Sammanfattning: Bakgrund: Under senare år har Primärvårdsrehabs (PVR) aktivitets- och funktionsbedömning (AoF) efterfrågats allt mer av Primärvårdens läkare. De som utför AoF saknar kunskap om vad som hände med dessa AoF efter att de lämnats vidare d.v.s. vad de utmynnar i för beslut på Försäkringskassan och hur de används av Primärvårdsläkarna. Syfte: Det övergripande syftet var att undersöka överensstämmelsen mellan Primärvårdens och Försäkringskassans arbetsförmågebedömning. För att PVR ska kunna ta lärdom av studiens resultat behövde det även tydliggöras vilken betydelse PVR´s AoF, och PVR´s bedömning av personens arbetsförmåga har, i PV-läkarens arbetsförmågebedömning. Metod: Retrospektiv studie där AoF utförda under 2011 på PVR Skövde undersöktes. Data insamlades från läkarnas journaler och dokument samt Försäkringskassans dokument. Frågeställningarna bearbetades och redovisas i antal och procent. Resultat: Överensstämmelsen visade sig vara god mellan Primärvårdens och Försäkringskassans arbetsförmågebedömning och detsamma gällde mellan PVR och PV-läkarna. De flesta AoF hade använts av primärvårdsläkarna vid bedömning av personens arbetsförmåga. Eftersom PVR´s AoF använts i hög grad, och överensstämmer med läkarens uppfattning, har PVR en stor och viktig del i PV-läkarnas arbetsförmågebedömning. Det visade sig att det var bäst överenstämmelse för de personer som blivit bedömda inte ha någon arbetsförmåga alls. Det visade sig också att några av de använda AoF hade skickats till annan myndighet än försäkringskassan.

No description available.

In recent decades, mental illness has increased in Sweden, and in parallel to this there has been an increase in unemployment. This implies that it is harder for people who have been away from employment for long periods due to ill health to return to work. The purpose of this study was to examine the work situation of people with mental illness who had undergone prevocational training, and to identify psychosocial factors relevant to their current work ability. The aim was also to describe how those who had undergone prevocational training perceived that it had affected their work ability. The study involved 19 participants who were interviewed and assessed with the Worker Role Interview, and an open question was asked about how they perceived that the prevocational training had affected their current work ability. The interview revealed that three of the participants were on sick leave, one was seeking a job, and 15 were working or studying. The results showed that the participants generally had support to acquire, return to, or continue employment concerning the psychosocial factors identified with the WRI. The WRI items showing the strongest support concerned the participants’ understanding of their abilities and limitations, their belief in their ability to work, and their understanding of what the working role involved. All participants perceived that the prevocational training had had a significant impact on their ability to return to work.