>I nuläget är handläggningstiderna för att få den underliggande taxeringsfrågan utredd av domstolarna mycket lång, vilket innebär att konsekvenserna av att inte få anstånd med be-talning av skatten blir ännu större. Det innebär att den skattskyldige under lång tid tvingas leva i både ekonomisk och psykologisk ovisshet. Ett förslag för att komma till rätta med problemet är att en ökad specialisering inom förvaltningsdomstolarna sker.</p><p>Bristen på klar lagtext, förarbeten och praxis leder till att förutsebarheten inskränks för den enskilde samt svårigheter för Skatteverket och domstolarna vid lagtillämpning. Ur rättssä-kerhetssynpunkt bör generösare bestämmelser angående anstånd med betalning av skatt in-föras. Ett förslag är att vända på huvudregeln i 23 kap. 7 § SBL. Anstånd skulle då som hu-vudregel medges. Om det däremot föreligger särskilda skäl skall den skattskyldige nekas an-stånd. Ett alternativ till detta förslag skulle vara att huvudregeln står kvar i nuvarande ut-formning, men att undantagsreglerna i 17 kap. 2 § SBL regelmässigt medger anstånd om inte särskilda skäl talar emot detta. I ett sådant anståndsavslag skall skälen som ligger till grund för beslutet preciseras.</p>

The Swedish exit tax legislation in Chapter 22. § 5 p. 4 IL states that businesses who change its tax residence to another Member State within the EES are taxed as having its assets sold at the time of the change of domicile. This legislation was declared incompatible with the freedom of establishment in case RÅ 2009 ref. 30 due to the fact that businesses who changed tax residence were treated worse than businesses that remained within the Member State of origin. Of importance for the outcome of the case was the fact that ECJ had declared exit tax incompatible with the freedom of establishment in two previous cases. In connection with RÅ 2008 ref. 30 the Commission also addressed requirements for Sweden to abolish the restrictive legislation through a reasoned opinion. In the aftermath of RÅ 2008 ref. 30 the legislator drafted a suggestion for new legislation which aimed to make the exit tag legislation in IL compatible with the freedom of establishment. The legislator made clear that the communication from the Commission on exit taxation was of great significance in formulating the legislation, particularly the requirement from the Commission that exit tax ought not to lead to immediate tax consequences for the businesses. The suggested legislation made businesses able to defer payment of the exit tax by introducing a new chapter in SBL. Thus did not the wording of the exit tax legislation in IL change. The suggested legislation was heavily criticized by the respondents in the preparatory legislation and also in legal doctrine. The legislation was, however, adopted and the deferment legislation in Chapter 17a SBL came into force 1 January 2010. The question that arises is whether this addition to the exit tax legislation is a sufficient action to achieve the objective of the legislation. It can be concluded that the situation for businesses changing tax residence is not significantly affected by the introduction of the deferment legislation in Chapter 17a SBL. The fact remains that business changing tax residence still are adversely affected due to the fact that taxation occurs on the exit date, which can have the effect of these businesses being taxed in an earlier phase than resident businesses. Consequently the legislation continue to impose immediate tax consequences in certain cases. The fact that the legislation could be achieved in a less restrictive manner by placing the time of taxation at the real disposal of the assets makes the legislation disproportionate. Furthermore, it is not obvious that the conditions which the deferment is associated with should be seen as proportionate either. Due to the fact that it is ascertain that the conditions in some cases can be costly in terms of valuation costs and that the purpose of the legislation could be achieved in a less restrictive manner by applying directives in the field of mutual assistance and recovery of claims instead of an annual deferment procedure. The conditions could therefore be considered disproportionate in relation to the purpose of the legislation. Nevertheless, the main reason for arguing that the Swedish exit tax legislation should be considered as incompatible with the freedom of establishment is the fact that the legislation does not take full account of the taxed assets potential decrease in value, capable of arising after the businesses transfer of tax residence. Through ECJ-case law it can be noted that decrease in value must be taken into account by either the state of origin or the host state to be considered proportionate. The Swedish exit tax legislation is therefore incompatible with the freedom of establishment in all cases where the host state does not take notice of such decrease in value.